söndag 31 januari 2010

Hus med själ

Eftersom min kära sambo inte tyckte att idén med utedass var något att spinna vidare på, blev jag igår tvungen att ta itu med den igenfrysta invattenledningen till toaletten. Trots att vi är ett modernt par som delar på hushållets uppgifter lyckas det ändå alltid bli jag som får genomföra själva skruvandet av saker. Jag förstår inte.

Skit samma, en frusen vattenledning bör alltid åtgärdas så snabbt som möjligt. Växer isproppen riskerar man att rören spränger sönder vilket verkigen inte vore kul då dessa går inuti väggen. Är inte helt på det klara ifall det verkligen är lagligt att bygga så.

Det var ju inte med glädje jag masade mig upp i morse när någon kommer tillbaka till sängen efter ett tidigt morgonbesök på bekvämlighetsinrättningen.
-Toan tar inte in något vatten igen......(Duns ned i sängen och hon drar täcket över hela sig.
Det var ungefär där någonstans jag kände att chansen till morgon-romans försvann i utbyte mot annat fysiskt arbete...tjoho! Det är kul med gamla hus.

Huset vi bor i är byggt 1914. Min sambo, som har läst konst och kan det där med färg och form, säger att huset har charm och själ. Det är högt i tak, slipade furgolv, rediga golvsocklar och inte en plastlist så långt ögat når.

Som ingenjör har jag ett annat ord för charm och själ. Det är snett. Lägger man ut vattenpasset finns det inte en bit som är riktigt rak någonstans. Det ställer till ett fanstyg när man tex ska sätta upp lister. Fast det finns ett sätt att använda det hela på till sin fördel. När listen inte kommer upp rakt så är det inte snett, det är pittoreskt.

Vad som däremot inte var pittorekst var när vi ställde upp våra HOPEN-garderober från IKEA i gästrummet. Eftersom golvet hade ”själ” spretade de tre garderoberna som tulpaner ur en stor vas. Jag testade att tvinga ihop dem med skruv och tving. Då blev den inre spänningen för stor i en av dem så att hela bakstycket poppade loss.

Skam den som ger sig. Ett långpass införskaffades (långt vattenpass) och sedan skruvades det ihop en separat väggfast sockel med skiva ovanpå som klossades upp och vägdes in enligt konstens alla regler att den blev så spikrak att man nästan kunde kalibrera andra vattenpass mot den. Nu såg man att golvet var snett. Det skiljde nästan 2cm mellan högsta och lägsta punkt.

Garderoberna sattes upp och jajjemen, visst spretade de fortfarande. Inte lika mycket med det var fan inte rakt. Jag mätte igen.... sockeln, spikrak, golvet i garderoberna, spikrakt, både öst-väst och norr söder samt höjdledes.Väggen... krokig....det visade sig att väggen bakom krökte i en liten liten vänsterkurva.

Således kunde hela ekipaget rätas upp genom att dras 5mm ut från väggen. Helt plötsligt är sockeln 5mm för kort eftersom jag formsnickrat den. Nåja, det kanske går att dölja det hela med en träslist. Jag har en känsla av att den kommer att sitta lite pittoreskt.

(När allt kommer omkring så älskar jag faktiskt vårt hus och skulle aldrig byta det mot ett modernare. Det har sin charm att ha ett hus med själ)

lördag 30 januari 2010

Långkalsonger

Nu när kylan gör sig påmind tänkte jag köra en "favorit i repris".
Det finns ett klädesplagg jag känner att jag har underskattat. Trots att det alltid funnits i min byrålåda hela min uppväxt så har jag aldrig tänkt på vilket optimalt plagg det är. Jag talar om långkalsonger.

Kan det vara senaste tidens milda vintrar, är man hemmablind eller är det att det inte räknas till de glamorösa klädesplaggen? Varför har de inte fått sin rätta plats i samhället än. Visst kan jag ha fel men, few things are like genuine pair of långkalsonger.

Och vad få tänker på är att de har mer än ett användningsområde. Först skänker de en liten liten känsla av lyx då man köper dem nya fina i affären i en fin förpackning. Sedan ger de värme när man drar de på sig en kall vinterdag. Föra att inte tala om vilket ultimat klädesplagg det är att strutta runt i hemma på helger, eller efter en skidtur. De är helfunkis som pyamasbyxor och en sann räddare i nöden då alla vanliga kalsonger är slut och det är några dagar kvar till tvättstuga.

Sedan får man inte glömma vilken fantastisk irriterande effekt ett par trasiga långkalsonger kan ha på fru/flickvän om man känner för att retas lite. Det är även ett funktionabelt spex-redskap. Trä bara upp dem på huvudet, ta fart och låt dina kaninöron fladdra för vinden, mycket komiskt och uppiggande.

Långkalsonger kan även förses med tryck och mönster av olika slag och kan därigenom skänka ännu mer gläde till sin ägare. Ett par Sverige-blå med gula kungakronor är en klar stämningshöjare att bära till lördagens hockeymatch på tv. (Bäres förstås med matchande T-shirt/brynja och pilsner).

Inte ens på sin dödsbädd, när de är fulla med hål, urtvättade och helslappa i resåren sviker de. I ett sista andetag delar de med sig av sina fibrer och blir utmärkta putstrasor till bilen, båten eller mopeden. Från att legat i glansig förpackning på butikshyllan första dagen skänker de glans åt dina leksaker på sin sista dag, kretsloppet blir liksom slutet.

Långkalsongen är inget annat än ett fantastiskt multitool som ligger i kalsonglådan och bara väntar på att få visa sig från sin absolut bästa sida! Så tänk på dina långkalsonger och hylla dem, för det är långkalsongen värd

Långkalsongens dag, kan det vara något? Är 9:e Januari ledigt?

Back on blogging again!

Hej alla!
Idag är dagen jag börjar blogga igen. Efter nästan ett helt års uppehåll från gamla bloggen tar jag nu ett nytt kliv och skapar mig en ny fräsch blogg med med nya framtidsutsikter.

Varför? undrar nog många. I våras pajjade först datorn, och sedan axeln, vilket gjorde datorabete jobbigt. Sen blev det vår och båtsäsong, vi skaffade hus osv. Men nu har jag ny dator, axeln är bra, vintern härjar utanför, så jag tänkte, varför inte börja nu?

Riktiga pushen fick jag efter en händelse som började i onsdags kväll. Tessa har börjat läsa massa olika bloggar om dagarna. En av bloggarna skrivs av en småbarnsmor, som nu bad om hjälp.

Hennes son har två magnetiska kuber. Sätter man ihop kuberna rätt så bildar de olika djur. Klossen/kuben ger då ifrån sig ett elektroniskt läte som ska symbolisera det djur man fått fram. Grejen var att hennes lilla son lyckades få fram lätena när han satt och tuggade på bara en kloss.

Hon undrade lite över hur det kunde komma sig och ifall hennes son var magnetisk? Och skulle han i så fall klara säkerhetskollen på flygplatser i framtiden? Det fanns även en bild på klossen, och efter några frågor stod det klart att grabben med sitt tuggande "lurade" de små elektroniska kontakterna på klossen och därmed fick den att låta.

Hon tackade för förklaringen, men tyckte samtidigt att det var lite synd att sonen inte var magnetisk, det kunde ju varit kul. Jag var då tvungen att ställa frågan om det verkligen var genomtänkt? Ett barn som ständigt drar åt sig saker av metall i tid och otid är tämligen opraktiskt. Folk hade tydligen inte tänkt på detta och tyckte att det var roligt att jag tog upp ämnet och varnade för det.

Det är klart. Är han så pass magnetisk att han fastnar på kylskåpet kan det ju vara praktiskt. Då vet man ju var man har honom i stressiga situationer. Dessutom är det ju inga ungar som blir feta av att sitta på utsidan kylskåpet. Läs den fullständiga historien här.

I övrigt måste jag säga att Maria:s blogg "Vuxna människor har inte hamstrar" är rätt underhållande. Me like.

Så det är därför jag börjar blogga igen.

I övrigt:
Dagen börjar med att vattnet in till toaletten har frusit, vilket gör att dagen bara bjuder på EN spolning. Tyvärr inser man att man förbrukat dagens enda spolning först efter man gjort den, eftersom det är först då man saknar det brusande ljudet av nytt vatten som strömmar in i spolhuset.

När det är så här kallt funderar man på att gå över till torrdass istället. Vårt trädgårdsförråd på tomten var ju en gång i tiden ett utedass. Totalt okänsligt för kyla. Det är nästan bara positivt med kyla. Mer kyla ger mindre med lukt. Och mindre med besök med tanke på att det är få skinkor i världen som frivilligt sätter sig på en sittring som håller minusgrader.

Sen är det ju mer miljövänligt att inte spola iväg skiten tillsammans med 12 liter dricksvatten vid varje besök utan bara en näve sågspån. Helst svenskt hederligt sågspån från någon norrländsk gran, vilket även sprider väldoft och harmoni i det lillaskitutrymmet. (Och tillhör man överklassen får man väl använda ekspån).

Med några väl formulerade meningar i ett brev till kommunhuset kunde man kanske dessutom få lite skattereduktion, eller ännu hellre, eu-bidrag, för att man lever i större samklang med naturens alla kottar.


Frågade precis min kära fästmö vad hon tycker om utedass-idén. Det visar sig att jag får skita i skjulet själv. "Fixa toaletten karl!"