Purjo?!?!?!

När vi handlar så är det alltid någon (inte jag) som lägger ned en purjolök i kundvagnen.
-Ska du göra potaits och purjolöksoppa? undrar jag
-Nja, kanske. Men jag vill att vi ska ha hemma. Det ser så fräscht ut i sallad.

Jag är rätt lättövertalad. Tycker hon att vi ska ha purjo kan jag gå med på det. Det är ju inte så att hela hushållsbudgeten rasar ihop på det spontanköpet direkt.

Här hemma brukar vi hjälpas åt att laga mat. Idag får jag salladen på min lott och jag hackar ned diverse grönsaker jag hittar i kylen, däribland lite av den där purjon jag nämnde tidigare. "Eftersom det ser så fräscht ut i sallad".

Hennes tallrik, inte min.

Ser fräscht ut visst, men äta neeej. Varje gång..... suck! (Men jag tycker om henne ändå)

Underbar shopping tisdag!

Om måndagen var skit så var tisdagen underbar. Chefen var borta större delen av dagen vilket gjorde att kunde göra lite vad jag ville.

Efter jobbet var det dags för veckohandling. Lika bra att klara av det nu innan stora påskshopparvågen slår till och förlänger matvaruköerna till milslånga kundvagnsrader kantade av suckande pensionärer och skrikande ungar.

På påsk är det populärt med ett litet smörgåsbord, vilket vi blev varse redan på parkeringen.


Vid chipshyllan stod jag ett tag och tittade på "Fredagsmysträningsoverallen" man kan vinna. Men varför skulle jag vilja vinna den? Den ser ju skitobekväm ut. Det är ju en typisk såndär sort som drar sig in i skrevet när man sätter sig. Nej, den vill jag inte ha. Dessutom matchar den gröna färgen våra soffkuddar otroligt illa. usch, migrän får jag.


Jag upptäckte även att Kellog's har gått ett steg längre och utvecklat sin "tjej-müsli" (k-special etc) till att bli nån form av "power-chocolate bar". Kartongens mått är väldigt snarlikt de för dambindor. Jag tror mig kunna se ett samband.



Och jag shoppar inte mindre än två par skor att ha inför vår och sommarsäsongen. Första paret ut, en klassiker. Moheda-toffeln, fast i en modern street-variant med sula i gummerad plast istället för trä och överdel i äkta konstläder. Rädda kossorna!



Par två är ett par "Fast" bad-tofflor med årets randmönster på ovansidan och reflex-imitationer på sidan. Med tofflorna följde en liten lapp med följande meddelande skriven på tre språk:
"Denna sko har en mellansula av Phylon! Phylon används i märkessportskor och gör skon mycket lätt och ger extra bra komfort samt stötdämpning.



Hmm, undrar var på mina helgjutna badtofflor den där mellansulan finns som gör den besläktad med något som är åtråvärt?

Slutligen vid kassan konstaterar jag att lokalbefolkningen tror på en mycket hårt påsk med många familjeförslitningar, gräl, bakfyllor och annat som framkallar huvudvärk. Fyra askar alvedon 250mg är allt som finns kvar.

Skitmåndag.

Idag har det varit en riktigt måndag. En riktig skitdag. Jag hade några intetsägande tråkuppgifter att ta hand om vid dagens början. De borde egentligen gått att avklara innan förmiddagsfikat. Men så enkelt kom jag inte undan. De räckte hela dagen. Det är sant som ordspråket säger:

"Glöm inte bort att ljuset du ser i slutet av tunneln, faktiskt kan vara ett mötande tåg"

Städat!

Så, nu är det gjort! Idag har jag millimeterskurat hela badrummet. Badrummet som inte är något badrum eftersom det inte har något badkar utan faktiskt är toalett med dusch. tyvärr gjorde min städning att jag hittade två fel med våtutrymmet. Det ena var ett sk. dolt fel, och det andra var ren dumhet som jag och min sambo inte såg i glädjeyran av vårt nyköpta hus.

Vi börjar med det synliga felet: Paret som bodde i huset innan oss lät renovera hela våtutrymmet och satte in golv-värme, klinkergolv och helkaklat duschutrymme. Duschen är jättefin och fräsch tills den dagen det börjar se lite gulaktigt ut i skarvarna och det är dags att storskrubba alla skarvar och inte bara torka av med någon rengörings spray.

Det är nu felet blir uppenbart. De har valt någon form av mini-kakel. Det i sin tur leder till att det är 3ggr mer skarv att skrubba än om de hade hållt sig till vanligt kakel (jupp, jag var och mätte och räknade). Man får skrubba i evigheter! Och när man väl skrubbat i en evighet och det är dags att skölja av allt med duschen, då har den stora skrubbade ytan plötsligt krymt till någon halv kvadratmeter, för det är massor kvar att skrubba, hela tiden!

Det var efter att ha sköljt av kaklet en första gång jag upptäckte fel nummer två (det dolda). Jag hängde tillbaka duschen i sin hållare och fortsatte skrubba. Efter ca fem minuter hörs ett sugande f-f-f-f-ljud, följt av ett gluuurrrg från duschen, och den tömmer kvarvarande deciliter i duschhandtaget rätt ned på den som står inunder och städar.

Första gången är jag på rätt gott humör, så det räcker med ett litet lätt "fan"! Andra gången det sker blir det två svordomar och ett könsord. Tredje gången ids jag inte säga något utan sätter pannan mot kaklet tänker på Darwin och hans evolutionsteori. Det är nog tur att jag inte har barn.

Skinande rent!

Efter två och en halv timmes skrubbande och skurande är jag färdigt och allt skiner med mer glans än vad barn har i ögonen när de ser julklappar på julafton. då dyker min sambo upp som håller på och gör rent torktumlaren på nedervåningen.
"Är du färdig? Jag behöver skölja ur kondensorn"
Så var det med den glansen.

Nästan städat...

Jag började faktiskt att städa. Jag drog fram dammsugare, mopphink, skurtrasor, rengöringsmedel och skursvamp. Badrumsmattan damsögs OCH skakdes, sophinken tömdes och jag var precis igång då naturen avbröt. Någon behövde nyttja rummet jag städade och därmed kom min paus.

Jag ställer mig istället i fönstret och tittar ut över tomten. Rätt snart kommer någon och kramar om mig bakifrån.
-Vet du, säger jag. Vi borde nästan ta och åka till Ö&B och inhandla trallolja och penslar så att vi är redo den helgen vårsolen tittar fram ordentligt. Då har vi det gjort och kan koppla av det resten av sommaren och kan bara sitta och njuta i trädgårdsmöbeln. Vi köpa trädgårdsslang också. Och ovanpå det kan vi ta en fika.

Jag behövde inte övertala mer än så. Flera timmar senare kom vi hem över tusen kronor fattigare. Men imorgon, då ska vi städa!

Lördag

Idag är det lördag. Idag har vi bestämt att vi ska städa. Det är få saker som jag tycker är så förbaskat tråkigt som att städa. Därför brukar jag undvika att göra det in i det sista. Då har det hänt att folk påpekat att jag faktiskt flyttat ifrån min mamma vilket betyder att jag får städa själv.

Nu är det så att min mamma slutade städa efter mig när jag var typ fem. Hon tycker nämligen inte heller om att städa. Därför har alla vi barn lärt oss hur man moppar golv från det att vi var sex. En så grundläggande sak som att sköta en dammsugare vet jag inte när jag kunde, känns som om jag alltid kunnat. Och städas skulle det göras hemma. Varje lördag, hela huset, annars blev det inget lördagsgodis.

Typiskt att man skulle ärva just den genen "tråkigt att städa-genen". Just nu skulle det sitta fint med en "pedant-gen" som gav kroppen inre självtillfredställelse för varje kvadratmeter man dammsög, varje matta man skadade, och varje fönster som blev putsat. Städ-onani eller vad ska man kalla det?

Vad jag däremot ärvt av mina föräldrar är njutningen av en kopp kaffe och en god kaka. Och när det gäller just det måste jag rekommendera "Ballerina kladdkaka". De har faktiskt lyckats! Testa själva. En stor mugg kaffe, lugn och ro i soffan, en bra tidning och ett öppnat paket. Tänk om dammsugning kunde ge samma njutning, vad rent vi skulle ha det.

Klipp?

Jag är en snål jävel. Jag menar, jag är ekonomisk. Här har ni killen som kollar in kilopriset istället för extrapriset. Är hushållsosten nere på 29kr/kg är det läge att göra veckans klipp och det hamnar 2-3kg i vagnen. Jag tycker om att göra "klipp".

Jag är nästan likadan när det gäller kläder. Här betalas det inte något extra för dyra märkeskläder i onödan. Vardags t-shirts tex ska handlas "tre betala för två". Kläder i övrig ska vara i bomull eller annat naturmaterial som andas. Syntet är inte min melodi.

Så idag när vi är i en sportaffär och tittar på skor får jag syn på en t-shirt. En piké. Helt i syntet, fjolligt minimalt blixtlås istället för knappar. Massor med extra papperslappar och lull-lull info. tydligen något dyrt märke också, det syntes.

Jo, dyr var den 498kr. För EN piké i plast! Jag började fippla lite bland lapparna på den och såg att just det här syntet-tyget var extra behandlat för att skydda mot skadlig UV-strålning. Det är väl få saker som skyddar huden så bra mot UV-strålning som tyg. Hade de snålat in på tråden såpass att tyget blivit glest som ett fisknät och sedan blivit tvungna att kemikaliebehandla skiten. Ha ha! Vad folk går på!

Sen såg jag den röda prislappen 150kr. ett klipp!
Garderobens dyraste t-shirt! En brungrå piké i plastmaterial, så insnålad på tråd och kemikaliebehandla med något medel som säkert är allergiframkallande.
Men den var billig!.. eller...?

13st

Titta vad vi har införskaffat. Den ligger på kylen. Vi köpte den igår eftersom vi kom på att det när som helst kan komma små påsk-kärringar, och då vill man ju inte stå tomhänt och skämmas. Varför man nu ska skämmas när främmande barn oannonserat kommer och tigger onyttigheter.

Den är inte öppnad. Men vi vet ändå att den innehåller 13st. Sånt går att räkna ändå. Det är bra att veta antalet ifall det verkar komma många påskkärringar och man måste ut och köpa mer godis. Jag och min sambo är båda rörande överens om att vi inte ska öppna påsen förrän den första påsk-kärringen dyker upp.

Sen har vi även sagt att vi inte ska ta någon själva förrän påsken är slut och vi kan blåsa "faran över". Har vi sagt. Så att chokladen räcker till barnen. Vi ska ju ändå inte äta godis. Vi ska ju komma i form till sommaren, och inte ha en liten chokladbit till kaffet.

Nästa år ska jag köpa äckligt godis till ungarna, för såhär kan man inte ha det.

Moral?

Jag vet att barn alltid vill göra det vuxna gör. Jag vet också att om man gör serietidningar till barn vill man sälja så många som möjligt. Därför kan man lägga med en liten plastgrej med tidningen som gör att barnen tjatar ännu mer på sina föräldrar.

Men jag blir lite nyfiken på hur man tänkte på Disney när de slängde med ett poker-set? Just det, poker, inte bara en kortlek för patiens och "finns i sjön", utan ett poker-set. Med kortlek och spelmarker.



Disney tycker alltså det är helt ok och natruligt att barn i 7-10års åldern ser spel om pengar som en kul grej. Homosexualitet är något som Disney inte velat röra vid än, men spel om pengar går bra. Känns ungefär som chokladcigaretter. Lär ungarna pilla på något det egentligen är 18-års gräns på, som spel om pengar. Det är inte alla dagar Disney orkar jobba fullt ut på att vara en god förebild.

Fast barn är nog inte riktigt så lättpåverkade som föräldrar tror. Jag hade tex, leksakspistoler när jag var liten och lekte både cowboy och krig. Men jag ville inte göra lumpen för det och inte har jag skjutit ihjäl någon heller eller blivit kriminell. (men lumpen blev jag tvungen att göra ändå). Och när det gäller att vara god förebild ska jag bara vara tyst.

Övrig operatör?

Vi fick telefonräkning idag. Vi har Glocalnet. Den brukar vara på ca 750kr. Idag var den på 1725kr. Det var en väldigt irriterande överraskning. Tack och lov så får man ju en specifikation med vad som kostat vad. Tyvärr är den inte supertydlig.

Det finns nämligen två poster som kostat extra denna fakturaperiod: "Övrig operatör dagtid" och "Övrig operatör övrig tid". Vad är då övrig operatör?

Det är inte:
ADSL brdband
Kampanjrabatt
Ringrabbatt
Fast månadsavgift
Nummerpresentation
Sverigesamtal dagtid
Sverigesamtal övrig tid.
Tele2 dagtid (mobil)
Tele2 övrig tid (mobil)
Telia dagtid (mobil)
Telia övrig tid (mobil)
Nummerupplysning
Särskilda samtal övrig tid (077- och 078-).

För de posterna står redan uppradade. En viss misstanke om att bli lurad av Glocalnet och en bild av massor extra jobb i form av tjat och bevisande börjar ta form i mitt huvud.

Till slut knäcker vi koden. Övrig operatör är mobiloperatören 3. Sambons väninna har 3 och hon har spenderat mycket tid på resande fot på sista tiden (ny pojkvän).

Om man kan stava till Tele2 och Telia, varför kan man då inte stava till Tre(3)??? Två går ju bra i Tele2. De är uppenbart inte så begåvade. De räknar säkert: En, två... många. Och då blir 3 en övrig siffra.

"Inte lika lågt som Glocalnet" löd ju reklamen för bara något år sedan. Måste vara begåvning de menade.

Vårtecken

Nu när snön smälter och dagarna blir längre är det många som tittar efter vårtecken som kommer fram när snön smält. Ett av dessa vårtecken ser jag varje dag när jag går till jobbet. Det är alla hundbajskorvar som legat infrysta i snövallarna och nu hux-flux tinar fram samtidigt. Jag passerade idag tolv bajshögar på väg till jobbet.

Egentligen borde man ju bli sur, med tanke på att vi faktiskt har en bajsskyffellag när det gäller våra fyrbenta vänner och det märks ju tydligt att stans hussar och mattar slarvar duktigt med de små svarta påsarna, eller?

Låt oss räkna på det. När jag går till och från jobbet brukar jag se ungefär en till två hundar. Eftersom min promenad bara tar en kvart (jag passerar alltså en bajshög per minut nästan) borde det betyda att det på den vägen går mellan fyra till åtta hundar per timme. Vi tar ett medeltal och avrundar det till sex hundar per timme som går ungefär där jag går.

Hundar kan rastas alla tider på dygnet, men låt oss säga att de bara rastas från06:00 på morgonen till 0:00 på kvällen, det blir arton timmar. Sex hundar arton gånger per timme det blir 108 hundar på ett dygn. Alla hundar ska rastas minst två ggr om dagen vilket ger 216 rastningar, men de får bara bajsa en gång om dagen i det här räkneexemplet så vi stannar kvar på siffran 108.

Vi har haft frysgrader och snö i minst två och en halv månad, dvs 2,5x30dagar=75dagar. 75dagar gånger 108bajsningar=>8100hundbajshögar. Av dessa har hundägarna på två och en halv månad, av olika anledningar, missat tolv stycken. Dvs hundägarna har plockat upp 8088st bajshögar. Matematiskt betyder det att stadens hundägare kommit ihåg att plocka upp 99,85% av alla högar.

Jag vet inte hur det är med er men jag har inte samma procentsats när det gäller att komma ihåg födelsedagar.

Heldag i Stockholm

Igår var det heldag i Stockholm. Svågern har fyllt år och istället för att ge sin bror något materiellt tyckte min sambo att vi kunde bjuda honom på en upplevelse, ett besök på Tekniska muséet.

Faktiskt så blev det lite en present till mig med. För äntligen täpptes ett tomrum i mitt liv som funnits ända sedan barnsben. I min familj har intresset nämligen aldrig legat åt teknikhållet. däremot besök på slott, hembyggsdmuséer och runstenar. Därför var skansen det självklara valet när det gällde påhitt i huvudstaden.

Och som liten sexåring visste man ju inte bättre. Man följde med mamma och tittade på korsvirkeshus och getter. För det fanns ju faktiskt en sak som man hoppades på mer än allt annat. Att få åka de små bilarna med dubbla rattar som gick på bana och svängde jättetvärt så att det kittlade i magen. En hel dags knatande bland intetsägande gärsgårdar och tråkiga björnar får att få uppleva 1 minuts bilåkande. Man hade inte så stora krav på den tiden.

Gissa min stora besvikelse när jag som 13åring inser att skansen ligger granne med Gröna lund. (nej, vi var inte på skansen varje år). Hur mycket faluröda hus, lantras-höns och älg-hägn hade jag inte fått stå ut med bara för att få åka lite bil, och så visar det sig att himmelriket av åkattraktioner bara ligger runt hörnet (berg och dalbanor är ju dessutom tekniskt intressant konstruerade). Men dit skulle inte vi, vi skulle till skansen och titta på knypplade spetsar och folkdans. Sedan den dagen har jag aldrig varit på skansen. (däremot Grönalund några gånger)

Nåja, åter till tekniska museet. Någonstans insåg min mormor att jag faktiskt gillade teknik och lovade mig som liten att hon skulle ta mig till tekniska museet. Tyvärr kom vi aldrig till tekniska museet. Däremot till Linné-trädgården. För en kille som vetat sedan han var 7år att han ska bli civilingenjör i maskinteknik kan inte dill och ormbunkar mäta sig med ångmaskiner, så enkelt är det.

Därför var det nu äntligen dags att få besöka Tekniska museet och lägga den saknade pusselbiten i mitt liv. Och jag hade bra sällskap. Om jag är tenik-nörd är min svåger teoretisk teknik-missbrukare. Särskilt när det gäller motorer. Så vi gick och frossade i motorutveckling, ångmaskiner, tvåtakts dieslar och vatttenturbiner. När jag och svågern sa: Ser du vipparmslösningen till ventilerna, sa min sambo va??

Det fanns också väldigt mycket för barn. Och av dem fanns det många. Det var uppställt massor med pedagogiska experiment som förklarade allt från tyngdlag till hävstången. Och alla föräldrar försökte förklara det fantastiska om just "det här" tekniska fenomenet för sina barn. Och barnen sprang fram, ryckte i prylarna, och hände det inte något kul med en gång, sprang de där ifrån, alternativt hittade på ett annat användningsområde. Vaddå hävstång? det är ju en trum-pinne!

Tanke är ju god men barn idag vill ha mer resultat än att en träkloss rör sig två centimeter kortare än den gjorde för en halvminut sedan. Barn skiter fullständigt i om det är bevis för tyngdlagen eller om det är hur man enkelt mäter ljudhastigheten som experimentet går ut på. Barn vill ha resultat, på en gång. Helst i form av oljud och explosioner. Varför tror ni leksakspistoler med ljudeffekter säljer så bra.

Men vi såg inte bara skenande barn och ångmaskiner. Vi såg även en hel del annat roligt. Som tex en rymd-toalett.



En kinesisk skrivmaskin. Maskinen lyfter alltså skrivtypen ur ramen (som innehåller 2500 standardtecken) och slår den mot färgbandet och pappret och sätter den sedan tillbaka. Flera ramar med kompletterande tecken finns för att täcka in alla 45 000 tecken språket består av.


Jag fick också lära mig att en kvinna ligger bakom bilens vindrutetorkare. Det tror man ju inte ska vara fallet, fördomsfull som man är. Det är tydligen också en kvinna som uppfunnit diskmaskinen. Inte för att hon inte tyckte om att diska, utan för att hon tyckte att tjänstefolket kantstötte hennes porslin för mycket.

Det luktar lim...

När jag öppnade dörren till kontoret i måndags kunde jag konstatera: Det luktar lim.
För att vara säker på att det verkligen luktar lim ropar jag på min chef.
-Känner du vad det luktar? frågar jag
-Tja.. något känner jag. säger han
-Det lukar ju lim!
-Nja, gör det? jag tycker det luktar gott, är det inte något rengöringsmedel då? När var städerskan här?

Motvilligt accepterar jag det faktiskt kan röra sig om golvrengöringsmedel. Nåja, det lär ju vädra ut under dagen. Men det gör det inte. Min kontorsgranne konstaterar också en konstig limdoft.

På tisdagen finns limdoften kvar. Jäkla städerska att vara ihärdig tänker jag.

I onsdags försökte vi faktiskt ett tag sniffa oss till vad det var som orsakade lukten, men vi gick bet.

Torsdagen blev det mer konferensrum än kontor.

Idag fredag fick jag reda på vad det var. Kontorskollegan och en kille till hade gett sig den på att spåra upp doften.

Det visade sig att jag var ett offer för besparingar. I och med ekonomiska krisen som var, drog företaget ned städservicen till ett minimum. Det betyder att de bara tömmer papperskorgen var 14:e dag. Jag äter frukt på kontoret varje dag (nästan). Mina banan och apelsinskal hade börjat jäsa i botten på papperskorgspåsen. Det var tydligen DET som luktade lim.

Tack och lov att jag slapp bananflugor. Eller ska jag verkligen vara glad över det? Vad är det i vår kontorsluft som gör att bananflugor inte trivs? hmm, tål att tänka på. Jag känner mig nog lite tjock i halsen...

Finns det någon biolog där ute som kan dämpa min hypokondri med lite rena fakta?

Kurt Olsson, släng dig i väggen!

För en tid sedan köpte jag en såndär pilatesboll. Den har hittills fått stå bredvid fåtöljen framför tv- och åker fram varje kväll som balans-tidsfördriv är det blir för tråkigt på tv:n i väntan på nyheterna.

Signaturen "tänkte bara" kommenterade att det var svårt med "sit-ups" det blev mest "sit-downs" för hennes del. Självklart antog jag utmaningen och rätt snart klurade jag ut hur man skulle göra för att det inte ska bli just "sit-downs"

Men, tekniken kräver bra grepp för fotsulorna mot golvunderlaget. Herrstrumpor mot lackat trägolv ger inte bra grepp. Vad behöver jag då för att få bättre grepp? svar: Ett par sockiplast. Äger jag ett par sockiplast? svar: Nej. Har jag tid att fördriva? svar:Ja! Ska jag göra mina egna sockiplast? svar: ja!

Till detta tas en bit grön anti-halkmatta, från stormarknadens fyndlåda för 10kr inköpt för 6år sedan, sax, textillim och ett par ofina strumpor.

1. Klipp ut två sulor i fotstorlek och lägg på en bit plastfolie (för att skydda golvet mot lim).
2. Spritsa ut lagom med lim på båda sulorna.
3. Ta på dig strumporna och placera dina fötter på sulorna och "tryck till".
4. Känn hur limmet tränger genom strumpan och limmar fast den mot din fotsula
   
5. Läs nu på tuben att torktiden är hela 30minuter.
6. Inse nu att du inte kommer att kunna ta dig någon stans på 30minuter
   
7. Se dig om och konstatera att det inte finns något läsbart annat än limtuben i din närhet.
8. Ropa på en förstående sambo och be henne hämta hårtorken.
9. Skynda på torkprocessen medelst hårtorken.
   
10. Spring och prova dina nya sockiplast.

Inte snyggast men fullt funktionabla. vilket GREPP! Kurt Olsson, släng dig i väggen, jag pysslar bättre än du!

Sambon suckar googlar lite, knappar och säger: "Nu har jag beställ "riktiga" sockiplast åt dig eftersom du nu så gärna vill ha såna". Jag har världens bästa sambo.
/Gustav nu ägare till 78par strumpor och ett par sockiplastliknande tingestar.

Vår Av Barn, VAB

Jag har kommit på att jag nog ska skaffa barn, för då får man vabba! På min avdelning är det rätt populärt att vabba, särskilt min chef och min kontorskollega. Ett tu tre ringer de från dagis och säger "Nu får du sluta jobba, åk hem med dig (lille oliver har feber och kräks). Och bums så blir man ledig! Hur schysst som helst!

Som min kollega, han var hemma idag. Tyvärr är han lite tokig, för han kan inte koppla av jobbet på sin lediga dag utan var tvungen att jobba lite hemma så han ringde och bad mig maila över några filer.
-Gött att vara hemma på en lill-lördag, sa jag.
-Visst sa han, En kräks och den andra har feber och snorar. Det är så festligt som det kan bli!
-Äsch, håll ölen över midjehöjd bara så klarar den sig! snoret och kräkset lär väl inte nå högre?
Då påstod han att det inte var läge för att dricka öl. Och han kanske hade lite rätt, klockan var ju bara halv tio på förmiddagen.

VAB, det verkar vara grejer det! Det ska jag också ha!

Livskvalitet

Idag har det varit en lång dag, kom hem efter kl22. Ser tillbaka på dagen och det jag minns mest är en bit fantastisk livskvalité.

Vila middag 20minuter på tv-soffan i skedställning med fästmön, under en filt med vårsolen genom fönstret värmandes våra ansikten .

Så mycket lycka, så mycket njutning, helt utan ansträngning.
Jag har tur som får uppleva detta!

Nya smaker...

Idag hörde jag på radioreklamen att man kan tävla i "Mysmatchen" på www.olw.se. Om jag har fattat det hela rätt går det ut på att komponera egna och nya smakförslag på chips. Men jag tycker folk har dålig fantasi när det gäller att smaksätta chips. "oliv och fetaost" "Tacokrydda" "vitlök-chili" etc. Därför har jag komponerat några egna förslag på chips-smaker att förgylla fredagsmyset med:
Broccoli-guava
Smörkola med dill
Surkål-bearnese
Blodpudding-Senap
Anjovis-brunsås
Kanel-mjukost (räkor)
Lutfisk-banan
Taco-vanilj
Och avlutningsvis en klassiker
Ägg och kaviar

Hmm, förutom smaskiga smaker spår jag även en viss uppgång i försäljningen av mintpastiller och SB12.

En söndag...

Har idag fräschat upp bloggen med en ny bild och mitt favoritcitat. Tyckte inte riktigt att siluetten av trädstammarna var riktigt representativ för mig (även om jag tagit bilden själv). Därför tog jag kameran och riktade ned mot mitt skrivbord och tryckte av. Jupp, sådär ser mitt skrivbord ut, en liten del av det i alla fall. Ordning är för idioter, det krävs genier att hantera kaos.

Annars har jag idag varit en duktig son och åkt ut till min mor. Min mor har varit bekymrad för bilden bara rullar på tv:n på övervåningen. (Men hon har flera så hon har klarat sig).
-Bilden bara rullar! Det var så hon beskrev det i telefon tidigare i veckan.
-Har du prövat att trycka in alla sladdar ordentligt, så att de inte glappar därbak, sa jag.
-Ja, det har jag, men det rullar ändå.
-Testa och byt digitalbox med den i gästrummet. Om bilden fortfarande rullar är det tv:n annars är det boxen.

Idag var jag hos mamma och lagade tv:n, jag tryckte i kontakten som satt löst. Det är så jag har löst de flesta av hennes tv problem de senaste åren. Och vare gång intygar hon med säkerhet att hon faktiskt HAR tryck in kontakterna så att de inte ska glappa. Och jag tror henne, hon är bara inte så teknisk, men hon är min mor och jag tycker om henne ändå.

(Roligast var nästan då mormors video gick sönder och det skulle spelas in någon kunglighets födelsedag. Då åkte mamma och inhandlade en ny och gav mormor. Den gamla tog hon med sig hem av någon anledning. Och tur var väl det, för den lagade jag rätt fort. Jag bytte batterier i fjärrkontrollen).

Men nu ska vi hålla oss till dagens trevligheter. Solen skiner från en klar himmel, det är vår i luften och då tycker min sambo att "En promenad med vovven vore väl härligt". Normalt är jag inte mycket för friluftsliv, men att gå lite i vårsolen lät ju faktiskt trevligt.

Därför satte vi koppel på mammas jycke och gav oss av.
-Jag tänkte vi kunde gå lite i skogen och en bit över fälten, säger min sambo när vi gått en bit.
-Visst, svarar jag, (stollig som man är)

Det visade sig rätt snart att jag blivit på tok för mycket stadsmänniska. Jag hade nämligen glömt att det inte finns någon som skottar eller plogar i skogen. Jag borde tänkt på det och sagt ifrån redan från början. Men men, det här ska nog gå bra (det gäller ju att tänka positivt).

Ca fyra hundra meter in i skogen har det inte alls gått bra, eller mindre bra heter det nog. Förutom att det finns massor med snö på marken finns det nu även en större kvantitet av denna vara i mina kängor. Detta beroende på att kängorna inte går ända upp till knät, som snön gör.

Den enda som är lycklig i vårt sällskap är hunden som glatt springer runt på skaren och nosar överallt. (Ja, vi vågar ha henne lös då hon alltid kommer på inkallning samt uppenbart saknar jaktinstink, hon är vallhund och håller sig osvikligen till flocken). Vovven verkar dessutom lite undrande varför vi rör oss så sakta.

Det är nu jag och min sambo börjar diskussionen om skaren är stadigare och bär bättre ute på fältet framför oss än inne i skogen där vi är nu. Dvs ska vi vända om eller ska vi fortsätta. Vi gjorde det sistnämnda. Med facit i handen skulle vi gjort det förstnämnda eller köpt snöskor. För skaren bar inte ett dugg jäkla bättre ute på fältet. Däremot lyckades jag kontinuerligt fylla kängorna med små bitar av snö.

När vi äntligen kom fram till en riktig väg och började gå hemmåt kunde jag bara konstatera. Antingen hade vänster stortå blivit så bortdomnad att jag började få känsel-hallucinationer, eller så hade pulsandet genom snön nött hål på strumpan så att hela stortån tittade ut. En rätt olustig känsla med hela skon fylld med halvsmält snö.

Väl hemma hos mamma igen kunde jag notera: Strumpan är hel, jag var nog väldigt kall om tårna. Men sen gjorde jag det bästa på hela dagen (ironi). Jag satte mig med våta strumpor i våta kängor och körde bil i tre mil hem.

Tyvärr är det bara att inse, stadslivet har gjort mig klen.

En liten vårpromenad i solen med vovven, mmmm så härligt.

Utfodring

Min sambo tycker om att mata fåglarna vintertid. Hon tycker det är mysigt med fåglar i trädgården. Och denna vinter har det gått åt en hel del fågelmat, särskilt talgbollar. Tyvärr har vi inte sett lika många fåglar i proportion till åtgången på maten. Idag tror jag att jag fick se svaret.
Själv tycker jag att den lille gynnaren förtjänar rätt höga stilpoäng.

Vatten på min kvarn.

För att förstå något av detta inlägg bör man först ha läst mitt förra inlägg (klicka här)

Idag dök en kollega upp i en långärmad randig piké-tröja. Lite lagom skrynklig, tvättnoppror på kragen (som inte var helt uppvikt) och tja, han bar den på samma sätt som svenska män bär kläder i allmänhet.

Men fram på bröstet stod det "Armani". Thailands-kopia, tänkte jag, men man måste ju fråga, och kollegan har ju tack och lov humor.
- Det var väldigt. Armani för att gå igenom lite ritningar på jobbet en fredag, är den äkta?
-Ja. jag tror det, svarar han. Det är egentligen grabbens, han är noga med såntdär, men han lämnade kvar den sist han var hemma och han ville inte ha den tillbaka. Och tursamt nog har vi samma storlek.

Som sagt, svenske mannen gör kläderna.

Män och kläder

Idag har jag gått och tänkte lite på män, kläder och Dressman och varför det så lätt hackas på Dressmans kläder. Min teori är följande:

Rent generellt vet alla att svenska män inte kan klä sig, utan det är frun som får göra en hjälpinsats för att grannarna inte ska tro att man inte har stamkort på myrorna och UFF.

Varför är det då så? Jo, förmodligen för att de flesta karlar ser på kläder på samma sätt som många kvinnor ser på bilar. Det ska bara funka. Och helst ska de vara billiga också. Och inte behöva massa extravård.

Men dagen kommer då de sköna mjukisbrallorna, inköpta på ICA Maxi tillsammans med 5-pack "herrtrosor" och 8-pack vita tubsockor inte duger längre. "Du kan väl försöka se lite vårdad ut, folk kan ju nästan ta dig för en uteliggare".

Det är då den svenska mannen går till Dressman, för där finns det herrkläder, bara herrkläder och inget annat än herrkläder, till hyfsade priser. Där slipper han schampon, parfymer, skrälig dunka-dunka i högtalarna á la H&M, barnvagsfamiljer som springer runt i cirklar eller riskerar att frun hittar något dyrt och onödigt eller att han av misstag plockar på sig något från damavdelningen in i provhytten. Dressman har helt enkelt knäckt koden, bara herrkläder.

Mannen inhandlar på hustruns inrådan en skorta, byxor, strumpor och ett skärp. Hittills är allt frid och fröjd. Men, det är när den svenske mannen börjar bära sina kläder som Dressman får dåligt rykte.

En man med vinröd skjorta slarvigt nedstucken i ett par grå byxor på halv stång och midjan uppdragen en decimeter över naveln, gula strumpor och gympadojjor är ingen vacker syn. Det spelar ingen roll om det står HUGO BOSS på skjortan och DG på byxorna. Det ser förjävligt ut i alla fall. Det är inte vad som bärs utan sättet det bärs på.

Och här fungerar vi nog alla lite lika. Varför betala mer för något vi kan få billigare när vi själva absolut inte förstår skillnaden. Det är därför ingen ser svenska män gå illa klädda in DG när det finns Dressman. Det är egentligen inget fel på Dressman, det är deras kunder med oförmåga att bära vad de köpt.

Så i det här fallet är det inte kläderna som gör mannen, det är mannen som gör kläderna.

Min navel

Jag har konstaterat en sak. Min navel har med åren utvecklat sig till att bli en snål och hamstrande skattmas. Den tar 3% av allt jag äter och hamstrar upp det runt om i sina domäner och vägrar sedan resten av kroppen tillgång till dessa oavsett energibrist.

När jag var 15år var naveln inte alls så egotrippad och girig. På den tiden hade den inget intresse att hamstra någonting, oavsett vad jag åt. Men nu ska den envist ha procent på allt. Särskilt på "lyxvaror" som tårta, wienerbröd och bullar, för att inte tala om "alkoholskatten", jösses.

Men, jag är inte ensam om problemet. Jag har flera, särskilt manliga äldre kollegor, som också ser ut att ha giriga navlar. Men det kanske är så det är. Gubbar blir griniga, navlar blir giriga. Fast egentligen skiter jag i ifall min navel är girig och snål, bara den kunde ge fan i att spara allt i madrassen.

Strumpor och kalsonger

När jag och min fästmö flyttade ihop för snart 9år sedan var min kalsonglåda något av det första som hamnade i blåsväder. Tydligen var inte gamla urtvättade kalsonger med synlig resår något som tilltalade henne. Jag minns ännu orden hon använde om mina kära tingestar :" De ser förjävliga ut!!!"

Därför började hon med att prenumerera på kalsonger åt mig (som jag fick betala) och rätt snart var allt innehåll i kalsonglådan "uppgraderat". Efter succén med kalsongerna gjorde hon samma sak med min strumplåda. Tubsocka efter tubsocka försvann till förmån för svarta herrstrumpor.
Det bästa med det hela är att det var prenumerationer, vilket gör att kalsonger och strumpor fortsätter att trilla in även när lådan var full.

Och det är nu min sambo faller lite på eget grepp. För tror ni hon prenumererar på stumpor och trosor till sig själv? Neeeeej. Då får man ju inte välja, de kan ju skicka fel färg eller fel tryck eller fel modell.

Kontentan av det hela blev snart väldigt uppenbar. Hon fick slut på trosor och strumpor långt före mig, vilket gjorde att hon blev tvungen att boka tvättstuga och rafsa ihop två-tre maskiner för att ha något rent till morgondagen. Dvs det blev alltid hon som åkte på att tvätta.

Jag däremot fick bara fler och fler och fler strumpor och kalsonger i mina lådor. För två år sedan var jag tvungen att säga stopp. Jag hade strumpor i drivor, både upp-packade och ouppackade. Detsamma gällde kalsonger.

Jag har fortfarande inte köpt några underkläder sedan dess. Men nu tyckte jag att jag hade för många udda strumpor i min strumplåda. Jag hällde ut alla kilona på bäddsoffan och började sortera. Efter en timme hade jag slängt bort 31st udda. Jag har även lyckats få ihop 52 "nya" par. Att återförenas med de 27par som redan ligger i strumplådan.

79par strumpor! En sak är säker. Det är inte jag som behöver tvätta först än på ett tag.

Ostadigt på riktigt

Jag har köpt en pilates-boll. Det var ett impulsköp när vi gick förbi Team-Sportia i lördags. Frågan är egentligen varför, med tanke på att varken jag eller sambon utövar någon pille-latis. Vi mer pillar oss mer i naveln och är lata. Men den såg kul ut och kostade bara 99kr, så varför inte.



Till bollen medföljde det en pump, att pumpa upp bollen med. Vad som däremot inte medföljde men som kanske vore mer behövligt var hjälm och tandskydd. Min kära sambo gick bara och väntade på de två ljuden "FUMP" när bollen trycks iväg under mig och "DUNK" när 80kg obalanserad "pilates wannabe" till karl slår i golvet.

Men den ljudeffekten lät faktiskt vänta på sig. Det dröjde ända till i söndags kväll då ett "OoohaaAAAaaiiiiiiIIIiiiiii-duns"kom. O:na och A:na kommer av att den tappade balansen som för min kropp bakåt och nedåt med gravitationens hjälp gör att bollen liksom tvingar sig upp mellan benen och forcerar fram något som mest kan liknas vid skräckslagen-spagat.

I:na kommer av det i ögonvrån dyker upp en stålskodd tröskel precis där mitt bakhuvud kommer att hamna ifall rörelsen fortsätter i påbörjad riktning. Dunset, är faktiskt min räddning. Det är tack vare detta som jag i förväg glider av bollen, slår rumpan i golvet och helt enkelt "lurar" den stålskodda tröskeln.

-Vad gör du?? Hörs det från köket!
-Inget, jag skulle bara se hur bollen såg ut från baksidan, svarar jag. (Jag får nog rota fram min gamla jofa-hockeyhjälm ändå)

Hej, vad kul! (men inte just nu)

Igår var en så seg lördag att jag flera gånger misstog den för söndag. Men idag är det söndag så på det viset får jag uppleva samma dag två gånger. Igår fick jag uppleva en annan sak två gånger, nämligen plötsligt möte med gamla bekanta.

Jag skulle köpa några tryckimpregnerade bräder en kollega fått över vid ett bygge. Han bor lite illa till så jag får parkera halvt på trottoaren i en kurva, slå på varningsblinket och hoppas jag inte vållar någon trafikolycka.

Jag ock kollegan lastar på fyra stora bräder på taket på min bil. Medan vi gör detta får vi lite ilskna blickar från förbipasserande bilar och irriterade fotgängare. Vi känner därför att vi bör arbeta tämligen fort.

När jag står där mitt uppe i mitt surrande, hör jag ett "hejsan". I ögonvrån ser jag en barnvagn som vill förbi, varför jag säger "ursäkta" och trycker mig mot bilen och fortsätter. Men barnvagnen passerar inte. "kommer du inte förbi?" frågar jag. "Jodå" säger barnvagnschauffören och står kvar.

Först då tittar jag till ordentlig och får se att det är en gammal bekant från högskoletiden. Hon har skaffat man och barn och flyttat in i huset alldeles intill där vi står nu och....
Vad gör man? bilen står skit-illa parketad, kollegan vill lasta och sedan kapa lister medan det finns lite dagsljus kvar och jag försöker ta igen 7års frånvaro med kallprat på gatan.

Jag framstod nog som A: konstig, B: förvirrad, eller C:socialt besvärad. Nåja, hon log när hon gick därifrån i alla fall.

Senare på kvällen är vi på bio Heron City i Kungens Kurva. Fan vad med folk. Med 20minuter kvar innan filmen börjar har jag och sambon följande plan att genomföra: 1.skaffa popcorn och dricka. 2. Passera biljettvakten och få våra glasögon. 3 Hon ska hinna pudra näsan på damernas innan vi går in och sätter oss. 4. Jag vore tacksam om jag han med samma sak .

Att köa för de små eländiga och dyra popcornen tar en evighet. Känns det som i alla fall. Nu ska vi bara köa för att komma in och sen köa för att få gå på toaletten innan vi går in och sätter oss.
Då, i kön till biljettvakten när det bara är fyra par före oss, knackar en dam mig på axeln och säger "Gustav!"

Ännu en bekant från studietiden. Åter igen jättekul att träffas. Hennes sällskap höll på att köpa popcorn, så hon väntade på dem. Vi skulle in så vi kunde gå på toa. Det blir liksom så tajt om tid att man hinner inte ursäkta sig för det skulle ta längre tid än att faktiskt bara säga hej. Och nu är det vår tur att få våra biljetter rivna och .. eh.. kram, kul att träffas, vi ses därinne.. kanske.

Mina vänner måste tycka att jag är skitknepig.

Lördag i soffan

Det är lördag förmiddag och vi är placerade i soffan. Naturligtvis halvt nedsjunken i mysbyxor och gloendes på tv. Raaap, hör det plötsligt.
-Kroppsljud! konstaterar sambon.
Som ingenjör vill man ju definiera just "kroppsljud" lite mer vetenskapligt.
-Tryckvåg över sladdrig bindväv! kläcker jag ur mig.

Sambon skrattar och vi gör Hi-five. Vi är långt ifrån Den stilige Tim Gun som vi ser på tv.
Tim lärde mig förresten ett nytt knep. Istället för att säga att "Den klänningen var inte snygg"
säger man:
-"Gör den klänningen, verkligen dig rättvisa?"
Killen är smart. Jag har bara en sån replik när jag tycker att stilen eller prislappen på sambons klädval börjar sticka iväg.
-"Det kan vara jag, men jag tycker faktiskt att din rumpa ser större ut i det där plagget."
Inte lika stilfullt, men funktionabelt.

Mac vs PC enl. Gustav (långt inlägg)

Mitt förra inlägg handlade ju om felmeddelanden och Maria, var ju snabb med att påpeka att det mest är ett PC-problem. Därför tänkte jag dra Mac vs PC innan det blir någon ev. pajkastning mellan de båda systemen. Vi börjar med lite historia.

I början på 70-talet fanns det ett stort datorföretag vid namn IBM. Det hade bestämt sig för att stordatorer var framtidens melodi. Stora beräkningsapparater belägna hos stora företag och myndigheter för att gör stora beräkningar, som satellitbanor kring månen etc.

Mitten på 70-talet lödde studenten Steve Wozniak ihop en egen dator, mest för skoj skull och för att imponera på sina kompisar. Denna dator fick Steve Jobs syn på och övertalade Wozniak att de skulle starta datorföretaget Apple.

Apples små datorer blev väldigt populära och IBM insåg att de inte fick gå miste om en sån stor marknad som faktiskt kunde konkurrera med dem i framtiden. Därför tog man jättesnabbt fram en alldeles egen liten dator. Eftersom det skulle gå fort köptes alla komponenter in från den öppna elektronikmarknaden, allt utom ett litet styrchips som skötte den elektroniska kommunikationen med alla delar. Det tog IBM fram själva och tog patent på.

Två avhoppade ingenjörer från texas Instrument insåg att de skulle kunna kopiera IBM:s dator (eftersom den var byggd av lösa delar) om de bara kom över styrchipset. Via det juridiska kryphålet "baklängesuppfinning" lyckades de kopiera chipset och dagens första IBM-kompatibla dator såg världens ljus. Detta var runt 1982. IBM-kompatiblerna bytte så småningom namn till PC (personal computer).

Elektroniken gick snabbt framåt och snart kunde man sätta ihop sin alldeles egna dator med lösa delar köpta från världens alla hörn. Mycket enkelt kunde du bygga eller beställa en dator byggd efter dina högst personliga behov.

På denna fria PC marknad kom det naturligtvis ut flera program och operativsystem. DOS var väl vanligast, andra var OS2 och linux. Det var bara att välja. Dock valde de flesta med automatik DOS med Windows. Eftersom Bill Gates, Windows skapare, (via lite fulvägar) lyckats skapa det mest användarvänliga operativsystemet till just PC.

Mac då? Mac var aldirg med i det öppna racet. Mac var alltid mac. Mac utvecklade både sina datorer och programvara själva. Visst köpte de in elektronik utifrån men de "macifierade" alltid allting för att passa just mac. Med en och samma skapare bakom all hårdvara och programvara blev datorerna driftsäkrare och tillbehör, som skrivare, kom också från Mac och fungerade oftast på en gång.

Loppet var länge jämt men i mitten på 90-talet börjar PC få ett övertag. Precis då, 96 för att vara mer exakt, börjar jag studera på högskolan. För att blivande köpstarka förmodade kunder tidigt ska lära sig att använda "rätt" datormärke hade mac mer eller mindre skänkt datorerna till vår datorsal. Jag minns inte vad de hette men jag minns följande:

Mac var INTE driftsäkra. Vid minsta överbelastning hängde de sig. Detta yttrade sig med att datorn gav ifrån sig ljudet "KOACK" (precis som en anka), så fort man tryckte på någon tankgent. "koack, koack, koack, koack, koack, koack, koack, koack, koack, koack, " Lät det när man försökte trycka sig ur en datorlåsning. otroligt irriterande ljud.

Till sist tröttnade man och tänkte: "Jag tar min diskett och går till en annan dator". Men det gick inte. För mac har ingen "disketutspottarknapp" som PC har. Det är tänkt att man ska dra diskett-ikonen på skrivbordet till papperskorgen. Disketten formateras då inte utan spottas ut av datorn. Men hur gör man då med en dator som låst sig?

Svar: Man blir förbannad och rycker ur sladden! När kontakten sedan trycks in och maskinen startar igen, svarar datorn med att: "Du stängde inte av på ett korrekt sätt sist, stäng av på rätt sätt nästa gång".

På grund av detta hade några vänliga själar skapat en stor Mac i skumgummi, även kallad "Smacka-mac" din man kunde gå och avreagera sig. Därför byttes alla macar ut så fort pengar till PC-datorer kom in. Så bra ryckte fick mac efter den datorsals-sponsringen.

Tiden går och Mac förlorar mer och mer av marknaden. Dock har de en trogen kundkrets, förlagsbranchen. Tidningar, fotografer och tryckerier, alla använder Mac. Helt enkelt för att Mac är överlägset bäst på bildbehandling.

Men en dag kommer en vändning, introduktionen av iMac. En allt-i-ett dator avsedd för alla (inte bara den manliga datornörden) att använda för det växande internet. (Dock fanns det en liten miss. De första internet-Macarna hade inte snabel-a (@) utsatt på tangentbordet. Och på den tiden satt inte @ på AltGr+2 utan på "äpple-knappen" och : eller vad nu knapp-kombinationen var?)

Idag är inte Mac ikapp PC marknadsmässigt, men förbi prestandamässigt. Mac-datorer är otroligt fina. Jag träffade en kille på jobbet som var Mac och PC- konsult. Fast han konsultade nästan uteslutande mot PC-världen, Mac krånglade så sällan.

Men skam vore väl annars. Om samma företag ligger bakom både kretsar och program borde man nästan kunna kräva att det inte ska strula lika ofta som en dator som är uppbyggd av slumpvis valda delar från världens alla hörn, med ett operativsystem som är skrivet att passa alla kombinationer av dessa slumpvisa delar.

Dessutom tar de bra betalt. Vill jag ha en enkel bärbar dator i hemmet för att kunna surfa i vardagsrummet, kolla DVD i sängen och titta på recept i köket kan jag få en Laptop för 4000kr. Billigaste bärbara Macen kostar 10000kr. Visst, Macen har högre prestanda, men den behöver jag inte för att kolla recept. Köper jag Laptopen har får jag pengar över att åka en sväng till Mallis.

Sen är det klart en vanesak vad man är van och inställning till förändring. Men med tanke på hur utvecklingen går ska det väl snart inte vara svårare än att köra en annan bil än den man är van vid.

Vi har också det här med virus. När jag var student fanns det ca 40 virus till mac och 47 000, med en ökning på ett par hundra i månaden, till PC. Förmodligen för att ett PC-virus spred sig snabbare eftersom det fanns fler PC-datorer, samt att många hatade Bill-Gates och hans windows. Av någon anledning har virus-skaparna inte tyckt att det varit mödan värt att göra mac-virus. (Kanske för att de själva kör mac???)

Det sista jag tänkte ta upp är att mac-folk tycker att Mac är bekvämt för "den ordnar allt själv". Den sparar bilderna i ordning i bild-biblioteket, ordnar upp musiken, håller ordning på dokumenten mm.

Windows7 har ärvt lite av detta och jag håller på att bli vansinnig!!! i 14år har jag själv bestämt vilken fil jag lagrar var på datorn och det är fan så jobbigt när datorn inte frågar utan ordnar allt själv och lägger filerna där den själv tycker att de hör hemma. Inte för att jag någonsin haft någon bra ordning på mina filer men som det är nu ökar röran i kvadrat med varje fil jag sparar.

Jag antar att datorval nästan kan ses lite som ett bilval. Vill du köra billigt och växla själv, och själv välja dina tillval, köp en skoda eller en ford. Vill du har en bil som alltid funkar, går bra och bekvämt, och tar dig från A till B, köp en automatväxlad Mercedes.

Användarvänligt Error

Alla som använder en dator regelbundet lär sig snart att datorer inte alltid gör rätt. Då blir man arg och försöker lära den att göra rätt genom att frenetisk och smått våldsamt upprepa knapp tryckningar och musklick så att den ska göra rätt.

Trots att datorer inte ska ha några känslor så blir den i alla fall sur och svarar med ett felmeddelande typ:

Och sen slår datorn tillbaka genom att man får starta om hela eländet och därmed förlorat allt man inte sparat.

Ett alternativ till att slå på tangentbordet tills datorn säger Error, är att överbelasta den Som att försöka ladda ned 17youtube klipp samtidigt som man kör spotify och försöker konvertera en ett gäng bilder. Då får den också nog och säger ifrån.

Till en början var "error-fönstren" som dök upp fula och totalt oinformativa. En liten ruta med ett gult eller rött varningstecken, någon kryptisk dator-kommentar och en OK-knapp (i bästa fall).

Därför blev jag helt plötsligt glad mitt i irritationen när "Firefox" (webbläsaren) kraschade härmodagen, för jag fick upp följande ruta:


Ser ni! Det står KRASCHAT. Stött på problem och kraschat. Inget " ERROR conflict on FFC0 1A35 48628 2BB5". De använder normal standardmässig datorsvenska och ber dessutom om ursäkt för att programmet har kraschat. Sen får man om man vill skicka sin irritation till dem så att de kan lära sig undvika att irritera mig och flera andra i framtiden. Det är vad de säger i alla fall.

Det är snudd på fenomenalt. I framtiden kommer det säker att bli ännu bättre, kraschar datorn kommer vi säkert få följande meddelande:

Och så kommer DVD-spelaren på datorn spotta ut en chokladpralin också.

Fötter

Jag blev kär i min sambo för att jag tyckte/tycker att hon har en väldigt skön inställning till många saker här i livet och igår kom ett exempel till, en idé som hon glatt presenterade.

-Vet du vad jag såg på tv förut. Det handlade om mammor, och en mamma hade tatuerat in avtryck av sitt barns fötter i ryggslutet, jättegulligt. En på vardera sidan och så födelsedatumet i mitten.
Om vi får barn tänkte jag göra samma sak, fast tatuera in fötterna på vardera skinkan istället. På det viset kommer de ju att växa i samma takt som barnets egna fötter, smart va!

Man kan inte låta bli att älska en sån kvinna!

Bilar ger bekymmer.

I vårt förhållande har vi en grön opel. Bilen står skriven på mig eftersom jag är karl (och det var jag som betalade den). Det är också jag som byter däck och fyller på olja, tankar mm.

Igår valde min sambo att helt kasta om könsbalansen och arbetsfördelningen i förhållanden genom att säga: Du vet om att bilen ska besiktigas imorgon klockan 14:10 ? Men det är lugnt, jag kan ta det.

Just ja, så var det. Hur tusan kunde jag glömma. Även om vi för någon sekund bytte roller ang. bilen är vi bilxtsnabbt tillbaka i de gamla rollerna, för det är upp till mig att bilen är i sådant skick att den går igenom. Och klockan är snart midnatt. Hmm, blir en potatis att bita i.

Dagen började med nästan två timmars informationsmöte på jobbet. I takt med att föreläsarna bläddrade fram sina powerpoint-bilder, gick jag igenom bilens tänkbara svaga punkter. Vad de egentligen sa på mötet var något om framtids utsikter, investeringar och bla bla.

Men jag hade viktigare saker i huvudet. Jag hade precis kommit på att nummerplåtsbelysningen bak inte fungerade. En skitsak visserligen, men jag ska inte ha nedslag på skitsaker.

Hela resterande förmiddagen gick min hjärnaktivitet åt att fokusera på min plan att:
1. Snabbt ta mig hem.
2. Kasta i mig lunch
3. Åka till OK köpa lykta
4.Byta lykta.
5. Bli skjutsad till jobbet i tid.

Planen var vattentät. Det enda jag kunde fallera på var ifall det behövdes verktyg. Jag behövde verktyg, och snart var större delen av min verktygslåda inkluderad i planen. Hjärnan jobbade febrilt med att hitta luckor i planen och täppa till dem.

När lunchen kom for jag som en dåre raka vägen hem, slängde i mig lunchen, ut till bilen. Skrapa alla rutor, testa alla lampor... och inte en enda trasig.. ALLA fungerade. Vad hade jag stressat för?!?! va?

Väl på kontoret hade jag precis börjat varva ned då jag får SMS från sambon: Allt ok, bilen gick igenom.
Yes! En hel förmiddag i stressens tecken helt i onödan bah.

En kort stund senare ringer min sambo.
-Hej, vet du. Jag har backat på en TAXI. Vad har du för försäkringsbolag?
Nu gick pulsen upp igen.
-Hur gick det med bilen, körde du i hårt? (Nej, jag frågade inte hur det gick med henne eftersom jag hörde i telefonen att hon levde)
Det visade sig bara var lite plåtskador. (så min älskling var oskadd). Taxichauffören var lugn han med.
-Har vi helförsäkring? frågar min sambo.
-Jupp, vi har till och med mer och viltförsäkring, så om taxichaffisen skriver sig som rådjur får vi fri hyrbil i upp till två veckor. Svarar jag.
Det ville inte taxichaffisen.

Vi lade på. Precis när vi lagt på gick min puls upp igen. Jag minns nämligen inte att jag har betalat någon form av bilförsäkring sedan jag bråkade om en obetald premie i juni förra året och argt bestämde mig för att byta försäkringsbolag. Jag fick väldigt mycket puls faktiskt.

Såpass att jag tillslut blev tvungen att åka hem och gå igenom alla pärmar med viktiga papper och inbetalningar. Att flytta, byta både bank och försäkringsbolag samtidigt underlättar inte ordningen på alla papper.

Väl uppe i varv hittade jag försäkringspappren på bilen och andades ut. Gick sedan upp i varv igen då jag såg att de var från 2004. Sen kom jag på att jag faktiskt hade ett system. Bankpapper i svarta väskan i garderoben, gamla inbetalningar i en flyttlåda på övervåningen och bil-papper instuckna bakom datorn.

Jupp, där var de! Försäkringen var betald. Jag andades ut.

Jag tål inte så mycket bilbekymmer på en och samma dag. Jag är en känslig människa!

CE-nörden slår till

Om jag får säga det själv så är jag faktiskt rätt så vass på EU:s maskindirektiv. Det är det regelverk som gäller för alla maskiner som brukas inom EU och därmed ska vara CE-märkta.

Direktivet säger att en maskin är: Sammansatt enhet med minst en rörlig del och vars kraftkälla inte är människa eller djur.
Således är hamsterhjulet ingen maskin, eftersom det drivs av en hamster och inte en motor.

För att göra det lite enklare är det också bestämt att personbilar, skjutvapen och elvispar avsedda för hushållsbruk inte heller är maskiner.

Däremot går "kedjor, kättingar, linor och vävband" in under maskindirektivet.

Snurrigt? Jupp, jag tror de satt såpass länge att de började leka tvärtomleken eller nåt åt det hållet när de skrev direktivet.

I maskindirektivets bilaga1 punkt 1.7.4 står det även att alla maskiner ska ha en bruksanvisning. Bruksanvisningen ska innehålla punkterna a till v. Det är 22punkter för den som inte orkar räkna.

Ni kan ju gissa vem min chef tyckte var lämpligast på avdelningen att skriva instruktionsbok till ett nytt egentillverkat snurrbord. Det står dessutom att den ska vara: "skriven med hänsyn tagen till operatörens allmänna insikts- och utbildningsnivå". Dvs förutsett att alla som använder maskinen är idioter.

Jag slutar normalt klockan 16:30. Klockan 20:43 hade jag kommit till punkt h), som säger:
h) Varningar för hur maskinen inte får användas men som erfarenheten visar kan förekomma.
Med tanke på förra stycket, och en stor portion hemlängtan samt en tanke på hur många idioter det finns här i världen, skrev jag:
Ta aldrig maskinen i drift ifall det finns misstanke om fel. Felsök och åtgärda tills den fungerar betryggande.

Sen gick jag hem.