Vilken dag!

Undrar om idag var den sista njutbara höstdagen? Här har det varit helt underbart. Jag drog på mig snickarbyxorna, tog fram sågen och skruvdragaren och började bygga träställning runt båten att hänga presenning över.

Och när jag står där och mäter och sågar och bara njuter av solen, vädret och vinden så tänker jag:
Det här kan inte bli bättre. Ljuvligt väder och lite hantverkarpyssel helt utan krav på precision, bara jag, fogsvansen och en jäkla massa meter med virke.

Men då slog det mig, jag saknade ju en öl. Hur kunde jag glömma något så viktigt? Så idag har jag upplevt den perfekta höstdagen. Sol, vindstilla, såga, skruva och öl. Massage för själen liksom.

Dessutom var jag ju bara tvungen att föreviga dagen med kameran. Och nu vet jag fördelarna med att fotografera i byxor med knäskydd. Man blir inte våt när man ställer sig på knä i det daggvåta gräset. Dvs arbetsbyxor för mer än ett område. Här kommer några av bilderna.

En liten varning dock. Sista bilden är en pytte pytte suddig spindel fångad med macro objektivet. Verklig storlek är som ett knappnålshuvud. Ni vet ett sånt färgglatt i glas. Inte farligt.

Äntligen fredag

Äntligen var det fredag och dags att gå hem från jobbet! Så underbart och helt plötsligt kändes det som om hela världen log emot en. Och det gjorde den nästan....

Smile!

Det var dags att ladda för the genuine Swedish friday-mys! Och vad är väl mer fredags-svenskt än tacos. Allt som behövdes var bara att gå och handla allt.

På affären stötte jag på något som jag tror att inte ens George Lucas kunde drömma om skulle existera när han lanserade sin första Starwarsfilm 1977. Jag tror inte heller han trodde på det som "merchandise" närhan lanserade sin andra film 1980, eller sin tredje film 1983. Men allt går att sälja. Så vad kan vara mer rymdkrigsförknippat än barnmorötter, typ McDonalds?

En liten morotspåse med Yoda på?

"Må kostfibrerna va med dig"

Men det blev inga morötter. Det blev istället en påse av det här:

Polly, Dregen Edition! "I pimp your Polly" står det på påsen. Min sambo fick genast associationer till något annat. Association eller inte. Smaken var i alla fall helt ok. Gla' helg!

Att läsa en inredningstidning

Min sambo fick en prenumeration (inte av mig) på tidningen "Sköna Hem" i julklapp. Någon som hon verkligen uppskattat mycket. Så nu ligger det inredningstidningar lite här och där, så även på toaletten. Och eftersom jag sällan har något bättre för mig när jag väl sitter där, händer det att även jag läser på lite om matchande mattor och "inspirerande" lampskärmar.

Idag var det ett uppslag som verkligen fick mig att tänka. Det märks att jag inte är van inredningstidningsläsare (långt ord). Jag tänker inte alls som de som gör tidningen. Bläddrade lite på måfå och får se följande:

Sköna hem nr12 2011 sidan129

Titta längst till höger. En tavla med en man i bar överkropp som visar sin snopp. Och tavlan verkar sitta på en vardagsrumsvägg. Rätt snart ser jag att även övriga bilder är lätt homo-erotiska med en lite lustig kanin-twist. Vad är detta? Vad är det här för vardagsrum? Vem bor här?Vad gör han om hans mormor kommer på besök?

Ögonen far runt och rätt snart hittar de till bildtexten längst. Jag läser ivrigt och hoppas få svar på mina frågor.

"De vita plåtskåpen kommer från Ikeas PS serie"
Va, fanns det plåtskåp med på bilden?
"Den stora vasen är gjord av keramikern Anna-Lisa Thomson ........."
Någon har en bild av en man som håller i sin snopp på sin vardagsrumsvägg!!! Hallå! Jag skiter väl i vasen, tala om vem som är såpass modig att han har halvnakna karlar över halva vardagsrumsväggen.
"Fotografiet av en man i kängrudräkt är taget av Donatien Veisman."
Vaddå kängrudräkt. Jag ser en kängrumask möjligtvis, och en karl rumpa och lite annat.
"Männen intill är fotograferade av Jesper Brandt. Vitt fruktfat från Järnia....."
Här lägger man in en bild på en vägg med snygga men uppseendeväckande bilder och så ska de informera om fruktfat?

Nä, jag förstår varför jag inte läser mer inredningstidningar. De missar helt att skriva om det som verkligen är intressant.

Borr

Idag har jag handlat min dyraste borr någonsin. 308kr. För bara en borr, inte en borrmaskin. En 12mm borr närmare bestämt.

Det hela började igår när jag skulle borra mig igenom källarväggen för att dra en slang från avfuktaren till avloppet. Det är ju snart gjort, jag ska ju bara genom väggen. Det där "bara" var nog gårdagskvällens dummaste ord.

Det visade sig att källarväggen på just det stället var 30cm tjock. Och i sann byggstandard anno 1914 var betongen utdrygad med vanliga stenar, ungefär i storleksordningen apelsin. Jag höll på i flera timmar med min borrsats från Biltema. Min sambo trodde att jag höll på att riva hela väggen och att något eventuellt var allvarligt fel med tanke på allt oljud jag lyckades åstadkomma.

Tyvärr lyckades jag inte åstadkomma särskilt mycket mer än betongdamm i håret, trots alla arbetstimmar.
Idag beslöt jag därför att ta till det lite tyngre artilleriet. Istället för att åka till Claes Ohlsson och köpa någon form av betongborr for jag direkt till den "riktiga" järnaffären och köpte mig en "riktig" borr. DeWalt. 308kr som sagt.

Redigt med porr i porrmaskinen, som finnen sa.

Men, "bra verktyg gör halva jobbet" heter det. Den här gången gjorde den mer än så. Jag var inställd på minst en halvtimmes slit. Det tog väl 20sekunder att ta sig genom väggen. Sen var jag färdig. Vad tusan. 308kr för 20sekunder.Räknar man ut timkostnaden för användandet av borren (borrpriset/använd tid i timmar) blir det 55440kr.

Sån dyr borr har inte jag råd med något mer. Nästa gång tar jag in en proffisionell håltagarfirma istället.

Ny telefon.

Min arbetsgivare verkar ha förtroende för mig. Efter fyra år med rejält sliten Sony-Ericsson telefon som slumpvis tappade minnet fick jag idag en iphone (4). Med tanke på att min förra telefon i stort sett bara användes att ringa med (det var typ det som fungerade, samt ta emot sms från telefonsvarartjänsten), känns det som ett rätt stort steg.

Jag har nu tagit ett litet steg för att komma ikapp alla andra som lever i framtiden. Jag förstår faktiskt varför man skaffar iphone. Allt bara funkar. Jag kan nu enkelt kolla jobbmailen, fastän jag är hemma och inte får betalt. Jag kan kolla min kalender på morgonen innan jag kommer till jobbet för att se om jag har något möte på förmiddagen jag glömt bort.

Helt automatiskt så samsynkar den med hela världen känns det som. Allt utom mitt trådlösa nätverk här hemma. Det är ta mig fan stört omöjligt. trots att jag knappar in rätt lösenord så vill den inte vara med. Skittelefon. Riktigt allt lyckades inte Steve Jobs med.

Ännu en helg avklarad!

Det blev en ganska intensiv helg. Åtminstone lördagen. Steg upp och åt frukost vid åtta. Klockan nio, var jag ute i skogen och hjälpte N att vinscha timmer, (dra timmer i skogen till vägkanten med ett vajerspel som satt på timmervagnen bakpå traktorn). Det är roligt med såna maskiner, så är det bara.

Halv ett var jag tvungen att avbryta timmerhanteringen för dop. Hem, duscha, äta smörgås, på med kostym, slå in dop present och så iväg!  som vanligt precis på håret.
Tack alla för jätte bra förslag på dop presenter (se förra inlägget). Vi lät oss inspireras av alla tips och körde på en kombinationslösning. En mjukiskanin med ett silversmycke (en ängel) vi fäste runt dess hals.

För att göra min dag ännu mer optimal hade min mor ringt samma morgon och sagt att jag skulle hämta upp en av de andra dop gästerna (vän till barnets mamma), eftersom vi bor i samma stad.

-Ok, vi hämtar upp henne på busshållplatsen Frögatan, mitt emot kiosken. Säger jag.
Sen börjar ordkedjan och förvrängningarna. Mamma meddelar detta till barnets mamma. Barnets mamma uppfattar "busshållplatsen" och säger därför åt sin vän att vi kommer att hämta henne där hon går på bussen.

Vi hann avverka några busshållplatser innan  vi kom rätt kan jag meddela. Men, tre minuter innan dopet ska börja parkerar vi framför kyrkan, och då har jag ändå kört på rätt sida lagen. Och precis när rumpan nådde kyrkbänken började dop gudstjänsten.

Dopgudstjänster är bra, för dom är oftast såpass korta att man inte hinner få träsmak i rumpan. Däremot ska det sjungas. Normalt har jag inget emot att sjunga, jag tycker det är riktigt kul. Men sedan efter målbrottet är det hopplöst att sjunga i kyrkan.

Alla psalmer ligger på helt fel ton för mig. Antingen får jag klämma ur pipljud ur mina stämband, eller så får jag hoppa ned tre oktaver och bröla som en älg. Resultatet blir att det låter förjäkligt och att jag får ont i halsen redan efter en halv vers. Därför sjunger jag nuförtiden nästan aldrig psalmer. Jag nynnar dem.

Efter dopet blir det två koppar församlingskaffe och sedan iväg till kvälls-happening hos F&P. Det är alltid roligt att umgås med F&P, och jag förvånas lite över att de fortfarande vågar bjuda in oss. Eller mig och man ska vara nogräknad, för min sambo gör inte så mycket.

Jag gör väl inte så mycket jag heller, men eftersom jag aldrig blir trött och går och lägger mig så råkar jag vara med när det händer saker. Den här gången rotade P fram sin gamla klarinett och vi hade konsert på konjaks-stämd klarinett och blockflöjt i vardagsrummet. Klockan tre på natten. Jag fattar inte vad de har i ungarnas välling på kvällen eftersom de lyckades sova sig igenom oljudet.

Min sambo däremot lyckades inte sova sig igenom oljudet. Det påpekade hon några gånger i bilen på väg hem. Jag försökte få henne att se det från den positiva sidan att jag inte hade sönder något i alla fall. Med en suck konstaterade hon att:
"Jo, efter tio år så får man ju försöka glädjas åt det lilla".

Mindre med flyt.

Jag ligger minus på flexen på jobbet, dvs jag har arbetat färre timmar än jag får månadslön för. Det är inte så bra. Idag hade SMHI sagt att det skulle bli fint väder. Så jag ökade på antalet minustimmar med att smita hem lite extra tidigt.

Planen var att hyra ett släp och köra så många rundor som möjligt. Idag skulle nämligen två kriterier vara uppfyllda. Det ena var vackert väder, och det andra var att miljöstationen hade öppet till 19:00. Så nu var det vara att ge järnet.

Nu skulle bara tredje (och viktigaste) kriteriet uppfyllas också. Få tag på släp. Det visade sig att första bensinmacken inte hade något ledigt. Andra macken hade ledigt men ville först inte hyra ut då de fick reda på att jag skulle lasta bitar från en riven betongmur.
-Folk lastar alltid för tungt när de lastar sten och då går släpet sönder. var deras motiv.

Då ljög jag och sa att det egentligen bara var rester från sambons betongblomkruka som gått i två bitar och som tillsammans max vägde 50kr. Då fick jag äntligen hyra ett släp.

Med släp kommer regn. Så var det idag i alla fall. men det gjorde inget. Det är bara kul att stå och lasta bråte i regn och trassla med spännband. SMHI:s sol var nu någon helt annan stans.

Första två vändorna var bara gamla brädor och masonit vi rivit från källaren. Det gick rätt bra att lasta, men vid ett tillfälle blev jag lite överambitiös över hur mycket jag kunde bära. Det hela slutade med att jag fick stånga undan en bräda med huvudet. Det gick bra men gjorde väldigt ont. Sen förstod jag varför. Det satt en spik i brädan. Men det blödde inte i alla fall.

När jag är och lastar av tredje vändan, som var den "förbjudna" betongen hör jag hur det pyser från bakhjulet. Leka lite bildoktor och oj... Där satt det en skruv i vänster bakhjul.Skit!

En väl överkörd och intryckt skruv i däcket. 

(ser ut som ett grovt gruskorn mit ti däcksåran på bilden)

 Det är inte så mycket att göra. Lasta av fort som f-n. Lämna tillbaka släpet på macken och försök förtränga att du har två timmars betald hyrtid kvar till ingen nytta. Hem klia sig i huvet, sucka över situationen och konstaterar: "Det är i alla fall dags för vinterdäcken snart". Snart fick bli nu. Det är kul  att byta däck oplanerat en torsdagskväll.

Väl klar med däcken går jag in, tar av mig jackan, kliar mig i huvet och känner något.... konstigt. Den där spiken i brädan kanske var lite vass i alla fall. Nu ska jag gå och lägga mig innan det händer fler saker.

Hoppsan!

Inte bara shopping, hjälp önskas också.

Idag har jag handlat. På coop som vanligt. Denna gång enbart för att jag skulle ha en trälist till källardörren också. Annars hade jag handlat på ICA.

Och det börjar bra. Efter fem minuter inser jag att min vagn är krockskadad och har ett stort hål i vänster framflygel. Blir till att handla stora saker idag.

Ser ni förpackningen med borr? När jag kom till kassan insåg jag att jag tagit ett paket där det saknades en. Typiskt. Så jag åkte hem utan borrar. Orkade inte springa och byta. Kön bakom var nog lång ändå. Särskilt som påsen med potatis brast och fyllde vagnen med lösa potäter lite överallt.

Och som vanligt bjuder coop på det lilla extra. Idag var det på potatis-avdelningen. På skylten står det "Mjölig Potatis". Och de gula potatisarna är säkert mjöliga. Den röda sorten däremot, som någon glad färgblind pryo på grönsaksavdelningen fyllt på med, den heter Asterix, och är typ tokfast.

För att underlätta sitt eget arbete på grönsaksavdelningen rekommenderar jag dem att i framtiden ha en skylt  där det endast står "Potatis". Men då skulle väl samma pryo fylla på med lök eller rädisor.

Sen hittade jag en rolig grej som inte är Coops fel. Här hemma har vi alltid kört med torky (papper i automat på väggen). Det är starkt, tåligt och går att vrida ur. Helt fenomenalt.
Nu har det kommit något somheter "Torky deluxe". Mjukt, smart och extra långt, står det att det är. Och så är det en bild som säger 3rullar= 1torkydelux.

Min småskolefröken hade aldrig godtagit svaret "3rullar" på frågan hur långt något är. Därför vänder jag på paketet och läser att en Torky deluxe rulle är 45m. Vet ni hur lång en vanlig Torky rulle är? Svar 100meter.
Så för något mer pengar kan jag få  90meter lite mjukare papper än om jag betalar lite mindre och får då 200meter papper med mig hem.

Och eftersom jag inte planerar att stoppa upp det här pappret mellan skinkorna eller andra ömtåliga kroppsdelar, går jag på den grövre längre och billigare varianten. Mer papper och mindre fjoms för pengarna.


Sen till ett problem där jag verkligen behöver hjälp av er läsare. Jag och min sambo ska på dop på lördag och vi har ingen bra idé på dop-present. Kläder har det lilla barnet i överflöd redan. Då båda föräldrarna har afrikanskt ursprung föreslog jag lite löst att vi kanske kunde ge bort en get (var vi nu skulle få den ifrån). Blicken från min sambo sa dock något helt annat. Jag fick skämmas tyst ett tag.

Snälla hjälp oss. Jag vet att flera av er där ute har barn som ni döpt. Vad fick de?

Renovering

 Jag håller på att riva/renovera i källaren där vi någon gång i framtiden ska ställa ned en tvättmaskin och en torktumlare. Jag har rivit ned ett löst bastu-trätak och masonitskivor från väggarna, för att få det lite fint.

Det var förr-förra ägaren som satte upp det, för att få det lite fint. Det är lite intressant att det som jag lägger ned energi på att få ned lade någon annan energi på att få upp med samma mål. Att det skulle bli bättre. Nu är det emellertid inte alls bra att klä en källarvägg med träpanel, masonit. Det är bara ett bra sätt att få något att mögla. Dessutom är det inte helt ok att bygga in alla lösa elkablar och eldosor.

Och när jag står där och river så kan jag inte sluta förundras över de fenomenala lösningar jag stöter på. Det första var elskåpet. Huset var från början uppdelad i två lägenheter, varför det finns två elcentraler i källaren, varav en är urkopplad. Den centralen har ingen brytt sig om att ta bort.

Det kan väl vara ok, men jag skulle så gärna vilja veta hur den elektriker resonerade med sig själv som kom på:
-Vi drar en ny lös kabel genom den gamla elcentralen,nedåt. Sen låter vi kabeln hänga lös någon meter innan vi jobbar oss uppåt genom taket upp till övervåningen.

En annan lösning jag stötte på var hur förr-förra ägaren fäste träreglar i taket. Varför borra och plugga när man kan svetsa? Snabbt, stadigt, och bara lite brandfarligt. Men på det hela tagen en smidig permanent lösning som inte tas bort i första taget (jo nu är det borta).

 

Nåja, livet blir ju inte tråkigt när man kan gå på upptäcktsfärd även regniga dagar.

Blogganalys

Hej alla läsare. Idag tänkte jag göra en liten blogganalys av min egen blogg. Analysen bygger på fakta inhämtat från kommentarer, saker jag läst om på andra bloggar och godtyckliga citat av Carl Bildt.

Det första jag analyserat är att de flesta av mina läsare är kvinnor. Det basera jag på två saker:
1: Nästan alla medlemmar/följare har kvinnonamn.
2: Det som ger flest kommentarer är inlägg om skor. Men nu är jag man och skriver inte direkt om skor. Jag skriver om gummistövlar och sockiplast. Men det räcker som fotprydnad för att kommentarerna ska komma.

Det andra jag kan konstatera är att jag inte har särskilt språk-kräsna läsare. Eller så har de bara stor förståelse. Alternativt tror att jag har en släng av lätt stav och felskrivighet. Men sanningen är nog mest att jag är slarvig. Samt att många inlägg kommer till i slutet av dagen då koncentrationen är inte alltid på topp.

Det gör att jag bitvis har en fantastiskt dålig svenska med upprepningar av ord, felstavningar, halvstavningar och syftningsfel. (Fast syftningsfel får man ha. Om det finns en snuskig slutkläm. Men jag brukar inte ha så snuskiga inlägg. Däremot kan mina strumpor ibland vara lite småsnuskiga i slutet av dagen efter flera timmar i kängor). Min gamla skolfröken skulle verkligen undra hur jag kunde få fyra i uppsatsskrivning med det här språkbruket.

Tredje analysresultatet:
Sommartid skriver jag väldigt mycket om mördarsniglar.

Det var allt för ikväll! häpp!

VHS

Svärföräldrarna har varit här i helgen. Egentligen heter det väl inte svärföräldrar om man inte är gifta, men efter tio års samboliv känns det lite som det kvittar. Det är kul när de är här. Det är roligt att se sin sambo bli irriterad på någon annan för en gång skull.

Jag och svärfar kommer väldigt bra överens. Det är nog för att vi tycker om öl båda två. Vi brukar alltid göra något praktiskt, och sen dricker vi öl. Den här gången satte vi in en ny dörr till källaren. Den gamla "originaldörren" var bara byggd av några brädor och enkelt regel-lås.

Men eftersom vi planerar att flytta ned tvättstugan till källaren vill vi ha en riktig dörr med riktigt lås. Så att tvätten håller sig varm och inte blir stulen. Så jag och svärfar satte i lördags in den nya dörren. Eter det grillade vi och drack öl.

Men jag gillar min svärmor också. Men hon har en hobby jag inte förstår. Hon ska spela in allt på VHS, (fortfarande). Hon spelar in typ alla Stargate Atlantis-avsnitt och så sitter hon hemma med sin andra VHS-video och för över dem till ett och samma band. Men DVD-box från cdon, tänker ni då. Jo, hon har såna också. Men hon vill göra egna boxar i alla fall.

Men hon har varit lite frustrerad när hon kommit och hälsat på de två senaste gångerna. Vi har en VHS-video ståendes i tv-möbeln. Men den är inte inkopplad. Det har den inte varit på över ett år. Vi har den kvar mest för att det är så jobbigt att röja undan dess kablar ur kabelhärvan bakom tv:n. Sen kan det ju hända en vacker dag att man faktiskt vill se på någon gammal VHS-kassett man har.

Till det här besöket "hotade" svärmor med att ta med en egen VHS. Då erbjöd jag mig att koppla in vår befintliga VHS till tv:n i köket. Då skulle hon få en helt egen tv och satellitbox att spela in från.

Men svärmor tog inte med sig en VHS-video. Hon tog med sig två. Det fick jag reda på klockan 22 på kvällen. 22:40 berättar hon att det ska spelas in klockan 23. Jag och svärfar började med starkölen klockan 17:30. 21:15 kom den första groggen.

Så där stod jag i köket, lagom fnissilurig och skulle koppla ihop någon annans VHS-apparat med befintlig tv-utrustning och förhoppningsvis få någon bild ur det hela. Annars skulle svärmors CSI-box inte bli komplett. Men friskt vågat hälften vunnet. Så himla många scart in- och utgångar fanns det inte. Det var bara att trycka in kablarna lite på måfå och tadaaaaa, varde bild och ljud.

Hur inspelningen blev vet jag inte. Det vet jag nästa gång. Lyckades det inte lär hon dyker upp med sin egen Boxer digital box också nästa gång. För bandas, det SKA det.

Gummistövlar

Innan vi köpte hus bodde vi i lägenhet. Det hände inte ofta, men ibland fanns det ett behov av gummistövlar. Och eftersom jag är en snål ekonomisk kille med "medmera" kort (coop), införskaffades där ett par av deras billigaste par. Gröna med långt skaft.

Bor man i hus och ägnar större delen av sommarhalvåret åt att gräva i trädgården används stövlarna desto mer. Jag kunde i våras konstatera att mina gamla gummistövlar var slut. De hade liksom torkat sönder i skarvarna. Därför köpte jag nya stövlar i våras. Samma billiga sort som sist.

Idag tog jag upp båten. Då är det bra med gummistövlar, eftersom det emellanåt är nödvändigt att ta ett kliv ned i vattnet. När man står där i det oktoberkalla vattnet och brottas med 300kg båt blir man väldigt less på coops billiga stövlar, då man känner hur både vänster och höger strumpa suger åt sig av vatten som rent teoretiskt borde vara på utsidan stöveln. Jäkla tidpunkt att läcka på. Och naturligtvis har jag inte kvittot kvar.

Men jag har inte bara baxat båt. Jag har även insett att CityGross har börjat julskyltningen tidigt. Lite väl tidigt. Ska inte en svensk dagvaruhandlare av klass idag försöka prångla på oss det amerikanska haloween-firandet? Och haloween har ju inte inte varit än. Nåja, det kanske inte är så noga med ordningen, bara vi köper.

Vem lever farligast?

Vi håller just nu på att röja i källaren. Tanken är att det inom ett år ska kunna bli en tvättstuga där. Just nu har vi ingen tvättstuga. Vi har mer eller mindre bara en "tvättmöjlighet" med två maskiner ståendes på varandra inskjutna inunder trappen på husets minsta toalett.

Men i källare (och i övriga huset men oftast lite mer i källaren) kan det finnas radon. Därför har jag idag beställt mätdosor för radon. Jag har även passat på att nyttja nätet och läsa på lite om radon.

Radonmätning ska göras på hösten/vintern, annars gills inte resultatet. Radon är en ädelgas som väldigt lätt faller sönder i sk radondöttrar. Det är radondöttrarna som är farliga och kan ge lungcancer. Radonet mäts i Bq/m3 (Becquerel per kubikmeter). Gränsvärdet i Sverige är 200Bq/m3.

Så om jag nu skulle råka ha 600Bq/m3 i min källare skulle ingen vilja vara där. Alla skulle vara rädda för den där läskiga Becquerellen. Jag skulle få tvätta helt själv och förmodligen hålla andan medan jag sorterar tvätt. Värdet på huset skulle minska vid försäljning om det kom fram att vi har 600Bq/m3 i källaren men inte ännu försökt göra något åt det, som att tex bygga bort det med ventilation.

Men så hittade jag den HÄR pdf:en om lungcancer och radon. Och vilka är det som också burkar få lungcancer? Jo, rökare. Och precis som att panodil kan tas i kombination med andra smärtstillande läkemedel för att förbättra effekten, så fungera tydligen radon likadant för rökare och lungcancer. Och det är nu det börjar bli lite "roligt" eller vad man nu ska säga. Se bilden nedan:

De flesta skulle tycka det vore obehagligt att vistas i en källare om de visste radonhalten låg på 600Bq/m3 när gränsvärdet är 200Bq/m3. Dvs få trippel dos av tillåtet maxvärde. De skulle riktigt känna hur sköldkörteln svullnar och lungcancern kommer krypande.

Men oavsett om jag har 600Bq/m3 eller 700Bq/m3, har en rökare som inte vistas i ett radonhus 10ggr större risk att drabbas av lungcancer. Kliver samma rökare in i ett hus som ligger på gränsvärdet 200Bq/m3 är risken 12ggr större. Och står han bredvid mig i 600Bq/m3 har han 20ggr större risk att få cancer än jag.


Ändå tycker många att det mer självklart att bygga bort radonet i källaren för en kostnad av 40 000kr än att sluta röka. Men jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker. Jag vet bara att jag inte röker. Och det känns ju nästan som att det där med att bygga bort radon är något man mest gör för sina rökande vänner.

Arbetsbyxor

Som husägare händer det lite nu och då att jag ikläder mig oömma kläder och leker hemmafixare av någorlunda Matin Timell-mått. Men till skillnad från Mr Timell har jag inga direkta proffskläder. Min stil är lite mer som en Portugisisk byggarbetare, dvs avlagda jeans och trasig t-shirt.

Det dunkar alldeles utmärkt, skruven dras i ändå och ingen gnäller över färgfläckar på byxorna. Enda gången är de tillfälle man ska hantverka lite och det även kräver viss vighet. Då är jeans inte alltid det optimala valet. Särskilt inte då snickar-jeans brukar vara några gamla avlagda (trånga?) saker.

Därför har min sambo sagt åt mig vid flertalet tillfällen att jag ska skaffa mig ett par "riktiga" arbetsbyxor. Men det har liksom inte blivit av.

Igår var jag ute hos N&N och hjälpte till med deras husrenovering. (därav utebliven bloggning igår, blev trött). Jag hjälpte till och med isolering på lite högre höjd, och det blev en del klättra. Och just när jag höll på att klättra och tänja mina privata gränser för vighet i jeans, insåg jag att ett par "riktiga arbetsbyxor" nog inte skulle vara så tokigt i alla fall.

Så idag efter jobbet for jag och införskaffade mig ett par äkta Fristads byxor för 645kr. Med dessa på benen satte jag mig i bilen för att idag igen åka ut till N&N och inviga den. Takarbete eller väggpanel stod på "att göra" listan. En lagom utmaning för mina nya byxor.

Men det blir aldrig som man tänkt sig. De låg lite efter i tidsschemat för dagen. Så det kunde inte bli något tak, eller någon panel. Däremot kunde jag ställa mig och diska, för det var det ingen som hunnit med. Och när jag ändå stod i köket kunde jag ju laga middag också.

Så nu vet jag. Mina nya arbetsbyxor fungerar kanon i köket. Undrar hur de fungerar att bygga i?

Klassträff

Det var klassträff i helgen. Lördags kväll närmare bestämt. Och för  att vara lite ordentlig och vuxen hade jag i förväg kommit överens att samåka hem med en fd. klasskompis som bor nära. En mamma som skulle vara nykter och åka hem till sina barn klockan 22. Passade mig utmärkt.

Men något gick lite fel. Vi hade jättetrevligt hela tiden, många skratt. Men jag tror det är att jag inte riktigt tål plankstek.(Alltså, plankstek,vem kom på det? Var det Tore Vretman? Vi har slut på tallrikar, ja men titta, de bygger om här utanför vi tar en plankbit och lägger köttet på. Och så kan vi ta extra betalt).

Det kan tänkas att min plankstek gjordes på en bit tryckimpregnerat planka. Eller så skulle var det den där tredje flaskan med vin som beställdes in. Hur som helst. När maten var uppäten och stället höll på att stänga, var det några som fick för sig att ett dansgolv, det borde vi ta och leta upp ett.

Jag förstår inte varför jag tyckte det var en bra idé. Betala 100kr för att få trängas med andra i en svettig lokal med en ljudvolym så hög att det absolut inte går att prata. Alls. Och på sådana ställen söker sig svenskarna för att försöka hitta en partner. Jag är evinnerligt glad att jag redan har en.

Jag gick till baren och skulle beställa mig en "Long Island Ice-tea". Men jag mindes inte vad den hette, så jag sa skrek till damen bakom bardisken:
-Jag vill ha en såndär drink med typ tre spritsorter och så cola!

En minut senare stod jag och betalade för tre rom och cola. Kanske inte vad jag tänkt mig. Men jag orkade inte tjafsa. Hon hade i alla fall inte hört mitt klagomål. (Såhär i efterhand är det ju tur att jag mindes fel. Det ska vara fem spritsorter i Long Island Ice-tea). Sak samma, jag kunde nu betraktas som lite generös, då jag delade med mig av glasen.

För någonstans kom nämligen erfarenheten fram. (det är inte ofta, men det händer). Gustav, om du inte lyckas beställa den sprit du vill ha, är det förmodligen något du inte heller ska ha. Därför beställde jag strax efter en apelsinjuice. Den var god. Och faktiskt, det räddade söndagen. Jag blev inte bakis.

Fördomsfullt resonemang

Rosa bandet kampanjen går för fullt. Den samlar pengar för att bekämpa bröstcancer. Det är bra. Cancer är dåligt, bröst är bra. Som kille tycker jag om bröst. De är mysiga. Särskilt att klämma på litegranna försiktigt sådär.

Men alla stödkampanjgrejer är rosa. Hetro-killar köper inte rosa grejer, de köper hårdrocks-svarta grejer, eller möjligen mörkblå. Homo-killar däremot, de gillar rosa. De har helt plötsligt massor med rosa saker att välja på.

Kontentan av det hela: Hetro-killar är beroende av homo-killar för att ha mysiga bröst att klämma på.

På tv just nu....

Nu när det börjar bli sådär riktigt höstmörkt och höstregnigt, tänkte jag att det kunde vara mysigt att sitta under en filt i soffan med min mysiga sambo och titta på film. Trädgården kommer ju inte heller att ta lika mycket tid i vinter som den gjorde i somras. Därför beställde vi jag Canal+ film.

Det är ett paket med ett gäng filmkanaler från Canal+.Ofta rätt bra filmer. Men nu har vi helt plötsligt inte tid att se på film eftersom vi hittar på så mycket husrenovering. Och för att känna att pengarna inte är helt bortkastade vill man ju försöka hinna titta lite i alla fall.

Så idag har jag sett en film med Mel Gibson och Julia Roberts, Conspiracy Theory. Och nu är det dags att gå och lägga sig. Igår satt jag också och tittade på en film. Men så somnade jag i soffan framför tv:n och vaknade vid halv två och slår upp ögonen.

Och vad får jag får se, yrvaken och förvirrad mitt i natten mitt på stora HD-tv:n. En extrem närbild på två jättekön som har samlag. Nattetid körs det tydligen Erotik på vissa av filmkanalerna. Ni får tro vad ni vill, men det är inte trevligt att vakna till sånt. Inte alls. Det är farligt att somna framför tv:n nu. Det kan lätt ge mardrömmar.

Renovera lite....

Igår  var det kanelbullens dag.Det firade jag med att äta flertalet torra brödskivor med kaviar utan bordsmargarin. Det var kanske inte att jämföra med en kanelbulle, men jag blev varken tjock, eller fick behaglig andedräkt.

Förutom att inte äta kanelbullar, har jag istället börjat spendera mer tid på renovering av vårt hus. I början var jag noga med att vi skulle göra en sak i taget för att inte behöva bo mitt i en byggarbetsplats. Helt plötsligt har jag kommit på mig själv att den regeln inte gäller längre.

Vi gräver upp och dränerar runt huset, byter källardörr, planerar nytt matrum. (nu är det "bara" tapeterna kvar att bestämma), river, röjer och fräschar till i källaren. Det sistnämnda gjorde jag igår kväll. Någon ägare någon gång i tiden har satt upp träpanel mot källarväggen. Då blir det fukt bakom. Därför ska den ned. Bakom träpanelen hittade jag en grov elkabel med några färggranna igentejpade tåtar.

Den kunde jag följa tillbaka till proppskåpet. Det ser ut att kunna vara en tre-fas ledning, en såndärpå 400Volt. Just för tillfället vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den. Kanske blir bra att ha till jul att driva något ljus-spektakel. Den som lever får se. Det är lite "spännign" (jättedålig vits) att renovera ett gammalt hus.

Koll på livet

Glocalnet fick för sig att vi inte behövde internet igår. Därför blev det inget bloggande. Vet inte riktigt vad de hade lyckats göra, men nu funkar det igen. Däremot verkar det som om de har problem med samtliga kunder i norrland. Det är låg Glocalnet.

Jag har förresten glömt att berätta att jag var i Spanien förra veckan. En snabbresa för jobbet. Jag fick under denna resa en till frisyr på min "Världens fulaste frisyrer" lista. Hittils är listan inte särskilt lång. Ärligt talat vet jag inte om den riktigt klassas som lista, för den hade fram till innan resan bara en frisyr, nämligen den Tjeckiska hockey-frillan.

Just den Tjeckiska är något värre än den tyska. Båda förvärras med att kompletteras med mustasch. Men nu har listan förlängts till sin dubbla längd. På delad förstaplats kommer nämligen den Spanska Comb-overn. Spanska män visade sig vara fantastiskt duktiga att med hjälp av rikliga mängder hårpomada, verkligen försöka täcka ofantligt stora flintar med på tok för lite hår.

Den mängden energi och fantasi som folk har lagt ned. Rena konstverk, som gav totalt motsatt effekt. Istället för att dölja, blev det så uppenbart att det fanns något de försökte dölja.

På grund av vissa regler om etik och moral, har jag tyvärr inga bildbevis, eftersom det anses ofint att dra fram systemkameran och ta flygfoton från ovan för att dokumentera det hela. Funderade ett tag på om de inte kunde söka glesbyggdsstöd från EU. Sen funderade jag också om det inte hade sett mindre uppenbart ut om man först målade flinten svart, innan man kammade över.

Från det ena till det andra. Bytte plan på terminal4 i Madrid. Den är nybyggd och hyfsat fräsch. Men lång. Flygplatser brukar vara stora och långa, men den här är bara en enda lååång hall. 1km ungefär för att vara mer exakt. Vet ni hur mycket man får springa när man kommer in i ena änden och ska ta ett anslutande plan i andra änden. svar: En hel del. Men det är hela tiden rakt fram, tack och lov.

Rakt fram på spansk skyltning är en pil nedåt. På Arlanda i Stockholm är det uppåt. Gissa vem som i sin vilda jakt på anslutningsflyg försökte hitta en skylt som visade var hissen eller trappan till våningen inunder var. Det var bökigt. Men jag hann i alla fall.