Närkontakt och träning

Idag har jag gjort en ny bekantskap. Det har egentligen bara varit en fråga om tid, och nu var det dags. Gustav har testat bygglim.
 

Roligt, rätt effektivt och .... Vad man än gör, peta inte med fingrarna i skiten. Insåg för sent att det sambon ofrivilligt borde bidragit med några såna där "färga-håret-engångs-handskar". För det var en jäkla smet att sitta fast.

Jag började med att använda det gamla husmodersknepet smör/olja. Fett har en förmåga att lösa upp i stort sett all skit, inklusive många färger som inte är vattenbaserade. Men ack vad jag gick bet. Fick däremot fina bruna fettfläckar på t-shirten efter nagelborstens framfart. Såg lite ut som om naveln hade drabbats av rännskita.

Men men lite grovrengöring från Biltema och mängder med tålamod så gick det väl att få något som hyfsat gick att kalla för limfria fingrar.

Sen kom jag på att det var jättelänge sedan jag tränade. Och träna måste man ju. I förra inlägget gick det att läsa hur dålig jag var på att ta hand om rester efter midsommar. Alltså, detta måste jag träna på. Som hjälp tände jag grillen, lade på lite kött som motivation och sen satte jag igång och tränade allt vad jag orkade.

Massor med godis kvar, får inte bli gammalt, träna!

Flera flaskor öl kvar i kylen, får inte bli gammalt, träna!

Träna!

Sista uppförsbacken, det kan bli tungt, men tränar man så gör man.

...rester av ostbrickan, men det var sista träningsrundan för idag. Nu är det läggdags godnatt.

Potatis

Idag har det varit onsdag. I fredags förra veckan var det midsommar. Då hade vi fest. En av våra kära gäster åtog sig att ta hand om all färskpotatis. Trevligt tyckte vi, det är så jobbigt med allt skrapande. Det visade sig att det fanns en liten hake. Han gjorde det enbart om han fick använda högtryckstvätten som Per Morberg.

Och eftersom det bara är midsommar en gång om året så tog jag fram högtryckstvätten och ett durkslag. Ett tips. Använd inte tekniken ni ser på bilden. När man är klar ser potatisen  ut som en söndersliten tvättsvamp på ena sidan och har kvar all jord på den andra.

Men det går fort som attan. Efter fem minuter var all potatis renspolad/skalad/lemlestad. Det blev en jättestor gryta och en ganska stor gryta. Vi kokade upp den jättestora grytan och väntade med den ganska stora. Tänkte att den kunde bli bra till kvällsgrillningen.

Men den gick aldrig åt till kvällsgrillningen. Så den stod kvar på spisen dagen därpå. Men ni vet hur det är dagen efter midsommar. Vissa saker tar man tag i sen. Jag vet att jag lyfte på locket i söndags och tänkte "Just ja, den här borde vi kanske koka". Och så lade jag på locket igen.

I måndags åkte min kära sambo för att hälsa på sina hemtrakter. Gustav Gräsänkling första dagen efter semestern=> färdigmat. Och sen blev det vackert väder =grilla och potatissallad (här ser ni killen med fantasi). Idag när jag kom hem på lunchen tyckte jag att det luktade jäkligt illa i vårt kök.

Det hade jag i och för sig känt redan på morgonen varför jag idag började dagen med att skrubba slasken och slänga sopor istället för att äta frukost. Rätt snart misstänker jag grytan med potatis, och utan att tänka mig för böjer jag mig över grytan (ni vet som om man ska lukta på maten) tar av locket, kör ner snoken och drar in.

Av experimentet kan vi se att potatis lär sig 

simma på bara några dagar medan det tar ett 

vanligt svenskt barn en hel sommar i en kall insjö.

Att jag inte slog huvudet i köksfläkten när jag ryggade bakåt är ett rent under för fy tusan vad det luktade äckel. Ut åkte det omedelbums. Efter att äckelinnehållet tömts fick grytan gå en ordentlig närkamp med vattenslangen innan det var aktuellt att ta in den i huset.

Och det där såg såpass fräscht ut att jag funderade på att äta den i söndags... bara två och en halv dag sedan....Det går fort på sommaren. Hmm, undrar om det inte gått att göra ett surdegsbak på sörjan. Jäsprocessen verkade ju vara i full gång. En surdegsvariant av potatislimpa... Tål att tänka på.

Jobba förgäves.

Igår var första dagen efter semestern. Den lilla semester jag hade. Jag skulle haft två, blev en. Men jag får tillbaka den i september (tjoho). En av anledningarna till att jag inte kunde ta semester när jag skulle var att vi ska bygga om en maskin på jobbet.

Det är en stor produktionsmaskin som består av flera likadana sektioner och vi har beställt nya sektioner. Kruxet var att firman som tillverkar maskinsektionerna levererar dem lösa, liggande på ett lastbilsflak. Och vi kan inte ha dem liggandes på golvet/marken för då går de sönder.

Alltså behövde vi ett ställ. Därför ägnade jag större delen av veckan innan semestern till att konstruera, rita och hållfasthetsberäkna ett sådant ställ. Jag hyr även in en firma som röjer marken där stället ska stå, beställer material, anlitar en annan firma som bygger stället på plats. Sen kunde jag gå på semester.

Igår när jag kom tillbaka var inget ställ byggt. Det visade sig att det blivit ett missförstånd mellan två personer så allt hade avstannat. Och leverans skulle ske måndag, dvs igår, samma dag jag inser att jag står utan ställ..

I lite panik ringer jag firman och frågar exakt när var och hur grejerna kommer.
-De kommer imorgon tisdag förmiddag på lastpall.
-På lastpall, inte lösa då?
-Nej , nej, pall förstås, du kan ju inte lägga dem direkt på marken vettu.
-Jag vet...

Ok, allting ordnar sig alltså. Tre dagars jobb helt i onödan. Suck!

Motsatt kön

Jag visste väldigt tidigt i livet att jag ville bli ingenjör. Därför var teknisk linje det självklara för mig i gymnasiet. (Jupp, jag är så gammal så att jag gick teknisk linje. Vi kunde till och med välja på att gå fyra år om vi ville). Vad man inte tänker på är att man i samma stund som man gör sitt val till att bli ingenjör, väljer man även en tillvaro med väldigt få av kvinnlig kön.

Det stod mycket klart första dagen i gymnasiet. Vi var bara killar i klassen. Det var lika dant i nästa klass också. Totalt fanns det sex tjejer på teknisk linje det året av totalt drygt hundra personer. Och det var inget märkvärdigt, det var så det sett ut de senaste åren. (Kanske en av anledningarna till att vissa tekniknördar kan ha svårt att umgås med motsatt kön, brist på erfarenhet i vardagen).

Efter gymnasiet lyckades jag inte spela tillräckligt halt, så jag fick göra lumpen som så många andra (då), kvinnotorka åter igen.

Sen blev det högskola. Jag läste maskinteknisk. För att vara en teknisk utbildning hade vi många tjejer i klassen. Fem, har jag för mig att de var. Nu är jag färdig ingenjör och jobbar på en teknikavdelning. Totalt på hela avdelningen på ca 50personer så finns det tre kvinnor, om vi räknar med sekreteraren, och det ska vi.

Det är inget man tänker på när man väljer ingenjörsyrket som ung. Att man från pubertet till giftasvuxen ålder dagligdags kommer att röra sig i en värld som är ca95% kvinnofri. Med tanke på hur mycket hormoner man har som snurrar i kroppen året innan gymnasiet är det ett under att man inte blev typ kock, eller vårdbiträde, eller jobbar inom något annat mer kvinnodominerat yrke.

Jag är med i fackförbundet "SverigesIngenjörer". De bjuder in till en teaterföreställning. Jag har aldrig tänkt på det förut, men nu ser jag vad mitt fackförbund har för besöksadress. Ett resultat utav studievägvalet? Eller vad jag hoppas, slumpen.

Lustiga former.

Det har varit midsommar. Det är väl knappast någon som missat det. Själva var vi värdpar för årets tillställning, därför har det varit mycket lite blogga och väldigt mycket fixa dessa dagar.
Men nu är det över. Ingen kräktes i trädgårdsdammen, växthuset är helt och kåken står kvar trots allt eldande.

Det finn för och det finns nackdelar med att arrangera midsommar. Nackdelen är alla förberedelser som tex att man måste städa toaletten. En av fördelarna är att dagen efter är kylen full av udda kvarglömda ölflaskor som tillhör upphittaren/kylskåpsägaren.

En annan fördel är att vi nu inte behöver handla på ett tag. Mat i överflöd, det mesta småonyttigt, vilket betyder att vi kommer att äta gott några dagar framöver. Ikväll tex har jag njutit av en av resterna. En stor påse Haribo-mix som aldrig gick åt. Passar utmärkt dagen efter med ett glas rött.

Men jag är lite fundersam över godisbitarnas form. Jag börjar undra om godistillverkarna precis som kvällstidningarna, börjar lägga till en sex.spalt bara för att få fler köpare. Jag vet inte, eller så är jag bara trött, men jag blev lite paff när jag såg den i skålen.

Från vänster: Nalle, peng, groda....?... körsbär.

Ironins paradox.

Har ni sett på "Total Blackout" på kanal 5? Jag har sett ungefär åtta minuter totalt. Enkelt går det ut på att människor iklädda tajta nylondräkter får röra sig i ett kolmörkt rum och gissa vad för saker de kommer i kontakt med och tar på. Det hela filmas med IR-kamera så att vi tv-tittare kan se.



Vet ni vilka som verkligen skulle vilja se det här programmet och skulle garva arslet av sig av lyteskomik.
Alla blinda. Men nu kan de ju inte se på tv utan bara höra. På det viset blir de blåsta på sitt bästa humorprogram.

Nu skulle de ju kunna ha en seende kompis bredvid sig i tv-soffan som berättade vad som händer på tv och sedan skratta något vansinnigt när någon skriker i ångest-panik för att han bara misstar en nagelborste för en spindel för att han inte ser den utan bara känner sig fram.

Ännu roligare vore de om man spelade in skrik från en skräckfilm och sen spelade upp dessa för sin blinde vän samtidigt som man sitter och hittar på att det är folk som känner på olika saker i mörker, fastän tv kanske till och med är avstängd. Eller får man inte göra så?

Morfar, är det du?

Såg följande på aftonbladet idag.

En pingvin som simmat fel och hamnat på Nya Zeeland istället för på sydpolen. Oj så tokigt det kan bli. Jag börjar nästan misstänka lite att det är min kära morfar som har återfötts som pingvin.

Min morfar dog för några år sedan. Men han var gammal så det var helt naturligt, inget konstigt alls. Men så fort jag läser om pingvinen kommer jag att tänka på morfar.

Min morfar jobbade som bank kamrer. Men han var även väldigt duktig på att plocka svamp. Dock fanns det ett handikapp. Han hade väldigt (jätte) dåligt lokalsinne.

En dag när jag gissningsvis var 12år, tog morfar med oss barnbarn ut på en liten svampplockartur. Vi åkte inte långt bort, bara några kilometer från hemmet. Vägen som gick genom skogen vi stannat i gick mitt uppe på en rullstensås. Det betydde att vilken sida av vägen vi än valde att plocka svamp i så var det nedförsbacke.

Under morfars trygga ledning plockade vi barn våra korgar nästan halvfulla innan vi kände att vi fått nog och ville tillbaka till bilen. Men inte morfar. Han fortsatte framåt, nedåt ända tills vi kom till en kohage. Då stannade han och tittade sig omkring. Efter ett tag säger han lite försiktigt.

-Jag trodde bilen skulle så här någonstans.
Då pekar alla vi tre barn uppåt rullstensåsen och säger:
-Men bilen står ju däruppe!


Det är inte illa, att lyckas förlora lokalsinnet i en nedförsbacke. Jag saknar min morfar.

Inte som planerat

Idag gick det inte som planerat. Eftersom vi inte kom iväg och handlade igår fick jag ta gårdagens middag till frukost och ett glas apelsinjuice. Sen monterade jag drivremmen på gräsklipparen (äntligen). Det gick så mycket fortare och enklare än jag trodde att jag blev klar precis innan det var dags att åka till jobbet.

Där skulle jag gå på en timmes möte. Det blev fyra timmar. Fyra timmars möte utan fikarast på semestern är dödtråkigt, bara så att ni vet. Efter det åkte vi och handlade, eftersom maten bokstavligt talat nästan var slut hemma.

Väl i affären bestämde vi att vi skulle grilla till kvällsmat och köpte därför kött för ändamålet. Ute ur affären var vi så trötta att vi köpte oss varsin kebabrulle istället och åkte hem och åt. Sen invigde jag nya drivremmen med att klippa gräset. Det skulle jag inte ha gjort. Det började regna. Vad snyggt det är med halvklippta gräsmattor.

Eftersom det inte gick att vara ute gick jag in och tänkte förbereda lite frågesport till midsommar. Det slutar med att jag sitter och glor på en stå upp komiker på tv som beskriver hur han bänder ut ett havererat massage ägg ur arslet med två kinesiska ätpinnar under en holland vistelse. (Det var istället för att besöka Anne Fanks hus hävdade han).

Och nu sitter jag och bloggar fastän jag skulle gått och lagt mig. Hoppas imorgon, dvs dag två på semestern blir bättre :-)

Semester!

Det är måndag och jag påbörjar en hel veckas semester, tjoho äntligen! Eller nästan i alla fall. Jag ska på ett möte på jobbet klockan 13. Funderar på att tyka upp i hawaii-skjorta och shorts. Bara som en liten markering liksom. Men sen har jag semester. Ett litet tag, tills de ringer nästa gång.

Vis

Snubblade över en såndär "klok mening" idag.

"En vis man gör sist det en dåre gör först".

Och med ens kom jag att tänka på disken, dammsugningen och återvinningen. Jag kan ju säga en sak. Vi är väldigt kloka i det här hushållet.

Sifferminne

Sitter och förbereder inför midsommar. Gör sånghäfte närmare bestämt. Det är en av grejerna som hör till, att göra eget sånghäfte. Lite småroligt sådär. Sitter bara och undrar hur man gjorde innan internet och copy-paste fanns. Innan dess var det nog inte alls lika kul (pust).

Jag tycker om att ha ett sånghäfte som är någorlunda rumsrent, lättsjunget och där humorn är med viss finess. Det finns på tok för många snapsvisor folks utan musikalsikt sinne totat ihop, som inte rimmar, har för många stavelser i versraderna och var enda snuskiga poäng är "supa så man spyr" eller "jättesnopp". (ok, jättesnopp är lite roligt)

En sång som jag därför gillar är den sk "Siffervisan". Den var aldrig med förra året, så i år fick den en plats. Jag gjorde som vanligt, jag googlade, markerade, kopierade och klistrade in i sånghäften. Ni kanske känner igen den.


Siffervisan
mel: Ritch ratch filli bom

1 2 75 6 7

75 6 7 

75 6 7
1 2 75 6 7 

75 6 7 73
107 103 102

107 6 19 47
17 18 16 15 

13 19 14 17
19 16 15 11

9 47 - HEJ!

 

En liten nykterhetskoll i sånghäftet kan man säga. Mycket trivsam, sjöngs ofta under studietiden i Linköping.

För en utomstående kanske det bara är en massa siffror som radas upp. Men jag märker när jag provsjunger (ett sånghäfte måste provsjungas för att säkerställa kvaliteten), att något är fel. Det är inget fel på riktnumret men någonstans bland slutsiffrorna känns det inte rätt.

Googlar igen och hittar följande version:

1, 2, 75, 6, 7,

75, 6, 7,

75, 6, 7
1, 2, 75, 6, 7,

75, 6, 7, 73
107, 103, 102
107, 6, 19, 27
17, 18, 16, 15
13, 19, 14, 17
19, 16, 15, 11
8, 47!

 

Två siffror är det som skiljer. Förmodligen är det mer vanesak än melodiskt flyt att jag finner den senare versionen mer korrekt. Är det sånt här som kallas för sifferminne? Och hur funkar det med tanka på att övriga delar av minnet brukar vara tämligen utslaget när den sjungs.

Jag kan inte få det till annat än att vi ingenjörer har sifferminnet i reptilhjärnan, så måste det vara.

Då undrar jag bara lite. Om nu sifferminnet har hoppat ned till reptilhjärnan, vad var det för funktion den knuffade bort från reptilhjärnan, och var satte sig den istället? Hålet efter sifferminnet? 

Jag tror jag ska sluta här. För mitt eget bästa. Även om fortsatt resonemang förmodligen kan komma till en slutsats om varför jag inte kan följa med min sambo som smakråd på H&M:s mellandagsrea. Min hjärna är inte skapt för det helt enkelt.

Tid?

Jag har funderat lite att med alla skriverier om gräsklippare kanske jag ska byta namn på min blogg till "En villahjältes med- och motvindar". Fast jag vet inte om det skulle stämma in så bra egentligen med tanke på att det mest blåser från sidan. Men just nu är det lite motvind.

Jag skulle haft min första av två semesterveckor den här veckan. Det har jag inte. Projektet jag är med i ligger efter i tidplanen. Eller efter, det är en definitionsfråga. Vi har bara lite mer kvar att göra än planerat. Därför har jag jobbat över två dagar i rad nu. Tjoho!

Den andra motgången är att de inte ringt från firman där jag beställde drivremmen till åkgräsklipparen. Till skillnad från många andra tycker jag det är riktigt trivsamt att klippa gräset. Jag brukar nämligen alltid ta sällskap med en pilsner på traktorn.

Så med en hand på ratten och pilsnern i den andra brukar jag puttra runt i trädgården. Gör en högrsväng, rätar upp... tar en klunk pilsner..... gör en högersväng, rätar upp.....tar en klunk pilsner..... gör en högersväng, rätar upp.....tar en klunk pilsner..... gör en högersväng, rätar upp.....tar en klunk pilsner..osv.

Vår gräsmatta är ungefär två pilsner stor. Tre om det ska tas framför garaget också, och det ska det för det mesta.

Men i brist på drivrem kända jag mig idag tvungen att ta fram det lite mer promenadvänliga alternativet. Det är ju lite intressant att se hur stor skillnad det är att klippa med en "vanlig" gräsklippare kontra traktorn.
Den största skillnaden är att det inte gick att dricka öl, så fort klipparen skulle vändas, vilket var stup i kvarten, så var ju tvåhandsfattning ett måste.

Sen ska den driva själv på bakhjulen, men det var det mycket klent med. Drivningen kändes mest som ett Afrikanskt bistånd från Sida, ni vet  "Hjälp till självhjälp". Så det blev rätt mycket knuffa släpa och dra.

Den totala skillnaden när hela gräsmattan var klippt var tre gånger så lång tid, en halvsvettig t-shirt och inga pilsner. Måtte drivremmen komma snart! (och må den vara lättmonterad).
(Sen fanns det ju delar av hushållet som tyckte att det var nyttig kompensation efter helgens grillande och vindrickande i kvällarna tre, men det är en annan historia)

Pilsnerlöst klippande...

Hobby

Jag stod och pratade lite med en av killarna i verkstaden idag. En inhyrd rörmontör från norra delen av Sverige. Han hade ett intresse och det var bilar. I stort sett allt han tjänade gick till bilar. Just nu höll han på att fixa till en Audi. Bara stötdämparna hade kostat nästan 20000kr (tjugotusen). Men som 25-årig singelkille med stort garage och gediget intresse så må det ju vara hänt.

När jag kom hem började jag leka med tanken ifall jag hade lagt ned lika mycket pengar på min hobby. För när det gäller bilintresse är det på något vis tillåtet att som glad motormekare plöja ned hela plånbokens innehåll i bilprylar så länge ingen blir lidande.

Men jag då som gillar foto. Tänk om jag lade ned lika mycket pengar i min hobby som han lade på bilar. Precis som han hade skaffat sig ett stort garage, skulle jag ha en jättestor studio. Studion skulle sedan fyllas med hur många studioblixtar, bakgrunder, och rekvisita grejer som helst. Och trots att jag bara är amatör och fotar på fritiden, skulle jag ha en kamera för närmare tvåhundra tusen. För att inte tala om vilken enorm uppsättning med objektiv jag skulle ha.

Inom loppet av några år skulle jag troligen ha studio och utrustning för mer pengar än någon yrkesfotograf har, vare sig i den här kommunen eller grannkommun. Jag skulle förmodligen bli tvungen att börja satsa på foto-resor istället för prylar, annars skulle studion bli för full.

Vad jag vill komma till är att om jag samlade på mig  utrustning för så mycket pengar, skulle de flesta i min omgivning tycka att jag idiotisk, eftersom jag som fritidsfotograf gått över gränsen och borde lägga pengarna på något annat.

Men sysslar man med bilar är det ok att lägga så mycket pengar, för taket blir liksom inte nått på samma sätt som med fotoutrustningen.

För att inte tala om ifall man plöjde ned 300 000kr om året på Scrapbooking. Då hamnar man nästan i samma kategori som "Galna-katt-tanten". (Tänk er själva, en rörsvetsare som jobbar på norska oljeplattformar och lägger ned över 300 000kr om året på scrapbooking på sin fritid).

Det är bara att konstatera. Världen är orättvis (och när det gäller scrapbookande rörsvetsare även lite fördomsfull).

Hjälpa mamma

Min mor är nyopererad sedan en tid tillbaka (ok, inte ny, nyopererad, men en månad bort ungefär). Det gör att hon inte får ta i med kroppen i någon form. Därför slog jag henne en pling igår och frågade om hon ville ha hjälp med något.
-Ja, om du kunde klippa gräset på baksidan och ned mot vägen så vore det jättebra. Din syster klippte framsidan när hon var här.
-Självklart gör jag det lilla mamma.

Jag tycker om min mor, jättemycket, även om vi är väldigt olika och blir mer olika med tiden. Min mor har en egenskap som jag (av naturen) aldrig förstått mig på. Hon är otroligt duktig på att ta död på tekniska saker. Och detta helt ofrivilligt. Egentligen gillar hon maskiner. Men ändå så dör de så lätt i hennes händer. Tex, skruvdragare, uppladdningsbara ficklampor och gräsklippare (för att nämna några).

När det gäller just gräsklippare började historien för flera år sedan. Runt mitten på nittiotalet köptes det en självgående gräsklippare, i den här historien kallad "gammelklipparen". Det var en mycket fin och bra fungerande sak med Briggs & Stratton motor, dödmansgrepp, uppsamlare, och drivning på framhjulen.

Efter fyra år var uppsamlaren borta, hjulen sladdriga och drivningen icke fungerande. Min mor hade då tröttnat på att släpa runt på ett gammalt lik i trädgården (plötsligt fick hon göra all gräsklippning då vi barn flyttat hemifrån) och därför köpte hon sig en ny gräsklippare, en Electrolux.

Den var jättebra och mamma älskade den. Den klippte snällt utan problem i två somrar. Tredje våren kom problemet. Den ville inte starta. Som familjens tekniker blev jag inkallad och hur mycket startgas jag än sprutade i förgasaren så var klipparen död.

Jag tog då fram gammelklipparen, ryckte i snöret för att se om den fungerade, och jo, den startade. Jag tankade då upp den med bensin från mammas dunk så att det skulle räcka hela gräsmattan. Efter det startade den inte. Efter flertalet svordomar och könsuttryck stod det klart att det var vatten i bensinen. Dunken hade ståt ute under vintern och hade drabbats av svår kondens. Jag skruvar isär och gör ren förgasaren på hennes Electrolux-klippare, nu fungerar den igen.

Jag förklarade för min mor vad problemet var, att hon inte skulle använda DEN dunken och att jag nu fyllt på med bensin från min egen reservdunk i bilen för att få klipparen att starta.
Två veckor senare ringer mamma och säger att gräsklipparen inte fungerar. Jag frågar då om hon har tankat från sin egen dunk. När hon svarat "ja" på frågan blir jag sur och ber henne göra sig av med bensinen eftersom det är vatten i den. Men min mor är ekonomisk så hon vet bättre än att slänga dyr bensin.

Jag åker till mamma, skruvar isär och gör ren förgasaren på hennes Electrolux-klippare, nu fungerar den igen. Som bonus klipper jag hennes gräsmatta. Tre veckor senare ringer hon och säger att gräsklipparen inte fungerar igen. Jag frågar då om hon har tankat från sin egen dunk. När hon svarat "ja" på frågan blir jag sur och ber henne göra sig av med bensinen eftersom det är vatten i den. Men min mor är ekonomisk så hon vet bättre än att slänga dyr bensin.

Förgasarmembranet på Electrolux-klipparen tål inte denna behandling hela sommaren utan gör så småningom uppror och dör. Min mor lyckas då köpa en helt ny likadan klippare fast utan drivning. Hon ber då mig att flytta bara motorn från nya klipparen till gamla chassit. Det låter enkelt, men är lite klurigare än jag trodde. Därför säljer hon  båda klipparna till en bekant på hösten  och köper sig en ny gräsklippare till våren.

Innan hon tar den nya gräsklipparen i drift får hon hjälp av en granne att få den ihopsatt, fylla på olja och få dendriftklar. I ivern så fyller de bara på 2dl olja. Gräsklipparen ska ha 6dl olja. Det gör att motorn skär ihop vid andra klippningen. Min mor hävdar då att hon ska få en ny på garantin.
-Skulle inte tro det, säger jag då.
Med lite mer olja och tur får vi nya klipparen att fungera igen och den går hela sommaren.

När det är dags att starta klipparen den här våren så tokvägrar den. Av någon anledning har den nu fått för sig att börja baktända. Det betyder att när man rycker i snöret och motorn tänder till så rycker den tillbaka snöret med en jäkla snärt = ont satan i handen. Och sen dör den. Så jag vet inte om hon funderar på att köpa en ny....

Som tur är har vi under hela den här tiden haft "gammelklipparen". Det är min brors favorit. Han är humanist. Med gammelkipparen så rycker man i snöret, motorn går igång och så klipper man. That's it. Ingen drivning eller annat som krånglar.

Så idag när jag skulle klippa åt mamma var det gammelklipparen som gällde.  Jag dök upp klockan 14:00. Det första jag fick göra var att laga den. Det visade sig att vajern till dödmansgreppet var av sedan länge och numer uppvirad runt utkastaren. Men nu hade den blivit slapp, så jag var tvungen att spänna om den för att få den att starta. Känns ju bra att börja med att sätta en av säkerhetsdetaljerna ur spel för att få det att funka.

Sen var det det här med att "bara" klippa baksidan. Det har jag gjort många gånger och det är gjort på 20minuter. Men inte om det ser ut såhär:

Senaste klippningen var visst september 2010

 Låt mig får presentera gammelklipparen.

 Vid den här längden på gräs kör vi utan det mesiga utkastarskyddet.

Raka rör och inga barn i närheten.

Klockan 16:23...

Soppatorsk..... vis av erfarenhet hade jag med egen dunk.

17:58 var det helt färdigklippt. Så in i bängen slut efter att behövt trycka maskinen genom hundratal kvadratmeter med ängsmark. 21:12 får jag reda på att lillebror är ledig hela månaden och tänkte titta ned till mamma och hjälpa till om det var något hon inte klarade av efter operationen.

Jävla skitunge!

Spontanlördag

Idag hade SMHI utlovat regn. Senast klockan åtta skulle regnet komma. Klockan är nu efter 22 på kvällen och fortfarande inget regn. Och eftersom det skulle bli regn förberedde jag mig för en dag inomhus med visst umgänge med tvättmaskinen.

Det blev bara en omgång tvätt (som inte är hängd än). Resten av dagen spenderades utomhus. Mestadels i trädgården. För vädret var inte regnigt. Det var varmt, tryckande, klibbigt och bara jobbigt. Jo, vädret innehöll mygg också. Hela dagen. Fan, vad jag hatar de små skapelserna.

Idag på eftermiddagen, när jag stod och slogs mot de blodsugande insekterna, och hade humöret på topp poängterade jag för min sambo, att sedan hon börjat leka trädgårdsfanatiker och planterat buskar och häckar överallt så går det inte att komma fram med åkgräsklipparen på alla gräsytor.
-Trädgården ser kort sagt för jävlig ut pga dina påhitt. Vi skulle behöva en extra vanlig gräsklippare så att vi kommer åt överallt.

-Men då åker vi väl och köper en då. sa hon.
-Seriöst, menar du allvar?
-Ja!
-Köpa en nu, idag? 
-Ja!
-En riktig bensinklippare, en självgående?
-Ja, drick upp kaffet så åker vi.
(Och jag är inte den som är den. Det gäller ju att segla när det är medvind)

Om att titta på gräsklippare skulle jag kunna skriva ett helt eget inlägg om, men det gör jag inte nu, utan bara konstaterar, titta vilken fin maskin vi kom hem med!

Märke: Partner, Tillverkare: Husqvarna, Tillverkarland: Italien.

(Jag har köpt en svensk fiat på coop med andra ord)

Men vi handlade inte bara gräsklippare idag, Vi handlade mat också. Och bland alla färdiga köttbullar och flintastekar hittade vi i en kyldisk även brieost. Och det är en sak jag inte förstår med våra vanligaste brieostar. Vem f-n är det som ger dem namn?

  Sunco, låter ju fräscht, lite smaskens liksom. Det är förmodligen

inte alla som tvättar händerna efter toalettbesöken på det ost ysteriet.

 Undrar hur man tänker när man skapar ett ostnamn som 

består av de två orden  "kolibakterie" och "brieost"?

 Sak samma, det blev ingen brieost. Vi åkte hem, provkörde gräsklipparen och sambon lagade mini-rabarberpaj. Jäklar så gott!  Smhi försökte förstöra min lördag men lyckades inte 1-0 till mig :)

 

Så gott! Hon är duktig min sambo.

Väder

Idag är det lördag och det var strålande sol när jag vaknade. Låg och gjorde planer på att ta en båttur. Hoppar in i duschen, trallar lite förnöjt. Kommer ut, då har solen försvunnit. Kollar vädret på smhi:s hemsida. Glöm båten glöm trädgårdsarbete. Regn ska det bli.
Hej tvättkorg, vad kul att se dig idag!

En helt vanlig torsdag

Jag överlevde kajakpaddlingen. Har inge sviter eller men alls av det idag. Nästan kostigt med tanke på vilket arbete det krävde att ta sig fram i åbäket.

Idag har jag:
Köpt fyra stålställningar
Talat allvar med en projektledare.
Gått på rundvandring
Sorterat slangfästen
Haft möte med två tyskar
Gjort en hållfasthets simulering
Gått hem.

Inget särskilt fantasifullt med andra ord. Därför tänkte jag ta och berätta lite mer om gårdagen. Det skulle jag egentligen gjort igår om det inte vore som så att vi avslutade med bastu och pilsner.....och så lite mer pilsner.
Jag kan väl itne påstå att jag var någon stjärna på att formulera mig när jag kom hem igår kväll om man säger så.

Sak samma, det var kajak-event (tyska och betyder kul med kajak). Vi samlades vi kajak-uthyrningen och fick där betala pengar. Sen fick vi genomgång och flytvästar.
Jag har en svaghet, och det är att jag hatar kallvatten, det har jag ärvt av min far. Just idag var det 15grader i vattnet, där det var grunt. Så när vår instruktör berättar att tvåmans-kajak är snudd på o-vältbara om man bara sitter lite still anmälde jag mig genast till en sådan.

Och eftersom jag tydligen inte får nog av honom på kontorstid, blev det att jag delade kajak med min kontorskollega. Men eftersom rodret sköttes från bakre sätet fick han sitta fram. Och sen bar det iväg. Två förstagångs-paddlare i fem meter röd plast-banan, eller vad det nu kan liknas vid.

Till min förvåning gick det riktigt smidigt. I en båt sitter man en bit upp, men har hade man arslet i direkt havsnivå och endast en dubbelpaddel att med mankraft plaska runt i vattnet med. Ändå gick det förvånansvärt fort och enkelt. På bara några minuter hade man färdats bra mycket längre än man från början hade hoppats på.

Och det var snudd på omöjligt att gå på grund. Vi lyckades inte i alla fall, och tro mig, bitvis såg man betydligt mer botten än vatten.
Efter viss tids paddlande kom vi fram till en ö. Där gjorde vi upp en eld och skulle grilla. I den stora gemensamma matsäcken låg det grillspett, briketter, tändvätska, tändare, potatissallad, tallrikar, bestick etc. Dvs allt man behöver.

Tyvärr hade det missats att grillplatser i vildmarken inte har något grillgaller. Utan galler är det svårt att grilla 20grillspett och få dem klara samtidigt. Det är nu man tackar slarviga människor som inte gått i mulleskolan. Efter kort stunds ledande hade vi hittat inte mindre än tre galler från gamla engångsgrillar, vilka vi nu riggade upp i en fungerande konstruktion för vår vildmarksmatlagning.

Det är konstigt, men mat äten lätt myggbiten på en klippa i naturen bland en massa tallkottar smakar alltid bättre än den gör hemma vid köksbordet. Tydligen är smaklökarna på något vis hopkopplade med rumpan och knäna. Med hårt underlag under skinkorna och benen i konstig vinkel smakar maten bättre, så måste det ju vara.

När vi var färdigätna bad vår guide om ursäkt för missen med grillgallret. Han erbjöd oss därför äppelpaj till efterrätt, lite som plåster på såren. Det tyckte alla lät jättegott där vi satt och eftermaten-jäste på klipporna. Vi förväntade väl oss någon form av Ekströms-färdig-paj-från-ica. Killen tar då fram en pajform och en klutt pajdeg och börjar verkligen baka paj. När degen är utsmetad i formen, äpplen och annat fyllt i formen, trollar han fram en hopvikbar reflektor-ugn, som han monterar ihop lite världsvant och ställer vid elden. Friluftsmänniskor alltså, de kan verkligen konsten att skrämmas. Men pajen var mycket god.

Efter pajen var det dags att paddla hem. Och efter en helkväll med kajak, grilla och många skratt så har jag lärt mig en sak. Gud vad bekvämt det är med motorbåt.

Kajak

Ikväll har jag varit med om en såndär "after work". Istället för att gå till den onyttiga puben hade det bokats upp ett havs kajak event. Jag har stora delar av kvällen paddlat runt i en sk dubbelkajak tillsammans med en kollega. Imorgon ska det bli väldigt intressant om det går att resa armarna till tangentbordet. Kajakuthyrarens bröd, min död.

Vardag

Och så efter flera dagars ledighet så blev det måndag igen. Eller tisdag rättare sagt. För måndag var igår, men det kändes som måndag och vi hade vårat måndagsmöte på jobbet idag. Själv sket jag lite i vilken dag det egentligen var, just nu gäller det bara att få tiden att gå. Nästa vecka börjar min semester (första delen) och det gäller att inte påbörja något nytt som inte blir avslutat innan semestern.

Det finns personer som kallar det för "semesternedvarvning", Själv kallar jag det "aktiv arbetsplanering". Och bara därför gick slumpen in och planerade åt mig idag och trollade fram tre nya uppgifter som måste vara klara senast fredag innan semestern börjar. Där sprack den planeringen.

En annan planering som också höll på att spricka var mitt försök att få en ny drivrem till åkgräsklipparen. Jag slutade jobbet i tid, kom hem i tid, satte mig i bilen och åkte iväg med min sambo i tid. Sen började det.

Väl framme vid affären som säljer gräsklippare och tillbehör hade det etablerat sig en kökstillbehörs affär. Mycket irriterande.
-Jag sa ju det, hördes det från passagerarsätet.
Så det blev till att åka genom hela stan till butikens nya lokaler (sedan tio år tillbaka drygt). Tyvärr inriktar de sig på yrkes-folk vilket gör att de stänger 17:00. Vi var där 17:10.

Vi åker då till en större järnaffär med bredare sortiment. De skakar på huvudet och hänvisar till en Trädgårdsbutik som även reparerar gräsklippare. In i bilen igen och iväg. 17:52 stegar vi in i trädgårdsbutiken. När jag äntligen får samtala med en ur personalen så bara ler han och hänvisar till affären bredvid.

Jag kommer in i butiken bredvid något efter damen som samlat in alla flaggor och skyltar de haft framme utanför butiken under dagen. Snacka om att trilla in på håret.

-Hej, kan du hjälpa mig? Jag behöver en ny drivrem till min åkgräsklippare. säger jag.
-Visst kan jag det, säger hon och ställer sig vid datorn. Vad är det för märke?
-En husqvarna säger jag och tar fram en lapp där jag så flitigt nedtecknat modellnummer, motornummer, serienummer etc.
-Vad bra, säger hon, vilken årsmodell?
-Eh va?
-Datorn frågar efter årsmodell.
-Jag är tredje ägaren. jag har haft den i två år. Förra ägaren hade den i tio år, ägaren innan dess vet jag inte, men jag gissar på sju-åtta år. vad blir det, nästan 20år, så typ 91-92...kanske.

-Kanske typ ungefär mumlar hon., och knappar vidare..... neeej......(knappa knappa)... neeeeeej....(knappa knappa)...neeeej. 

(snyft, jag kommer att få tillbringa hela gräsklipparsäsongen med en vanlig tråkig klippare.... tänker jag lite stilla)

Är det den här? frågar hon och vrider upp skärmen med en sprängskiss på hela klippmaskinsunderredet. Bingo, där är ju remmen. Jag nickar glatt och hon beställer. Kommer fredag eller måndag. 18:02 stegar jag ut ur butiken," Sometimes I live on the edge" ha ha.

Vad jag glömt att berätta är att min sambo blev kvar i trädgårdsbutiken och jag berättade aldrig för henne vart jag försvann. När jag närmar mig dörren till trädgårdsbutiken ser jag en tjej som backar ut genom dörren med ett stort flak med massor av blommor på. Det ser både tungt och dyrt ut. Och när hon vrider till på huvudet rycker det till i mitt huvud, för hon blir så jättelik min sambo.

Jag skrattar till inombords och tänker att det här blir en kul historia att berätta när jag hittar henne. Att jag misstog henne för en tjej som handlat på sig massor av blommor så att hon knappt kom ut genom dörren och i en halv sekund drabbats av paniken att vi var på väg att fylla bilen med massor av blommor nu när vi ska veckohandla mat.

Paniken blev sann. Det var min sambo. Tio obevakade minuter i en trädgårdsbutik och hon har handlat på sig en mindre djungel. Det är rätt aktivt jobbat med tanke på att vi egentligen klev in i fel butik för det ärende vi var ute i. Varför ska den aktiviteten vara så svår att applicera på diskbänken istället?

Nationaldag del: II

Nationaldagen är över. Den var både triumf och sorgdag. Sorgen låg mest i att drivremmen till klippaggregatet gick av.-  Triumfen låg i sjösättningen av båten. En hel båt i vattnet utan en enda svordom. Tio år av samboliv ger resultat.

Nationaldag!

Sträck på dig svensk! Idag är det Sveriges nationaldag (och min namnsdag). Därför håller vi fanan högt och gnolar glatt på nationalsången. Själv har jag klätt mig i finaste folkdräkt i form av träningsovereall (eller just ja, det var Finlands nationaldräkt, jag får byta i halvtid) samt att jag sprungit runt och letat efter flaggan för att kunna hissa den.

Den ligger inte alls på flyttkartongen i hallen som den gjorde sist jag såg den. Nackdelen med att jag och min sambo kan få städryck oberoendes av varandra. Man vet inte alltid var grejerna hamnar.

Hur firar man bäst nationaldag då? Självklart måste de ju vara med sill, potatis, dill knäckebröd och nubbe. En nubbe. För imorgon är det arbetsdag. Så nationaldag till trots så går det inte att bete sig som en "riktig svensk". Ni vet en såndär på husvagnscamping klockan 19:00 en midsommarafton. Idag får vi visa att vi är européer och kan umgås med alkohol.

Jag hör att grannen firar nationaldagen med att klippa gräsmattan. Så ska jag nog också fria... det behövs nämligen.

Pysslat

Vet ni, jag var på jobbet i fredags, trots att det var squeese-day (klämdag). Om inte annat så borde det imponera lite på chefen. Men jag jobbade bara fram till lunch, sen gick jag hem. Det tror jag inte imponerade på chefen.

För att komma upp till jobbet i fredags hade jag satt mobilen på larm kl 07:10. Det hade jag glömt bort. I morse vaknade jag 07:10 av att mobilen förde ett jäkla oväsen vid fel tidpunkt. Men det var ju fint väder, så jag tänkte att jag skulle prova på att det där som så många talar om; Att man hinner med så mycket på förmiddagen om man går upp i tid.

Så det gjorde jag. Jag hängde tvätt, lagade ett hål i trädgårdsdammen, tvättade båtkapellet, förberedde fundament för en trädgårdslyktstolpe. Och allt var färdigt innan tio. Så då tog jag itu med att vårrusta båten. Börjar ju bli dags att få den i plurret.

Vi har en liten plastbåt på 4,2meter. Den är vackert 70-tals-solblekt-flammig-orange (flammig, inte flames). Att ha båt är ungefär som att ha bil. Ett magiskt svart hål där pengar försvinner i tomma intet. Fast båtpengar är oftast kul pengar, medan bilpengar är praktiska pengar.

Apropå bil, när jag stod där och polerade och vaxade båten kände jag att bilen blev lite avundsjuk. Den har fått klara sig puts och omtanke ända sedan.... jag tror inte snön hade kommit än.... 2009....
Nu vet jag het plötsligt vad jag gör imorgon, jag tvättar bil.

Ledig Torsdag

Idag har jag varit ledig från jobbet. Jag och många andra. Eftersom det är kristihimmelsfärds dag idag och den protestatiska kyrkan är stats-religion betyder det att alla får ledigt.
Egentligen borde jag inte få ledigt eftersom jag mer eller mindre är ateist och funderar på att gå ur svenska kyrkan. Och då känns det ju lite omoraliskt mot min arbetsgivare att vara ledig med anledning av en religion jag inte följer eller tror på.

Men jag gör som de flesta andra, jag tiger tyst och håller med. Undrar vad arbetsgivaren skulle säga om jag insisterade på att jobba idag då jag inte är troende. Förmodligen skulle de få väldiga problem med facken och därmed skulle min chef tvinga mig att vara ledig. Det är inte så tokigt med en statsreligion ändå.

Då, vad har jag hittat på en ledig dag som denna? Jo, jag har fixat lite med allt möjligt.
 Allt gick jättebra tills jag skulle löda lite. Jag skulle brara och så kände jag AJ i vänster hand.

In sweden we call it "Klantarsle"

När jag tittade på handen hade jag ett vitt streck på sidan av handen (död hud), 5mm brett och 30mm långt. Just då sved det inget, men jag kunde ju ana vad som komma skulle. Så det var bara att rycka ur lödkolven och leta upp plåsterlådan.

Dagar som dessa kan jag egentligen hålla på hur länge som helst, men det finns ett stopp. Det heter mygg. Jag har tidigare aldrig direkt brytt mig om mygg, men just här lokalt är de väldigt elaka och ettriga. Därför var jag tvungen att sluta redan klockan 22. Jag hade då fått båtens batteri på plats men bottenmålningen såg ut att få vänta till imorgon. Nåja, jag ska ju ha något att göra då med.

Semester?

Jag gnällde lite i ett tidigare inlägg att jag inte får semester när jag vill i år eftersom jag har sagt "ja" till att jobba i ett projekt hela sommaren. Men lite semester skulle jag få, lite i början och lite i slutet av sommaren. Insåg idag att jag jobbar imorgon och nästa vecka, fyra dagar, sen har jag semester i 14dagar.


Det var jag inte riktigt beredd på. Jag har planerat jobb, möten och  tjänsteresa. samt mottagning av varuleverans. Trodde semestern låg lite längre bort. Inte för att jag har svårt att sysselsätta mig under semestern, jag har ju hus. Men det kom ändå lite som en överraskning. Det tyckte en av projektledarna också, han som håller i det projekt i vilket jag ingår.

-Gustav vad gör du på din första semesterdag?
-Dricker starköl och kör trädgårdstraktor, kunde jag ha svarat, men nu ljög jag lite och sa det mer politiskt korrekta: Tar sovmorgon.
-Vad bra, då är du utvilad till mötet på eftermiddagen.

Så jag funderar på om jag verkligen ska ha semester. Känner inte att jag riktigt har tid. Kan man inte köra med någon sorts halvsemester. Endast dyka upp på jobbet om det är regn, jobba halvdagar fram till lunch för att då dra igång ett litet grillparty på jobbets parkering, istället för att värma en unken plastask i micron.

Köra lite inomhus-kubb och öl i väntan på att alla utskrifter ska komma ut ur kopiatorn, byta ut solstolen mot en baden-baden och tillåtas sitta att sippa på lite rosé med is framför jobbdatorn.

Det är helt klart värt en lapp i  företagets förslagslåda.