Vår trapp

Oktober 2009 flyttade vi in i vårt hus. Något av det första min sambo påpekade var vår trapp upp till övervåningen. Den var ful. Klädd i brun plastmatta från 70,80-talet var den väl inte det finaste som fanns, men det funkade ju, tyckte jag. Det tyckte inte min sambo.

 

Min sambo börjar riva plastmatta...

-Vet, sa hon. Det är rent trä inunder. Den skulle bli SÅ mycket snyggare om man tog bort plastmattan, slipade trärent och lackade.
-Eh, ja. Men vilket jäkla jobb. Du får om du vill, men du får göra det själv.
-Ok.

Och så började hon riva. Detta var slutet av november 2009 och hon räknade med att vara klar några veckor innan jul. Sen den dagen har vi fram tills nu levt med trapprenovering. Vi har införskaffat alla på marknaden förekommande slipar utom bandslip. Dessa ligger i en hög i hallen för tillfället.

Jag har med flit gjort minsta möjliga insats för att min sambo ska få ha ett eget projekt, och för att jag tyckte att hon skulle lära sig att det inte finns något i hemrenovering som heter "bara". Jag har haft kollegor vars fruar tycker att det "bara " är att ta ned halva väggen för att öppna upp och "bara" att sätta upp köksskåp, eller "bara" lägga om taket. Nu vet hon att ingenting är "bara" om det så endast gäller att spackla en springa mellan två bräder. Men ibland har jag hjälpt till (se det här gamla inlägget)

Det här projektet har också lärt mig saker. Har tex min sambo fått för sig något blundar hon för arbetsbördan och fokuserar istället på det färdiga resultatet. Som sagt, oavsett arbetsbördan.

Naturligtvis gick det inte alls lika fort och lätt att slipa som min sambo först hade trott, vilket gjorde att projektet stundtals legat i dvala. Men när slutet av slipningen börjar närma sig, var hon inte bara expert på slip papper och kornstorlek, hon insåg också att trappen aldrig var gjord för att vara trären.

Därför lyckades jag övertala henne att vi istället skulle måla trappen. Det ställer nämligen inte alls lika höga krav på slipningen som trärent. Själv såg jag framför mig en vit eller ljusgrå trapp.  Min sambo fyllde på med att man kunde ha en färg på själva trappstegen och en annan på sätt-steget (den lodräta innersta brädan på trappsteget), eller varför inte en schablon...

Efter inspiration på nätet kom hon vi på att vi ville ha en randig trapp, på längden.

-Inser du hur mycket maskeringstejp det kommer att gå åt? frågade jag.
-Jag betalar själv, sa hon.
-Jo, men någon ska ju tejpa.
-Och, menar du att jag inte kan tejpa??
-Nej, älskling, inte så, jag menar bara att det blir mycket tejpa.
-Ja....och?
-(suck)

Men hon gjorde det!! Så nu har vi haft invigning av kommunens coolaste trappa. Med äkta champagne och tilltugg!

TADAAAA!

 

   

Jag älskar min sambo! Hon får så häftiga idéer ibland!

Första projektet avklarat, nu återstår bara resten av huset.