Att resa eller inte resa.

Jag har varit på tjänsteresa igen. Denna gång blev det två dagar Italien, lite norr om Venedig närmare bestämt. Folk som inte reser i tjänsten blir lätt lite avudnsjuka...Åh... Italien, helt klart varmare än här, vackra omgivningar, fantastisk mat, osv. De som reser lite oftare är mindre avis, eftersom de vet vad som väntar.

Gå upp på tok för tidigt(kl 05:00) för att hinna ta en taxi för att komma med tåget till Arlanda två timmar innan flyget går. Planet försenat, vi är nu på plats tre timmar innan planet går. Köa incheckning, köa säkerhetskontroll, (bli muddrad), köa för en kopp kaffe för 35kr, köa för att tömma blåsan, köa för att gå ombord.

Hoppar av i Zürich för att byta plan. Vårt plan har redan gått. Köa för ny biljett. Får ny biljett till Frankfurt. Ännu mera köa. Landar i Frankfurt, får nya boardingpass för Venedig. Väntar köar, ännu fler timmar i trång flygplanstol med kamp om armstödsutrymme.

Landar i Venedig kl 19:00. Ska hämta ut hyrbil, hyrbilsbokning borta, får annan hyrbil. Två timmar på Italiensk motorväg med vägtulls-trix. Når hotellet och glider in på rummet för att pusta ut. Klockan är nu 21:30.

21:35: Bytt om till ren skjorta, ler, byter visitkort i hotellets lobby och är representativ med ombud från fabriken vi ska besöka. För torftig konversation om väder och verkstad på bruten engelska över middag med okänt ursprung och kryddning. En öl och två timmar senare landar huvudet på kudden.

Jag har verkligen rest hela dagen. Men jag är i Italien. Tänk vad jag ska få se och uppleva!

Imorgon bitti får jag uppleva en hotellfrukost utan svenskt kaffe och där i stort sett allt smakar sött och socker. Och redan klockan nio ska jag få uppleva en fabrik, mitt ute på den decemberkalla italienska landsbyggden, med så få element installerade att konstruktörerna satt och jobbade i täckjacka och mössa framför datorerna (sant).

Detta får jag göra fram till klockan kvart över ett. Sen måste vi in i hyrbilen igen för att hinna med flyget hem kl 16:45. Dvs, ungefär likadan flygcirkus igen fast åt andra hållet. Är hemma fem i två på morgonen.

Ändå är det på något lustigt sätt kul att resa. Bara man inte gör det för ofta. För säga vad man vill, det är ett annorlunda avbrott från vardagen på kontoret, lite mer att uppleva, lite mera spännande, som tex:

Den stolte fabrikschefen vill bjuda på lunch innan vi far iväg till flyget. Enkelt italiensk lunch-hak där servitrisen sprang runt i jeans, svart t-shirt och tatueringar på halsen. Det blir grissini, soppa, pasta, polenta, någon form av ost-potatis, svamp och kött.

När jag var liten lärde min mor mig att kött gärna fick vara rosa, däremot skulle det inte se glas-aktigt ut, för då var det rått och man kunde bli dålig i magen. Det här köttet var definitivt glas-aktigt till större delen.

Jag har nu ett val, antingen gör jag den italienska chefen besviken och inte äter eller så tar jag "a walk on the wild side". Hur bubblig i magen kan man bli??? I tio timmar framöver kommer utbudet av toaletter vara mycket begränsat till ett fåtal offentliga sådana inrättningar. Under långa tidsperioder kommer jag att sitta inklämd och fastspänd på ett plan och slåss med 150andra personer om tillgång till den lilla garderoben som flygbolaget valt att kalla toalett.

Ungefär detta for genom mitt huvud när jag såg köttet. Sen åt jag. Man får ju inte vara feg liksom.
Hur det gick? Kanon, inte ens en brakskit på hela hemresan.