Klocka

Ett stycke julklapp

Jag önskade mig en väggklocka i julklapp. En såndär stor med långa visare och där siffrorna fästes direkt på väggen. Över tv:n skulle den sitta. Så var det i min fantasi i alla fall.

Eftersom jag har en väldigt snäll sambo så fick jag också min klocka, och jag fick sätta den över tv:n. Tjoho!

Nu skulle klockan upp på väggen! Pall, penna, vattenpass, lod, pannlampa, skruvdragare, skruv, linal och gott humör. Bara att skrida till verket.
-Vänta! var ska du sätta upp den? frågar sambon.
-Över tv:n så klart.
-Ja men var över tv:n, väggen är stor?
- Här ungefär tänkte jag, och måttar med visarna.

Nu börjar en lite längre diskussion om den exakta placeringen. Hon hävdar att hon har bättre översikt och rumsuppfattning från soffan än vad jag har från min pall. Vi jobbar nu i den välkända kompromiss-fasen. En fas som alla som inte bor ensamma känner till.

När vi kompromissat klart, "fastslår" jag urtavlans placering med att dra i skruven i väggen. Sambon försvinner ut ur rummet och jag fortsätter glatt, lycklig över min julklapp och det kommande resultatet. Siffra för siffra klistras fast på tapeten.

Och i min värld blev resultatet perfekt. Kanske att taklampan skymmer lite från vissa vinklar i soffan, men annars sitter den perfekt. Stolt sitter jag i soffan och ropar in min sambo.

-Tada! Titta! Jag fick till en exakt cirkel och exakt tid!
-Hmmm... 15cm ned och 20cm åt sidan, det hade varit bättre, och tittar på mig som om det faktiskt gick att flytta på siffrorna utan att skära sönder tapeten.
-Jag blänger tillbaka. Och det säger du nu?!?!
-Jaa, (och så ler hon) men vi kan ju tänka på det när vi tapetserar om i här inne i vår.

DET hade inte jag en aning om att vi skulle göra....