Facebook är ju för tillfället ett av de mest sociala medierna. Där blir man vän med alla, även de man normalt inte är vän med. Man delar sina åsikter, "Jag tycker kommunen borde bli bättre på färdtjänst, mamma fick vänta i 23minuter" mobilbilder (fyllebilder eller något barn som någon har), händelser för stunden "har precis ätit 24prinskorvar". Och för att inte glömma något av de mer onödiga funktionerna som att "logga in" på olika ställen. Eller ännu bättre, logga in andra. "Maggan är nu inloggad i kön på konsum i Fjärtäng.
Den ena är mer social än den andre och alla ska få veta allting. Självklart är jag en man av min tid och använder även jag facebook. Även om jag inte är så bra på det. Och jag börjar ana lite hur den här överdrivna sociala mångfalden fungerar. Jag har nämligen fått känslan att den inte är så social.
Jag vet inte vad jag har gjort, även om jag tror att jag vet när det skedde. Men sedan en tid tillbaka skickar jag automatiskt virtuella grattiskort till folk på facebook som jag känner, när de fyller år. Jag behöver inte ens haft datorn igång den dagen. Eller den veckan. Ändå får folk jag har på min vänlista ett födelsedags kort om de fyller år. Väldigt smidigt, men knappast socialt. Lik förbannat skapar det feeds och statusuppdateringar på facebook. "Gustav har gratulerat Stig Bjäle på hans fördelsedag " "gilla". Konstgjord social hets.
Så till alla er som fått grattiskort av mig på er födelsedag vill jag bara säga:
-Det betydde ingenting. Det var inte jag. Jag hade förmodligen glömt bort din födelsedag eller så brydde jag mig inte. Och om någon tycker att jag är dum och hård nu så är jag det inte alls. För trots alla gratulationer hit och dit så har jag inte fått en endaste bit födelsedagstårta på snart ett år. Ingen tårta-Inget grattis! Så är det.
fredag 30 september 2011
tisdag 27 september 2011
Ni som följer bloggen vet att jag för en tid sedan hjälpte min mor att införskaffa en ny dator, eftersom den gamla datorn från 2001 hon fått ärva efter morfar nu började bli lite slö. Hon ville ha en laptop, så att hon kunde ta den med sig om det skulle behövas. Och för att kunna sitta ute i trädgården. Och för att kunna koppla den till tv och se svt-play.
Och så ville hon att det fortfarande skulle gå att använda internet på den gamla datorn, samtidigt som på den nya. Därför köpte hjälpte jag henne med laptop köp. Jag köpte även in en router med ingång för det mobila bredband mamma har, samt att jag även installerade en antenn för att få så stark mottagar signal på det mobila bredbandet som möjligt. Totalt var jag ute tre gånger för att få allt att fungera.
Nu har jag talat med min syster i telefonen. Mamma har fått nog och givit sin nya laptop till henne i utbyte mot att hon hjälper henne med att tömma digitalkameran på kort. Internet går fortfarande långsamt (men tillräckligt fort för svt-play) men framförallt ser inget ut som det brukar. Mamma har aldrig använt Windows7 och inte en knapp ser ut som hon är van vid.Så nu lägger hon ned allt vad datorer heter. Hon orkar inte.
Ena dagen cyberspace, andra dagen gungstol. Hon är ombytlig min mor :)
Och så ville hon att det fortfarande skulle gå att använda internet på den gamla datorn, samtidigt som på den nya. Därför köpte hjälpte jag henne med laptop köp. Jag köpte även in en router med ingång för det mobila bredband mamma har, samt att jag även installerade en antenn för att få så stark mottagar signal på det mobila bredbandet som möjligt. Totalt var jag ute tre gånger för att få allt att fungera.
Nu har jag talat med min syster i telefonen. Mamma har fått nog och givit sin nya laptop till henne i utbyte mot att hon hjälper henne med att tömma digitalkameran på kort. Internet går fortfarande långsamt (men tillräckligt fort för svt-play) men framförallt ser inget ut som det brukar. Mamma har aldrig använt Windows7 och inte en knapp ser ut som hon är van vid.Så nu lägger hon ned allt vad datorer heter. Hon orkar inte.
Ena dagen cyberspace, andra dagen gungstol. Hon är ombytlig min mor :)
måndag 26 september 2011
Tro eller inte...
Satt och gick igenom min bildbank med bilder jag hittat på internet. Och i för några sekunder fastnar jag för denna:
Här har vi en människa som tror han utövar kristendomen "lite bättre" och "lite mer" genom att öppet klanka ned på andra som inte tror, eller som inte är lika ihärdiga i den kristna religionen som han är. Undrar vart i bibeln han får stöd för att öppet döma folk som, i hans mening, inte är tillräckligt religiösa.
Jag tänker lite på mig själv. Jag hör till den delen av befolkningen som inte tror. Även om jag under hela min uppväxt alltid haft ett ben med i kyrkan på något vis kunde jag i vuxen ålder konstatera att, ateism nog var det fack där jag passade in.
Självklart har jag inget emot folk som tror på Gud. Jag skulle själv gärna tro. Det måste vara så skönt att ha den tilliten och det stödet i vardagen. Veta och känna att det finns någon där som tar hand om en och som har en plan för en och att allt som sker har en mening.
Men av någon anledning får jag inte ihop det. Känslan av "tro" har aldrig infunnit sig hos mig. Så har det blivit så att jag tror mer på kvarskatt än Gud. Men jag tror också på att man ska vara snäll och ärlig, inte såra och försöka hjälpa folk när man kan. Och alla kan göra fel, så om det går ska man försöka förlåta. Och det är faktiskt så jag försöker leva. (notera försöker).
Och då finns det personer (som mannen på bilden ) som tycker att jag är att förkasta, eftersom jag inte tror. Men...
Om nu Gud finns på det sätt han beskrevs på religionslektionerna i skolan, så är han skapare av allting, och därmed således även mig. Som min skapare vet han hur jag fungerar. Han vet också hur jag tänker. (Och det måste även vara han som gjorde mig till nötallergiker).
Men om han nu vet hur jag tänker och fungerar, varför har han då ställt upp omvärlden omkring mig på ett sådant sätt att jag tror att han inte finns. Gud måste ju ha gjort detta med en baktanke.
Och då kommer mannen med skylten och pekar på mig och säger åt mig att jag har fel. När det hela faktiskt är en uttänkt plan av hans chef (Gud), och då måste det ju vara han, mannen med skylten, som har fel. Eller?
(I denna text har jag refererat till Gud som han. Om någon feminist vill tillrättavisa mig för detta så tycker jag att ni först ska tala min gamla religionslärarinna tillrätta. Det var hon som lärde mig och stoppar ni inte henne så blir vi bara fler)
Här har vi en människa som tror han utövar kristendomen "lite bättre" och "lite mer" genom att öppet klanka ned på andra som inte tror, eller som inte är lika ihärdiga i den kristna religionen som han är. Undrar vart i bibeln han får stöd för att öppet döma folk som, i hans mening, inte är tillräckligt religiösa.
Jag tänker lite på mig själv. Jag hör till den delen av befolkningen som inte tror. Även om jag under hela min uppväxt alltid haft ett ben med i kyrkan på något vis kunde jag i vuxen ålder konstatera att, ateism nog var det fack där jag passade in.
Självklart har jag inget emot folk som tror på Gud. Jag skulle själv gärna tro. Det måste vara så skönt att ha den tilliten och det stödet i vardagen. Veta och känna att det finns någon där som tar hand om en och som har en plan för en och att allt som sker har en mening.
Men av någon anledning får jag inte ihop det. Känslan av "tro" har aldrig infunnit sig hos mig. Så har det blivit så att jag tror mer på kvarskatt än Gud. Men jag tror också på att man ska vara snäll och ärlig, inte såra och försöka hjälpa folk när man kan. Och alla kan göra fel, så om det går ska man försöka förlåta. Och det är faktiskt så jag försöker leva. (notera försöker).
Och då finns det personer (som mannen på bilden ) som tycker att jag är att förkasta, eftersom jag inte tror. Men...
Om nu Gud finns på det sätt han beskrevs på religionslektionerna i skolan, så är han skapare av allting, och därmed således även mig. Som min skapare vet han hur jag fungerar. Han vet också hur jag tänker. (Och det måste även vara han som gjorde mig till nötallergiker).
Men om han nu vet hur jag tänker och fungerar, varför har han då ställt upp omvärlden omkring mig på ett sådant sätt att jag tror att han inte finns. Gud måste ju ha gjort detta med en baktanke.
Och då kommer mannen med skylten och pekar på mig och säger åt mig att jag har fel. När det hela faktiskt är en uttänkt plan av hans chef (Gud), och då måste det ju vara han, mannen med skylten, som har fel. Eller?
(I denna text har jag refererat till Gud som han. Om någon feminist vill tillrättavisa mig för detta så tycker jag att ni först ska tala min gamla religionslärarinna tillrätta. Det var hon som lärde mig och stoppar ni inte henne så blir vi bara fler)
söndag 25 september 2011
Paintball någon?
Både förra sommaren och den här sommaren konstaterade vi att gruset framförhuset låg ungefär lika tunnt som håret på Lasse Kronérs hjässa. De fläckar som inte har grus på sig täcker naturen automatiskt med diverse gröna saker, som maskrosor, klöver, tistlar och annat. I vårt grus var just annat väldigt över representerat av de gröna växterna.
När vi glott oss trötta på eländet för andra sommaren i rad, gjorde min sambo i somras en jätteinsats. Hon beställde nytt grus som kom med lastbild och lades i hög utanför staketet. Sedan avlägsnade hon allt grönt från grusgångarna medelst skyffeljärn, gasolbrännare och svordomar.
Efter det var det "bara" för mig att köra ut gruset och göra vår grusplan lika tilltalande som en nyglaserad ambrosiakaka (alltså innan de hackade apelsinskalen läggs på). För en sådan uppgift brukar många människor använda maskiner av olika slag.
Själv använde jag spade,skottkärra och krökt rygg. Uppskattningsvis fick jag nog ut en 8-9ton grus under några dagars arbete. Och det blev väldigt snyggt. Tjockt med grus och inte en maskros i sikte. Allt grusskyfflande betalade sig verkligen.
Det visade sig att betalningen varade ungefär lika länge som en normal lägenhetshyra, dvs en månad. Idag hade vi en grävmaskin på besök för att gräva upp grunden. Och när vi ändå hade en grävmaskin här tyckte grannen att vi borde gräva ut för fundament så att vi kan gjuta en ny trädgårdsmur mellan oss. (och det hade han faktiskt väldigt rätt i).
Så nu har vi ingen ståtlig grusplan längre. Däremot har vi fått en paintball bana. Någon som vill spela?
När vi glott oss trötta på eländet för andra sommaren i rad, gjorde min sambo i somras en jätteinsats. Hon beställde nytt grus som kom med lastbild och lades i hög utanför staketet. Sedan avlägsnade hon allt grönt från grusgångarna medelst skyffeljärn, gasolbrännare och svordomar.
Efter det var det "bara" för mig att köra ut gruset och göra vår grusplan lika tilltalande som en nyglaserad ambrosiakaka (alltså innan de hackade apelsinskalen läggs på). För en sådan uppgift brukar många människor använda maskiner av olika slag.
Själv använde jag spade,skottkärra och krökt rygg. Uppskattningsvis fick jag nog ut en 8-9ton grus under några dagars arbete. Och det blev väldigt snyggt. Tjockt med grus och inte en maskros i sikte. Allt grusskyfflande betalade sig verkligen.
Det visade sig att betalningen varade ungefär lika länge som en normal lägenhetshyra, dvs en månad. Idag hade vi en grävmaskin på besök för att gräva upp grunden. Och när vi ändå hade en grävmaskin här tyckte grannen att vi borde gräva ut för fundament så att vi kan gjuta en ny trädgårdsmur mellan oss. (och det hade han faktiskt väldigt rätt i).
Så nu har vi ingen ståtlig grusplan längre. Däremot har vi fått en paintball bana. Någon som vill spela?
lördag 24 september 2011
Gräva i trädgården
Idag gick jag upp tidigt. Klockan var åtta. Det är tidigt för att vara mig och helg. Jag väntade nämligen besök. Grävmaskinsbesök för att vara mer exakt. Då vi köpte huset sa förra husägaren att han hade grävt upp runt om och fixat husgrunden. Det hade han också. Han berättade precis hur han gjort, eftersom han gjort det själv året innan pga att han fick in vatten i källaren.
Men att hittat ett hus man vill köpa är inte långt ifrån att typ vara nykär. Även om hon från början berättar att hon hatar tv-spel och kalsonger på badrumsgolvet, så tror man att det ska gå att leva med, för allt annat är ju så underbart. Sen efter ett halvår eller så inser man att vad hon egentligen menade var att ett tv-spel aldrig skulle få komma innanför husets väggar och att kalsonger på badrumsgolvet=gräl (obs exempel bara, inga paralleller med min sambo, vi har både kalsonger på badrumsgolvet och tv-spel och ändå 100% husfrid).
Våra kalsonger på badrumsgolvet uppenbarade sig i somras. Vi får in vatten i källaren. Det är nu man tänker tillbaka, vad sa säljaren egentligen? Han sa att han gjorde det själv. Han sa att han satte upp fuktskyddsmatta, han sa att han penslade bottensulan med asfalt. Men han sa aldrig att han lade ned ett dräneringsrör.
Jag dubbelkollade med säljaren igen i somras. Han lade aldrig ned något dräneringsrör. Han tyckte inte det behövdes. Varför man gräver upp runt huset för att fuktskydda och väljer att inte lägga dräneringsrör förstår jag inte. Men å andra sidan är det mycket här i världen som jag inte förstår.
Därför väntade jag nu grävmaskinsbesök. Men är man snål som jag så hur man ju inte in Skanska eller någon annan stor firma. Visst skulle de komma och gräva, men det största hålet skulle bli i plånboken.
Nej, istället utnyttjar man sina kontakter. Min "kontakt" har egentligen ett "riktigt" jobb, men drygar ut hushållsbudgeten med sin lilla grävmaskin. För det har han startat ett litet företag med f-skattsedel och allt, så jag kan faktiskt göra ROT avdrag.
Eftersom det är en bisyssla och vi talar typ hantverkattjänst, kan ni ju gissa ungefär på tidplanen. Men i torsdags sade vi att om det blir fint i helgen så skulle han dyka upp. Idag var det fint väder. Jättefint faktiskt. Därför var jag uppe tidigt. I väntan på grävmaskin gav jag mig ut i trädgården och började lassa skottkärran med betongrester från en gammal stenmur jag rivit.
Jag hann lasta alla stenar muren bestått av. Jag hann även börja gräva bort jord på ett annat ställe och köra bort med skottkärra. Jag hann köra riktigt många kärror faktiskt. Sen blev klockan tolv. Då ringde jag. Han svarade på en gång och bad om ursäkt, men har man barn, egen firma kan livet stundom tjorva ihop sig, tydligen. Jag skrattade lite och vi kom överens om att söndag morgon var bättre för att börja gräva.
Så jag återgick till min spade och skottkärra och körde jord resten av eftermiddagen. Det var faktiskt skönt. Har inte haft en heldag i trädgården på hela sommaren tror jag.
Sen kom jag på att det var bra att han inte kommit idag. Jag hade ju helt glömt bort att märka ut var husets elkabel ligger i marken. Det hade varit jobbigt att bli helt strömlös på en lördag. Men jag hade blivit lokalkändis hos kommunens elektriker.Och lite fattig också förmodligen.Och haft en irriterad sambo.
Men nu har vi koll på kablarna, så imorgon ska det grävas. Hoppas jag.
Men att hittat ett hus man vill köpa är inte långt ifrån att typ vara nykär. Även om hon från början berättar att hon hatar tv-spel och kalsonger på badrumsgolvet, så tror man att det ska gå att leva med, för allt annat är ju så underbart. Sen efter ett halvår eller så inser man att vad hon egentligen menade var att ett tv-spel aldrig skulle få komma innanför husets väggar och att kalsonger på badrumsgolvet=gräl (obs exempel bara, inga paralleller med min sambo, vi har både kalsonger på badrumsgolvet och tv-spel och ändå 100% husfrid).
Våra kalsonger på badrumsgolvet uppenbarade sig i somras. Vi får in vatten i källaren. Det är nu man tänker tillbaka, vad sa säljaren egentligen? Han sa att han gjorde det själv. Han sa att han satte upp fuktskyddsmatta, han sa att han penslade bottensulan med asfalt. Men han sa aldrig att han lade ned ett dräneringsrör.
Jag dubbelkollade med säljaren igen i somras. Han lade aldrig ned något dräneringsrör. Han tyckte inte det behövdes. Varför man gräver upp runt huset för att fuktskydda och väljer att inte lägga dräneringsrör förstår jag inte. Men å andra sidan är det mycket här i världen som jag inte förstår.
Därför väntade jag nu grävmaskinsbesök. Men är man snål som jag så hur man ju inte in Skanska eller någon annan stor firma. Visst skulle de komma och gräva, men det största hålet skulle bli i plånboken.
Nej, istället utnyttjar man sina kontakter. Min "kontakt" har egentligen ett "riktigt" jobb, men drygar ut hushållsbudgeten med sin lilla grävmaskin. För det har han startat ett litet företag med f-skattsedel och allt, så jag kan faktiskt göra ROT avdrag.
Eftersom det är en bisyssla och vi talar typ hantverkattjänst, kan ni ju gissa ungefär på tidplanen. Men i torsdags sade vi att om det blir fint i helgen så skulle han dyka upp. Idag var det fint väder. Jättefint faktiskt. Därför var jag uppe tidigt. I väntan på grävmaskin gav jag mig ut i trädgården och började lassa skottkärran med betongrester från en gammal stenmur jag rivit.
Jag hann lasta alla stenar muren bestått av. Jag hann även börja gräva bort jord på ett annat ställe och köra bort med skottkärra. Jag hann köra riktigt många kärror faktiskt. Sen blev klockan tolv. Då ringde jag. Han svarade på en gång och bad om ursäkt, men har man barn, egen firma kan livet stundom tjorva ihop sig, tydligen. Jag skrattade lite och vi kom överens om att söndag morgon var bättre för att börja gräva.
Så jag återgick till min spade och skottkärra och körde jord resten av eftermiddagen. Det var faktiskt skönt. Har inte haft en heldag i trädgården på hela sommaren tror jag.
Sen kom jag på att det var bra att han inte kommit idag. Jag hade ju helt glömt bort att märka ut var husets elkabel ligger i marken. Det hade varit jobbigt att bli helt strömlös på en lördag. Men jag hade blivit lokalkändis hos kommunens elektriker.Och lite fattig också förmodligen.Och haft en irriterad sambo.
Men nu har vi koll på kablarna, så imorgon ska det grävas. Hoppas jag.
torsdag 22 september 2011
Jag försov mig i morse. Fast vi har flextid, så då heter det inte att man försov sig, då heter det att man förmiddagsflexar. Naturligtvis är det här en såndär morgon när telefonen ringer hela tiden. Så när jag väl kom till jobbet hade jag redan klarat av större delen av dagens telefonsamtal. Jäkla telefon att förstöra en annars så perfekt sovmorgon.
På kvällen började jag röja ur källaren. Vi har en rätt bra inredningsbar källare på huset, eller under huset kanske är mer korrekt. Enda nackdelen är att det endast är ingång utifrån. När vi flyttade in för två år sedan var det mycket saker som fick "stå i källaren så länge".
Massa saker som vi bemödade oss med att paketera och lägga i flyttkartonger då vi flyttade till huset. Som tex en gammal grön badrumsmatta, en badborste, en gammal kaffebryggare som inte var använd på 6år och engånsbestick i plast. Jag vet inte vad vi tänkte att vi skulle ha grejerna till.
Varför höll vi på som vi gjorde och packade och sprang extra med flyttkartonger helt i onödan. Vi har uppenbart klarat oss bra utan denna badrumsmatta i två år. Men för att slippa flytta på dem mer än en gång till, såg jag till att deras sista flytt nu fick bli till sopstationen.
När källaren var helt röjd, sånär som på några stolar fick jag sen en bit av golvet bestod av en liten nedfälld gummimatta. Ungefär som en dörrmatta. Fast det fanns ingen dörr där. Jag lyfte på mattan och fick se en lucka. En lucka som uppenbart ledde ned under källargolvet. Undrar vad jag skulle få se om jag öppnade luckan.
Fuktig husgrund? Berg? Ett mörker fullt med möss och spindlar? Nej, under luckan var det en grund liten vid prydlig fyrkantig grop med en mindre skruvförsedd lucka i botten. En servicelucka för avloppet.
Man vet att man är nördig husägare om man får en varm känsla i magen av behag och kontroll vid sådana fynd.
Sån är jag.
På kvällen började jag röja ur källaren. Vi har en rätt bra inredningsbar källare på huset, eller under huset kanske är mer korrekt. Enda nackdelen är att det endast är ingång utifrån. När vi flyttade in för två år sedan var det mycket saker som fick "stå i källaren så länge".
Massa saker som vi bemödade oss med att paketera och lägga i flyttkartonger då vi flyttade till huset. Som tex en gammal grön badrumsmatta, en badborste, en gammal kaffebryggare som inte var använd på 6år och engånsbestick i plast. Jag vet inte vad vi tänkte att vi skulle ha grejerna till.
Varför höll vi på som vi gjorde och packade och sprang extra med flyttkartonger helt i onödan. Vi har uppenbart klarat oss bra utan denna badrumsmatta i två år. Men för att slippa flytta på dem mer än en gång till, såg jag till att deras sista flytt nu fick bli till sopstationen.
När källaren var helt röjd, sånär som på några stolar fick jag sen en bit av golvet bestod av en liten nedfälld gummimatta. Ungefär som en dörrmatta. Fast det fanns ingen dörr där. Jag lyfte på mattan och fick se en lucka. En lucka som uppenbart ledde ned under källargolvet. Undrar vad jag skulle få se om jag öppnade luckan.
Fuktig husgrund? Berg? Ett mörker fullt med möss och spindlar? Nej, under luckan var det en grund liten vid prydlig fyrkantig grop med en mindre skruvförsedd lucka i botten. En servicelucka för avloppet.
Man vet att man är nördig husägare om man får en varm känsla i magen av behag och kontroll vid sådana fynd.
Sån är jag.
Plåga kroppen
Flera mornar i rad har jag försökt lura iväg min kropp till gymmet för att träna. Kroppen har svarat med att överraskas tillbaka med att göra halsen svullen, eller prioritera ett varmt täcke framför kalla joggingskor. Därför fick klockan ringa vanlig tid i morse. Jag gick upp som vanligt, åt frukost som vanligt, borstade tänderna som vanligt.
Och sen, när kroppen trodde att det var dags att kamma håret, tryckte jag snabbt ned lite träningskläder i en väska och gick till gymmet. Ha ha! Det var inte kroppen beredd på.
Då blev kroppen sur, började gnälla och sätta sig på tvären "det är tungt" och "jag är törstig", "sluta det är jobbigt" så fort jag tog tag i något.
Med visst tvång lyckades jag genomföra något som kanske skulle kunna kallas för ett gym pass. Ett mer korrekt namn vore "sitta och vila i gym maskinerna-pass". Tur att det inte är mycket folk på gymmet om mornarna.
Om jag plågade kroppen på morgonen, så brottades jag med psyket på eftermiddagen. Jag och sambon har nu när trädgårdssommaren är över återupptagit matchen "välja ny tapet till mat-rummet". När vi for till första tapetaffären trodde vi att vi var helt överens.
När vi är i den andra tapetaffären visar det sig att våra visioner inte alls stämmer överens. Det vi är eniga om är vitt tak och vit golvlist. Resten där emellan är väldigt......eh.. flexibelt, men inom bestämda ramar.. tydligen. Jag förstår inte riktigt hur allt hänger ihop.
Sen förstår jag inte att det ska spåras ur hela tiden. Vi ska titta på tapet till matrummet. Då kan min sambo greppa en lila tapet, som hon ser lång väg aldrig skulle platsa i matrummet, rulla ut den, titta på den och säga:
-Den här skulle göra sig i övre hallen. eller :Den här skulle göra sig i orangea rummet.
Ok, om hon hittar en rulle som kanske skulle passa på något annat ställe i huset. Men det är ju ta mig tusan en av tre rullar som inte till matrummet.
Det betyder att varje besök i varje tapetaffär skulle kunna kortas med en tredjedel. Sådan ineffektivitet gör ont i ett ingenjörshjärta. Eller mest i huvudet faktiskt. Jag kommer att drömma mardrömmar om tapetmönster inatt. Non woven dreams...
Och sen, när kroppen trodde att det var dags att kamma håret, tryckte jag snabbt ned lite träningskläder i en väska och gick till gymmet. Ha ha! Det var inte kroppen beredd på.
Då blev kroppen sur, började gnälla och sätta sig på tvären "det är tungt" och "jag är törstig", "sluta det är jobbigt" så fort jag tog tag i något.
Med visst tvång lyckades jag genomföra något som kanske skulle kunna kallas för ett gym pass. Ett mer korrekt namn vore "sitta och vila i gym maskinerna-pass". Tur att det inte är mycket folk på gymmet om mornarna.
Om jag plågade kroppen på morgonen, så brottades jag med psyket på eftermiddagen. Jag och sambon har nu när trädgårdssommaren är över återupptagit matchen "välja ny tapet till mat-rummet". När vi for till första tapetaffären trodde vi att vi var helt överens.
När vi är i den andra tapetaffären visar det sig att våra visioner inte alls stämmer överens. Det vi är eniga om är vitt tak och vit golvlist. Resten där emellan är väldigt......eh.. flexibelt, men inom bestämda ramar.. tydligen. Jag förstår inte riktigt hur allt hänger ihop.
Sen förstår jag inte att det ska spåras ur hela tiden. Vi ska titta på tapet till matrummet. Då kan min sambo greppa en lila tapet, som hon ser lång väg aldrig skulle platsa i matrummet, rulla ut den, titta på den och säga:
-Den här skulle göra sig i övre hallen. eller :Den här skulle göra sig i orangea rummet.
Ok, om hon hittar en rulle som kanske skulle passa på något annat ställe i huset. Men det är ju ta mig tusan en av tre rullar som inte till matrummet.
Det betyder att varje besök i varje tapetaffär skulle kunna kortas med en tredjedel. Sådan ineffektivitet gör ont i ett ingenjörshjärta. Eller mest i huvudet faktiskt. Jag kommer att drömma mardrömmar om tapetmönster inatt. Non woven dreams...
onsdag 21 september 2011
I morse vaknade jag på fel sida. Bokstavligt talat. När jag som vanligt till väckarklockans ringande skulle hiva mig ur sängen på dess högra sida höll jag på att kollidera med min kära sambo. Det ska inte hända. Inte normalt i alla fall. Hennes sida av de 180centimetrarna av sängen är den vänstra. Den sidan är ett halvt nummer mjukare än min sida. Jag har den högra lite mer hårda sidan.
När jag gick och lade mig igår, lade jag mig på min sida, den högra, men vaknar nu på hennes sida, och nära nog knäar henne i ryggen när jag försöker studsa upp och stänga av väckarklockan.
-Hur kommer det här sig? får jag ur mig.
-Du var så himla gosig inatt och skulle ligga jättenära. Och så hade du med dig ditt täcke. Så du, ditt täcke och mitt täcke tillsammans blev för varmt. Så jag bytte sida. svarade hon.
Själv hade jag känslan av att jag blivit teleporterad. Lade mig där, vaknade här. Även om det vara rörde sig om en dryg meter så kändes lite Sci-Fi. StarTrek i sovrummet, coolt.
Lyckades förresten inte överraska min kropp i morse. Däremot lyckades den att överraska mig. Lätt svullen hals och viss täppa i ena näsborren. Min kropp är för slug för mig helt enkelt.
Appropå min sambo så blir jag inte riktigt klok på henne. För några dagar sedan beställde hon en bok med Muffinsrecept på nätet. Idag när hon var på åhlens shoppade hon en annan bok om Muffins och muffinsrecept.
Vet ni vad hon gör när hon kommit hem. Hon låter boken som kostat massor med pengar bara ligga, och så surfar hon in gratisrecept på nätet. Suck.
Men avslutningsvis en liten rolig grej . Oj vad jag gillar digitalboxar där man kan pausa och spola tillbaka på det som visas på tv. Satt och tittade på James Bond på tv4film. Åskbollen närmare bestämt. Den onde skurken stjäl två atombomber från Nato. Och titta vad det står på bomberna ha ha!
När jag gick och lade mig igår, lade jag mig på min sida, den högra, men vaknar nu på hennes sida, och nära nog knäar henne i ryggen när jag försöker studsa upp och stänga av väckarklockan.
-Hur kommer det här sig? får jag ur mig.
-Du var så himla gosig inatt och skulle ligga jättenära. Och så hade du med dig ditt täcke. Så du, ditt täcke och mitt täcke tillsammans blev för varmt. Så jag bytte sida. svarade hon.
Själv hade jag känslan av att jag blivit teleporterad. Lade mig där, vaknade här. Även om det vara rörde sig om en dryg meter så kändes lite Sci-Fi. StarTrek i sovrummet, coolt.
Lyckades förresten inte överraska min kropp i morse. Däremot lyckades den att överraska mig. Lätt svullen hals och viss täppa i ena näsborren. Min kropp är för slug för mig helt enkelt.
Appropå min sambo så blir jag inte riktigt klok på henne. För några dagar sedan beställde hon en bok med Muffinsrecept på nätet. Idag när hon var på åhlens shoppade hon en annan bok om Muffins och muffinsrecept.
Vet ni vad hon gör när hon kommit hem. Hon låter boken som kostat massor med pengar bara ligga, och så surfar hon in gratisrecept på nätet. Suck.
Men avslutningsvis en liten rolig grej . Oj vad jag gillar digitalboxar där man kan pausa och spola tillbaka på det som visas på tv. Satt och tittade på James Bond på tv4film. Åskbollen närmare bestämt. Den onde skurken stjäl två atombomber från Nato. Och titta vad det står på bomberna ha ha!
Hanteras som ägg!, dvs kokas i 8-10minuter.
tisdag 20 september 2011
Lite Extra
Min chef kom tillbaka till jobbet idag efter en längre tids ledighet. Jag har en bra chef. Det första han gjorde var att gå igenom semesterlistorna. Sen kom han in med ett papper till mig och berättade att eftersom jag jobbat så mycket i sommar och fått mina semesterveckor flyttade, får jag nu sex extra semesterdagar och lite kontantersättnign.
- Åh, vet du vad vi kan göra då...sa min sambo:
-Köpa en extra avfuktare till källaren. svarade jag
-Nej, man kan nyttja pengar och ledighet till solsemester i vinter.
-Eller så köper man täckgips och stannar hemma och spacklar.
Vi har helt klart lite olika syn på saker och ting.
Idag har jag också bestämt mig för att börja träna lite mer på allvar igen. Ikväll har jag tränat på att leva sunt.Det har jag gjort genom att inte äta upp den där mini-tobleronen som ligger i köket. Det är svårt, men hittills leder jag.
Imorgon tänkte jag överraska min kropp med en liten löptur innan jobbet. Jag hoppas att jag lyckas. Hittills har jag varit för dålig med att smyga för att överraska kroppen. Som i morse tex. Då lyckades jag inte alls.
Då sa kroppen: Upp. iväg och springa sig svettig, eller ligga kvar i den mysiga mjuka värmen här en timme till....hmmm javisst självklart....NOT!!
Jag får lägga ned lite muffins i träningsväskan. Det kanske hjälper.
- Åh, vet du vad vi kan göra då...sa min sambo:
-Köpa en extra avfuktare till källaren. svarade jag
-Nej, man kan nyttja pengar och ledighet till solsemester i vinter.
-Eller så köper man täckgips och stannar hemma och spacklar.
Vi har helt klart lite olika syn på saker och ting.
Idag har jag också bestämt mig för att börja träna lite mer på allvar igen. Ikväll har jag tränat på att leva sunt.Det har jag gjort genom att inte äta upp den där mini-tobleronen som ligger i köket. Det är svårt, men hittills leder jag.
Imorgon tänkte jag överraska min kropp med en liten löptur innan jobbet. Jag hoppas att jag lyckas. Hittills har jag varit för dålig med att smyga för att överraska kroppen. Som i morse tex. Då lyckades jag inte alls.
Då sa kroppen: Upp. iväg och springa sig svettig, eller ligga kvar i den mysiga mjuka värmen här en timme till....hmmm javisst självklart....NOT!!
Jag får lägga ned lite muffins i träningsväskan. Det kanske hjälper.
måndag 19 september 2011
Snabbhelg
Den här helgen har gått lite fortare än beräknad. Jag hann med ungefär inte alls så mycket som jag tänkt. Men det är väl smällar man får ta.
Satt nu ikväll och glodde lite på tv och det blir reklam Telenor-reklam närmare bestämt.
Reklamen (och personerna i den) må vara något småtöntiga, men det är tillåtet, det är lite av vitsen med reklamen. Vad jag däremot reagerar på är låten i reklamen. Worl Wide Webb.
Låten är ett seriöst bidrag till den svenska uttagningen i melodifestivalen 1997. Hur dålig klass hade de sökande bidragen om en låt som denna lyckas komma med. Glöm inte bort att år 1997 var internet fortfarande i "barnstadiet" av sin utveckling. Från Ginza:s hemsida gick det tex inte att beställa skivor. Däremot kunde man beställa deras katalog. Om man ringde numret de hade på sin hemsida vill säga.
Jag förstår inte riktigt hur den kom med. Ville man tilltala alla ungdomar genom att låta en 45årig dansbandsgubbe, sjunga om det där nya fantastiska internet, eller world wide web som det också nåstan kallades ett tag.
Jag var helt enkelt tvungen att googla texten för att se vad det verkligen är han sjunger om. Och visst finns det några små russin i kakan av nödrim:
World Wide Web
Här lever jag lycklig, här finns ingen stress
Här är min nya hemadress (hemadress, kombination av hemsida och webbadress, gör liksom lite ont att se)
Jag väntar länge så jag tog min chans
Jag ville flytta nån annanstans
Ikväll är det party, jag flyttar in
Så följ med mig hem på ostron och vin (ostron, har jag också alltid på mina partyn)
Oh uh oh uh ohh, jag har party ikväll
Oh uh oh uh ohh, om du vill får du gärna följa med
När staden krymper och du känner dig less
Sök upp mig på min hemadress
Ta med dig vänner till ett häftigt place
Surfa hem till mig i cyberspace (klicka här för att komma hem till Nick borgens häftiga place i cyberspace)
De vildaste drömmar vi hade förr
Kanske finns här bakom min öppna dörr (bakom en öppen dörr? är det poetiskt eller bara dumt skrivet?)
Här blåser aldrig vindarna
Här stänger ingen grindarna
Här får du vara den du vill (sant, på internet får man vara vem man vill. Första förnuftiga textraden)
Så följ med mig hem, följ med hem till mig (Nej, mamma har sagt att jag inte får följa med okända farbröder hem)
Satt nu ikväll och glodde lite på tv och det blir reklam Telenor-reklam närmare bestämt.
Reklamen (och personerna i den) må vara något småtöntiga, men det är tillåtet, det är lite av vitsen med reklamen. Vad jag däremot reagerar på är låten i reklamen. Worl Wide Webb.
Låten är ett seriöst bidrag till den svenska uttagningen i melodifestivalen 1997. Hur dålig klass hade de sökande bidragen om en låt som denna lyckas komma med. Glöm inte bort att år 1997 var internet fortfarande i "barnstadiet" av sin utveckling. Från Ginza:s hemsida gick det tex inte att beställa skivor. Däremot kunde man beställa deras katalog. Om man ringde numret de hade på sin hemsida vill säga.
Jag förstår inte riktigt hur den kom med. Ville man tilltala alla ungdomar genom att låta en 45årig dansbandsgubbe, sjunga om det där nya fantastiska internet, eller world wide web som det också nåstan kallades ett tag.
Jag var helt enkelt tvungen att googla texten för att se vad det verkligen är han sjunger om. Och visst finns det några små russin i kakan av nödrim:
World Wide Web
Här lever jag lycklig, här finns ingen stress
Här är min nya hemadress (hemadress, kombination av hemsida och webbadress, gör liksom lite ont att se)
Jag väntar länge så jag tog min chans
Jag ville flytta nån annanstans
Ikväll är det party, jag flyttar in
Så följ med mig hem på ostron och vin (ostron, har jag också alltid på mina partyn)
Oh uh oh uh ohh, jag har party ikväll
Oh uh oh uh ohh, om du vill får du gärna följa med
När staden krymper och du känner dig less
Sök upp mig på min hemadress
Ta med dig vänner till ett häftigt place
Surfa hem till mig i cyberspace (klicka här för att komma hem till Nick borgens häftiga place i cyberspace)
De vildaste drömmar vi hade förr
Kanske finns här bakom min öppna dörr (bakom en öppen dörr? är det poetiskt eller bara dumt skrivet?)
Här blåser aldrig vindarna
Här stänger ingen grindarna
Här får du vara den du vill (sant, på internet får man vara vem man vill. Första förnuftiga textraden)
Så följ med mig hem, följ med hem till mig (Nej, mamma har sagt att jag inte får följa med okända farbröder hem)
fredag 16 september 2011
Hemskomstens överraskning
Jag har varit på snabbvisit till Italien, igen. Bott på hotel Pittis (snoppis) igen. Och suttit av massor med tid i Italienskt konferensrum, igen.
Idag på flyget hem kom jag på att jag nog ska blogga om den Italienska maten. Klyscha eller inte, så är den faktiskt riktigt bra. Även på mycket enkla ställen är smaken och framför allt kvaliteten så mycket bättre än här hemma i Svedala. En Italienare som kommer hit skulle bli mycket besviken.
Just det satt jag och tänkte på, på flyget hem. Väl hemma fick jag väldigt snart börja tänka på annat. Närmare bestämt att illa kvickt ta mig till en toalett. Och på toaletten möts jag av det här!
Sånt här är ingen lek, det är allvar. Det som alltid flyger genom mitt huvud vid dessa tillfällen är några ord från studietiden som en vän delade med sig av:
-I brist på toapapper, använd aldrig tidningen Svensk Golf. Pappret är liksom glatt och vill inte absorbera alls.....
Men jag hade tur. Den sista rullen hade rullat ur paketet och låg längst bak i skåpet. Men för några sekunder var paniken fullständig (nästan).
Apropå mat. Jag vet inte när eller av vem, men jag fick i unga år lära mig att i Italien äter man spagetti med gaffel och sked. Man använder gaffeln och snurrar pastan (spagettin) i skeden för att lättare kunna dosera mängden.
Jag fick under denna Italienvistelse lära mig att detta inte är "rätt" sätt att äta spagetti. När vi var på restaurang för att äta lunch och fick in spagetti, bad representanten från fabriken vi besökte, servitrisen om en sked, och sedan förklarade han:
-Märkte ni att hon fnyste lite? Det är egentligen inte fint att äta spagetti genom att rulla upp den i sked med gaffel, men eftersom jag halv-Kanadensare så struntar jag i det.
Man lär sig något nytt varje dag.
Idag på flyget hem kom jag på att jag nog ska blogga om den Italienska maten. Klyscha eller inte, så är den faktiskt riktigt bra. Även på mycket enkla ställen är smaken och framför allt kvaliteten så mycket bättre än här hemma i Svedala. En Italienare som kommer hit skulle bli mycket besviken.
Just det satt jag och tänkte på, på flyget hem. Väl hemma fick jag väldigt snart börja tänka på annat. Närmare bestämt att illa kvickt ta mig till en toalett. Och på toaletten möts jag av det här!
Tomt!!!
-I brist på toapapper, använd aldrig tidningen Svensk Golf. Pappret är liksom glatt och vill inte absorbera alls.....
Men jag hade tur. Den sista rullen hade rullat ur paketet och låg längst bak i skåpet. Men för några sekunder var paniken fullständig (nästan).
Apropå mat. Jag vet inte när eller av vem, men jag fick i unga år lära mig att i Italien äter man spagetti med gaffel och sked. Man använder gaffeln och snurrar pastan (spagettin) i skeden för att lättare kunna dosera mängden.
Jag fick under denna Italienvistelse lära mig att detta inte är "rätt" sätt att äta spagetti. När vi var på restaurang för att äta lunch och fick in spagetti, bad representanten från fabriken vi besökte, servitrisen om en sked, och sedan förklarade han:
-Märkte ni att hon fnyste lite? Det är egentligen inte fint att äta spagetti genom att rulla upp den i sked med gaffel, men eftersom jag halv-Kanadensare så struntar jag i det.
Man lär sig något nytt varje dag.
onsdag 14 september 2011
Ombordstigning!
Någon som varit ombord på Cinderella nyligen???
Broschyr hittad vid besök hos vitvarukedja
Barnslig? Ja, men roligt!
tisdag 13 september 2011
Smart?
Såg den här bilden i någon såndär fladdrande reklam på någon internetsida. Vitsen är väl att man ska lockas tro att man är smart eftersom man klarar första frågan och därför kan placera sig bra i ett kommande IQ-test om man klickar på rätt svar på bilden. (för man lär ju inte komma någon stans där man ska köpa saker).
Till saken hör att bildtestet ovan inte alls används för att mäta intelligens. Det används för att undersöka färgblindhet. Folk som har svårt att skilja på rött och grönt ser inte siffran 74.
Så vad det säger är "Kom och mät din IQ i ett test som inte mäter IQ". Känns inte så smart. Tycker inte jag i alla fall. Och de personerna har utformat och skapat ett helt test som ska mäta intelligens? Man behöver tydligen inte vara smart för att jobba på det där internetet.
Så vad det säger är "Kom och mät din IQ i ett test som inte mäter IQ". Känns inte så smart. Tycker inte jag i alla fall. Och de personerna har utformat och skapat ett helt test som ska mäta intelligens? Man behöver tydligen inte vara smart för att jobba på det där internetet.
Att hjälpa en mor
Idag åkte jag ut till lilla mamma efter jobbet. Målet var att ta ut den gamla och installera den nya tvättmaskinen som låg bak i mammas bil.
Men den gamla tvättmaskinen hann inte ens bli urkopplad innan jag blev varse om att gräsklipparen inte fungerade längre. Den som jag lagade förra veckan. Den hade bara dött, sa mamma. Jag orkade inte ens ge henne någon blick. Jag vet att den fungerade sist jag åkte därifrån, för jag provklippte en bit av gräsmattan.
Jag gick ut till gräsklipparen, tar ut den på gräsmattan, rycker i snöret en gång och "Bruummmmmmmmmm!!!" Maskinen lever puttrar och går alldeles förträffligt. Lagom varvtal, jämn och fin gång och inte den minsta blårök.
Rent demonstrativt börjar jag klippa gräsmattan, fram och tillbaka. Mamma bara tittar som om det spökade.
Efter femtio meter så dör den "brruut". Bara sådär. Och sen hade den bestämt sig för att vara död resten av kvällen. Jag ryckte så mycket i startsnöret att jag nu har en begynnande blåsa på pekfingret, men det hjälpte inte. Den var död. Mammas blick är nu mycket mer igenkännande.
Jag har sagt det förut. Det är något med min mor och gräsklippare. She kills them!
Jag misstänker att det är kondensatorn som gett sig, men jag är inte säker och just nu orkar jag inte bry mig. Jag har redan offrat fyra semesterdagar på klipparhelvetet bara i år.
Nåja. gräsklipparen åt fanders, men med lillebrors hjälp var själva bytet av tvättmaskiner gjort på tre minuter. Men koppla in den fick jag göra själv. Min bror är humanist och har aldrig riktigt brytt sig om det tekniska. Så han gick och gjorde andra saker som humanister är bra på, typ plocka svamp och liknande.
Precis innan jag skulle åka hem sa mamma:
-Gustav, nästa gång du är här, vet du vad du ska få göra då?
-Nej?? svarade jag.
-Då ska du få ta bort det där el-elementet. Det hänger snett, sa hon och pekade på ett element under köksbänken. Det är lite otäkt.
-Vaddå, tyckte jag. Ett element är väl inte otäckt bara för att det råkar hänga lite snett. Jag kan hänga upp det så det sitter rakt igen.
Då jag tog i elementet för att höja upp det började det blixtra om kablarna till elementet. Man är inte så kaxig om man håller i ett gammalt eletriskt plåtelement från tidigt 80-tal och det blixtrar.
-Men det sprakar ju! sade jag förskräkt!
-Ja, ja sade ju att det var otäckt. sa mamma
-Ja, för att det hängde snett ja, inte för att det sprakade.
-Ja, men det var det jag menade i alla fall, menade mamma.
Först åkte säkringen ut och sen elementet. Totalt lyckades jag med två av tre hos morsan idag. Får nog räknas som godkänt.
Men den gamla tvättmaskinen hann inte ens bli urkopplad innan jag blev varse om att gräsklipparen inte fungerade längre. Den som jag lagade förra veckan. Den hade bara dött, sa mamma. Jag orkade inte ens ge henne någon blick. Jag vet att den fungerade sist jag åkte därifrån, för jag provklippte en bit av gräsmattan.
Jag gick ut till gräsklipparen, tar ut den på gräsmattan, rycker i snöret en gång och "Bruummmmmmmmmm!!!" Maskinen lever puttrar och går alldeles förträffligt. Lagom varvtal, jämn och fin gång och inte den minsta blårök.
Rent demonstrativt börjar jag klippa gräsmattan, fram och tillbaka. Mamma bara tittar som om det spökade.
Efter femtio meter så dör den "brruut". Bara sådär. Och sen hade den bestämt sig för att vara död resten av kvällen. Jag ryckte så mycket i startsnöret att jag nu har en begynnande blåsa på pekfingret, men det hjälpte inte. Den var död. Mammas blick är nu mycket mer igenkännande.
Jag har sagt det förut. Det är något med min mor och gräsklippare. She kills them!
Jag misstänker att det är kondensatorn som gett sig, men jag är inte säker och just nu orkar jag inte bry mig. Jag har redan offrat fyra semesterdagar på klipparhelvetet bara i år.
Nåja. gräsklipparen åt fanders, men med lillebrors hjälp var själva bytet av tvättmaskiner gjort på tre minuter. Men koppla in den fick jag göra själv. Min bror är humanist och har aldrig riktigt brytt sig om det tekniska. Så han gick och gjorde andra saker som humanister är bra på, typ plocka svamp och liknande.
Precis innan jag skulle åka hem sa mamma:
-Gustav, nästa gång du är här, vet du vad du ska få göra då?
-Nej?? svarade jag.
-Då ska du få ta bort det där el-elementet. Det hänger snett, sa hon och pekade på ett element under köksbänken. Det är lite otäkt.
-Vaddå, tyckte jag. Ett element är väl inte otäckt bara för att det råkar hänga lite snett. Jag kan hänga upp det så det sitter rakt igen.
Då jag tog i elementet för att höja upp det började det blixtra om kablarna till elementet. Man är inte så kaxig om man håller i ett gammalt eletriskt plåtelement från tidigt 80-tal och det blixtrar.
-Men det sprakar ju! sade jag förskräkt!
-Ja, ja sade ju att det var otäckt. sa mamma
-Ja, för att det hängde snett ja, inte för att det sprakade.
-Ja, men det var det jag menade i alla fall, menade mamma.
Först åkte säkringen ut och sen elementet. Totalt lyckades jag med två av tre hos morsan idag. Får nog räknas som godkänt.
måndag 12 september 2011
Min helg!
Vilken helg. Jag trodde den skulle bli lugn. Kära sambon skulle få hit en väninna. Det var allt. Väninnan hade med sig sin hund. Asta hette den (hunden alltså, inte väninnan). Det var en såndär liten sort. Stor som en golvmopp, fast avlång liksom. Det var en rätt ny hund. Tre månader bara var den, ungefär, totalt. Då heter det valp. Och det man hoppas mest på är att den är rumsren.
Och det var den. Vad vi hittills har upptäckt i alla fall. Eller rättare sagt, eftersom vi inte har upptäckt något. Och snäll var valpen.Jag minns speciellt vi ett tillfälle då hon satt och låg snällt kvar på samma ställe även om det var lite oroligt runtomkring. Efter fem minuter insåg jag varför. Jag stod på hennes koppel vilket gjorde att hennes fria rörelseutrymme var ungefär 20cm. Hoppsan.
Sen på lördagsmorgonen när man struttar runt i en gammal t-shirt och mysbyxor och tror att väninnan och hundvalpen är det enda som ska hända den helgen ringer mobiltelefonen. Det är en kompis som bor 30mil bort.
-Hej du, vi skulle hälsa på ett par vänner i helgen, men det visade sig att det blivit ett missförstånd, de var inte hemma. Så nu har jag volvon fullpackad med fru och tre ungar. Vad har du för dig idag?
Ja, vad hade jag för mig. Jag drack kaffe och njöt av lugnet. Ett litet tag. Sen kom det en hel familj i en volvo. Och vädret var fint så vi hoppade ned i båten och åkte ut på en ö och hade picknick. Det var trevlig. Och kul. Barn är kul. Särskilt när man inte behöver ha något ansvar över dem.
mamman: Gå inte så nära kanten, du kommer att halka om du går där klippan är blöt.
Sexårig son: Nähä..!
pappan: Och du kommer inte att kunna ta dig upp själv, för det är halt med alla alger på klippan.
Sexårig son : Jag kan visst ta mig upp själv!
Tre minuter senare: Plums!
Sexårig son: Hälp! Jag kommer inte upp! (pappan var en meter bort så grabben kom upp ganska fort)
Som sagt. Så länge man slipper ansvar kan barn vara rätt underhållande.
Och det var den. Vad vi hittills har upptäckt i alla fall. Eller rättare sagt, eftersom vi inte har upptäckt något. Och snäll var valpen.Jag minns speciellt vi ett tillfälle då hon satt och låg snällt kvar på samma ställe även om det var lite oroligt runtomkring. Efter fem minuter insåg jag varför. Jag stod på hennes koppel vilket gjorde att hennes fria rörelseutrymme var ungefär 20cm. Hoppsan.
Sen på lördagsmorgonen när man struttar runt i en gammal t-shirt och mysbyxor och tror att väninnan och hundvalpen är det enda som ska hända den helgen ringer mobiltelefonen. Det är en kompis som bor 30mil bort.
-Hej du, vi skulle hälsa på ett par vänner i helgen, men det visade sig att det blivit ett missförstånd, de var inte hemma. Så nu har jag volvon fullpackad med fru och tre ungar. Vad har du för dig idag?
Ja, vad hade jag för mig. Jag drack kaffe och njöt av lugnet. Ett litet tag. Sen kom det en hel familj i en volvo. Och vädret var fint så vi hoppade ned i båten och åkte ut på en ö och hade picknick. Det var trevlig. Och kul. Barn är kul. Särskilt när man inte behöver ha något ansvar över dem.
mamman: Gå inte så nära kanten, du kommer att halka om du går där klippan är blöt.
Sexårig son: Nähä..!
pappan: Och du kommer inte att kunna ta dig upp själv, för det är halt med alla alger på klippan.
Sexårig son : Jag kan visst ta mig upp själv!
Tre minuter senare: Plums!
Sexårig son: Hälp! Jag kommer inte upp! (pappan var en meter bort så grabben kom upp ganska fort)
Som sagt. Så länge man slipper ansvar kan barn vara rätt underhållande.
fredag 9 september 2011
Lycka
När jag var i de glada 20-åren brukade vi skratta åt och reta varandra för sk. vuxenpoäng. Poäng man får när man gör något som tillhör den sk. vuxenvärlden. Som student fick man vuxenpoäng för "fålla gardiner", "baka finska pinnar" eller "spela bingolotto".
Jag har idag hus, lån, sambo, bil, båt och pensionssparande. Dvs jag har så mycket vuxenpoäng (samt lite högre ålder) att jag inte längre riktigt kan räkna mig till de som samlar poäng, utan mer en som är, eller ska föreställa vuxen.
Men idag vete tusan om jag inte skaffade mig några extra vuxenpoäng. Eller mer bekräftade att jag börjar bli medelålders. Idag köpte vi en krypgrundsavfuktare, och jag är lycklig över köpet. Jag har alltså införskaffat mig en maskin som står på marken under huset och brummar. Maskinen minskar luftfuktigheten under huset och därmed risken för sk. mikrobiell tillväxt (mögel, typ).
Egentligen skittråkigt. Den ser ut som en vit låda med två vridreglage framtill, men jag är så nöjd. Så nöjd att jag redan tittat till den under husgrunden fyra gånger. På en eftermiddag. Det är mer än jag normalt är under huset på ett halvår.
Och nu en rapport som jag är skyldig Johan.
Jag monterade ju en extra antenn till mammas mobila bredband för bättre mottagning och resultatet var följande:
Förutom att jag fick springa som en idiot upp och ned på stegen för att vrida in bästa mottagningen kan jag
konstatera följande:
Utan extra antenn: 1-3 mottagningspinnar av 10
Extra antenn med påträdd antennkontakt utanpå modemet: 5 pinnar av 10
Extra antenn med riktig antennkontakt in i modemet: 8pinnar av 10 (turbo 3G)
Ökning av hastighet enligt TP-test: 0 (ingen skillnad)
Känslan av att jag offrat två semesterdagar åt något helt i onödan: 5 av 10
Förklara för mamma vad jag gjort :1 av 10.
Vad som gjorde mamma mest lycklig: Att jag lyckades laga gräsklipparen.
Jag har idag hus, lån, sambo, bil, båt och pensionssparande. Dvs jag har så mycket vuxenpoäng (samt lite högre ålder) att jag inte längre riktigt kan räkna mig till de som samlar poäng, utan mer en som är, eller ska föreställa vuxen.
Men idag vete tusan om jag inte skaffade mig några extra vuxenpoäng. Eller mer bekräftade att jag börjar bli medelålders. Idag köpte vi en krypgrundsavfuktare, och jag är lycklig över köpet. Jag har alltså införskaffat mig en maskin som står på marken under huset och brummar. Maskinen minskar luftfuktigheten under huset och därmed risken för sk. mikrobiell tillväxt (mögel, typ).
Egentligen skittråkigt. Den ser ut som en vit låda med två vridreglage framtill, men jag är så nöjd. Så nöjd att jag redan tittat till den under husgrunden fyra gånger. På en eftermiddag. Det är mer än jag normalt är under huset på ett halvår.
Och nu en rapport som jag är skyldig Johan.
Jag monterade ju en extra antenn till mammas mobila bredband för bättre mottagning och resultatet var följande:
Upp, vrida antennen, ner vänta 30sekunder kolla mottagningen på laptopen på marken, upp vrida antennen, ner vänta 30sekunder kolla mottagningen på laptopen på marken, upp vrida antennen, ner vänta 30sekunder kolla mottagningen på laptopen på marken, upp vrida antennen, ner vänta 30sekunder kolla mottagningen på laptopen på marken.. osv....
Förutom att jag fick springa som en idiot upp och ned på stegen för att vrida in bästa mottagningen kan jag
konstatera följande:
Utan extra antenn: 1-3 mottagningspinnar av 10
Extra antenn med påträdd antennkontakt utanpå modemet: 5 pinnar av 10
Extra antenn med riktig antennkontakt in i modemet: 8pinnar av 10 (turbo 3G)
Ökning av hastighet enligt TP-test: 0 (ingen skillnad)
Känslan av att jag offrat två semesterdagar åt något helt i onödan: 5 av 10
Förklara för mamma vad jag gjort :1 av 10.
Vad som gjorde mamma mest lycklig: Att jag lyckades laga gräsklipparen.
onsdag 7 september 2011
Motgångarnas dag
Idag blev jag osams med min Nokia telefon igen. Jag skulle skicka ett sms till lillebror. I telefonboken har jag två mobilnummer inlagda på honom. Ett privat och ett jobbnummer som han inte längre använder eftersom han nyligen slutade på det jobbet.
Om jag ska skicka sms från min Nokia kan jag inte via meddelande menyn välja vilket nummer till bror som jag vill skicka till. De har förenklat allt på Nokia genom att bara visa brorsans namn, och inte till vilket av de två numren de tänker skicka.
För att slippa skicka ett vilset sms till någon på brorsans gamla jobb som nu fått ta över hans arbetstelefon, går jag in i telefonboken, markerar hans gamla jobbnummer och väljer radera. Och det gör min Nokia telefon så gärna. "Pip" säger det och jag har raderat hela lillebrors profil med både hemnummer och mobilnummer. Så nu kan jag varken sms:a eller ringa. Och inte finns han på eniro eller hitta.se
Nokia,-disconnecting people
Men tyngst och motsträvigast idag var nog ändå gymet. Trots aftonbladets varningar på löpsedel och allt tog jag min semesterkropp och gick dit. Och tusan , det märks att folk inte använt gymet på hela sommaren. Alla maskiner kärvade och gick tungt. Till och med hantlarna hade bildat någon kemisk förening med golvet och hade svårt att släppa från underlaget.
Jag tror jag ska sluta med gym, och börja med frimärken istället. Såna rostar i alla fall inte igen.
Om jag ska skicka sms från min Nokia kan jag inte via meddelande menyn välja vilket nummer till bror som jag vill skicka till. De har förenklat allt på Nokia genom att bara visa brorsans namn, och inte till vilket av de två numren de tänker skicka.
För att slippa skicka ett vilset sms till någon på brorsans gamla jobb som nu fått ta över hans arbetstelefon, går jag in i telefonboken, markerar hans gamla jobbnummer och väljer radera. Och det gör min Nokia telefon så gärna. "Pip" säger det och jag har raderat hela lillebrors profil med både hemnummer och mobilnummer. Så nu kan jag varken sms:a eller ringa. Och inte finns han på eniro eller hitta.se
Nokia,-disconnecting people
Men tyngst och motsträvigast idag var nog ändå gymet. Trots aftonbladets varningar på löpsedel och allt tog jag min semesterkropp och gick dit. Och tusan , det märks att folk inte använt gymet på hela sommaren. Alla maskiner kärvade och gick tungt. Till och med hantlarna hade bildat någon kemisk förening med golvet och hade svårt att släppa från underlaget.
Jag tror jag ska sluta med gym, och börja med frimärken istället. Såna rostar i alla fall inte igen.
måndag 5 september 2011
Livsåskådning
Ligger i tv-soffan och beskådar min navel under reklamavbrottet. Funderar på om man skulle starta 40-års krisen lite i förväg och pierca naveln och hänga dit något glittrigt smycke. Nej förresten. Det gör sig inte på oss killar med glittriga smycken i naveln. Jag får nöja mig med en guldring.
Ärligt talat. Det skulle se för jävligt ut om jag piercade naveln. Och då menar jag inta bara det rent medicinska med inflammation, svullen hud, konstiga rodnader osv. När jag tog studenten hade det börja bli populärt med piercingar. Bland annat i bröstvårtorna. Även killar.
Nymodigheter som då, piercings testas ofta av den yngre generationen. Eftersom vi män mognar sent (eller aldrig, även om det är en handfull som når puberteten) kan den yngre generationen sträcka sig långt som 32-33år. En man som piercade bröstvårtan i den åldern då, är idag bara något till några år från att fylla femtio.
Då var de spenstiga i kroppen och ville prova något nytt. Idag är de har de familj och blivit sympatigravida tre gånger om. Allt för att stötta sin fru. 15% av kroppen hänger och ytterligare 40% dallrar. Men för att hålla illusionen om sitt lite yngre vildare inre jag vid liv så låter de bröstvårtepiercingen sitta kvar.
Det ser man i duschen på gymmet. Jag kanske är fördomsfull, men tjocka äldre karlar med gråsprängt hår och bröstvårtepiercings kopplar jag mer ihop med tyskar, vasselin och läderbyxor. (Jag gläds åt den flytande tvålautomaten på duschkabinsidan och vänder rumpan mot väggen. Inget tvålupplock idag inte (Jag måste lära mig tänka om och och flytta mina horisonter lite, jag låter ju fördomsfull).
Det måste ju också betyda att det bland gammeltanterna på ålderdomshemmet om 40år inte kommer att vara allt för ovanligt med fitt-piercings (ursäkta det grova uttrycket). Jag tror inte det finns så många såna bland de äldre på hemmen idag.
För att inte tala om vad tatuerade alla äldre människor kommer att vara. Rynkit blå kommer att vara den vanligaste hudfärgen på hemmet. Förmodligen kommer ungdomen som alltid vill göra tvärtom mot vad alla äldre har gjort, inte att tatuera sig alls. ( det kommer säkert ta till andra utsmyckningstrix, som att stoppa upp lysdioder i näsan tex). "Tatuerad som jäkla pensionär" kommer att bli ett uttryck.
Det lilla jag gläder mig åt är att tills dess att jag bli pensionär har förmodligen dragspelsmusiken försvunnit från landets serviceboenden till förmån för elgitarr. Man kan ju alltid hoppas i alla fall.
Ärligt talat. Det skulle se för jävligt ut om jag piercade naveln. Och då menar jag inta bara det rent medicinska med inflammation, svullen hud, konstiga rodnader osv. När jag tog studenten hade det börja bli populärt med piercingar. Bland annat i bröstvårtorna. Även killar.
Nymodigheter som då, piercings testas ofta av den yngre generationen. Eftersom vi män mognar sent (eller aldrig, även om det är en handfull som når puberteten) kan den yngre generationen sträcka sig långt som 32-33år. En man som piercade bröstvårtan i den åldern då, är idag bara något till några år från att fylla femtio.
Då var de spenstiga i kroppen och ville prova något nytt. Idag är de har de familj och blivit sympatigravida tre gånger om. Allt för att stötta sin fru. 15% av kroppen hänger och ytterligare 40% dallrar. Men för att hålla illusionen om sitt lite yngre vildare inre jag vid liv så låter de bröstvårtepiercingen sitta kvar.
Det ser man i duschen på gymmet. Jag kanske är fördomsfull, men tjocka äldre karlar med gråsprängt hår och bröstvårtepiercings kopplar jag mer ihop med tyskar, vasselin och läderbyxor. (Jag gläds åt den flytande tvålautomaten på duschkabinsidan och vänder rumpan mot väggen. Inget tvålupplock idag inte (Jag måste lära mig tänka om och och flytta mina horisonter lite, jag låter ju fördomsfull).
Det måste ju också betyda att det bland gammeltanterna på ålderdomshemmet om 40år inte kommer att vara allt för ovanligt med fitt-piercings (ursäkta det grova uttrycket). Jag tror inte det finns så många såna bland de äldre på hemmen idag.
För att inte tala om vad tatuerade alla äldre människor kommer att vara. Rynkit blå kommer att vara den vanligaste hudfärgen på hemmet. Förmodligen kommer ungdomen som alltid vill göra tvärtom mot vad alla äldre har gjort, inte att tatuera sig alls. ( det kommer säkert ta till andra utsmyckningstrix, som att stoppa upp lysdioder i näsan tex). "Tatuerad som jäkla pensionär" kommer att bli ett uttryck.
Det lilla jag gläder mig åt är att tills dess att jag bli pensionär har förmodligen dragspelsmusiken försvunnit från landets serviceboenden till förmån för elgitarr. Man kan ju alltid hoppas i alla fall.
Allvaret är nära.
Idag har det varit lite av en sorgedag. Det är sista dagen på sommarsemestern. Imorgon måndag börjar allvaret med jobb. I år Känner att en veckas semester till skulle sitta alldeles utmärkt. För jag är inte riktigt klar än med de jobben jag skulle gjort på semestern.
Först och främst är det tre fönster som behöver skrapas målas och kittas om. Och med det arbetet har jag inte kommit längre än att titta upp mot dem och konstaterat att "imorgon är en bra dag att börja". Sen har vi balkongräcket som fortfarande inte är bytt, källaren som inte är utrymd och marken på sydgaveln som ska grävas ut. Däremot har jag lyckats skotta ut ca 8ton grus på gårdsplanen. Så lite har jag fått gjort.
Vad jag däremot har hunnit med är att grilla i massor, tömt ett antal bag-in-boxar, samt införskaffat ännu fler mysbyxor. Så egentligen skulle min kropp behöva en träningshöst, men nu stod det ju i aftonbladet att det var farligt, så jag vet inte vad jag ska göra nu.
Och höstmörkret kommer krypande mer och mer. Men jag har hittat något som lyser och piggar upp tillvaron nämligen detta:
Öronblinkers! Hängs på öronen och sen kan man blinka sig fram höger och vänster genom folkmassorna när man går på tex på stan eller möts i en korridor på jobbet. Undrar om de har funktionen "varningsblinkers" och blinkar med båda samtidigt. Om man nu känner att man behöver stå still ett tag men ändå vill synas för att undvika olycka med andra fotgängare.
Först och främst är det tre fönster som behöver skrapas målas och kittas om. Och med det arbetet har jag inte kommit längre än att titta upp mot dem och konstaterat att "imorgon är en bra dag att börja". Sen har vi balkongräcket som fortfarande inte är bytt, källaren som inte är utrymd och marken på sydgaveln som ska grävas ut. Däremot har jag lyckats skotta ut ca 8ton grus på gårdsplanen. Så lite har jag fått gjort.
Vad jag däremot har hunnit med är att grilla i massor, tömt ett antal bag-in-boxar, samt införskaffat ännu fler mysbyxor. Så egentligen skulle min kropp behöva en träningshöst, men nu stod det ju i aftonbladet att det var farligt, så jag vet inte vad jag ska göra nu.
Och höstmörkret kommer krypande mer och mer. Men jag har hittat något som lyser och piggar upp tillvaron nämligen detta:
Öronblinkers! Hängs på öronen och sen kan man blinka sig fram höger och vänster genom folkmassorna när man går på tex på stan eller möts i en korridor på jobbet. Undrar om de har funktionen "varningsblinkers" och blinkar med båda samtidigt. Om man nu känner att man behöver stå still ett tag men ändå vill synas för att undvika olycka med andra fotgängare.
fredag 2 september 2011
Otroliga nyheter?
Jag visste. Såg löpet när jag skulle handla idag. Det är farligt att börja motionera igen efter semestern. Skadligt för hjärtat tydligen. "Det händer att folk dör" säger experterna, står det. Jag får helt enkelt fortsätta på min semesterdiet av grillat kött, rödvin och choklad.
Eller vad är det Aftonbladet blåst upp den här gången? Att gå från stillasittande blobb till att köra ett hyperaktivt intensivt och stenhårt gympingpass, kan vara farligt och ansträngande för hjärtat.
Det är två års högskolestudier för att bli journalist (rätta mig om jag har fel). Det genererar en studieskuld på ca:100 000kr. För den suldsättningen låter Aftonbladet sina anställa prångla ut självklarheter för alla normalbegåvade som nyheter. Det värsta är väl att den anställde måste sätta ut sitt namn efter artikeln och därmed blotta sig och erkänna att "det var jag som skrev det här och jag anser detta vara nyheter".
Måste vara kul att jobba på aftonbladet. Ha en arbetsgivare som verkligen respekterar en den kompetens man besitter. Eller så betalar de väldigt bra. Och hur man än vrider och vänder på det, journalister har också en hyra att betala.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)