Plåga kroppen

Flera mornar i rad har jag försökt lura iväg min kropp till gymmet för att träna. Kroppen har svarat med att överraskas tillbaka med att göra halsen svullen, eller prioritera ett varmt täcke framför kalla joggingskor. Därför fick klockan ringa vanlig tid i morse. Jag gick upp som vanligt, åt frukost som vanligt, borstade tänderna som vanligt.

Och sen, när kroppen trodde att det var dags att kamma håret, tryckte jag snabbt ned lite träningskläder i en väska och gick till gymmet. Ha ha! Det var inte kroppen beredd på.
Då blev kroppen sur,  började gnälla och sätta sig på tvären "det är tungt" och "jag är törstig", "sluta det är jobbigt" så fort jag tog tag i något.

Med visst tvång lyckades jag genomföra något som kanske skulle kunna kallas för ett gym pass. Ett mer korrekt namn vore "sitta och vila i gym maskinerna-pass". Tur att det inte är mycket folk på gymmet om mornarna.

Om jag plågade kroppen på morgonen, så brottades jag med psyket på eftermiddagen. Jag och sambon har nu när trädgårdssommaren är över återupptagit matchen "välja ny tapet till mat-rummet". När vi for till första tapetaffären trodde vi att vi var helt överens.

När vi är i den andra tapetaffären visar det sig att våra visioner inte alls stämmer överens. Det vi är eniga om är vitt tak och vit golvlist. Resten där emellan är väldigt......eh.. flexibelt, men inom bestämda ramar.. tydligen. Jag förstår inte riktigt hur allt hänger ihop.

Sen förstår jag inte att det ska spåras ur hela tiden. Vi ska titta på tapet till matrummet. Då kan min sambo greppa en lila tapet, som hon ser lång väg aldrig skulle platsa i matrummet, rulla ut den, titta på den och säga:
-Den här skulle göra sig i övre hallen. eller :Den här skulle göra sig i orangea rummet.
Ok, om hon hittar en rulle som kanske skulle passa på något annat ställe i huset. Men det är ju ta mig tusan en av tre rullar som inte till matrummet.

Det betyder att varje besök i varje tapetaffär skulle kunna kortas med en tredjedel. Sådan ineffektivitet gör ont i ett ingenjörshjärta. Eller mest i huvudet faktiskt. Jag kommer att drömma mardrömmar om tapetmönster inatt. Non woven dreams...