Huvudstaden

Jag har varit i Stockholm i helgen. Tänkte åka upp och julshoppa några extra klappar samt passa på att ta med kameran och ta lite storstadsbilder. Med kameran i väskan och äventyrsinnet på topp gav jag mig av till busshållplatsen.

Eftersom kontanthantering på bussarna är avskaffad i länet gäller nu SMS-betalning (om man inte har kort vill säga). Jag åker bara buss tre gånger om året ungefär, så jag har ingen aning om nummer eller vad man sms:ar. Normalt står det på buss-skylten, men inte denna gång. Så jag frågar två killar som såg ut att gå typ gymnasiet om de visste.
-Jo, men det beror lite på. Hur gammal är du? Kör du på ungdomsbiljett?
-Jag är 35.
-Jaha, vuxen alltså, då är det.....

Inte illa när kidzen tror att ma när en av dem, trots icke moderiktig mössa och byxor som är ordentligt uppdragna.


Storstaden välkomnade mig med ett regnblandad snö och slask i massor.Självklart ovanpå det en massa trängsel och lustiga människor. Men jag började med att sikta lågt. Mitt första mål: Strumpor till svågern:

Man tror ju att det ska krylla av schyssta strumpor till en dator- och motorcykelkille på Drottingatan. Men jag måste fan gått helt fel. Efter ett tag började jag få panik och gled in på standardställen som JC och Kappahl. Men tråkigare strumpor får man leta efter. Lite kul måste de vara. Det är ju trots allt jul.

När kvällen kom hade jag inte hittat ett enda par. Inte heller hade jag orkat slänga upp kameran och ta några bilder. Kylan och snöslasket inbjöd inte direkt till någon foto-kreativitet. Men det är alltid kul att släpa runt på en extra väska i julträngseln.

Trots allt, någon man verkligen kan lita på här i världen så är det SJ. När det var dags för hemfärd och jag kommer upp på perrongen meddelar de i högtalarna att de är försenade och skjutit fram avgångstiden med tio minuter. Efter ett tag skjuter de fram den tjugo minuter. När jag väntat i drygt trettio minuter kommer tåget in på stationen.

Klart jag inte är förvånad. Första snön hade ju fallit.
SJ, en försening att lita på!