Idag på fikarasten diskuterade vi klassträffar. Klassträffar kan ju vara både kul och skräck, lite beroende på. En äldre kollega berättade att de hade hans grundskoleklass hade haft klassträff för något år sedan. I stort sett hela klassen hade dykt upp.Och det var några saker han konstaterat.
Han hade helt klart tittat mer på flickorna än på pojkarna i klassen när han var ung, för han kände igen dem bra mycket lättare.
Sen hade han även konstaterat följande: Vissa tjejer blir tanter redan när de är 14 och det håller i sig hela livet, medan det finns andra tjejer förblir tjejer trots att de blivit tanter.
Själv var jag på klassträff för två år sedan. Jag tänkte efter lite och... jo, han har rätt.
har aldrig varit på klassträff men ser fram emot det! =)
SvaraRaderaNär jag var på vår klassträff så reagerade jag över hur alla föll in i sina gamla roller. Den tuffa klicken, de blyga och "nördarna".
SvaraRaderaDet var som att kastas tillbaka i tiden, det enda som ändrats var deras utseende. Det fick mig att undra om jag var den enda som hade utvecklats de senaste 15 åren. Men kanske var det så att de kände sig tryggare i att vara som alla kom ihåg dem. Kanske var de rädda att inte bli accepterade som de personer de är i dag.
Som sammanfattning så kan man säga att min klassträff mest var sorglig. Att så många kan vara så rädda över att vara sig själva.
Den enda jag umgås med ifrån skoltiden är min svägerska och vi umgicks inte alls i skolan.
Suzan: Ja, klassträff är kul, och om du undrar. Det är ingen tantvarning på dig.
SvaraRadera*********
Malin J: Ja, det är nog lätt hänt. På vår klassträff var det dock ingen som föll in i någon gammal roll. Vi var en klass med bra gemenskap och alla tyckte bara att det var kul att ses igen.