Min Italienresa

I onsdags for jag som sagt till Italien för att göra ett fabrikstest på en konstruktion vi beställt. Det var leverantören själva som bjudit in till detta. Ändå var de inte färdiga när vi kom ned. Sånt irriterar.

Egentligen borde jag vänt på klacken och sagt åt dem att återkomma när de var klara. Istället bad de mig stanna några dagar så skulle de hinna svetsa klart, e erbjöd sig till och med att arbeta nattskift. De visste att jag egentligen inte hade tid och att jag redan bokat returbiljetter.

Bara därför sade jag Ok, jag stannar till ni är färdiga. Och helt plötsligt var de tvungna att uppfylla löftet om dygnetrunt arbete.

Italienare är ett stolt folk. Därför ville de visa den bästa sidan av Italien när vi ändå bara satt och väntade. Och naturligtvis var den bästa delen av Italien enligt dem själva, den lokala del där vi var. Därför har jag fått uppleva en del "lokala" saker.

Två stenruiner (stenhögar) på bergstoppar, en marknad som stängde fem minuter efter att vi kom, ett minnesfotografi från en jordbävning 1976 samt ett besök på en liten källar-verkstad med två personer som restaurerar handvevade skink-skivar maskiner. Ving-resor, släng er i väggen!

Men det jag minns bäst var en lokal restaurang, eller "trattoria" som de kallar det. Ägaren, till lika servitör/hovmästare, gled rund med skjortan uppknäppt till naveln, guldhalsband och mycket hårvätska i det lockiga håret. Det var skalbaggar i det vita vinet och i ett hörn på ett bord stod det ett byst/huvud av Benito "Il Duce" Mussolini. Och det här med rökförbud, det hade han förbjudit kan man säga.

 Den gamle ledaren på ett bord.

Här är lite andra upplevelser:

 Fiat Punto som polisbil, 

får varken plats med tjuvar eller köra ikapp fortkörare.

 "Now you will try the best grappa ever, I promise, best grappa"

Salute

Gustav: (host) In Sweden we call this lacknafta.

 På 80-talet stod Italiensk design för god smak. Känns som de har tappat lite.

 Här bodde vi, Hotel "Snoppis"

Hemresan på lördagen var riktigt härlig. Vi klev upp klockan fyra, ungefär tre och en halv timme efter vi lagt oss. Ingen tid att duscha, bara ta taxin till flygplatsen. Inser när jag ska checka in bagaget att jag inte har någon skjorta eller jacka med fickor. Letar i väskan och får tag på ett snyggt "handbagage" att ha pass, plånbok, biljetter etc i.

Togs egentligen med som tvättsäck.

Men nöden har ingen lag.

Länge leve systembolagspåsen.

Klockan åtta sitter jag på en bänk på Münchens flygplats och väntar på anslutningsflyg. Jag är trött, oduschad flottig i håret, skitiga jeans, en inte allt för snygg fleecetröja och en systembolagspåse ståendes mellan mina fötter. Ni ser bilden framför er.

Naturligtvis är det då man stöter på gamla studiekamrater. De har gift sig skaffat barn och flyttat till Kina och har också mellanlandat i München. Undrar om de köpte min story om tjänsteresa till Italien.