Naturen imponerar

Idag har naturen imponerat på mig. I gräsmattan på sina ställen har myrorna byggt bo. Myror är inte som människor. Människor bevakar sina ungmöer (unga flickor) med förmaningar och hagelgevär. Myror förser sina ungmöer med vingar, i hopp om att de ska bli framtida drottningar.

Idag klockan 18 ungefär släppte samtliga myrsamhällen på tomten iväg alla sina ungmöer. Samtidigt. Helt fantastiskt hur samsynkade de är. Jag misstänkte för ett tag att det inte var flera samhällen, utan ett enda stort som med hemliga underjordiska gångar förband myrjäklarna i rabatten med dem i bortre ändan av gräsmattan.

Men sen läste jag på facebook att en vän som bor ett antal mil bort också hade fullt med flygmyror. DET imponerar verkligen.

Jag kan nästan förstå hur myrsamhällen i en och samma trädgård kan bli samsynkade (nästan). Men flera mil bort. Vad är det som ligger i de små insekternas dna-stege? Tisdag 26juli efter 18-nyheterna, DÅ kör vi. På en timme var allt över.

Jag menar, inte ens tomater som växer på samma planta har vett att mogna samtidigt. Där mognar de lite efterhand de känner för det liksom. Men myror går helt klart över kommungränserna och bokar tid på timmen när.

Myror är lite som tyskar. Inte alltid så välkomna, men en fantastisk och punktlig arbetsorganisation.

 

Lite grynig, men det är faktiskt flygmyror bland alla klöverblad