söndag 11 april 2010

Mässa och högmod

Idag var det dags för trädgårdsmässa. Hon jag delar brevlåda med har sett fram mot denna dag i flera veckor. Därför hoppade vi ur sängen klockan sju i morse pigga som, (som, som något som är piggt på morgonen). Efter frukost for vi iväg för att vara framme i tid, och det var vi. 09:10.

Idag skulle vi hämta inspiration, uppslag och idéer till vår trädgård. Någon sprang glatt runt och pratade fröer bla bla bla i en monter, kompost i en annan köpte plantor i en tredje (som jag fick bära). Själv gled jag mer som en skugga runt och tittade. Och tittade på vad som fanns...

Det fanns en utställning där ett gäng mellan och högstadieklasser i Sverige tävlat i att göra en specialdesignad fågelholk. Det fanns holkar formade som ägg, utedass, mumintroll och ... ja, det stod på lappen att de fått inspirationen från fiske, men jag ger mig den på att inspirationen kommer någon annan stans ifrån. (Ja, min hjärna är liten, sjuk och vid tillfället i fråga uttråkad)



När klockan var tre hade jag lett åt representanter från svenska pelargonföreningen, lyssnat på föredrag av en gubbe från internationella klematisföreningen, pratat orkide-jord med en fet skåning och sett ofantligt många osmakliga trädgårdsprydnader. Kassarna vägde nu 12,7kg tillsammans och nu hade även min sambo fått nog av ympning och såbäddar, för nu var det dags att åka hem.

På väg hem hade jag bara en sak i tanken. En stor kopp kaffe, liggandes i tv-soffan under en filt.
Men när vi kom hem sken solen och energin flödade till på ett såndärt konstigt sätt. Som vårkänslor, fast utan pubertala hormoner och andra lustigheter. Från någonstans fick jag ren energi och fick för mig att jag skulle hugga upp lite av den gran som min far hjälpte mig att fälla i fredags.

Jag gillar nämligen att hugga ved. Fråga mig inte varför. Det kan vara något i min manliga natur som får komma fram när man med kraft svingar ett vasst stål mot en träkloss som flyger i bitar. Om och om igen. Ett trevligt sätt att bli av med aggressioner. Vissa går på box-pass på gymet, jag hugger ved.

Jag började med några små och de flög sönder som de vore gjorda av frigolit. Jag gick upp i storlek på knosarna och de delade sig under min yxas svingar som ingenting (nästan). Då lade jag upp den största botten-knosen. Vi killar ska ju alltid testa våra gränser, och högmod går före fall, det vet ju alla.
Jag dunkade fast yxan i kubben, vände runt och slog den i hugg-kubben ett par gånger.


Det var dumt. Nu satt den fast. Verkligen fast! J Ä T T E fast! Min kära sambo hör mina frustrerade stånkningar och kommer till undsättning........ med kameran!
-Hur gör du nu då? frågar hon.
-Ringer poolia.....eller hämtar fogsvansen och sågar isär kubben svarar jag.

Med hammare och en mindre kofot är yxan snart loss men det är lite så att man undrar. När slutar vi karlar testa våra gränser? Mognar vi någonsin?

4 kommentarer:

  1. hahahaha!!
    ..och nej det gör ni inte..

    SvaraRadera
  2. Nej, jag tror faktiskt inte det. Och det är det som är charmen. När barnen vuxit upp och skaffat eget har man ändå en luftgitarrspelare hemma.

    SvaraRadera
  3. Hmmm.Nej det är inte bara du som kom att tänka på något annat än fisk.( Men jag är känd för min sjuka humor,med betoning på sjuk)
    Men det äv väl tur att man är lite omogen. Riktigt mogna människor är ju sådana torrbollar. Oavsett om de är kvinnor eller män.
    Huvudsaken är väl att man inte gör om samma klantigheter hela tiden. (Det finns ju så många nya,roliga klantigheter man kan göra;D)

    SvaraRadera
  4. tjillevippmorsan: Hmm, det är vad jag anade. Men vad skönt, då kan man sluta anstränga sig då :)
    ***********
    Tänkte bara: Yeeah... luftgitarr rockar fett. Även om jag föredrar kazoo.
    ***********
    Malin: Åh vad jag tycker om dig, vet du det. Nu kände jag mig med ens mycket mindre ensam här ute i knasdjungeln.

    SvaraRadera