Våren är kommen och det betyder avgångsklasser för de som går sista året i något skolstadie eller gymnasium. Särskilt högstadieklasserna kommer då på att det är dags att samla ihop pengar till någon klassresa. Därför börjar det nu på lördagar ploppa upp små försäljningsbord på diverse torg med skyltar "Köp bröd-stöd klass 9C skolresa till Danmark"
Precis som om Sverige var i behov av att sända fler supande skolungdomar till Danmark. I två sekunder flög djävulen i mig och jag fick för mig att gå fram och ställa några frågor:
-Trevligt att ni säljer bröd ungdomar. Från vilket miljö och hälsogodkänt bageri kommer det här brödet och vad har föreningen för skatterorganisationsnummer? För ni vet väl om att det enligt lag är förbjudet att sälja hembakat bröd som livsmedel om det inte är framställt i ett av hälsovårdsnämnden godkänt kök för livsmedel. Sedan förväntar jag mig även att ni betalar skatt på försäljningsinkomsten, för jag får väl kvitto på mitt köp.
Men det gjorde jag inte. Jag har ingen lust att köpa torra hembakta limpor där det snålats på jästen och man inte har en aning om hur många gånger den pubertale bagaren petade näsan medan han knådade degen, eller om han/hon tvättade händerna efter senaste toalettbesöket.
Om de ändå ska syssla med halv-illegal försäljning, varför säljer de inte sånt som folk verkligen vill ha???
"Stöd klass 9F:s klassresa- Grogg (4cl) 20kr smak, fanta, cola, sprite"
Jag skulle tveklöst sponsra klassen med en hundring.
lördag 8 maj 2010
torsdag 6 maj 2010
Engagemang?
Idag har jag förundrats lite över engagemang på min arbetsplats. Som så många andra företag äger vi inte våra kopiatorer utan vi hyr dem. Fördelen med att hyra är att det bara är att lyfta luren om något är fel. Numret samt maskinidentifierarnumret (långt ord) står på en liten lapp på varje enskild kopiator.
Då kommer det en man (oftast man) med en liten väska, som inte gör annat om dagarna än fixar kopiatorer av just det märket. Det spelar ingen roll om man så kört en överkörd grävling igenom kopiatorn istället för papper, han fixar allt på två röda.Men då måste man ju förstås ringa efter honom.
Idag noterade jag att alla papper som gick genom maskinen fick som en sotig kant. "Fult" var min kommentar när jag såg det.
-Ja, det har varit så hela veckan, hela förra veckan också, sa min kollega som också stod vid kopiatorn.
- Oj, så länge, är det ingen som har ringt? frågade jag?
-Jag vet inte? Men snart borde någon göra det för såhär kan vi inte ha det. Jag skulle ha papper till en presentation igår, så blev jag tvungen att gå en trappa upp och dra kopior, sa kollegan.
Denna någon blev då jag. Jag ringer numret och det svarar en glad man i andra änden. Han lyssnar på mitt problem och kommer med en motfråga:
-Om du tittar på maskinens display nere till vänster, står det något om trumenhet då??
-Ja, svarar jag. Det står: "Trumenhet 0% Byt enhet"
-Titta på hyllan till vänster om maskinen, där borde det ligga en brun kartong med en ny.
Det gjorde det. Och den var jättelätt att byta. Sedan fungerade kopiatorn som en dans och alla svarta sorg-sotkanter var borta. Men över en vecka hade vi tydligen haft problemet, vilket några uppfattade som så stort att de var tvungna att byta kopiator.
Vad gör sådana människor den dagen de glömt att tanka bilen? Åker buss resten av året?
Då kommer det en man (oftast man) med en liten väska, som inte gör annat om dagarna än fixar kopiatorer av just det märket. Det spelar ingen roll om man så kört en överkörd grävling igenom kopiatorn istället för papper, han fixar allt på två röda.Men då måste man ju förstås ringa efter honom.
Idag noterade jag att alla papper som gick genom maskinen fick som en sotig kant. "Fult" var min kommentar när jag såg det.
-Ja, det har varit så hela veckan, hela förra veckan också, sa min kollega som också stod vid kopiatorn.
- Oj, så länge, är det ingen som har ringt? frågade jag?
-Jag vet inte? Men snart borde någon göra det för såhär kan vi inte ha det. Jag skulle ha papper till en presentation igår, så blev jag tvungen att gå en trappa upp och dra kopior, sa kollegan.
Denna någon blev då jag. Jag ringer numret och det svarar en glad man i andra änden. Han lyssnar på mitt problem och kommer med en motfråga:
-Om du tittar på maskinens display nere till vänster, står det något om trumenhet då??
-Ja, svarar jag. Det står: "Trumenhet 0% Byt enhet"
-Titta på hyllan till vänster om maskinen, där borde det ligga en brun kartong med en ny.
Det gjorde det. Och den var jättelätt att byta. Sedan fungerade kopiatorn som en dans och alla svarta sorg-sotkanter var borta. Men över en vecka hade vi tydligen haft problemet, vilket några uppfattade som så stort att de var tvungna att byta kopiator.
Vad gör sådana människor den dagen de glömt att tanka bilen? Åker buss resten av året?
Freud och hans lära
Det händer att jag går på gymmet ibland för att kompensera mitt stillasittande arbetsliv. På sista tiden har det dykt upp en ny kille, vilket i sig inte är ovanligt. Men den här är lite ovanlig. För det första verkar han var nybörjare, men det får man vara det har vi alla varit. Sen ser han lite speciell ut. Inte märkvärdigt mycket men bara sådär lagom för att man ska komma ihåg honom utan problem.
Men han är en nogrann pedant. Detta noterade jag när jag plötsligt hörde en kort ringsignal när jag stod och försökte lyfta en hantel. Jag såg mig om och förstod snart att det var killens mobil. "Men ska han inte svara?" tänkte jag. Nej, det skulle han inte, för det var "slut på paus" signalen.
Killen har alltså ställt timern på mobilen så att han får korrekt antal vilominuter mellan varje set och övning. Efter varje övning åker lilla boken fram och noggranna anteckningar görs. (De dagar han gör hantelövningar ringer det mycket). (Killen tar sin träning på allvar, det får man göra, inget fel med det.)
Men jag var ändå tvungen att berätta detta för min kära sambo. Hon är mer humanistiskt och filosofiskt skolad än jag, vilket gjorde att hon kommenterade hela min historia med:
-Jaha, en "Anal" (engelskt uttal)
-Va? undrade jag.
-Freud hade en teori om att folk som var överdrivet pedantiska och njöt av ordning och reda hade viss analfixering, därav uttrycket "anal".
Igår tränade jag samtidigt som "Anal" igen. Jag vet att jag är skitlöjlig, men jag kan inte få det ur huvudet. Som pricken över i har jag själv motvilligt börja reagera som Pavlos hund. Så fort jag hör en viss kort ringsignal dyker ordet "stjärtfixering" upp i huvudet.
Jag måste byta träningstider. Annars kommer det att sluta med att jag promt vill ha rumpan mot väggen för att kunna träna. De säger att kunskap är en lätt börda att bära. Jag säger att det är en jobbig börda. Jäkla Freud.
Men han är en nogrann pedant. Detta noterade jag när jag plötsligt hörde en kort ringsignal när jag stod och försökte lyfta en hantel. Jag såg mig om och förstod snart att det var killens mobil. "Men ska han inte svara?" tänkte jag. Nej, det skulle han inte, för det var "slut på paus" signalen.
Killen har alltså ställt timern på mobilen så att han får korrekt antal vilominuter mellan varje set och övning. Efter varje övning åker lilla boken fram och noggranna anteckningar görs. (De dagar han gör hantelövningar ringer det mycket). (Killen tar sin träning på allvar, det får man göra, inget fel med det.)
Men jag var ändå tvungen att berätta detta för min kära sambo. Hon är mer humanistiskt och filosofiskt skolad än jag, vilket gjorde att hon kommenterade hela min historia med:
-Jaha, en "Anal" (engelskt uttal)
-Va? undrade jag.
-Freud hade en teori om att folk som var överdrivet pedantiska och njöt av ordning och reda hade viss analfixering, därav uttrycket "anal".
Igår tränade jag samtidigt som "Anal" igen. Jag vet att jag är skitlöjlig, men jag kan inte få det ur huvudet. Som pricken över i har jag själv motvilligt börja reagera som Pavlos hund. Så fort jag hör en viss kort ringsignal dyker ordet "stjärtfixering" upp i huvudet.
Jag måste byta träningstider. Annars kommer det att sluta med att jag promt vill ha rumpan mot väggen för att kunna träna. De säger att kunskap är en lätt börda att bära. Jag säger att det är en jobbig börda. Jäkla Freud.
onsdag 5 maj 2010
Kretslopp
Idag var jag till miljöstationen. Nej, inte den där vanliga samlingen återvinningscontainrar inskuffade i ett hörn i närheten av hadelsverksamhet. Jag menar den som har separat grind och en lite gubbe i blåställ som dirigerar och hjälper en och där man kan lämna allt. All sorts bråte som gamla kylskåp, lysrör, bildäck mm.
Som hyfsat nybliven husägare med diverse projekt händer det rätt ofta att turen går till denna miljöstation. Och varje gång imponeras jag lite över hur vi vridit upp hastigheten på konsumtionssamhället några snäpp. Saker verkar inte ens behöva vara trasiga. Vi tröttnar på dem och skaffar nytt innan det händer och då åker det gamla i någon av miljöstationens sorteringscontainrar. Det är nästan lite jobbigt ibland att se hur fort containern "deponi" blir fylld.
Det är sängar, lampor, grästrimmrar, små skeva badrumshyllor, prydnadsankor i plast, solcellsdrivna trädgårdsbelysningar, halva små solstolar i grälla färger, sönderblåsta parasoller och bordsfontäner. Allsköns bråte med andra ord.
Efter miljöstationen var det dags för veckans matshopping. Och idag fick jag ett ryck. Istället för att följa mitt vanliga mönster och åka till ICA eller COOP, blinkade jag plötsligt vänster och började med ett besök på Netto, ni vet den där lågpriskedjan med en liten svart hund som symbol.
Jag har aldrig varit på Netto förut men rätt snart kände jag ingen stuket. De hade några matvaror typ knäckebröd av ett känt märke. sedan massor av matvaror av ett mindre känt märke till mycket billigare pris. Det kändes nästan som att handla på Lidl, fast med den skillnaden att många av grejerna verkade ha Danskt ursprung istället för Tyskt.
Annars var det väldigt likt. Maten var utbredd längs långsidorna och i mitten fanns det en stor hylla med bla, små sketna batteridrivna grästrimmrar i plast, små badrumshyllor glas och aluminium imitation, prydnadsankor i plast, solcellsdriven trädgårdsbelysning i form av grodor, små solstolar i grälla färger att ha i bilen eller båten , parasoller i mindre stadiga modeller och bordsfontäner. Allsköns bråte med andra ord.
Hmm... jag börjar se en liten liten pusselbit falla på plats. För klena prylar för billigt, det är resursslöseri.
Som hyfsat nybliven husägare med diverse projekt händer det rätt ofta att turen går till denna miljöstation. Och varje gång imponeras jag lite över hur vi vridit upp hastigheten på konsumtionssamhället några snäpp. Saker verkar inte ens behöva vara trasiga. Vi tröttnar på dem och skaffar nytt innan det händer och då åker det gamla i någon av miljöstationens sorteringscontainrar. Det är nästan lite jobbigt ibland att se hur fort containern "deponi" blir fylld.
Det är sängar, lampor, grästrimmrar, små skeva badrumshyllor, prydnadsankor i plast, solcellsdrivna trädgårdsbelysningar, halva små solstolar i grälla färger, sönderblåsta parasoller och bordsfontäner. Allsköns bråte med andra ord.
Efter miljöstationen var det dags för veckans matshopping. Och idag fick jag ett ryck. Istället för att följa mitt vanliga mönster och åka till ICA eller COOP, blinkade jag plötsligt vänster och började med ett besök på Netto, ni vet den där lågpriskedjan med en liten svart hund som symbol.
Jag har aldrig varit på Netto förut men rätt snart kände jag ingen stuket. De hade några matvaror typ knäckebröd av ett känt märke. sedan massor av matvaror av ett mindre känt märke till mycket billigare pris. Det kändes nästan som att handla på Lidl, fast med den skillnaden att många av grejerna verkade ha Danskt ursprung istället för Tyskt.
Annars var det väldigt likt. Maten var utbredd längs långsidorna och i mitten fanns det en stor hylla med bla, små sketna batteridrivna grästrimmrar i plast, små badrumshyllor glas och aluminium imitation, prydnadsankor i plast, solcellsdriven trädgårdsbelysning i form av grodor, små solstolar i grälla färger att ha i bilen eller båten , parasoller i mindre stadiga modeller och bordsfontäner. Allsköns bråte med andra ord.
Hmm... jag börjar se en liten liten pusselbit falla på plats. För klena prylar för billigt, det är resursslöseri.
måndag 3 maj 2010
Irritation!
Som vanligt har jag bara I-lands problem, men idag har jag ett som gör mig mer irriterad än vanligt. Har ni varit med om att webb-shoppa, surfa in information eller tidtabeller. Sidorna som kommer upp är fulla av färgfyllda loggor och blinkande reklam. Då brukar det i ena hörnet stå "utskriftsvänlig sida".
Den utskriftsvänliga sidan öppnas för det mesta i ett separat fönster med väldigt lite "blin bling" och färg, utan bara det väsentligaste är med. MEN hur irriterande är det inte när den utskriftsvänliga sidan inte får plats på en sida utan kräver två utskriftspapper, där den enda texten på andra pappret är att det högst upp står: Sida2 av 2. Sånt gör mig VANSINNIG!!!
Det värsta är att det händer ofta! Jag trodde att webb-designer/utvecklare/webbsidoskapare var ett utbildat och tänkande folk, men det verkar helt klart vara den klump människor som är för osmarta för att få hänga med de "riktiga" datanördarna och för asociala för att lyckas bli kommunalpolitiker. "Men jag kan hantera dream-weaver, alltså blir jag webbdesiger".
Det är synd att vissa människor inte förstår att de bara är födda till ett jobb. Tyvärr finns det jobbet inte kvar i Sverige på så många ställen, men i Kina och Ryssland där alla ska ha jobb, där finns yrket "dörröppnare" kvar. Flytta dit, och ge fan i att slösa med mina utskriftspapper, Förbannade Javalkåpare!
Den utskriftsvänliga sidan öppnas för det mesta i ett separat fönster med väldigt lite "blin bling" och färg, utan bara det väsentligaste är med. MEN hur irriterande är det inte när den utskriftsvänliga sidan inte får plats på en sida utan kräver två utskriftspapper, där den enda texten på andra pappret är att det högst upp står: Sida2 av 2. Sånt gör mig VANSINNIG!!!
Det värsta är att det händer ofta! Jag trodde att webb-designer/utvecklare/webbsidoskapare var ett utbildat och tänkande folk, men det verkar helt klart vara den klump människor som är för osmarta för att få hänga med de "riktiga" datanördarna och för asociala för att lyckas bli kommunalpolitiker. "Men jag kan hantera dream-weaver, alltså blir jag webbdesiger".
Det är synd att vissa människor inte förstår att de bara är födda till ett jobb. Tyvärr finns det jobbet inte kvar i Sverige på så många ställen, men i Kina och Ryssland där alla ska ha jobb, där finns yrket "dörröppnare" kvar. Flytta dit, och ge fan i att slösa med mina utskriftspapper, Förbannade Javalkåpare!
söndag 2 maj 2010
De har kommit!
Helgen har nästan uteslutande bestått av trädgårdsarbete, samt en liten grillfest hos kompisar i lördags kväll. Full upp med andra ord. Därför har jag missat att tala om att de nu äntligen har kommit. I fredags landade de äntligen i brevlådan.
Jag talar naturligtvis om mina sockiplast, som min kära sambo beställde åt mig när jag en kväll fick ett ryck och skulle göra mina egna, (läs mer här).
De ser exakt ut som jag minns dem, samma färg, samma mönster på sulan och samma plastiga utseende.
Timarco heter företaget som säljer sockiplast via nätet
Förutom att de ger mycket bra grepp mot underlaget är de också naturligt sexiga och något utmanande för omgivningen. Därför kommer de endast att bäras vid högtidliga tillfällen. Det är ungefär samma sorts tillfällen som när jag får bära hawaii-skjorta.
Tänk vilken kläd-kombination, hawaii-skjorta och sockiplast. Finns bara en sorts byxor som kan bäras till en sådan utstyrsel, cykelbyxor, och sådana har jag inga.... än. Men jag har några långkalsonger som sitter rätt tajt, kanske kan använda mig av dem.
Och det finns ingen anledning till oro. Min sambo har redan gott om både migräntabletter och magsårsmedicin.
Jag talar naturligtvis om mina sockiplast, som min kära sambo beställde åt mig när jag en kväll fick ett ryck och skulle göra mina egna, (läs mer här).
De ser exakt ut som jag minns dem, samma färg, samma mönster på sulan och samma plastiga utseende.
Timarco heter företaget som säljer sockiplast via nätet
Förutom att de ger mycket bra grepp mot underlaget är de också naturligt sexiga och något utmanande för omgivningen. Därför kommer de endast att bäras vid högtidliga tillfällen. Det är ungefär samma sorts tillfällen som när jag får bära hawaii-skjorta.
Tänk vilken kläd-kombination, hawaii-skjorta och sockiplast. Finns bara en sorts byxor som kan bäras till en sådan utstyrsel, cykelbyxor, och sådana har jag inga.... än. Men jag har några långkalsonger som sitter rätt tajt, kanske kan använda mig av dem.
Och det finns ingen anledning till oro. Min sambo har redan gott om både migräntabletter och magsårsmedicin.
lördag 1 maj 2010
Dyrt....
Jag och min sambo åkte till min far för att titta på ett växthus vi ska få. På vägen stannar vi till på ÖoB för att se om de har ett jordankare. Vi ska slå ned en stolpe på tomten. De har inget jordankare på ÖoB, ändå kostar besöket 280kr.
Det är alltså skitdyrt att kolla ifall de har något som de inte har. Men å andra sidan fick vi en skivstång med vikter av farsgubben, en nästan ny slägga samt en stor rulle tjock takpapp, så på det hela taget kan man säga att vi gick med vinst även om det blev oplanerade utlägg.
Hmm, vinst trots minskat antal kronor i kassan. Det är sånt som kalla ekonomi va? Med några års övning har jag nog kvalificerat mig till kommunalpolitisk budget. Och efter det kan jag nog ta mig an vilket tunnelprojekt som helst genom godtycklig ås. Jag börjar öva med rabattgrävning på tomten.
Det är alltså skitdyrt att kolla ifall de har något som de inte har. Men å andra sidan fick vi en skivstång med vikter av farsgubben, en nästan ny slägga samt en stor rulle tjock takpapp, så på det hela taget kan man säga att vi gick med vinst även om det blev oplanerade utlägg.
Hmm, vinst trots minskat antal kronor i kassan. Det är sånt som kalla ekonomi va? Med några års övning har jag nog kvalificerat mig till kommunalpolitisk budget. Och efter det kan jag nog ta mig an vilket tunnelprojekt som helst genom godtycklig ås. Jag börjar öva med rabattgrävning på tomten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)