onsdag 23 mars 2011

Logistik?

Vissa dagar på jobbet kan överraska mer än andra. I morse när jag kom till kontoret ringde telefonen. Jag såg på displayen att det var ett långt nummer. Så långt att det säkert var från utlandet.
Det var det. Det var chefen på en verkstad i norra Spanien där jag lagt ut en konstruktion för tillverkning. I Januari skickade vi ned lite material som skulle ingå i konstruktionen. De fick materialet och sedan dess har allt flutit på utan problem, så jag hade ingen oro i kroppen när jag svarade men...

-Excuse me, but I'm a bit confused.Why have you sent us more material? Undrar spanska chefen
-Eh.. More material???. svarar jag.
-Because, I have a truck outside, with some special steel plates, 30tons, and it's your name and telephone number on the transport papers.
-Eh..What???? (ärligt, vad fan?!?! Jag har ju inte ens hunnit få i mig något morgonkaffe och nu detta!)
-A russian driver with a truck and 30ton plates. Why have you sent it to us?
-Eh???? Does the transport papers say anything more?
-Yes, order number:11952....458. Transportcode 0D8,  index nr: 07356111...

Jag antecknar medan han rabblar upp siffrorna och känner på något vis igen ordernumret. Jag rotar runt bland mina papper på skrivbordet och bingo! Allt stämmer. Det är min plåt. Men den skulle inte till Spanien. Den skulle jag ha kvar i Sverige,  liggandes i en hög, till ett annat projekt.

Felringning har jag varit med om, likaså felstavad adress på vykort mm.  Men att en plåthög på 30ton hux flux förflyttar sig upp på en lastbil och åker till Spanien, det har jag faktiskt aldrig varit med om. Och det som flyger genom mitt huvud är: Vad gör jag nu? Det är ju faktiskt min plåt. Och transportfirman lär ju knappast gå med på att bara vända och köra tillbaka till Sverige.

Vid lunch har allt klarat upp sig. Plåten kommer att skickas tillbaka till mig. Jag vet nu också hur plåten hamnade i Spanien. En kombination av den mänskliga faktorn och interna datorsystem. Men jag säger som många poliser "Det är kul att gå till jobbet, man vet aldrig vad som väntar".

7 kommentarer:

  1. Hur fasiken lyckades du med det?
    Apropå konstiga adresser på vykort. När jag och syskonen fortfarande bodde hemma så fick min äldste bror ett vykort ifrån en ytligt bekant. Vi var väldigt förvånade över att det kortet kom fram. Det var adresserat:
    *brors förnamn*
    blå volvo
    kroken
    ??? ?? Lödöse
    Sweadun
    Fast det är klart.Det var ju på den tiden som posten var pålitlig. Nu för tiden så har viktiga brev en tendens till att försvinna någonstans mellan den gula lådan och postens sorteringslokaler.

    SvaraRadera
  2. Vilken rivstart :)

    En gång i tiden hade jag ett efternamn som i kombination med mitt förnamn gjorde mig till den enda i sverige. Hände att folk bara skrev mitt namn och inget mer på brev/kort och de kom fram.
    Lite OT men....

    SvaraRadera
  3. 30 ton plåt försvunnen till Spanien. Jag skulle genast börja fundera på vad mer som kan ha försvunnit, som Du inte märkt ännu...

    SvaraRadera
  4. Du fick upp lite blodtryck kan jag tänka mig. Samtidigt som man inte ens fått sitt morgonkaffe än, full förståelse har du från mig iallafall. //Gina

    SvaraRadera
  5. MalinJ: Det var inte jag som lyckades, det var andra som gjorde. Och ja, jag håller med dig. Posten är inte vad den har varit. Kan det bero på att vi föredrar att mejla istället för att skicka papperspost? Posten har tappat lite kunder.
    **********
    Suzan: Ja, ungefär så tänkte jag också.
    ********
    Anonym: Smidigt på ett sätt, men svårt att vara anonym. man blir väldigt lätt-googlad.
    ********
    Patrik: Oh, jag har tappat bort mer otympligare saker än så.
    *********
    Gina: Jo, det var ju en hel del som flög genom huvudet där.

    SvaraRadera
  6. Great work! That is the kind of information that are meant to be shared across the
    web. Disgrace on the seek engines for no longer positioning this publish upper!
    Come on over and consult with my website . Thanks =)

    Here is my web site ... hawaiian

    SvaraRadera