tisdag 13 september 2011

Att hjälpa en mor

Idag åkte jag ut till lilla mamma efter jobbet. Målet var att ta ut den gamla och installera den nya tvättmaskinen som låg bak i mammas bil.

Men den gamla tvättmaskinen hann inte ens bli urkopplad innan jag blev varse om att gräsklipparen inte fungerade längre. Den som jag lagade förra veckan. Den hade bara dött, sa mamma. Jag orkade inte ens ge henne någon blick. Jag vet att den fungerade sist jag åkte därifrån, för jag provklippte en bit av gräsmattan.

Jag gick ut till gräsklipparen, tar ut den på gräsmattan, rycker i snöret en gång och "Bruummmmmmmmmm!!!"  Maskinen lever puttrar och går alldeles förträffligt. Lagom varvtal, jämn och fin gång och inte den minsta blårök.
Rent demonstrativt börjar jag klippa gräsmattan, fram och tillbaka. Mamma bara tittar som om det spökade.

Efter femtio meter så dör den "brruut". Bara sådär. Och sen hade den bestämt sig för att vara död resten av kvällen. Jag ryckte så mycket i startsnöret att jag nu har en begynnande blåsa på pekfingret, men det hjälpte inte. Den var död. Mammas blick är nu mycket mer igenkännande.

Jag har sagt det förut. Det är något med min mor och gräsklippare. She kills them!
Jag misstänker att det är kondensatorn som gett sig, men jag är inte säker och just nu orkar jag inte bry mig. Jag har redan offrat fyra semesterdagar på klipparhelvetet bara i år.

Nåja. gräsklipparen åt fanders, men med lillebrors hjälp var själva bytet av tvättmaskiner gjort på tre minuter. Men koppla in den fick jag göra själv. Min bror är humanist och har aldrig riktigt brytt sig om det tekniska. Så han gick och gjorde andra saker som humanister är bra på, typ plocka svamp och liknande.

Precis innan jag skulle åka hem sa mamma:
-Gustav, nästa gång du är här, vet du vad du ska få göra då?
-Nej?? svarade jag.
-Då ska du få ta bort det där el-elementet. Det hänger snett, sa hon och pekade på ett element under köksbänken. Det är lite otäkt.
-Vaddå, tyckte jag. Ett element är väl inte otäckt bara för att det råkar hänga lite snett. Jag kan hänga upp det så det sitter rakt igen.

Då jag tog i elementet för att höja upp det började det blixtra om kablarna till elementet. Man är inte så kaxig om man håller i ett gammalt eletriskt plåtelement från tidigt 80-tal och det blixtrar.
-Men det sprakar ju! sade jag förskräkt!
-Ja, ja sade ju att det var otäckt. sa mamma
-Ja, för att det hängde snett ja, inte för att det sprakade.
-Ja, men det var det jag menade i alla fall, menade mamma.

Först åkte säkringen ut och sen elementet. Totalt lyckades jag med två av tre hos morsan idag. Får nog räknas som godkänt.

4 kommentarer:

  1. Jag gillar din mamma, hon påminner om min farmor. Hon kunde driva farfar vansinnig. Nu är hon ensam sedan ett par år och när hon inte har farfar att reta så kom seniliteten som ett brev på posten. Tror att deras käbbel höll henne frisk.
    Just den meningen " Ja, men det var det jag menade i alla fall."
    Undrar hur många gånger man har hört henne säga den? Eller varianten: " Du ska inte lyssna på vad jag säger, du ska lyssna på vad jag menar."

    SvaraRadera
  2. Din mamma är väldigt rolig. För oss, här på avstånd. :-D

    SvaraRadera
  3. "Så han gick och gjorde andra saker som humanister är bra på, typ plocka svamp och liknande."
    Jag skrattade så att jag nästan kissade på mig!

    SvaraRadera