Tack för allt!

Det är med blandade känslor som jag nu säger "Tack för mig". Efter mycket tankar fram och tillbaka väljer jag nu att lägga ned mitt bloggande. Det har varit otroligt roligt så länge det varade och jag vill verkligen tacka alla läsare som hittat hit.

Jag vill också tacka alla er som lämnat kommentarer i en eller annan form. Det har varit otroligt roligt att läsa dem allihop även om jag inte alltid har kommenterat tillbaka.

När jag började blogga igen för nästan precis två år sedan såg min vardag annorlunda ut och mycket av fritiden spenderades framför datorn. Idag gör jag annat, bl.a. husrenovering, och spenderar betydligt mindre tid bakom tangentbordet. Det gör att bloggandet inte kommer lika naturligt och många inlägg har saknat "sting". Därför väljer jag nu att avsluta denna blogg.

Men det känns ändå som jag hunnit med det viktigaste. Jag har varit på en bloggträff, jag har fått en blogg-award, och jag har blivit länkad till från andra bloggar. Vad mer kan man begära? :-)

Även om jag inte bloggar själv tänker jag ha kvar min profil och lämna kommentarer hos er andra bloggare när tillfälle ges.

Stora kramar till er alla och tack för att ni tog er tid att titta hit!
//Gustav

Samboskap

Vi har haft gäster i helgen. Det är bra med gäster för då tvingas man städa. Ibland undrar jag hur vårt hem skulle se ut utan gäster. Det är nämligen så att jag och min sambo är lika på en sak: Ingen av oss tycker om att städa. Och vi är båda hyfsat duktiga på att skjuta på saker till morgondagen.

Men i detta har min sambo en egenskap som både hjälper och stjälper. Hennes syn sollar bort saker som stått framme mer än ett par dagar. Det bästa exemplet var den termos hennes föräldrar glömde kvar på vår köksbänk. Den stod på köksbänken i över en månad. Jag såg den varje morgon och irriterades lite över den.

Det hela slutade i ett kraftfullt meningsutbyte där jag påpekade att termosar går att skicka med typ post. Hon påstod dock att hon inte "sett den". Att den blivit en del av vardagen. Detta irriterade mig mycket. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur något bara kan "försvinna" enbart för att det finns där varje dag och tillhör vardagen. Som sagt irriterande.


Men nu var det dags för städning. Självklart gör jag min beskärda del. Jag städar undan skruvdragaren och bitsen som legat utanför badrumsdörren i över en månad. Jag städar undan hammaren och tången bredvid städskåpet. Jag tar rätt på en stor hög papper som bara legat på golvet. Jag tar även rätt på gamla kläder som legat jättelänge i ett hör av sovrummet. Och det är ännu mer saker...

-Ha ha, ett under att du står ut med mig och inte har ihjäl mig när jag dräller saker omkring mig utan att ta rätt på dem. säger jag till min sambo. Samtidigt inser jag. Det som gör mig tokig, hennes förmåga att "inte se saker", är vad som räddar mig från att bli utskälld ett par gånger i veckan.

Sitter och funderar vilket ordspråk jag ska avsluta med, men jag kommer inte riktigt på vad.
Såga inte av den gren som du själv sitter på?

Första gången

Det finns en första gång för allt och igår var det dags för mig. Jag var för första gången i mitt liv på en riktig hockey match. Jag har aldrig varit särskilt mycket för hockey. Svettiga män i skydd och polyesterkläder som åker åker runt på isen och jagar den lilla svarta gummisaken. Självklart ska killarna få åka skridsko om de tycker det är kul, jag förstår bara inte vad som är roligt i att stå bredvid och titta på.

Men alla som hört mina argument har alltid sagt: "Du ska titta på det på riktigt, vara där, då är det mycket mer spännande och bättre". Och igår var det dags. Mest för att det var gratis. Medelst buss och öl tog vi oss till Linköping där LHC skulle möta Luleå. Så det var verkligen kvalitetshockey, ingen Kalle-Anka cup för pojkar födda 95.

Det första som slog mig var hur liten planen såg ut. Den ser mycket större ut på tv. Det andra var att det är mycket lättare att följa pucken på tv. Nu var man ju själv tvungen att anstränga sig för att se åt vilket håll pucken for. Och det var inte alltid där jag tittade. Nummer tre. Jäklar vad med reklam. För mig som kommer utifrån och aldrig varit i närheten av sportevenemang så var det lite av en överraskning.

De hade fasen olika företagsloggor på ALLT. Och så fort det blev avblåsning lyckades speakern klämma in "Vinter-rea på din stadionbutik just nu, tag tre betala för två". Fick lite känslan av att det måste vara tufft att vara näringsidkare i en stad med ett elitserielag om man hela tiden vill ha mera sponsring. Och blir det något över till de andra idrottsklubbarna? Typ höjdhoppsföreningen?

Men var det nu roligare att titta på hockey på plats på riktigt, än att se det på tv. Tja, kanske lite. Men jag sa till chefen idag att om det blev någon mer hockey-resa kunde min plats gå till annan bättre behövande. Jag nöjer mig med en is-skrapa med företagslogga-på.

Vem kan segla......?

Läser på ny teknik (länk här) Om hur den Italienska lyxkryssaren seglade mot katastrofen.

Tänk, jag som trodde moderna lyxkryssare drevs med diesel.

Fuktmätning

Jag är inte bara husägare, jag är även pryltokig. Det är två saker som fungerar i symbios på något vis. Äger man hus går det nästan alltid att berättiga köp av någon praktisk pryl. Just nu går jag sedan en tid tillbaka och funderar på om jag inte är i behov av en fuktmätare.

Nej, alla snuskisar, det är ingen sovrumsatteralj att kolla sambons mottaglighet med. Det är en elektronisk apparat med två piggar på som mäter fukthalten i byggmaterial som trä och betong. En sån är jättebra att ha. Tror jag. För förut tidigare i höstas, typ somras var jag vid ett tillfälle lite nyfiken på hur det stod till med vissa delar av grunden.

Därför har jag passat på att snegla lite på dessa prylar när jag ändå besökt ställen som säljer dessa. Först ut var Rusta. Den detektorn hade visserligen någon form av procent skala, men när jag läste bland exemplen man kunde mäta på blev jag mer tveksam: Trämassa (sånt man gör papper av?, bambu, tobak och papper.

Känner inte riktigt behovet av att mäkta fukten på sambons blomstöd av bambu i trädgården. Och jag har heller aldrig sett min far köra en fuktmätare i snusdosan innan han tar sig en pris "bara för att".

Nej. Den stod jag över. Nästa stopp blev ÖoB. Den var något enklare. Eller rättare sagt. Mycket enklare. Fyra stycken lysdioder och någon form av klickande ljud ska tydligen indikation. Lågt klickande= lite fukt. Högt tjut,= mycket fukt. Känns ju verkligen som ett precisions instrument.

Nej, sambon får nog dra ned lite på sina köp av blomjord så att vi kan lägga lite mer pengar på något "riktigt" instrument från en "riktig" affär. Det är inte billigt eller lätt att ha hus. Det är hela tiden trix och ekonomiska kompromisser.

Experiment i vardagen!

Jag har ingen direkt åldersnojja (än). Däremot kan jag bara helt sonika konstatera att livet ändrar sig när man blir äldre. Äventyren i vardagen ändrar karaktär. Som nu tex när den "vanliga" fibermüslin på coops fling-hylla, vad gör man då? Jo, man "går wilde"och köper hem TVÅ olika andra sorter med fullkornsflingor. Här ser ni killen som verkligen tar "a walk on the wild side"!

I'm so wild and crazy. Två nya okända sorter.

Till fots

Sitter och tittar på "Sveriges värsta bilförare" på 4:an. Helt otroligt att de tillåts få tillbaka sitt körkort. Att de får behålla dem över huvud taget. Jag känner att jag är rätt nöjd med att gå till jobbet. På trottoar. Och inga övergångsställen.