Samboskap

Vi har haft gäster i helgen. Det är bra med gäster för då tvingas man städa. Ibland undrar jag hur vårt hem skulle se ut utan gäster. Det är nämligen så att jag och min sambo är lika på en sak: Ingen av oss tycker om att städa. Och vi är båda hyfsat duktiga på att skjuta på saker till morgondagen.

Men i detta har min sambo en egenskap som både hjälper och stjälper. Hennes syn sollar bort saker som stått framme mer än ett par dagar. Det bästa exemplet var den termos hennes föräldrar glömde kvar på vår köksbänk. Den stod på köksbänken i över en månad. Jag såg den varje morgon och irriterades lite över den.

Det hela slutade i ett kraftfullt meningsutbyte där jag påpekade att termosar går att skicka med typ post. Hon påstod dock att hon inte "sett den". Att den blivit en del av vardagen. Detta irriterade mig mycket. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur något bara kan "försvinna" enbart för att det finns där varje dag och tillhör vardagen. Som sagt irriterande.


Men nu var det dags för städning. Självklart gör jag min beskärda del. Jag städar undan skruvdragaren och bitsen som legat utanför badrumsdörren i över en månad. Jag städar undan hammaren och tången bredvid städskåpet. Jag tar rätt på en stor hög papper som bara legat på golvet. Jag tar även rätt på gamla kläder som legat jättelänge i ett hör av sovrummet. Och det är ännu mer saker...

-Ha ha, ett under att du står ut med mig och inte har ihjäl mig när jag dräller saker omkring mig utan att ta rätt på dem. säger jag till min sambo. Samtidigt inser jag. Det som gör mig tokig, hennes förmåga att "inte se saker", är vad som räddar mig från att bli utskälld ett par gånger i veckan.

Sitter och funderar vilket ordspråk jag ska avsluta med, men jag kommer inte riktigt på vad.
Såga inte av den gren som du själv sitter på?