Har ni tänkt på att när man handlat på typ ICA eller Coop eller något annat sånt stort ställe, så efter att de scannat in alla varor säger de:
-Då så, 423,50. Samtidigt som de säger detta går de alltid upp lite i tonläge på sista vokalen, precis som man gör när man ställer en fråga. Som om de frågar om jag vill betala 423,50. Har jag något val?
Eller ännu bättre, när de frågar:
-Vill du ha det på beloppet, 423,50?
Av ren slentrian mumlar man fram ett "JA" drar sitt kort, knappar koden och godkänner. Men...
Jag har varit frestad flera gånger att besvara frågan. Jag tänker som så att frågar de så får man ju försöka. Därför idag, när jag var på Willys och handlade fick jag som vanligt frågan:
-Vill du ha det på beloppet 356kr?
-Tja, har du någon prutmån? ska vi säga 350kr jämt?
Killen bara gapade.
-Du fråga ju, så jag tänkte jag skulle försöka, sa jag då.
Då trillade hans pollett ned och han flinade och sa:
-Pruta igen och jag skallar dig!
Jag inser att det låter hårt nu när jag skriver om det, men där och då i situationen han sade det med helt rätt röst, gester och tonläge, var det mycket roligt.
Det var helt klart värt försöket. Kassörens min i två sekunder var obetalbar. Här ska prutas på fler stormarknader. (Om jag hade en tonårsdotter skulle hon varit död vid det här laget, jättedöd, alternativt skaffat sig en fosterfamilj).
Åh, det där hade jag velat se hahahaha...
SvaraRaderaFör en evighet sen när jag var runt 20 så försökte min ex-svärfar pruta på IKEA när vi var där och shoppade loss. Jag dooooog.....
idag tycker jag det är riktigt kul att försöka pruta lite här och var,
kanske kommer med rynkorna det där.
/Sara
Varje år någon vecka innan jul så ringer pappa upp mig och vill att jag ska följa med som smakråd när han ska köpa kläder.
SvaraRaderaVarje JÄKLA gång så ska han pruta på slutsumman, och vi snackar inte en femtiolapp hit eller dit, vi snackar flera hundra! Jag blir lika sur varje gång.
Sist så skulle han nödvändigtvis köpa ett par märkes jeans, och jag varnade honom.-De där är dyra pappa, välj något billigare.
Men nejdå, det skulle vara DE jeansen. Butiksbiträdet syr upp byxbenen (farsan är riktigt kort) och det blir dags att betala. 1200 kronor. Farsan reagerar med: -Jag ska ha ETT par jeans, inte hela affären.
Min kommentar:- Jag varnade dig, sluta gnäll och betala nu.
Ha ha, du är så rolig! Själv är jag fruktansvärt dålig på att pruta. Känner mig t.o.m. dum när andra i mitt sällskap ska pruta. Jag brukar handla blommor av en kille uppe på mitt torg. Han vill sänka priset för mig och jag nästan propsar på att få avrunda uppåt. Sådär håller vi på fram och tillbaka. Antingen har man förmågan att pruta, tror knappt jag skulle kunna lära mig. Trevlig Midsommar! Hoppas du har lagt några kalla öl, pilsner eller bärs på kylning! //Gina
SvaraRaderaSara: Jag tror du har något där, det kommer med rynkorna. Rynkor talar om "jag är mer erfaren än du jag gör som jag vill". Det är därför gamla gubbar kan gå och handla i flanellskjorta, långkalsonger, badtofflor och keps. De liksom "vet mer och bryr sig mindre" räkna rynkorna så får du se!
SvaraRadera**********
Malin J: Om du varnat gubben för att de är dyra ska han väl inte gnälla. Men det vet ju alla att griniga gamla gubbar vet bäst :)
*********
Gina: Du låter så svensk när du beskriver hur du vill avrunda uppåt när han ger dig rabatt på blommorna. Det är så att jag sitter och ler lite. Och ja, jag har allt några öl på kyl. :)
********