När man har allt men vill ha mer

När vi höll på och klä oss inför nyårsfesten i fredagskväll hade jag tappat bort mitt skärp. Jag rotade som en tok i min garderob, och se vad jag hittade. En julklapp till kära sambon som jag helt glömt bort.

Och vet ni, det fanns två modeller att välja mellan!

En Tepåseurklämmare, för att få ur de sista dropparna ur tepåsen. Det är helt enkelt en stor pincett i rostfritt. Man ska aldrig säga aldrig men det känns som om detta är en produkt som ligger i slutet av näringskedjan, en såndär man uppfinner när allt annat (viktigt) är uppfunnet.

För rent ekonomiskt går det inte att klämma ur så mycket extra te ur påsarna att klämman betalar sig under sin livstid. Alltså måste det vara den torra droppfria påsen vi vill få genom att köpa denna tingest. Vad är då alternativet till att ha en droppfri tepåse?

Låta den rinna av mot tekoppens kant och sedan raskt lägga den i en liten mugg/skål/tallrik vid sidan om (en sån som redan finns hemma). Denna mugg/skål/tallrik går dessutom att hålla direkt invid temuggen för att slippa spill.

Förmodligen finns den för att den tillför lite civilisation till te-stunden. Istället för att slabba med en sked (som det egentligen ska röras med) eller extra fat, har vi fått ett för ändamålet avsett verktyg. Och länge ansågs det ju att det var just användandet av verktyg som skilde oss från aporna (och övriga djur). (Men jag har sett på animal planet att massor av djur använder sig av verktyg).

Därför var det inte bara en försenad julklapp min sambo fick, hon fick även en bit civilisation.

Varför jag köpte den om den nu är så onödig? Just för att den är onödig... det är ju jättekul för en prylgalen ingenjör.


Och för alla er som minns inlägget om Människotyper. Jag vill ju helst gå före, men som ni märker går jag efter... med block och penna. (suck)