Idag skulle jag slå personligt rekord på löpbandet. Jag hade gått och peppat mig hela dagen. Och så ikväll var det dags. 10km på 42minuter, var planen. Det betyder en medelhastighet på nästan14,3km/h. Därför satte löpbandet på 14,3 och sen sprang jag. Och vad jag sprang. Fan jag sprang. Svetten sprutade och min vana trogen hade jag ingen vattenflaska med mig.
Men sprang gjorde jag ändå. Fast inbiten på att klara målet. Och till slut var jag nära. Nära jättenära och....sluttid på 10km blev.. 42minuter och 16sekunder. Inte 42minuter jämnt. Det visar sig att det jäkla bandet har en upprampningstid på 37sekunder innan den når just 14,3km/h. Med andra ord har jag bara snittat ca 14,2km/h.
Hade jag bara sprungit i 21 sekunder till, hade jag sprungit 10km med en snitthastighet av 14,3 km/h (samt några hundra meter till) och därmed klarat milen på 42minuter. 21sekunder till. Men nu gjorde jag ju inte det. Trots att orken fanns. Jag hoppade av och svettades istället eftersom jag inte visste bättre.
Fasen, nu måste jag ju göra om allt från början igen. Det här med motion är ett jäkla I-lands problem.
Men herregud, är du SÅ snabb! Jag springer inte milen under timmen ens och tycker att alla som springer under 50 minuter är übersnabba...
SvaraRadera/Ulrika, trogen bloggläsare, som springer och springer och springer men aldrig kommer fram till en halvmara ens
HA HA HA HA!!!
SvaraRaderaUlrika: Jo, så snabb var jag visst. Jag visste inte om det från början. Jag brukade morgonjogga 5km i 12km/h. Gjorde så nästan ett år. så i höstas började jag öka och landade på 13.3km/h. En eftermiddag för ca tre veckor sedan, fick jag ett tok-ryck och sprang 5km i 14km/h bara för att testa. Och när jag hade ork kvar tryckte jag för 5km till på bandet i samma hastighet. Och för första gången på 10år hade jag sprungit en mil, och detta under 50min.
SvaraRadera**********
Fisken: Är det med eller åt mig du skrattar?