Gamla damer behöver inte vara förvirrade

Efter mitt förra inlägg om den förvirrade coop-damen och color-patronen har jag tänkt en del och det behöver ju faktiskt inte vara så att hon var så förvirrad som det verkade. Jag tänker på en historia som min kära farmor berättade för mig, som hände för länge sedan, och som handlar om handlare och gamla damer.

Farfar hade precis gått bort och farmor bodde ensam kvar i huset på landet. Någon kilometer från farmor fanns det en liten, liten lanthandel. En såndär gammal där handlaren stod bakom en disk. Dock kände den lilla lanthandlaren av den hårdnande konkurrensen från de stora handelskedjorna i närliggande staden. Därför erbjöd han något som de inte erbjöd i samma utsträckning, nämligen personlig service (och en del skvaller).

Vi kan kalla handlaren för Kalle. Kalle anpassade sortimentet efter kundens behov, även om det innebar att en förpackning öppnades. Han kunde köra hem varor, hjälpa folk med nytt batteri om de tog med sig ficklampan osv. Service kort och gott. Mycket uppskattat särskilt av äldre.

Denna dag hade min farmor stekt något och brandvarnaren började tjuta. Farmor tog då fram en trappstege, tog ned brandvarnaren och lade ut den på trappen. Men den ville inte sluta. Den hade fått ett ryck och tjöt mes hela tiden. Farmor försökte då ta ur batteriet (lite teknisk var min farmor), men batteriluckan satt för hårt för hennes gamla händer.

Typiskt, tänkte farmor. Nåja, jag ska ju ändå handla lite, jag tar med mig brandvarnaren till Kalle så får han hjälpa mig. Mitt i vintern var det, så farmor pälsade på sig, slog in brandvarnaren i en handduk för att dämpa ljudet och så började hon knata vägen mot Kalle.

Just den eftermiddagen var en man och en kvinna ute och tog en vinterpromenad. Vägen de går är just den väg som är mellan farmor och handlaren Kalle. De ser på håll hur en liten tunn dam kommer knatande med sin handväska i riktning mot dem. När hon kommer närmre så hör de ett konstigt tjutande någonstans ifrån. När de är i jämnhöjd med damen har tjutandet ökat. Damen hälsar artigt och lite ursäktande:
-Ja...det är bara brandvarnaren. Och så går hon vidare....

Det där paret måste ju trott att jag var helt tokig i huvudet! Berättade farmor efteråt. En liten gumma som går runt med en tjutande brandvarnare i handväskan ha ha ha!

Det mesta i världen har en förklaring.

Motgång och framgång

Idag började det krävas mer kreativitet än vanligt för att få ihop måltiderna. Orsaken heter "tomt i kylen" och åtgärden heter "handla mat". Denna gång var det Coop-erativet som fick pengarna ur vår matkassa.

Vår coop-butik är lite rolig, för det verkar som om de inte riktigt vet vad det är de säljer, eller vad de ska sälja.

De envisas med att ha en radio och tv-avdelning. Där säljer de platt-tv av märket Lumatron och Eurostar, gamla tv-spel och bläckpatroner. Men avdelningen är aldrig bemannad. Vill man tex ha en bläckpatron som är inlåst i ett glasskåp, ska man "Lyfta luren och invänta svar".

Den här gången fick jag inget svar.. jag fick en fråga. I andra änden hörde jag nämligen..Eh.. ja... kan jag hjälpa dig?
-Ja, jag står på radio-tv avdelningen och vill köpa en bläckpatron.
-eh.. jaha.... klick.

Sen väntar man fem minuter och det kommer ALLTID en liten dam som förmodligen jobbat som konsumkassörska sedan hon var 17. Och de använder sig alla av exakt samma replik.
Ja.. eh.. jag hoppas du vet vad du ska ha för jag kan ju inte det här.

-Ja, jag vill ha en sån bläckpatron som finns i skåpet där, nr57 (Det står 57 med stora siffror på kartongen)
Damen låser upp skåpet, tar ut bläckpatronen, läser på den, suckar och hänger tillbaka den och muttrar.. neej..
-Är det något fel på den? undrar jag?
-Det är inte rätt säger damen.. det står "color" här...
-Ja, precis, svarar jag. Det är en sån patron jag vill ha.
-Nej.. säger damen igen och tittar nervöst in i skåpet.
-Är det något fel på bläckpatronen? undrar jag..
- Nej, det är inte rätt, det står color på den.
-Ja, säger jag igen. Det borde det göra det är en färgpatron, är det något fel på den? är det ett demoex?
-Neeej... säger damen lite mer tveksamt och börjar leta inne i skåpet.
-Men ta den andra patronen då, det hänger ju två.
-Men det står color på den också.
-Ja, det gör det på färgpatroner, svarar jag. Och det är just en sån jag vill ha, en sån du har i handen där.
Damen tittar ledsamt på patronen, suckar och skakar lite på huvudet. Men det är fel muttrar hon.
-Det gör inget, jag kan ta det, jag lovar, jag har handlat såna förr.
Till slut ger hon upp och jag får handla min bläckpatron.

Tänk om jag skulle försökt köpa en skiva med Lars Winnerbäck, vad hade svaret blivit då... fel artist?

Logik?

Jag har varit iväg på wök-shop med företaget (jupp, engelska och stavas workshop). Wök-shop tar man till då man tror att det inte går att tänka lika bra i företagets egna konferensrum, utan visionerna och idéerna blir bättre om man sitter i andra konferensrum på annan ort.

Största fördelen med andra konferensrum är att de brukar ha frukt och godis skålar i ena hörnet och glad personal, istället för torra whiteboard-pennor och en sur vaktmästare. Det är kanske därför man förväntas tänka bättre på annan ort.

Jag hamnade i en liten grupp och vår uppgift var att gå igenom och revidera några checklistor. Gruppen bestod av mig, en annan konstruktör och resten var system- och datatekniker.

Även om vi alla är ingenjörer så är vi alla olika, det stod helt klart. Inom datorvärlden är allt 1 eller 0. Logiken är hundraprocentig, är inte dörren öppen är den stängd, är inte glaset tom är det fyllt osv.

Det gjorde att vi på fullaste allvar hade en diskussion om ifall vi skulle ha kvar både Ja och NEJ kolumnerna till höger på checklistan. Tex "Upphandlingskontrakt utformat. JA_ NEJ_ "

Argument: Vi behöver inte båda. Om svaret inte är JA så är det ju NEJ, dvs har vi inte kryssat för JA är det ju med automatik NEJ. Har man två rutor kan man ju sätta ett kryss i båda rutorna och då blir det fel. Borde vi inte ta bort en kolumn för att undvika förvirring.

Där någonstans tystnade jag. I vilken ände ska man börja? Logiken stämmer, med den stämmer inte överens med verkligheten. ... pust. Jag lutade mig tillbaka och tänkte på ett uttryck jag läst:

Never argue with idiots!
They drag you down to their level
and then beat you with experience.

Argumentera aldrig med idioter!
De drar ner dig till sin egen nivå
och slår dig sedan med erfarenhet.

Män, kvinnor och blommor.

Manligt och kvinnligt är något som fascinerat sedan jag "på riktigt" upptäckte det motsatta könet.
Ta en sådan enkel sak som blommor. Vi är alla uppfostrade med att blommor är något väldigt bra att ta med sig och ge bort när någon fyller år eller har namnsdag, eller bara är på långväga besök. Jag använder mig själv ofta av blommor som gåva. Men det roliga är hur vi tar emot blomstergåvan.

En kvinna som får blommor blir genast glad, för blomstergåvan är ett tecken på uppskattning och just nu är det hon som blir uppskattad. Beroende på vem som ger henne buketten och vad buketten består av för blommor och hur många de är, läser och tyder hon olika meddelanden.

Är det gula tulpaner från mamma som betyder "jag tycker om dig kära dotter (hoppas jag får kaffe)", eller är det röda tulpaner från en manlig bekant, eller rosor, en liten flört? Eller kanske en stor bukett blandade blommor från tjej-gänget som säger "vi tycker om dig". Den kommer att stå i en vas på vardagsrumsbordet och sprida väldoft och smycka rummet med sina färger och skänka glädje åt alla förbipasserande.

Buketten kommer naturligtvis att ansas varje dag så att den ser så ny och fräsch ut som det bara går, för att kunna dra ut på njutningen från den så långt som möjligt.

Det första en karl tänker som får blommor är: Har jag någon vas? Är mannen en ungkarl är svaret förmodligen :nej, är det en gift man:" eh.. vet inte". Karlar är problemlösare och tar därför fram det mest vasliknande de har för att lösa problemet: En stor tysk ölsejdel med en smaklös blå "Löwenbräu" logga tryckt på sidan. Vatten i sejdeln, blommor i vattnet KLART! Uppdraget slutfört. Nu kan blommorna stå där i tills de är slut.

Jupp, tills de är slut, då åker de i soporna. Förmodligen måste dammsugaren fram också eftersom det är först när de börjar vissna och falla isär som de klassas som slut och kan slängas. I slutändan betyder alltså blommor=jobb.

Så nästa gång du ska uppvakta en karl, istället för blommor, köp en några ölkorvar, en dosa snus eller varför inte en påse bullar, sånt uppskattar en karl.

För henne

För honom

(Nej vi karlar är inte otacksamma, vi förstår faktiskt att det är en gåva som betyder uppskattning, men en påse bullar skänker mera glädje. Hela detta inlägg bygger på generaliserad och ovetenskaplig forskning, uppsnappat från umgänge i utrymmen som herrbastun, byggbaracken, pissoaren och herrklubben i Lelles garage.

Farligt med dieter.

Jag tycker om vänner, jag tycker om öl och jag tycker om smörgåstårta. Därför tyckte jag att denna helg skulle vara ett bra tillfälle att kombinera tre av mina "tycka om" saker.
Naturligtvis var detta inget infall utan en väl planerad aktivitet.

Inbjudan hade gått ut veckan innan och det visade sig att vi skulle inte bli mindre än nio personer. Grejtans tänkte jag och ringde upp det lokala bageriet och beställde en smörgåstårta för tio personer.

Ni som är med och har koll på matematiken har inser nu att jag ligger en portion "plus", dvs jag har lite marginal ifall någon av gästerna glömt att äta frukost, eller ännu bättre, att jag kanske har frukosten räddad dagen därpå. (smörgåstårta till frukost är nästan som att äta kungligt).

Dagen inträffar och jag hämtar ut en stadig smörgåstårta. Cirkus 45cm i diameter och ca12cm hög. Knappt är tårtan i bilen förrän första samtalet kommer. Två av vännerna lämnar återbud p.g.a problem vid husrenovering. Naturligtvis förstod jag deras problem och gladde mig lite inombords att jag nu hade drygat ut marginalen för "frukost-tårta".

Ett samtal senare får jag reda på att en annan gäst inte heller dyker upp p.g.a. dubbelbokning. Vi är nu sex personer kvar på en tio-manna tårta. Tråkigt med avhopp, ja, men jag tröstäter gärna mer tårta.

Kvällen kommer och gästerna dyker upp... alla utom en som kroknat i feber under eftermiddagen. Vi är alltså fem på en tio-manna tårta. För att göra de hela ännu bättre är tre av fem kvarvarande tjejer. Jupp, jag har fördomar om att tjejer som tänker på figuren äter mindre smörgåstårta än killar. (Ja, det börjar likna "tio små negerpojkar" nästan....)

Vad jag inte visste förr än vi satt vid bordet var att två av mina gäster precis avslutat en dietkur, "Camebridge-metoden". Enkelt sett går den ut på att bara äta soppa tre gånger om dagen. Inga isterband, ingen köttfärslimpa, inga laxkotletter, bara soppa, morgon, middag, kväll, specialsoppa.Tack och lov var ju dieten precis över så därför kunde de göra oss sällskap på smörgåstårtan.

Och jag vet inte hur de räknar på bageriet när de avgör storleken eller hur många den ska räcka till, för vi satt då inte med i den referensgruppen. Själv tror jag mycket på de stackars människorna som inte fått äta riktig mat på flera veckor nu försökte ta igen allt de missat för att komma ikapp oss andra.

Men jag fick faktiskt en bit till frukost dagen därpå. Även om den enligt mina referensmått mer går som provsmaksbit än portion. Men gott var det.

Nej, jag äter inte tändstickor, den är där som storleksreferens.

Fel i mörkret.

I förrgår blev det sent på jobbet. Igår blev det också sent. De två orsakerna gjorde att jag var väldigt trött i morse. Därför var jag inte direkt vaken när jag efter morgonduschen stod framför garderoben och valde dagens kläder.

Eller valde, jag sträckte in handen knöt den och fick med mig kläder på utvägen. Fångade en nästan ny svart T-shirt,( jag antog nog att den var svart, det var bara fönsterlampan som var tänd), en tröja och lite annat som går under kategorin kläder. Dessa kläder trädde jag på min kropp och gick ned för att intaga frukost.

Efter frukost bar det av till kontoret. Jag har inget eget kontor utan delar med en kollega. Men jag har ett eget skrivbord med egen dator och egen stol. Alldeles bredvidskrivbordet finns ett fönster. Under fönstret sitter ett element. Kalla dagar får termostaten i elementet ett ryck och värmer mest hela tiden.

För det mesta är det mysigt att sitta och titta ut över ett vinterlandskap och känna strålningsvärmen från elementet.

Notera, för det mesta. Det kan ju hända den bästa att kollegan har besök vilket gör att man bör hålla lite på etikettsreglerna för företagets bästa (arbetsgivaren alltså), så att vi inte framstår i lustig dager. Det kan ju även hända att man råkar ta fel kläder på sig om man är trött på morgonen. Det kan ju hända att man tar på sig en varm fleecetröja.

Lek med tanken att följande skulle hända och att man då vill ta av sig fleecetröjan, när elementet värmer för mycket. Då kan det hända precis när man tagit av sig fleecetröjan, inser att man nog snabbt bör sätta den på sig igen och svettas ännu mer och sen bara bli irriterad på allt!

För det kan ju tänkas att man råkat fått på sig följande T-shirt på morgonen bara för att man inte var riktigt vaken.

(men den var jätterolig den dagen jag köpte den)

Ursäkter

Jag håller på att bli en mästare på ursäkter, och det helt ofrivilligt. Jag har en liten uppgift på jobbet som släpar efter och beställaren av denna uppgift har antingen en ängels tålamod, eller idiotförklart mig.

Uppdraget kom i november med en liten notering i kanten "brottom". Och jobbet såg inte mycket ut för världen det visade sig vara väldigt långt bort från "bara", vilket i sig har hjälpt till att dra ut på det. Och det är inte med flit det blir såhär, jag gör verkligen mitt bästa, men jag känner mig bara dummare för var dag.

Jag har hittills använt följande ursäkter vid frågan "Är du klar snart, hur går det?":
-Jag har grund-idén färdig men detaljerna är inte lösta än.
-Jag har skissat en del, men jag har inte ritat upp något i datorn än.
-Chefen gav mig ett annat projekt som växte och tog all min tid, men nästa vecka...
-Jag blev skickad på kurs förra veckan, men den här veckan så...
-Det kom ett akutjobb i går, men när det är färdigt så...
-Jag är ju med i nya internutvecklings-projektet och det har ju tagit tid denna vecka...
-Jodå, jag är bra mycket närmre slutet nu än förra veckan... så nästa vecka..

Och så igår, den bästa av alla ursäkter. En såndär som bara en desperat gymnasie-elev skulle få för sig att köra när denne ägnat mer tid åt att studera motsatt kön att göra färdigt skolarbetet i tid.
-Spara-knappen på datorn slutade fungera igår! (så jag vet inte hur mycket som jag förlorat..)

Det är säkert.. det hände faktiskt...Det är tacken för att man jobbar över 5 timmar, en till dålig ursäkt.