Ett år!

Vet ni, min blogg fyller 1år idag. Tjoho! Kom på det alldeles nyss.
Först vill jag tacka Marias alla läsare som uppmanade mig att blogga igen, Tack!
Sen vill jag tacka alla som lämnat kommentarer. Det är verkligen jättekul att få respons på det man skriver! Och extra kul är ni som kommenterar ofta. Det känns lite som om man lärt känna er. Tack Tack Tack. Jag vill även skicka ett litet extra tack till Malin J som tveklöst lämnat flest kommentarer, Tack! Denna ros är till dig!

Tycker verkligen att det är kul att blogga, även om inläggen ibland skapas väldigt sent på dygnet. Tycker även det är roligt att läsa andras bloggar, även om jag är fruktansvärt dålig på det. Tiden räcker liksom inte till.

Men nu är det sent och jag ska lägga mig, för imorgon är det fullt på agendan:
Först är det morgonmöte
Sen ska jag dimensionera en hydraulcylinder.
Ringa Kjell
Rita ett halvt rör
Hålla i en powerpoint presentation för avdelningscheferna.

Det är hårt att vara ingenjör.

Vitvarukedjan som förstör mitt sexliv

Det är söndagskväll, jag och min sambo halvligger i soffan framför tv:n. Jag ligger alldeles perfekt till för att klämma lite på insidan av sambons lår och pussa henne lite på sidan. Och nu när det ändå blev reklam blev hon ju helt klart intressantare än tv:n.

Så jag klämmer lite här, pussar lite där, samtidigt som ELON-reklamen börjar rulla....och fi fan. Mycket kan jag hångla till men när terapeutens tunga börjar fladdra har hela min kropp bestämt sig. Ikväll är det frimärkssamlingen som gäller!

Förr och nu.

När jag gick i högstadiet hade vi två sk fritidsledare. En av dem hette Per, den andre hette Mattias. Jag var aldrig helt på det klara med vad de gjorde (hade väldigt sällan med dem att göra). De hade ett litet kontor där de var ibland. Bilden jag har av Mattias är hur han i svarta mys-byxor och rosa college-tröja (man fick se ut så i början på 90-talet) driver runt i elevskåpshallen. Enligt skolfoto katalogen var han även ansvarig för skol-IF (idrottsföreningen, fråga mig inte vad de gjorde)
 
Per minns jag mest för hans "nästan" hockeyfrilla. Jag antar att de fanns där mycket för att fånga upp den delen av elever som annars står i rökrutan och sparkar sönder lyktstolpar. Jag visste redan då att jag ville bli maskiningenjör. Jag ville absolut inte bli kommunanställd fritidsledare i mysbyxor på godtycklig högstadieskola.

Åren gick och jag blev färdig civilingenjör. Åren gick även för Mattias, och han kom med tiden att bli lite av en kändis i och med programmet Lyxfällan. Jupp, min gamla fritidsledare tar folk med förstora kreditkorts skulder i örat i tv3.

Min gamla fritidsledare

För två timmar åkte han genom drive thrun i sin BMW X5 när jag satt på Max och åt. Själv har jag en grön Opel Astra från 98 med buckla på bagageluckan. Hmm, någonting känns fel. Det kan vara den svenska avundsjukan, eller så är det att jag burit för lite mys-byxor här i livet.

Otydlig

Ibland blir man ju lite tveksam på vilket intryck man ger. På en fest blev jag en gång tagen för att vara en Mikael Persbrandt look-alike (första och enda gången) av en någon överförfriskad herre. Han undrade om inte folk ibland blev lite rädda för mig med tanke på mitt utseende, och att jag såg så bestämd ut. Visst händer det att folk minns mig, men ytterst sällan för jag är skulle vara autoritär på något vis.

Det blev tydligt nu på jobbet. Jag har fått i uppgift att köpa in två special containrar till produktionen. För detta ändamål får jag från inköpsavdelningen hjälp av inköpare M. Tillsammans skickade vi ut en offertförfrågan till några företag där han och jag stod som kontakter, M som inköpare och jag som tekniker. Dvs, M svarar på frågor om leveransvillkor, fakturering, valuta osv. Jag svarar på frågor om ritningar, material, anpassningar etc.

Det var pga dessa containrar som jag, M och åkte till Italien innan jul. Med på resan var även en svensk försäljaren från det företag vi nu valt att köpa containrarna ifrån. M och den här försäljaren har haft med varandra att göra vid flertalet affärer genom åren vilket gör att de känner till varandra rätt väl.

För att krångla till saker lite och få det precis som vi vill ha det anpassat efter våra förutsättningar och omständigheter på fabriken, har vi valt att tillverka en av containerväggarna själva. Dessa väggar måste sedan fraktas ned till Italien och svetsas ihop med de övriga.

Fabriken i Italien undrade härom dagen när våra containerväggar är färdiga och kommer att skickas till Italien så att de kan slutföra jobbet. Vad försäljaren gör då är att han kontaktar M. Tyvärr hade M tagit ut några semesterdagar och svarade därför inte i telefonen.

Men eftersom denna försäljare känner fler på mitt företag, börjar han nu ringa och mejla runt till diverse chefer och frågar när containerväggarna är klara. Till saken hör att dessa chefer knappt vet vad han talar om. Än mindre har de koll på något leveransdatum. Till slut efter ett par dagar har han frågat så många att det klickar till hos någon att han ska ringa mig. Det gör han också och jag ger honom direkt ett rakt svar: 6:e februari.
 
Där skulle man ju tro att allt var frid och fröjd. Men eftersom herr försäljare har ringt runt, så börjar jag få svara på massa frågor. Folk (mestadels chefer) undrar om container-projektet håller på att gå åt pipsvängen, eller om jag helt struntat i det till förmån för annat och vad jag egentligen håller på med. Varför skulle annars en försäljare behöva ringa runt  till cheferna på ett helt företag för att få reda på en sån skitsak?

Det här har gjort mig rätt sur, så idag ringde jag upp försäljaren och sa vänligt men bestämt att han i fortsättningen ska vända sig till mig när det gäller frågor om containrarna. Och han svarar:
- Ja, jag hade missat att det var du som var projektledare för det här.
-Tror du jag var med och åkte till Italien för skojs skull?
-Jag tänkte inte så långt.
-Men jag och M står som kontakter på alla handlingar du fått.
-Jo, men av ren vana så använde jag mig bara av M. Och när han inte svarade och italienarna ville ha svar fort så tänkte jag att jag ringer runt bland de jag känner hos er och kollar.
-Ja, och nu får jag svara på div. dumma frågor bara för det. Folk tro ju inte att jag gör mitt jobb.
-Ja, men nu vet jag att det är du som är projektledare så i fortsättningen ska jag ringa till dig.
(vi läggerpå)

Så ibland blir jag tagen för Persbrandt och ibland är jag prao-elev. (och vad gäller försäljaren har han i mitt personliga visitkortsregister fått noteringen "förvirrad,  dålig koll").

Urkramat till sista droppen

Titta, de här hittade jag idag. Det är verkligen att krama ur de sista dropparna ur bröllopet genom att göra någon form av barnleksaker av spektaklet och sen sälja. Det är ju inte ens likt. Kan inte lyckliga människor få gifta sig ifred?

Tisdagens funderingar...

Jag kände ikväll för att lyssna på lite musik, Johnny B Goode för att vara mer exakt. Hade haft den låten på hjärnan lite till och från under eftermiddagen. Och vid dessa tillfällen är Spotify helt fantastiskt! Bara att knappa in låten och den kommer upp i 125olika varianter. Några bra och andra versioner som av förklarliga själ inte blivit kända.

En av versionerna är insjungen av Peter Harryson, gamla programledaren i "Så ska det låta". Och såhär ser skivanut. "På egen begäran" lite kaxig titel nästan, med tanke på att han är svensk alltså. Men det var ett tag sedan, vet ni hur man kan se det? Jo, han är smalare i ansiktet. Det är säkert!

Annars har det varit tisdag (med lön, smakade gott på kontot) och mat-shopping. Stannade lite vid den asiatiska hyllan och tittade lite på tillbehören. Jag käkar gärna nudlar, curry av olika slag, kokosmjölk är ett måste hemma men, jag har aldrig testat fisk- eller ostronsås.

När jag ser en glasflaska det står "fisksås" på , tänker jag bara på en jättestor gryta fylld med fiskrens som får koka i evigheter, silas, och sedan tappas på flaska. Det lockar mig verkligen inte att köpa flytande fiskavkok. Ska jag köpa fiskavkok ska det inte vara "fisksås" det ska heta fiskbuljong, och säljas som fasta tärningar. Någon ordning får det vara på torpet.

Men jag ställde mig faktiskt och läste på en såndär flaska fisksås. Jag hade visst lite fel. Det var inte fisk-avkok. Den bestod till 68% av  äkta extrakt av ansjovis,salt, socker. Sen kan man ju fråga sig vad anjovis-extrakt är. "Pressad vätska ur saltad och fermenterad skarpsill". säger en sajt på nätet.

Om just ordet extrakt säger Wikipedia:Extrakt, av latinets extractus (till extrahere, dra ut), läkemedel med verksam substans från växt- eller djurriket. Substansen dras ut med hjälp av vattenlösningar eller organiska lösningsmedel (alkohol, eter etc.). Med ett extrakt menas ofta ett koncentrerat utdrag där lösningsmedlet delvis avlägsnats efter extrahering.

Får ju anjovisextrakt att låta jättegott. mmmm. Nåja, jag äter ju varmkorv så jag ska nog vara tyst.

Köper även en flaska HP-sås och ler lite när jag läser innehållsförteckningen. Den innehåller nämligen melass. Det gav pappa till korna när jag var liten. På alla andra språk står det mörk sirap, men på svenska står det melass. Undrar om dagens ungdom vet vad det är?

Jo, ang. Peter Harryson, titta själva, han var faktiskt smalare i ansiktet som yngre!

Det var den dagen

Idag har det varit en såndär dag som bara swochat förbi. Utan att något egentligen händer. Dagens mest spännande händelse är när det i kopiatordisplayen står: "slut på papper i fack 3". Sen hem laga mat, lite tv och klockan är läggdags.

Nåja, dagar som denna är hyfsat lätta att ta. De finns de som har betydligt värre dagar. LÄS HÄR Det är därför jag jobbar med maskiner istället för människor.

Nära gills inte på fortet (säger Gunde)

Idag skulle jag slå personligt rekord på löpbandet. Jag hade gått och peppat mig hela dagen. Och så ikväll var det dags. 10km på 42minuter, var planen. Det betyder en medelhastighet på nästan14,3km/h. Därför satte löpbandet på 14,3 och sen sprang jag. Och vad jag sprang. Fan jag sprang. Svetten sprutade och min vana trogen hade jag ingen vattenflaska med mig.

Men sprang gjorde jag ändå. Fast inbiten på att klara målet. Och till slut var jag nära. Nära jättenära och....sluttid på 10km blev.. 42minuter och 16sekunder. Inte 42minuter jämnt. Det visar sig att det jäkla bandet har en upprampningstid på 37sekunder innan den når just 14,3km/h. Med andra ord har jag bara snittat ca 14,2km/h.

Hade jag bara sprungit i 21 sekunder till, hade jag sprungit 10km med en snitthastighet av 14,3 km/h (samt några hundra meter till) och därmed klarat milen på 42minuter. 21sekunder till. Men nu gjorde jag ju inte det. Trots att orken fanns. Jag hoppade av och svettades istället eftersom jag inte visste bättre.

Fasen, nu måste jag ju göra om allt från början igen. Det här med motion är ett jäkla I-lands problem.

Vilsen?

Såg de sista tio minuterna på ett program på kanal TLC om Looners. Det är personer med ballong-fetischism. De går alltså igång på ballonger. Helst ska de smälla också. De följde en kille som gillade att blåsa upp ballonger tills de small. Halsen på ballongen var också viktig, den skulle bli så lång som möjligt. Och allra bäst var det om en tjej smällde ballongen. Det var typ pricken över i:et.

Att gå igång på ballonger är ju i sig rätt harmlöst, men inget man pratar om. Tack och lov för den här killen att internet fanns. På det viset hade han fått kontakt med andra looners. Och han åkte ända till NewYork för att gå på looner-träff och smälla ballonger.

Min sambo, som är en väldigt snäll och liberal kvinna påpekar då vad bra det är med internet och vilken tur det är att det finns. För tänk vad ensam och knäpp den här killen skulle känna sig annars. Men nu kan han träffa likasinnade över hela världen och behöver inte känna sig så ensam.

Jag som också vill lägga in ett intelligent ord i debatten och visa att jag är med lägger då till:
-Ja, och vilken tur de har som är födda nu.
-Du menar för att internet finns.
-Nej, för att ballonger finns. Tänk om det typ varit bronsålder, då fanns ju inga ballonger. De skulle springa runt och känna ett oförklarligt tomrum inom sig. Något fattas men de vet inte vad. Tänk att gå runt hela livet utan att  det aldrig liksom "tänder till" utan allt är bara grå vardag.

-Ja du...svarar sambon, se om du inte kan hitta något på de andra kanalerna.

(själv är jag rätt nöjd över att nakna kvinnor finns och har funnits länge, annars skulle jag känna mig väldigt vilsen och frustrerad)

Observant

Jag har haft samma kontor i snart ett och ett halvt år. Detta kontor delar jag med en kollega. Jag har tur, det är en trevlig och bra kollega. Våra skrivbord står mitt mot varandra bredvid varsitt fönster och mellan skrivborden är det en stor skärmvägg. På det viset slipper jag se min kollega.

Vi har som sagt var sitt fönster. Sträcker jag ut handen till höger har jag ca 7cm från fingerspetsarna till glasrutan (jupp mätte idag). Men har varit lite avundsjuk på min kollega. För dagar som idag när solen står lågt och skiner rätt in på dator-skärmen, då är det bra med persienner.

Min kollega har persienner i sitt fönster. Dem använder han flitigt. Jag ger mig tusan på att det är för att reta mig. Mig har företaget istället utrustat med en halvt genomskinlig rullgardin. Inte alls lika effektiv. Jag får vinkla om monitorn, sätta upp kartongbitar, skugga skärmen med kroppen osv.

Idag blev jag till och med extra irriterad då jag insåg att mitt fönster faktiskt var förberett för persienner. Jag noterade idag nämligen styrskenor för persiennerna på vardera sidan om fönstret. Och då hittade jag persienn-snören också. Och en såndär plaststavs-persienn-vinklare.
Och titt på fan. Högst upp, bakom gardinen, satt det visst en persienn också.

Så bra koll har jag på min arbetsplats. Undrar vad jag har i mina skrivbordslådor?

Den fanns...

Frågor och svar

Idag fick jag ett mail från företagets mjuka avdelning. Ni vet den där som sysslar med personal, utveckling, relationer och kontakter mot omvärlden. En tjej från något gymnasium hade mejlat in några frågor om hur det är att jobba som ingenjör. Detta mejl hade en vänlig dam på den mjuka avdelningen skickat vidare till mig med en vänlig önskan om svar. Och visst, jag är inte omöjlig. Frågorna löd:

Fråga 1: Vad gör ingenjörsjobb så speciella?
Fråga 2: Är du nöjd över ditt val att utbilda dig till ingenjör?
Fråga 3: Vad gjorde/har gjort det värt att bli Ingenjör?
Fråga 4: Vilka förkunskaper är bra att ha för yrket?
Fråga 5:Hur ser framtiden ut för yrket?
Fråga 6: Vad är roligast med yrket?

Och jag svarade:

Fråga 1: Vad gör ingenjörsjobb så speciella?

Att alla tror att jobbet är jättesvårt, när det egentligen ofta bara handlar om att skriva beställning på skruv.

Fråga 2: Är du nöjd över ditt val att utbilda dig till ingenjör?

Ja, nu tror folk att jag kan något.

Fråga 3: Vad gjorde/har gjort det värt att bli Ingenjör?

Att det inte längre står ”Frilansande Levnadskonstnär” bredvid mitt namn i telefonkatalogen.

Fråga 4: Vilka förkunskaper är bra att ha för yrket?

Du bör ha sett på Star-Trek och Mythbusters för att kunna umgås socialt med blivande klass- och arbetskamrater. Kunskap om MacGyver är också ett plus.

Fråga 5:Hur ser framtiden ut för yrket?

Så länge ingenjörstjänster inte outsoursas till länder som Indien och Kina är marknaden stabil.

Fråga 6: Vad är roligast med yrket?

På de flesta ingenjörskontor kan man sluta lite tidigare på fredagar.

***********
( jag skickade även ett till mejl med lite mer "riktiga" svar också)

Det funkar liksom inte

Min arbetstid spenderar jag mestadels sittandes på arslet, rumpan. Två gånger om dagen byter jag stol och använder en vid fikabordet istället. De få gånger rumpan inte är tryckt mot en stol-sits är när jag går fram och tillbaka till skrivaren. Det är typ den luft och motion rumpan får vissa vardagar.

Därför försöker jag besöka gymmet med jämna mellanrum för att inte bli helt försoffad. Ett enkelt och smidigt sätt att bli av med överskotts energi, samt känna att "idag har jag minsann inte bara suttit stilla" är att springa på löpband.

Det känns otroligt intelligensbefriat och hamstrhjul-aktigt att springa så svetten sprutar utan att komma en meter. Men det håller tillbaka midjemåttet vilket det kan vara värt. Även om en äldre kollega tröstsamt sa. "Du ökar bara byx-storlek ett tag i början, sen när kaggen är så stor att du lägger den över bältet så stannar liksom själva midje-byx-måttet." (oh så tröstande)

Nackdelen med löpband är att det kan vara så förbenat långtråkigt att stå och svettas med samma intetsägande utsikt (vägg) framför sig i nästan en halvtimme. Därför brukar jag lätta upp sinnesnärvaron med en mp3-spelare, och lite schysst tempo-musik.

Men, när jag packade gymmväskan idag mindes jag att batteriet var slut. Min mp3-spelare har inbyggt batteri och tar 3timmar att ladda. Därför rotar jag lite i skrivbordslådan efter sambon:s gamla mp3-spelare, trycker in ett färskt AA-batteri och ger mig av.

Har suttit mycket still på sista tiden så jag har en hel del energi som behöver komma ut, ser fram mot ett pass med högt tempo. Framme på gymmet byter jag om, drar igång löpbandet, sätter mp3-spelaren i öronen och börjar springa. Jäklar här ska springas.

Sist min sambo använde sin mp3-spelare var för två år sen. Då laddade hon den full med musik för "lugna kvällspromenader efter jobbet". Har ni någonsin försökt att kuta järnet till när Nora Jones sjunger "Time after Time" eller "Så skimrande var aldrig havet" (Marie Fredriksson).

Tokspringa på det mänskliga hamsterhjulet med ballader i öronen bara för att jag har ett jobb jag trivs med. Det är ögonblick som dessa som hamnar under dagbokrubriken:

"Tillfällen och situationer som gör att man känner sig lätt utvecklingsstörd"

Intryck

Idag ringde en karl för att fråga om lite detaljer på en offertförfrågan jag gått ut med till några olika företag. Det visar sig att just den här killen var hos oss i november för att demonstrera och utbildade i ett data-program som vi sedan köpte.

-För visst var du med när vi gick igenom det programmet? frågar killen.
-Jajje män, det var jag.
-Ja. jag tyckte väl att ditt namn var bekant.
-Ja, kanske det. Jag minns dig.säger jag.
-Ja, för det var du som sjöng va?
(vad har jag nu gjort?!)

-Eh, sjöng. Nej, det tror jag inte. Visst händer det att jag sjunger, men det är mest på fyllan. Och vi träffades på arbetstid och då är jag nykter, åtminstone större delen av tiden he he. svarar jag.
-Jo, men visst sjöng du. Det var direkt efter lunchen när vi var på väg att sätta oss i konferensrummet igen. För visst satt du vid fönstret?
-Eh, jo.
-Och du visade en ritning på en automat-port som exempel?
-Ja, det stämmer bra.
-Men då var det ju du som sjöng.
(Har jag verkligen sjungit??)

-Vad sjöng jag då?
-Ja, vad var det..... det minns jag inte.
-Var det något snuskigt?
-Ne..e..ej, det tror jag inte.
-Då var det inte jag. svarar jag rappt.
-Jo, men det var du.

-Hur lät det då? lät det bra?
-Tja... det lät inte illa i alla fall. Hade det låtit mycket illa hade jag kommit ihåg det.
-Så jag sjöng något som inte lät allt för illa och som inte var snuskigt, straxt efter maten på väg in i konferensrummet?
-Ja, jo, visst gjorde du det.
-Kan det varit en snapsvisa? Trots att vi inte fick snaps till maten?
-Eh.. tja, det kan det ha varit.

- Men du minns att jag sjöng? Men inte vad eller vad det handlade om?
-Nej, men det är aldrig någon som sjungit förut när jag varit ute och gjort mina dragningar, du var först liksom, och sånt minns man. Herre Gud, hade alla kunder man mött sjungit i konferensrummen då hade du varit precis lika intetsägande som alla andra.

(Jag fattar fortfarande inte vad jag kan ha sjungit, varför eller att jag har sjungit. Och såpass mycket att det är värt att minnas).

Vi lägger sång-snacket på hyllan och börjar diskutera jobb istället. Det är lite detaljer han undrar om han får forma fritt eller om vi har interna regler han måste följa. Vi pladdrar på i sådär tio minuter (det är en riktigt trevlig kille) och kommer in på att det är så halt ute och att det finns risk att halka och hoppa på kryckor.

-Ja, men det var ju den du sjöng, om kryckor!
-Har jag sjungit om kryckor??? undra jag.
-Ja, jo men du vet den där...

Och då bråkdelen av en sekund senare trillar polletten ned. Eller ned och ned... jag finner en trolig förklaring.

Vi talade om benbrott då med och på något vis dök Fredmans Epistel 21 upp, varpå jag nog kan trallat refrängen:

Tycker du att graven är för djup,
Nå välan så tag dig då en sup,
Tag dig sen dito en, dito två, dito tre,
Så dör du nöjdare.

Ibland blir man ju lite nervös över hur folk kommer ihåg en.

Idrottsmän

Sitter och tittar på "TimeOut" i tv4 med Martin Timell som programledare. Varje lag består av två komiker och en idrottsman. Alltså, för att få programmet roligt när man har med två idrottsmän krävs det fyra komiker, FYRA! Svenska idrottare måste vara något av det tråkigaste som finns.

TV:n ljuger

Sitter och tittar på tv och inser hur mycket lögner den trycker ut i våra vardagsrum in i våra ögon och planterar i vår hjärna.

Brittiska köket består av fet, tråkig och osmaklig friterad inälvsmat. Ändå är mer än hälften av alla jäkla matlagningsprogram från just Storbritanien:

Gordon Ramsey
Nigella
Hairy Bikers
Two Fat Ladys
Jamie Oliver

Ge oss lite program från Mat-eliten istället, Spanien, Frankrike och Italien (och helst utan Pablo Roberto).

Och sen är jag så less på Pepsodentreklamen. Först var det en tjej som hade problem med ett flyttlass. Nu är det en tjej som har fått bilen inparkerad och behöver hjälp. Vad gör de då? de går och borstar tänderna och ler ihop ett gäng karlar som hjälper dem.

De är så förljuget så det finns inte. En rejäl push-up bh och en kort kjol utan trosor inunder. DET får karlar att flytta bilar trots risken för diskbråck och ryggskott.

En av de få sanningar som tv faktiskt trycker ut känns som om det kommer från Hipp-Hipp, där skolkuratorn sitter och försöker hålla sig för skratt när banen kommer med sina problem.

Sambon överraskar

Min sambo kom hem efterjobbet ikväll med en liten kasse.
-Här titta, sa hon
Jag tog kassen (som det stod glasögonmagasinet på) och tittade ned.

Jag ser ett stort mörkt etui. Hon tar tillbaka kassen.
-Jag ska skaffa nya bågar, så nu får du säga vad du tycker om de jag har med mig. Och om ingen av dem är bra, så följer du med och väljer nya hos optikern imorgon eftermiddag.
(Oj, vad med val jag fick)

Första paret ska tydligen vara väldigt moderna, de ser ut som två källarfönster, så det blir ett nej.
Andra paret är faktiskt hyfsade, men eftersom jag inte är tillräckligt positiv tillräckligt snabbt tyckte jag tydligen inte om dem heller.

Tredje paret.... finns inte. Det fanns bara två. Tydligen ska jag vara smakråd hos optikern imorgon. mmmm så jag längtar.

Gäster

Igår blev det inget inlägg, det blev gäster istället. I måndags fick jag ett sms från ett kompis-par med frågan:
Hej, vi missade ju varandra i julas. Vad sägs om att träffas? tisdag, onsdag eller torsdag kväll?
Jag svarade: Onsdag passar bäst, vi kan bjuda på mat, vad sägs om 19:00?
Topp! fick jag tillbaka.

När man bjuder hem folk på middag finns det en regel. Man måste berätta för sambon. Det har jag lärt mig med tiden. Även om det oftast är jag som lagar maten vill hon ha reda på att det kommer folk.

-Ok, vad ska vi bjuda på? frågade min sambo.
- Vi gör något enkelt. Vi har ju en vakuumförpackad köttbit i kylen jag köpte på extrapris någon gång. Den har inte passerat bäst föredatum än på ett par dagar, det duger väl? Och så kokar vi en potatis till, eller två? Svarade jag.

Framförhållning är för mesar, en sann kock improviserar. Klockan halv sex tog jag fram köttet ur kylen och konstaterar: hmmm vilken liten köttbit. 800g på fyra personer i rått tillstånd. Sen försvinner några gram vid putsning och några gram till i form av vätska under tillagning.

-Älskling, det här blir tajt, utan att verka snålt. Har vi något annat vi kan stoppa i gästerna? undrar jag
- Vi ska ha en öppnad chokladpudding någonstans bland mjölpåsarna. Vi säger till i förväg att det blir efterrätt, så att de lämnar plats i magen. Min älskling är en pärla.

Matlagningen börjar, köttet kryddas, bryns och åker in i ugnen. Vad är väl trevligare när man lagar mat än att ha lite vin att smutta på. Tyvärr fanns det bara en flaska i hushållet denna kväll, och den skulle vi ha till maten. Men...
-Älskling, vi kanske skulle ta och lufta vinet...
-hmmm, ja...
-Älskling, jag tar och smakar lite också, för säkerhets skull så att säga. Vi har ju faktiskt aldrig druckit just det här vinet.
-hmmm

Så jag slet korken ur flaskan och hällde upp ett glas. Och det smakade....inte alls lämpligt för mat. Det var på tok för skarpt i smaken. Gott men skarpt. Skulle säkert passa alldeles ypperligt till några franska ostar. Ni vet sånadär som luktar unket och svettiga hudavlagringar.

Klockan var nu kvart i sex. Inte en sekund att spilla. På med dojjorna och halka iväg till bolaget. Tar där första bästa flaska jag vet är billig , god och går mot kassan men hejdar mig. Vägarna är just nu skit hala, oavsett hur mycket sand kommunen vräkt ut. Risken att jag kommer hem med enbart skärvor är för stor. Jag slänger ned ett box-vin i korgen också, innan jag beger mig vidare mot kassan. Boxen har ju både kartong och plastpåse som skyddar vinet.

När jag ändå är nära ica, passar jag på att springa in och handla lite grönsaker, eftersom det var pinsamt få av dem där hemma. Särskilt om man ska ha gäster. Och är man på ica kan man köpa lite garnityr till chokladpuddingen också, så den inte ser så tråkig ut (undvika "brun gegga i skål" looken).

Jag passerar kexhyllan och inser att vi har en flaska bubbel kvar i kylen sedan nyår. Lite bubbel och kex med olivsörja på burk är jättegod förrätt. Smidigt. Då är gästerna lite mätta redan när de sätter sig. Smart.

Jag handlar och beger mig av hem (halkar ingenting, allt vin i behåll). Vår "enkla" lilla middag har nu eskalerat och blivit en en form av trerätters.

Förätt:
Olivantipasto på crusardo med vitt mousserade vin. (intages på stående fot med värdparet)

Varmrätt:
Vitlöksryddad nötstek på rotsaksbädd med sönderkokt pressad potatis kantarellsås (inget pulver) och sallad på frächa (dvs nyköpta) grönsaker.

Efterätt:
Chokladpudding med crisp och hallonsmak, garnerad med färska (frysta) bär och chokladflarn.

Våra gäster hade dessutom med sig en flaska vin (rött), vilket visade sig vara av finare sort än jag ställt på bordet. Således rycker vi korken ur den och dricker till maten istället.

Flickorna drack inte så mycket, men det kompenserade vi karlar för, så på det hela taget gjorde det inget. Särskilt inte när vi kom på att den där första flaskan med vin (som skulle passa till ost), passade förträffligt bra med eftersnack och chokladpraliner.

Vad flickorna däremot påminde oss om flera gånger var att det var onsdag och arbetsdag imorgon. Det var hemskt vänligt av dem att upplysa oss om detta, och vi sa inget trots att vi visste detta hela tiden.

Klockan halv tolv började vi kolla bärande bjälkar för kommande projekt som: Såga hål i golvet och göra ny trapp ned till källaren. Vi kollade källarbalkar, avloppsrör, fjärrvärmeväxlare och dörrisolering. Mest vi karlar, även om tjejerna var med på ett litet hörn. Sen var festen slut.

Nästa gång blir det ta mig tusan falukorv och snabbmakaroner.

Fantastiska Coop

Coop kan man alltid lita på när det gäller blogginlägg. Idag behövde jag inte ens besöka butiken för att jag skulle få något att skriva om. Idag fick jag reklamblad från coop-bygg hem i brevlådan, och sista sidan ser ut som följer:


Och som ni kanske sett i reklamen får man som coopmedlem nu mer tillbaka än förut, ända upp till 5% om man handlar riktigt mycket. Men då måste man betala med coop-kortet, och det gör inte jag, och då får jag max 4% rabatt. Och handla mycket vill man ju göra när de har såna bra priser.

Eftersom jag var nära att köpa ett vid två tillfällen så VET jag att konvektorelementet längst upp till vänster, precis innan jul såldes för extrapriset 169kr (ord 199). Så genom att höja extrapriset med nästan 18% kan cooperativet tänka sig att ge mig 4% tillbaka om jag handlar typ 21 stycken. För det är så många jag måste handla för att komma upp i över 4000kr vilket är rabattgränsen. Och vad ska jag med 21 el-element till, jag har ju fjärrvärme.

Sen undrar jag lite hur de tänkte gällande produkten längst ned till höger. Det är Sverige, mitten av januari, alla snöskyfflar är slutsålda, alla snöslungor är slutsålda. Det är halt, det är mörkt, det är kallt, tomt i plånboken efter julen och bara massa förbannad skidskytte i tv-rutan.

Klart vi kör en rabattkampanj på elektrisk grilltändare för 400kr/st. För vi ställer oss och drar skarvsladdar genom halva trädgården mitt i all snö och mörker för att tända den där eldkorgen som det också är rabatt på. Inte skvätter vi på en halv flaska tändvätska för 20kr, fjuttar på och njuter av de stora petrokemiska lågorna. (det sista gäller mest karlar).

Ica kör med erbjudande på billig kyckling och apelsinjuice. Är det någon som tycker det är konstigt att ICA går bättre än Coop här i Sverige?

Undrar vad Coop har för erbjudanden till midsommar? Kupévärmare och tö-salt kanske?

Jag är Friiiiiiiiii!

Ha ha, jag är fri! Fick årsbesked från CSN idag och när de summerat ihop förra årets betalningar har jag betalt alla mina skulder. Utom en krona, men den efterskänkte de, tjoho, tack CSN, det var storsint av er!
(nu är det bara stora lånet från innan 30 juni 2001 kvar)

Och för alla er som inte vet vad CSN-lån är kan det beskrivas som en form av statlig öl-kredit.

Representativa melodier

Olycklig kärlek och människor som lekt med andras känslor är aldrig roligt.

Den enda ljusningen är att just olycklig kärlek är grunden till många låtar.
Många bra låtar som sedan hjälpt andra att ta sig genom de mörka perioderna livet ibland bjuder på. Tunga tårdrypande olyckliga ballader.

Faktiskt finns det en låt som grundar sig på orden ovan, eller rättare sagt, orden ovan grundar sig på en låt. Se nedan.

*****************************
*************************
*****************************



*****************************
*************************
*****************************

Fantastiskt, är det inte så säg. Det här är varför jag har en sjuk humor känsla för dansbandsmusik.
Inget depp här inte trots att den andre inte höll sitt trohetslöfte utan knullat sig Sverige runt. Nej, glad svängig och kläm-käck är musiken.

Och oj vad har hon/han i texten är förbaskad, riktigt irriterad, fy fabian...

Så jag skickar dig ett brev nu
Och jag säger rätt och slätt
Att nu så ser jag klart min vän
Jag gillar ej ditt sätt

Det finns säkert många andra
Som har samma ideal
För jag säger det rakt ut min vän
Din kärlek är för svag

Per brev talar han/hon om att personen uppträtt på fel "sätt" och att "kärleken är för svag" Och att personen kan "Dra dit pepparn växer".

Antingen är personen som skrev texten en korrekt britt eller en tönt med dåligt självförtroende.

Rätt textrad lyder: Dra åt helvete din otrogne jävel! Följt av ett gäng flygande föremål (tunga alt. vassa) samt att vederbörande kan hämta sina kvarvarande saker i kol- och askaformat i den mån det finns något kvar något i soptunnan ute på gården.

Men nu är det dansband, så nu är vi lite glada och käcka i misären, och så kostar vi på oss ett litet solo och en höjning innan slutet.
Tjoho. Allt är roligare i dansbandsvärlden!

(själv tycker jag mer att melodin passar till en låt som "När Sivan fyllde 50, oj vilken fest" Men jag vad vet jag om dansband)

Första gången...

Nu ska jag berätta vad som hände i förrgår. Tidigare i veckan ringde jag till två goda vänner till oss (som är gifta och har barn, volvo, villa ja typ rubbet) och frågade om det inte var dags att träffas igen.
-Jovisst, blev svaret. Åker ni skidor utför? Frågade han.
-Nej, aldrig gjort, varken jag eller min sambo.
-Men kom hit då, så ska vi knuffa er ut för backen. sa vår vän.

Varför inte, tänkte jag. Det var länge sedan jag provade något nytt. Så vi gjorde upp om att vi skulle komma dit på torsdagen och åka utför. Sen lade vi på luren.

Några timmar senare kommer min sambo hem:
-Hej älskling, vet du, på torsdag ska vi till våra vänner och åka utför, typ slalom.
-Men varken du eller jag åker ju utför, sa hon
-Nej, inte normalt sett, men jag tänkte det kunde vara kul att trilla lite. Bättre att passa på nu innan benskörheten slår in. Det är inte många år dit vettu.

Hon var väl lite skeptisk i början, men insåg väl efter ett tag att det kunde vara kul att bredda sina upplevelser något mer än att bara sitta och dega i soffan framför Animal planet på en ledig torsdag.

Dagen kom och vi begav oss av med våra vänner till slalombacken och skiduthyrningen. Jag går fram till disken och mannen där bakom frågade vänligt:
-Hej, vad kan jag hjälpa dig med.
-Jag skulle vilja hyra ett par rejäla nybörjarskidor.
-Javisst, hur mycket nybörjare är du?
-Mycket, har aldrig åkt utför förut, detta är första gången.

Då häver sig mina vänners sexåriga bedårande dotter fram på tå vi disken och säger :
-Och, vet du, vi har kameran med oss för att ta kort när de ramlar ti hi hi hi!
Barn, de är för underbara alltså.

Med skidor under fötterna, hjälm på huvudet och en lånad skitutstyrsel från tidigt 90-tal (kiss-gula byxor och ollon-lila jacka), plogar jag mig fem minuter senare försiktigt ned för barnbacken (för jag har hört att ploga är jätteviktigt att kunna). Det är ju tur att man inte är 15 längre och bryr sig om hur man ser ut.

När dagen är slut har jag tagit mig ned för "mellanbacken" flertalet gånger utan att ramla. Totala antalet vurpor är ensiffrigt och bara en gång har bindningen löst ut. Det är inte utan att man är lite stolt. (och inte en enda vurpa kom med på kort ha ha)

Det som är lite irriterande är dock att värd-parets yngste son, som är fyra, ideligen plogar ifrån mig och undrar när vi ska åka i stora backen. Och det gör han inte för att vara kaxig utan för att stora backen är roligare.

Det är nu det är lätt att bli avundsjuk på de små hjälmfotingarna (det är ju så de ser ut, hjälm och pjäxor) men som ingenjör ser man ju till rena fakta:
Både lille-plutt och jag har samma friktionskoefficient under skidorna.
Men eftersom jag väger minst fem gånger mer, är kraften som vill slänga mig utför branten fem gånger större. Så vid en sväng måste jag, med samma friktionskoefficient under skidan, omrikta en fem gånger större kraft än lilleman, samtidigt som min tyngdpunkt befinner sig tre gånger högre över havet än hans.

Men skit samma hur många meter över havet jag har naveln. Skidas utför ska det göras fler gånger. Oavsett om det är barnbacke eller inte.

Min eftermiddag!

Igår vad jag med om något riktigt rolig, men det tänker jag först berätta om imorgon. (tar för lång tid att skriva nu). Idag gick jag förbi det här fågelbordet och insåg: Just ja, snölast på tak.


Men jag har tur, vårt hustak är brant så det behöver inte skottas. Växthuset däremot har jätteklent tak. Det består ju bara av glas. Därför var det dags att skotta det taket, igen. tredje gången den här vintern. Växthus ger banne mig arbete året runt.

När jag var klar med växthuset kom jag på att vi har en balkong som vi aldrig använder, ovan på verandan. Den har nog mycket snö på sig nu. Och mycket riktigt. Jag höll inte på att få upp dörren. Fick upp en 25cm bred springa, men sen var det stop. Men vilja våld och vaselin löser många problem.

Det låg 70cm blötsnö över hela balkongen, dvs nästan ända upp till räcket. Så det var bara att hugga i. Insåg att det nog inte är så tokigt att ha gjort ryggövningar på gymet ibland.

Klockan åtta på kvällen var jag färdig med all snöskottning, och det är dags för mat tycker jag. Det visar sig att det som finns att tillgå är rester. Jul-rester. Förutom potatisen, den koktes i förrgår. Men det finns ju rester och så finns det ju rester.

Tre sorters sill, rökt lax, syltad vitlök och en skivad tomat,( för färgens skull). Sen hittade jag även lite flytande rester i kylen som köptes till jul och behövde gå åt.

Sjukt?!?!

Är lite orolig över mig själv just nu. De finns tydliga tecken på.. Äh, det är rent uppenbart att jag fått någon sorts psyko "gubb-villa-ägare-sjuka".
Idag gick jag upp en halvtimme tidigare för att skotta garageuppfarten (innan frukost) då det snöade igår kväll när jag lade mig. Detta gör jag eftersom:
"En välskottad garageuppfart är lika vacker som en nyklipp gräsmatta" (och jag slipper skotta efter jobbet) . Men jag tar inte ens bilen till jobbet, jag går!

Jag känner mig "gubbig"
Jag är ingenjör, jag ska tycka: skottat=bilen kommer fram (punkt).
Det har sina skadliga sidor att vara villaägare. Jag har fasen blivit sjuk!

Här var det nyskottat!

Ännu en julklapp

Min fästmö fick en julklapp av det företag hon jobbar på. Ett lakans-set av märket Newport. Ska tydligen vara amerikanskt av någon sort, men jag misstänker skarpt att det är producerat i Indien, Kina eller Bangladesh.

Förutom att dessa länder har stor textilindustri så fullkomligt stank lakanen av impregneringsmedel. Luktade som en blandning av skumplast och lacknafta. Det är intressant när doften från sängkläderna konkurrerar om utrymme med andra juldofter som hyacint och apelsin. Varje dag, en ny upplevelse liksom.

Därför fick hela tyg-lasset åka en längre omgång på 40grader i vår tvättmaskin. Tyvärr hjälpte inte det. När jag hängde upp dem stank de fortfarande. Massor. Så de åkte in igen och temperaturvredet gick upp till 60grader.

Trots den ökade temperaturen och den längre tvätt tiden luktade sängkläderna fortfarande skumplast och lacknafta när jag tog ut dem ur maskinen. Trött som jag var tänkte jag ge det en liten chans och hängde upp grejerna på tork. Kanske skulle det försvinna i torrt tillstånd.

Jag vet inte hur jag tänkte, men jag tänkte inte rätt. Därför åkte de ikväll in i tvättmaskinen igen, en tredje omgång. även denna gång 60grader. (vill inte börja med att tvätta sönder ett par mörkblå lakan i 90grader).

Jag är normalt inte en som står och tok-glor på tvättmaskinen, men ikväll fick jag syn på den när den för tredje gången tvättade den stinkande julklappen.



Och nu förstod jag vad det var för fel. Lakanen hade fått Rabies. Lödder i hela tvättmaskinen. Det var därför de luktade och betedde sig så konstigt. Tack och lov använde jag antiseptiskt sköljmedel den här gången, och resultatet lät inte vänta på sig. Ikväll kunde jag hänga luktfria lakan.

Men jag kan inte låta bli att tänka på två saker:
1. Är det så konstigt att våra kroppar utvecklar massa allergier med så mycket kemikalier omkring oss.
2. Undrar om skiten fastnar i kommunens reningsverk eller om det försvinner ut i något dike och impregnerar något annat?

(Nej, jag använde inte antiseptiskt sköljmedel, vi har något parfymfritt från skona tror jag)

What a feeling!

Kände för att rocka loss lite till Irene Caras hit från 80-tals filmen "Flashdance", drog igång Spotify och sökte på "what a feeling". Fick flera korrekta träffar och så den här...

What a feeling!?!?!

Tror ni att den är utgiven på Bert Karlssons skivbolag "marianne"?

Slemmig kost?

Det är ju rent ut sagt otroligt populärt att börja det nya året med nyttiga och hälsosamma kostvanor. Mitt i smällkallaste vintern blir vi 100% medvetna om att Beach 2011 kommer vara här snabbare än vi tror.

Funderar därför själv att försöka vara lite "hipp" och "inne" eller vad det kan tänkas heta nuförtiden, och stoppar därför ett paket fullkorns nudlar i varukorgen på ICA istället för vanliga snabbmakaroner.

Och så får jag syn på en såndär lergryta man har i ugnen. Och får för mig någonstans att det är ett nyttigt sätt att tillaga kött på. Och mört och gott ska det visst bli också... bara fördelar. Tills jag kommer nära och läser på kartongen.


Då ändrar jag mig. Spelar ingen roll hur nyttigt det är. Jag tänker fortsätta laga min mat utan massa schlem. Inte för att jag är särskilt kräs-magad, men jag vet ju hur vi döper saker och ting här hemma.

"Älskling, jag köpte en köttbit idag så det blir slem-gryta ikväll".
"Vi får gäster i helgen vad tror du om lite Slem och pressad potatis och rött vin?"
"Hur vill du ha köttet? slem-kokt eller gryt-kokt?"
etc.

När man har allt men vill ha mer

När vi höll på och klä oss inför nyårsfesten i fredagskväll hade jag tappat bort mitt skärp. Jag rotade som en tok i min garderob, och se vad jag hittade. En julklapp till kära sambon som jag helt glömt bort.

Och vet ni, det fanns två modeller att välja mellan!

En Tepåseurklämmare, för att få ur de sista dropparna ur tepåsen. Det är helt enkelt en stor pincett i rostfritt. Man ska aldrig säga aldrig men det känns som om detta är en produkt som ligger i slutet av näringskedjan, en såndär man uppfinner när allt annat (viktigt) är uppfunnet.

För rent ekonomiskt går det inte att klämma ur så mycket extra te ur påsarna att klämman betalar sig under sin livstid. Alltså måste det vara den torra droppfria påsen vi vill få genom att köpa denna tingest. Vad är då alternativet till att ha en droppfri tepåse?

Låta den rinna av mot tekoppens kant och sedan raskt lägga den i en liten mugg/skål/tallrik vid sidan om (en sån som redan finns hemma). Denna mugg/skål/tallrik går dessutom att hålla direkt invid temuggen för att slippa spill.

Förmodligen finns den för att den tillför lite civilisation till te-stunden. Istället för att slabba med en sked (som det egentligen ska röras med) eller extra fat, har vi fått ett för ändamålet avsett verktyg. Och länge ansågs det ju att det var just användandet av verktyg som skilde oss från aporna (och övriga djur). (Men jag har sett på animal planet att massor av djur använder sig av verktyg).

Därför var det inte bara en försenad julklapp min sambo fick, hon fick även en bit civilisation.

Varför jag köpte den om den nu är så onödig? Just för att den är onödig... det är ju jättekul för en prylgalen ingenjör.


Och för alla er som minns inlägget om Människotyper. Jag vill ju helst gå före, men som ni märker går jag efter... med block och penna. (suck)

Nytt år, samma röra

Idag har det som bekant varit dagen efter stora festen. Och även om jag lämnade nyårsfesten "lite glad i hatten" så slapp jag känna mig bakis idag. däremot har det väl inte gått fort någonstans direkt.

Eller jo, mag- och tarmfunktionen gick lite fortare där ett tag. Hittade nämligen de sista bitarna julskinka tillsammans med några sönderkokta potatisar i en plastlåda lite längre in i kylen med obestämt datum. Hackade ned allt i stekpannan och gjorde pytt i panna.

Dumt eller modigt? sak samma, nu är julskinkan slut och jag slipper få den serverad i arton olika varianter i januaris matlådor. Toapapper är dessutom relativt billigt.

I övrigt idag har jag glott på tv och konstaterat att det finn en sorts reklam som klart dominerar. Och det är inte tvättmedel eller dambindor. Det är dejting.

Match.com, Praship.com, Mötesplatsen mm. Tydligen känner vi oss mer ensamma på vintern. Kanske har Jul något med det hela att göra också, en helg som traditionellt och tvunget ska delas med någon. Pengar verkar det finnas att hämta hos singlar, de verkar spendera mycket pengar med tanke på vad med reklamtid det köps in.

Och det finns verkligen hela spannet. De mer seriösa Match.com eDarling eller den som jag precis såg:Singel-dejting.se. En kvinna vaknar upp bredvid en man och kallar honom för fel namn.. men oj.. ha ha, så tokigt. "Lev livet och träffa nya partners, vi hjälper dig".

Koppleriverksamhet trodde jag sånt hette. Lite finare namn bara än "knullkontakt.se". ( Den sajten lärde jag mig när jag var telefonförsäljare. En kollega som jobbat länge och var duktig säljare satt och surfade lite i smyg när "ingen såg", vilket halva avdelningen gjorde eftersom han satt med ryggen åt oss, samtidigt som han satt och körde sitt säljsnack. Och blev det affär så bytte han bara fönster. Till historien hör att han hade absolut högst försäljnings siffror på hela avdelningen, så alla chefer såg mellan fingrarna).