Vi håller just nu på att röja i källaren. Tanken är att det inom ett år ska kunna bli en tvättstuga där. Just nu har vi ingen tvättstuga. Vi har mer eller mindre bara en "tvättmöjlighet" med två maskiner ståendes på varandra inskjutna inunder trappen på husets minsta toalett.
Men i källare (och i övriga huset men oftast lite mer i källaren) kan det finnas radon. Därför har jag idag beställt mätdosor för radon. Jag har även passat på att nyttja nätet och läsa på lite om radon.
Radonmätning ska göras på hösten/vintern, annars gills inte resultatet. Radon är en ädelgas som väldigt lätt faller sönder i sk radondöttrar. Det är radondöttrarna som är farliga och kan ge lungcancer. Radonet mäts i Bq/m3 (Becquerel per kubikmeter). Gränsvärdet i Sverige är 200Bq/m3.
Så om jag nu skulle råka ha 600Bq/m3 i min källare skulle ingen vilja vara där. Alla skulle vara rädda för den där läskiga Becquerellen. Jag skulle få tvätta helt själv och förmodligen hålla andan medan jag sorterar tvätt. Värdet på huset skulle minska vid försäljning om det kom fram att vi har 600Bq/m3 i källaren men inte ännu försökt göra något åt det, som att tex bygga bort det med ventilation.
Men så hittade jag den HÄR pdf:en om lungcancer och radon. Och vilka är det som också burkar få lungcancer? Jo, rökare. Och precis som att panodil kan tas i kombination med andra smärtstillande läkemedel för att förbättra effekten, så fungera tydligen radon likadant för rökare och lungcancer. Och det är nu det börjar bli lite "roligt" eller vad man nu ska säga. Se bilden nedan:
De flesta skulle tycka det vore obehagligt att vistas i en källare om de visste radonhalten låg på 600Bq/m3 när gränsvärdet är 200Bq/m3. Dvs få trippel dos av tillåtet maxvärde. De skulle riktigt känna hur sköldkörteln svullnar och lungcancern kommer krypande.
Men oavsett om jag har 600Bq/m3 eller 700Bq/m3, har en rökare som inte vistas i ett radonhus 10ggr större risk att drabbas av lungcancer. Kliver samma rökare in i ett hus som ligger på gränsvärdet 200Bq/m3 är risken 12ggr större. Och står han bredvid mig i 600Bq/m3 har han 20ggr större risk att få cancer än jag.
Ändå tycker många att det mer självklart att bygga bort radonet i källaren för en kostnad av 40 000kr än att sluta röka. Men jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker. Jag vet bara att jag inte röker. Och det känns ju nästan som att det där med att bygga bort radon är något man mest gör för sina rökande vänner.
torsdag 13 oktober 2011
onsdag 12 oktober 2011
Arbetsbyxor
Som husägare händer det lite nu och då att jag ikläder mig oömma kläder och leker hemmafixare av någorlunda Matin Timell-mått. Men till skillnad från Mr Timell har jag inga direkta proffskläder. Min stil är lite mer som en Portugisisk byggarbetare, dvs avlagda jeans och trasig t-shirt.
Det dunkar alldeles utmärkt, skruven dras i ändå och ingen gnäller över färgfläckar på byxorna. Enda gången är de tillfälle man ska hantverka lite och det även kräver viss vighet. Då är jeans inte alltid det optimala valet. Särskilt inte då snickar-jeans brukar vara några gamla avlagda (trånga?) saker.
Därför har min sambo sagt åt mig vid flertalet tillfällen att jag ska skaffa mig ett par "riktiga" arbetsbyxor. Men det har liksom inte blivit av.
Igår var jag ute hos N&N och hjälpte till med deras husrenovering. (därav utebliven bloggning igår, blev trött). Jag hjälpte till och med isolering på lite högre höjd, och det blev en del klättra. Och just när jag höll på att klättra och tänja mina privata gränser för vighet i jeans, insåg jag att ett par "riktiga arbetsbyxor" nog inte skulle vara så tokigt i alla fall.
Så idag efter jobbet for jag och införskaffade mig ett par äkta Fristads byxor för 645kr. Med dessa på benen satte jag mig i bilen för att idag igen åka ut till N&N och inviga den. Takarbete eller väggpanel stod på "att göra" listan. En lagom utmaning för mina nya byxor.
Men det blir aldrig som man tänkt sig. De låg lite efter i tidsschemat för dagen. Så det kunde inte bli något tak, eller någon panel. Däremot kunde jag ställa mig och diska, för det var det ingen som hunnit med. Och när jag ändå stod i köket kunde jag ju laga middag också.
Så nu vet jag. Mina nya arbetsbyxor fungerar kanon i köket. Undrar hur de fungerar att bygga i?
Det dunkar alldeles utmärkt, skruven dras i ändå och ingen gnäller över färgfläckar på byxorna. Enda gången är de tillfälle man ska hantverka lite och det även kräver viss vighet. Då är jeans inte alltid det optimala valet. Särskilt inte då snickar-jeans brukar vara några gamla avlagda (trånga?) saker.
Därför har min sambo sagt åt mig vid flertalet tillfällen att jag ska skaffa mig ett par "riktiga" arbetsbyxor. Men det har liksom inte blivit av.
Igår var jag ute hos N&N och hjälpte till med deras husrenovering. (därav utebliven bloggning igår, blev trött). Jag hjälpte till och med isolering på lite högre höjd, och det blev en del klättra. Och just när jag höll på att klättra och tänja mina privata gränser för vighet i jeans, insåg jag att ett par "riktiga arbetsbyxor" nog inte skulle vara så tokigt i alla fall.
Så idag efter jobbet for jag och införskaffade mig ett par äkta Fristads byxor för 645kr. Med dessa på benen satte jag mig i bilen för att idag igen åka ut till N&N och inviga den. Takarbete eller väggpanel stod på "att göra" listan. En lagom utmaning för mina nya byxor.
Men det blir aldrig som man tänkt sig. De låg lite efter i tidsschemat för dagen. Så det kunde inte bli något tak, eller någon panel. Däremot kunde jag ställa mig och diska, för det var det ingen som hunnit med. Och när jag ändå stod i köket kunde jag ju laga middag också.
Så nu vet jag. Mina nya arbetsbyxor fungerar kanon i köket. Undrar hur de fungerar att bygga i?
måndag 10 oktober 2011
Klassträff
Det var klassträff i helgen. Lördags kväll närmare bestämt. Och för att vara lite ordentlig och vuxen hade jag i förväg kommit överens att samåka hem med en fd. klasskompis som bor nära. En mamma som skulle vara nykter och åka hem till sina barn klockan 22. Passade mig utmärkt.
Men något gick lite fel. Vi hade jättetrevligt hela tiden, många skratt. Men jag tror det är att jag inte riktigt tål plankstek.(Alltså, plankstek,vem kom på det? Var det Tore Vretman? Vi har slut på tallrikar, ja men titta, de bygger om här utanför vi tar en plankbit och lägger köttet på. Och så kan vi ta extra betalt).
Det kan tänkas att min plankstek gjordes på en bit tryckimpregnerat planka. Eller så skulle var det den där tredje flaskan med vin som beställdes in. Hur som helst. När maten var uppäten och stället höll på att stänga, var det några som fick för sig att ett dansgolv, det borde vi ta och leta upp ett.
Jag förstår inte varför jag tyckte det var en bra idé. Betala 100kr för att få trängas med andra i en svettig lokal med en ljudvolym så hög att det absolut inte går att prata. Alls. Och på sådana ställen söker sig svenskarna för att försöka hitta en partner. Jag är evinnerligt glad att jag redan har en.
Jag gick till baren och skulle beställa mig en "Long Island Ice-tea". Men jag mindes inte vad den hette, så jagsa skrek till damen bakom bardisken:
-Jag vill ha en såndär drink med typ tre spritsorter och så cola!
En minut senare stod jag och betalade för tre rom och cola. Kanske inte vad jag tänkt mig. Men jag orkade inte tjafsa. Hon hade i alla fall inte hört mitt klagomål. (Såhär i efterhand är det ju tur att jag mindes fel. Det ska vara fem spritsorter i Long Island Ice-tea). Sak samma, jag kunde nu betraktas som lite generös, då jag delade med mig av glasen.
För någonstans kom nämligen erfarenheten fram. (det är inte ofta, men det händer). Gustav, om du inte lyckas beställa den sprit du vill ha, är det förmodligen något du inte heller ska ha. Därför beställde jag strax efter en apelsinjuice. Den var god. Och faktiskt, det räddade söndagen. Jag blev inte bakis.
Men något gick lite fel. Vi hade jättetrevligt hela tiden, många skratt. Men jag tror det är att jag inte riktigt tål plankstek.(Alltså, plankstek,vem kom på det? Var det Tore Vretman? Vi har slut på tallrikar, ja men titta, de bygger om här utanför vi tar en plankbit och lägger köttet på. Och så kan vi ta extra betalt).
Det kan tänkas att min plankstek gjordes på en bit tryckimpregnerat planka. Eller så skulle var det den där tredje flaskan med vin som beställdes in. Hur som helst. När maten var uppäten och stället höll på att stänga, var det några som fick för sig att ett dansgolv, det borde vi ta och leta upp ett.
Jag förstår inte varför jag tyckte det var en bra idé. Betala 100kr för att få trängas med andra i en svettig lokal med en ljudvolym så hög att det absolut inte går att prata. Alls. Och på sådana ställen söker sig svenskarna för att försöka hitta en partner. Jag är evinnerligt glad att jag redan har en.
Jag gick till baren och skulle beställa mig en "Long Island Ice-tea". Men jag mindes inte vad den hette, så jag
-Jag vill ha en såndär drink med typ tre spritsorter och så cola!
En minut senare stod jag och betalade för tre rom och cola. Kanske inte vad jag tänkt mig. Men jag orkade inte tjafsa. Hon hade i alla fall inte hört mitt klagomål. (Såhär i efterhand är det ju tur att jag mindes fel. Det ska vara fem spritsorter i Long Island Ice-tea). Sak samma, jag kunde nu betraktas som lite generös, då jag delade med mig av glasen.
För någonstans kom nämligen erfarenheten fram. (det är inte ofta, men det händer). Gustav, om du inte lyckas beställa den sprit du vill ha, är det förmodligen något du inte heller ska ha. Därför beställde jag strax efter en apelsinjuice. Den var god. Och faktiskt, det räddade söndagen. Jag blev inte bakis.
fredag 7 oktober 2011
Fördomsfullt resonemang
Rosa bandet kampanjen går för fullt. Den samlar pengar för att bekämpa bröstcancer. Det är bra. Cancer är dåligt, bröst är bra. Som kille tycker jag om bröst. De är mysiga. Särskilt att klämma på litegranna försiktigt sådär.
Men alla stödkampanjgrejer är rosa. Hetro-killar köper inte rosa grejer, de köper hårdrocks-svarta grejer, eller möjligen mörkblå. Homo-killar däremot, de gillar rosa. De har helt plötsligt massor med rosa saker att välja på.
Kontentan av det hela: Hetro-killar är beroende av homo-killar för att ha mysiga bröst att klämma på.
torsdag 6 oktober 2011
På tv just nu....
Nu när det börjar bli sådär riktigt höstmörkt och höstregnigt, tänkte jag att det kunde vara mysigt att sitta under en filt i soffan med min mysiga sambo och titta på film. Trädgården kommer ju inte heller att ta lika mycket tid i vinter som den gjorde i somras. Därför beställde vi jag Canal+ film.
Det är ett paket med ett gäng filmkanaler från Canal+.Ofta rätt bra filmer. Men nu har vi helt plötsligt inte tid att se på film eftersom vi hittar på så mycket husrenovering. Och för att känna att pengarna inte är helt bortkastade vill man ju försöka hinna titta lite i alla fall.
Så idag har jag sett en film med Mel Gibson och Julia Roberts, Conspiracy Theory. Och nu är det dags att gå och lägga sig. Igår satt jag också och tittade på en film. Men så somnade jag i soffan framför tv:n och vaknade vid halv två och slår upp ögonen.
Och vad får jag får se, yrvaken och förvirrad mitt i natten mitt på stora HD-tv:n. En extrem närbild på två jättekön som har samlag. Nattetid körs det tydligen Erotik på vissa av filmkanalerna. Ni får tro vad ni vill, men det är inte trevligt att vakna till sånt. Inte alls. Det är farligt att somna framför tv:n nu. Det kan lätt ge mardrömmar.
Det är ett paket med ett gäng filmkanaler från Canal+.Ofta rätt bra filmer. Men nu har vi helt plötsligt inte tid att se på film eftersom vi hittar på så mycket husrenovering. Och för att känna att pengarna inte är helt bortkastade vill man ju försöka hinna titta lite i alla fall.
Så idag har jag sett en film med Mel Gibson och Julia Roberts, Conspiracy Theory. Och nu är det dags att gå och lägga sig. Igår satt jag också och tittade på en film. Men så somnade jag i soffan framför tv:n och vaknade vid halv två och slår upp ögonen.
Och vad får jag får se, yrvaken och förvirrad mitt i natten mitt på stora HD-tv:n. En extrem närbild på två jättekön som har samlag. Nattetid körs det tydligen Erotik på vissa av filmkanalerna. Ni får tro vad ni vill, men det är inte trevligt att vakna till sånt. Inte alls. Det är farligt att somna framför tv:n nu. Det kan lätt ge mardrömmar.
onsdag 5 oktober 2011
Renovera lite....
Igår var det kanelbullens dag.Det firade jag med att äta flertalet torra brödskivor med kaviar utan bordsmargarin. Det var kanske inte att jämföra med en kanelbulle, men jag blev varken tjock, eller fick behaglig andedräkt.
Förutom att inte äta kanelbullar, har jag istället börjat spendera mer tid på renovering av vårt hus. I början var jag noga med att vi skulle göra en sak i taget för att inte behöva bo mitt i en byggarbetsplats. Helt plötsligt har jag kommit på mig själv att den regeln inte gäller längre.
Vi gräver upp och dränerar runt huset, byter källardörr, planerar nytt matrum. (nu är det "bara" tapeterna kvar att bestämma), river, röjer och fräschar till i källaren. Det sistnämnda gjorde jag igår kväll. Någon ägare någon gång i tiden har satt upp träpanel mot källarväggen. Då blir det fukt bakom. Därför ska den ned. Bakom träpanelen hittade jag en grov elkabel med några färggranna igentejpade tåtar.
Den kunde jag följa tillbaka till proppskåpet. Det ser ut att kunna vara en tre-fas ledning, en såndärpå 400Volt. Just för tillfället vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den. Kanske blir bra att ha till jul att driva något ljus-spektakel. Den som lever får se. Det är lite "spännign" (jättedålig vits) att renovera ett gammalt hus.
Förutom att inte äta kanelbullar, har jag istället börjat spendera mer tid på renovering av vårt hus. I början var jag noga med att vi skulle göra en sak i taget för att inte behöva bo mitt i en byggarbetsplats. Helt plötsligt har jag kommit på mig själv att den regeln inte gäller längre.
Vi gräver upp och dränerar runt huset, byter källardörr, planerar nytt matrum. (nu är det "bara" tapeterna kvar att bestämma), river, röjer och fräschar till i källaren. Det sistnämnda gjorde jag igår kväll. Någon ägare någon gång i tiden har satt upp träpanel mot källarväggen. Då blir det fukt bakom. Därför ska den ned. Bakom träpanelen hittade jag en grov elkabel med några färggranna igentejpade tåtar.
Den kunde jag följa tillbaka till proppskåpet. Det ser ut att kunna vara en tre-fas ledning, en såndärpå 400Volt. Just för tillfället vet jag inte riktigt vad jag ska göra med den. Kanske blir bra att ha till jul att driva något ljus-spektakel. Den som lever får se. Det är lite "spännign" (jättedålig vits) att renovera ett gammalt hus.
tisdag 4 oktober 2011
Koll på livet
Glocalnet fick för sig att vi inte behövde internet igår. Därför blev det inget bloggande. Vet inte riktigt vad de hade lyckats göra, men nu funkar det igen. Däremot verkar det som om de har problem med samtliga kunder i norrland. Det är låg Glocalnet.
Jag har förresten glömt att berätta att jag var i Spanien förra veckan. En snabbresa för jobbet. Jag fick under denna resa en till frisyr på min "Världens fulaste frisyrer" lista. Hittils är listan inte särskilt lång. Ärligt talat vet jag inte om den riktigt klassas som lista, för den hade fram till innan resan bara en frisyr, nämligen den Tjeckiska hockey-frillan.
Just den Tjeckiska är något värre än den tyska. Båda förvärras med att kompletteras med mustasch. Men nu har listan förlängts till sin dubbla längd. På delad förstaplats kommer nämligen den Spanska Comb-overn. Spanska män visade sig vara fantastiskt duktiga att med hjälp av rikliga mängder hårpomada, verkligen försöka täcka ofantligt stora flintar med på tok för lite hår.
Den mängden energi och fantasi som folk har lagt ned. Rena konstverk, som gav totalt motsatt effekt. Istället för att dölja, blev det så uppenbart att det fanns något de försökte dölja.
På grund av vissa regler om etik och moral, har jag tyvärr inga bildbevis, eftersom det anses ofint att dra fram systemkameran och ta flygfoton från ovan för att dokumentera det hela. Funderade ett tag på om de inte kunde söka glesbyggdsstöd från EU. Sen funderade jag också om det inte hade sett mindre uppenbart ut om man först målade flinten svart, innan man kammade över.
Från det ena till det andra. Bytte plan på terminal4 i Madrid. Den är nybyggd och hyfsat fräsch. Men lång. Flygplatser brukar vara stora och långa, men den här är bara en enda lååång hall. 1km ungefär för att vara mer exakt. Vet ni hur mycket man får springa när man kommer in i ena änden och ska ta ett anslutande plan i andra änden. svar: En hel del. Men det är hela tiden rakt fram, tack och lov.
Rakt fram på spansk skyltning är en pil nedåt. På Arlanda i Stockholm är det uppåt. Gissa vem som i sin vilda jakt på anslutningsflyg försökte hitta en skylt som visade var hissen eller trappan till våningen inunder var. Det var bökigt. Men jag hann i alla fall.
Jag har förresten glömt att berätta att jag var i Spanien förra veckan. En snabbresa för jobbet. Jag fick under denna resa en till frisyr på min "Världens fulaste frisyrer" lista. Hittils är listan inte särskilt lång. Ärligt talat vet jag inte om den riktigt klassas som lista, för den hade fram till innan resan bara en frisyr, nämligen den Tjeckiska hockey-frillan.
Just den Tjeckiska är något värre än den tyska. Båda förvärras med att kompletteras med mustasch. Men nu har listan förlängts till sin dubbla längd. På delad förstaplats kommer nämligen den Spanska Comb-overn. Spanska män visade sig vara fantastiskt duktiga att med hjälp av rikliga mängder hårpomada, verkligen försöka täcka ofantligt stora flintar med på tok för lite hår.
Den mängden energi och fantasi som folk har lagt ned. Rena konstverk, som gav totalt motsatt effekt. Istället för att dölja, blev det så uppenbart att det fanns något de försökte dölja.
På grund av vissa regler om etik och moral, har jag tyvärr inga bildbevis, eftersom det anses ofint att dra fram systemkameran och ta flygfoton från ovan för att dokumentera det hela. Funderade ett tag på om de inte kunde söka glesbyggdsstöd från EU. Sen funderade jag också om det inte hade sett mindre uppenbart ut om man först målade flinten svart, innan man kammade över.
Från det ena till det andra. Bytte plan på terminal4 i Madrid. Den är nybyggd och hyfsat fräsch. Men lång. Flygplatser brukar vara stora och långa, men den här är bara en enda lååång hall. 1km ungefär för att vara mer exakt. Vet ni hur mycket man får springa när man kommer in i ena änden och ska ta ett anslutande plan i andra änden. svar: En hel del. Men det är hela tiden rakt fram, tack och lov.
Rakt fram på spansk skyltning är en pil nedåt. På Arlanda i Stockholm är det uppåt. Gissa vem som i sin vilda jakt på anslutningsflyg försökte hitta en skylt som visade var hissen eller trappan till våningen inunder var. Det var bökigt. Men jag hann i alla fall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

