Idag vid frukost spände min kära sambo ögonen i mig och sa:
-Jag vore glad om vi inte drog ut på tiden allt för mycket idag, jag tänkte att vi skulle ta oss iväg och handla lite.
Ok, hon säger jag gör, brukar funka smidigast. Men, i det här fallet hade jag ett lite ess i ärmen på luvtröjan. Jag är karl.
Efter frukost (vilket hon avslutade innan mig) hoppade hon direkt in i duschen. Sen ska det torkas, blåsas hår, väljas kläder, matchas strumpor, spraya och fluffa hår, smink etc.
Precis innan "smink" reser jag mig ur soffan, och nyttjar det faktum att jag är karl. Drar på mig jeansen och ger min hals två små duschar au de toilet och stoppar in tre stimorol i munnen. KLART!
Det lustiga i det hela är att det nästan är godkänt för en karl att göra såhär. Hade en tjej gjort det hade det kallats för akutlösning. Vi karlar kan kalla det för "shopping-lösning" och komma undan med det.
Varför måste en kvinna alltid lukta nyplockade skogs-smultron och vi karlar klarar oss undan så länge vi inte luktar nydränerat avlopp?
Och skulle nu en kvinna komma och säga att jag luktar illa kan jag alltid säga "jag luktar karl". Skulle en karl komma med påståendet att jag borde fräscha till mig kan jag alltid kontra med att ifrågasätta hans hetrosexualitet. Varför är det så?
Är det vi karlar som varit smarta och satt en lägre standard eller är det samhället som inte har högre tankar om oss?
lördag 27 februari 2010
fredag 26 februari 2010
Kommunikation
Kommunikation i ett förhållande är festligt. Ju längre tiden går desto färre ord behövs för att uttrycka något större. På det viset kan man nästan säga att vi män utvecklar vår kvinnliga sida och lär oss tolka in saker som inte sägs. Alla förhållanden har sitt "hemliga språk"
För mig och min sambo betyder tex pannkakor till middag, att det är jag som vispar ihop smeten och steker pannkakorna. Oavsett vem som kom med idé om pannkakor till middag.
Varför? För att jag ända sedan barnsben stekt otroligt mycket pannkakor och därför är bättre på det.
Det är ytterst få pannkakor som misslyckas när jag steker, alla brukar hålla ihop och bli jämt bruna på båda sidor. Och skulle någon börja trasa sönder, går det ofta att rädda. Därför gör det mig inget att jag fått just pannkaksbiten i förhållandet. Det stärker mitt manliga ego lite.
Med den bakgrundsfakta om kommunikation och pannkakor förstår ni varför man blir alldeles varm i kroppen när man sitter på jobbet och får följande SMS av sambon:
Jävla kukpannkakor!
Det betyder ju: "Kom hem, det går inte som jag vill. Jag vill ha dig här. Jag vill att du står framför spisen och steker pannkakor så att jag kan stå bakom med handen i din bakficka, kika över axeln och hoppas på att du ska misslyckas lite så att jag får en liten bit i förväg innan maten."
"Jävla kukpannkakor", veckans mysigaste sms :)
För mig och min sambo betyder tex pannkakor till middag, att det är jag som vispar ihop smeten och steker pannkakorna. Oavsett vem som kom med idé om pannkakor till middag.
Varför? För att jag ända sedan barnsben stekt otroligt mycket pannkakor och därför är bättre på det.
Det är ytterst få pannkakor som misslyckas när jag steker, alla brukar hålla ihop och bli jämt bruna på båda sidor. Och skulle någon börja trasa sönder, går det ofta att rädda. Därför gör det mig inget att jag fått just pannkaksbiten i förhållandet. Det stärker mitt manliga ego lite.
Med den bakgrundsfakta om kommunikation och pannkakor förstår ni varför man blir alldeles varm i kroppen när man sitter på jobbet och får följande SMS av sambon:
Jävla kukpannkakor!
Det betyder ju: "Kom hem, det går inte som jag vill. Jag vill ha dig här. Jag vill att du står framför spisen och steker pannkakor så att jag kan stå bakom med handen i din bakficka, kika över axeln och hoppas på att du ska misslyckas lite så att jag får en liten bit i förväg innan maten."
"Jävla kukpannkakor", veckans mysigaste sms :)
Konsten om att vara tyst.
Samhället och dess förskrivna regler är fantastiska. Var tyst och se stark ut så är det ingen som ifrågasätter dig. Idag har jag varit på möte/konferens hela eftermiddagen/kvällen. Anledningen till min närvaro var att min chef tyckte att det var bra för "framtida arbete".
Därför tog jag mig till möteslokalen som låg utanför företagets område. Väl på plats kände jag igen flertalet av personerna, MEN, jag hade inget övrigt gemensamt med folket som var där. Jag hälsade vänligt på några av dem, slog mig ned i min stol och satte mig med mitt anteckningsblock.
Mötet öppnades och samtalen började. Och eftersom jag inte hade något med dem att göra satt jag tyst. Vid första tillfället jag blev tillfrågad, var det självklara svaret JA. Likaså den andra gången jag fick en fråga. Där emellan satt jag tyst. Tredje frågan var klurigare, för den fick jag på första fikarasten: Vad gör du här??
Vad svarar man på en sån fråga när man själv inte vet? Jag improviserade och gjorde mitt bästa.
-Jag hörde att det vankade gratis mat så jag tänkte varför inte??
Det roliga är att alla nöjer sig med ett sånt svar och inte ifrågasätter mer utan bara skrattar och pratar vidare. mötet fortsatte och jag satt tyst.
Mötet närmade sig sitt slut och det blev dags för middag på stället vi var. Vi satte oss runt bordet och vips dök starkölen upp. Oj, tänkte jag. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
"Håll tyst" sade min hjärna, och det gjorde jag och drack upp ölen. Jag gjorde samma sak med vinet och whiskeyn efteråt.
Det är fantastiskt att arbeta åt stora företag. Man försvinner så lätt i mängden och tänk så väl det kan "drabba" en. Det här var ett bra projekt, jag hoppas på fler av samma sort. Särskilt när de betalar taxin hem. Undrar vad de förväntar sig av mig???
Därför tog jag mig till möteslokalen som låg utanför företagets område. Väl på plats kände jag igen flertalet av personerna, MEN, jag hade inget övrigt gemensamt med folket som var där. Jag hälsade vänligt på några av dem, slog mig ned i min stol och satte mig med mitt anteckningsblock.
Mötet öppnades och samtalen började. Och eftersom jag inte hade något med dem att göra satt jag tyst. Vid första tillfället jag blev tillfrågad, var det självklara svaret JA. Likaså den andra gången jag fick en fråga. Där emellan satt jag tyst. Tredje frågan var klurigare, för den fick jag på första fikarasten: Vad gör du här??
Vad svarar man på en sån fråga när man själv inte vet? Jag improviserade och gjorde mitt bästa.
-Jag hörde att det vankade gratis mat så jag tänkte varför inte??
Det roliga är att alla nöjer sig med ett sånt svar och inte ifrågasätter mer utan bara skrattar och pratar vidare. mötet fortsatte och jag satt tyst.
Mötet närmade sig sitt slut och det blev dags för middag på stället vi var. Vi satte oss runt bordet och vips dök starkölen upp. Oj, tänkte jag. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
"Håll tyst" sade min hjärna, och det gjorde jag och drack upp ölen. Jag gjorde samma sak med vinet och whiskeyn efteråt.
Det är fantastiskt att arbeta åt stora företag. Man försvinner så lätt i mängden och tänk så väl det kan "drabba" en. Det här var ett bra projekt, jag hoppas på fler av samma sort. Särskilt när de betalar taxin hem. Undrar vad de förväntar sig av mig???
onsdag 24 februari 2010
Om det hände män
Sitter och tittar på tv och det blir reklampaus. Och inte särskilt förvånande gör de reklam för dambindor. Denna gång är det Libresse, (jag tror det i alla fall). För att hitta på något nytt får man nu ett litet etui med någon möstrad utsida med rosor, prickar eller läderimitation.
Gud så töntigt! Är min första tanke. Kan inte de stackars flickorna få blöda ifred! Sen börjar jag tänka om. Tänka tvärtom, tänk om det var vi män som behövde herrbinda en gång i månaden.
Då skulle ett sånt etui inte vara någon nyhet. De skulle redan finnas i MASSOR olika utföranden, läder, borstad aluminium, rostfritt eller kolfiber. Det skulle finnas märkes-etuin med möjlighet till ingraverade initialer. Tampongetuin skulle naturligtvis också finnas, vad sägs om patronbältesutförande?
Självklart skulle det finnas massor av tidningar om ämnet, Män och Mens, Blood, Angry-days osv. Naturligtvis har vi män rätt att vara hemma fem dagar i månaden mot full betalning, det är ju naturen och inte vårt fel att vi mår dåligt.
Och när vi ändå håller på kan vi lägga över barnafödandet också. Det skulle ALDRIG vara mer än 2mil till en förlossningsklinik, var i landet du än bodde. Och i glesbyggden skulle det naturligt vis finnas särskilda barnmorske-helikoptrar, och BB-akut försedd med stora terrängfordon som garanterat skulle ta sig fram oavsett snöorkan eller jordbävning.
Behöver jag ens nämna vilken fantastisk utrustning dessa fordon skulle ha. De skulle ha ALLT i prylväg, samt två förlossningsläkare och kirurg. Och självklart med så mycket smärtstillande att det skulle räcka för att totalbedöva ett helt fotbollslag. För ni kvinnor kommer aldrig att förstå hur jävla ont det faktiskt gör.
Gud så töntigt! Är min första tanke. Kan inte de stackars flickorna få blöda ifred! Sen börjar jag tänka om. Tänka tvärtom, tänk om det var vi män som behövde herrbinda en gång i månaden.
Då skulle ett sånt etui inte vara någon nyhet. De skulle redan finnas i MASSOR olika utföranden, läder, borstad aluminium, rostfritt eller kolfiber. Det skulle finnas märkes-etuin med möjlighet till ingraverade initialer. Tampongetuin skulle naturligtvis också finnas, vad sägs om patronbältesutförande?
Självklart skulle det finnas massor av tidningar om ämnet, Män och Mens, Blood, Angry-days osv. Naturligtvis har vi män rätt att vara hemma fem dagar i månaden mot full betalning, det är ju naturen och inte vårt fel att vi mår dåligt.
Och när vi ändå håller på kan vi lägga över barnafödandet också. Det skulle ALDRIG vara mer än 2mil till en förlossningsklinik, var i landet du än bodde. Och i glesbyggden skulle det naturligt vis finnas särskilda barnmorske-helikoptrar, och BB-akut försedd med stora terrängfordon som garanterat skulle ta sig fram oavsett snöorkan eller jordbävning.
Behöver jag ens nämna vilken fantastisk utrustning dessa fordon skulle ha. De skulle ha ALLT i prylväg, samt två förlossningsläkare och kirurg. Och självklart med så mycket smärtstillande att det skulle räcka för att totalbedöva ett helt fotbollslag. För ni kvinnor kommer aldrig att förstå hur jävla ont det faktiskt gör.
tisdag 23 februari 2010
Det händer inte oss
Vi visste att husköp innebar vissa risker men den som inte chansar här i livet kommer ingen vart. Men i helgen så kom första indikationen och idag har jag gått och varit nervös hela dagen. När jag kom hem och frågade min sambo om besked nickade hon bara instämmande och sa JA.
Jag vet att man kan bo år i villa utan att det händer, och rätt skött så ska det gå att undvika. Men som nybliven villaägare är man ibland lite för entusiastisk och naiv, ser inte alls vart det är på väg och så PANG händer det: Vi är inbjudna till grannarna på middag!
Förstår ni vilken förödelse. Jag kommer vara tvungen att bära skjorta och le på icke arbetstid. Dessutom måste jag ta mig till ICA och införskaffa en Nobless-ask för man kan ju inte komma tomhänt, (eller ska jag jävlas och ge bort en blomma, en krukväxt, en begonia).
Och sen det värsta av allt. Vi måste ju bjuda tillbaka. Vi måste städa. Och laga riktig mat och bjuda på. För såndär färdig micro-mat gills tydligen inte som hemlagat trots att det står så på kartongen (enligt min mamma när jag bjöd henne).
Och sen då? Jag kommer att leva i ständig skräck att vara tvungen att le så fort jag ska hämta posten ifall de dyker upp. Och ovanpå det tvingas konversera om vädret också.
Maria-Vuxna människor har inte hamstrar- Vart går dina barn på dagis? Jag behöver kräksjuka NU!
Jag vet att man kan bo år i villa utan att det händer, och rätt skött så ska det gå att undvika. Men som nybliven villaägare är man ibland lite för entusiastisk och naiv, ser inte alls vart det är på väg och så PANG händer det: Vi är inbjudna till grannarna på middag!
Förstår ni vilken förödelse. Jag kommer vara tvungen att bära skjorta och le på icke arbetstid. Dessutom måste jag ta mig till ICA och införskaffa en Nobless-ask för man kan ju inte komma tomhänt, (eller ska jag jävlas och ge bort en blomma, en krukväxt, en begonia).
Och sen det värsta av allt. Vi måste ju bjuda tillbaka. Vi måste städa. Och laga riktig mat och bjuda på. För såndär färdig micro-mat gills tydligen inte som hemlagat trots att det står så på kartongen (enligt min mamma när jag bjöd henne).
Och sen då? Jag kommer att leva i ständig skräck att vara tvungen att le så fort jag ska hämta posten ifall de dyker upp. Och ovanpå det tvingas konversera om vädret också.
Maria-Vuxna människor har inte hamstrar- Vart går dina barn på dagis? Jag behöver kräksjuka NU!
måndag 22 februari 2010
Award
Jag har fått en "Blog Award" av Malla! Det är lite samma känsla som när ens vänner har ordnat ett surprise-party. Oj, jag! (Ti-hi).
Det medföljer vissa regler:
•Kopiera ”awarden” till din blogg.
•Länka till den som gav dig ”awarden”.
•Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
•Välj 7 andra bloggare som du skickar ”awarden” vidare till och länka dem.
•Skriv en kommentar i deras bloggar så att utmärkelsen uppmärksammas
Jag tar dem i punktorning.
- Kopiera ”awarden” till din blogg. KLART!
- Länk till Malla. KLART
- 7 intressanta saker om mig:
- Jag kan göra sånghäften i Word.
- Tycker att "sexiga underkläder" på tjejer mest ser ut att sitta obekvämt.
- Lärde mig jonglera när jag sorterade in mina tvättade kalsonger i garderoben.
- Kan gnola introt på Norges nationalsång.
- Tycker att minst tre champagnefrukostar borde införas i almanackan.
- Kan ta fram "curry-linjer" med slagruta.
- Läser i stort sett bara jobb-mail och serietidningen Larsson.
Sist jag läste en bok var för tre år sedan och det gjorde jag bara för att jag hade glömt bort hur det var att läsa en hel bok. Jag konstaterade efteråt att: det tog tid. Och det kan vara just tiden som gör att jag inte läser. Heltid med ibland övertid och så vill man ju ha lite fritid också. Det är sällan en slump att mina inlägg är gjorda vid 23-tiden på kvällen.
Men visst läser jag andras bloggar. Jag hoppar runt och läser lite här och lite där när tid ges, men jag kan tyvärr inte säga att det finns några jag följer, förutom två. Därför kan jag inte nominera fler än två. Den första känner de flesta av er till:
"Vuxna människor har inte hamstrar". En småbarnsmorsa med schysst attityd. Det var efter ett par inlägg hos henne som jag själv började blogga igen.
"Pan Narrans" En vän som arbetar med användarvänlighet. En trevlig tänkare.
Sen har jag ju i och för sig två dagar i rad varit inne på "Monas Universum" och lagt någon kommentar, fast jag tycker nog inte riktigt att det gills som att följa. därför blir det ingen award, bara en uppmärksamhet.
Vinterspel
Natten som passerade (för snart 24 timmar sedan) var svinkallt! Kallare än jag har i frysboxen, och när naturen börjar passera det vi människor skapar artificiellt är det ofta fara å färde. I mitt fall betyder det nuförtiden att vattnet in till toan fryser. Men den här gången var jag snabbare än Kung Bore.
För att slippa tina ytterligare en ispropp, tog jag redan igår kväll fram kupé värmaren och satte i rör-gången. Ha ha, en delseger, Gustav 1 poäng!!! (Kung Bore hade redan 3 för sina 3 isproppar). Dvs 1-3, jag slår från underläge.... eller 1-4 om man räknar pergolan som vek ihop sig platt som en IKEA-kartong p.g.a snötyngden, dagen innan julafton. Men innan våren ska jag vara ikapp och förbi.
Jag har mitt eget vinter-OS!
För att slippa tina ytterligare en ispropp, tog jag redan igår kväll fram kupé värmaren och satte i rör-gången. Ha ha, en delseger, Gustav 1 poäng!!! (Kung Bore hade redan 3 för sina 3 isproppar). Dvs 1-3, jag slår från underläge.... eller 1-4 om man räknar pergolan som vek ihop sig platt som en IKEA-kartong p.g.a snötyngden, dagen innan julafton. Men innan våren ska jag vara ikapp och förbi.
Jag har mitt eget vinter-OS!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)