Nytt krig.

Att ha trädgård betyder att ständigt ligga i krig mot naturen. Hittills har det största slaget varit mot mördarsniglarna, mot vilka jag mer eller mindre leker ockupationsmakt och håller dem på avstånd från valda delar av trädgården med elstängsel.

Men det visade sig att inte alla fiender kom nedanifrån. Visst skulle det ha smakat gott med egna jordgubbar nu, om vi bara fått några. De enda vi har är gröna. Vid en närmre granskning visar det sig att alla gubbar som har något lite rött på sig har märken efter näbbar.

Vår nya fiende är alltså luftburen. På nätet finns det gott om tips om vad som skrämmer fågelfäna. Till båtar kan man köpa en sorts vindsnurra som snurrar i vinden och helt enkelt hindrar fåglarna från att sätta sig. Ett annat vanligt tips är att hänga upp CD-skivor som blänker i solen. "Gärna med någon hemsk musik" stod det i ett tips på en trädgårdssida.

Ingenjör som man är tänkte jag att jag kombinerar dessa två och gör en glänsande "Fågelskrämmar CD-snurra". Tyvärr vet jag ju inte vad fåglar tycker är hemsk musik, men jag rotade runt lite bland mina gamla brända skivor och valde ut några alster. Jag försökte hålla ett så brett spektrum som möjligt av musik för att fånga in så många hemska fågellåtar som möjligt.

Resultatet kan skådas nedan:


I svepande ninja-rörelser med sina skrämmande glänsande CD-skivor snurrade den beskyddande i vinden över våra jordgubbsplantor. Ända tills min sambo kom hem. Hon hade köpt bär-nät. Ingen jädra CD-propeller här inte.

Så det vara bara att ta fram sågen och snickra nytt. Och visst, bär-nät funkar ju även när det är vindstilla, men det är ont om Smurf-hits.

Ok, kanske mer effektivt, men inte alls lika coolt!

Tennisbollarna är för att nätet inte ska fastna på pinnarna