Idag har det nästan inte hänt någonting. Från det jag planterade arslet, (förlåt rumpan), på kontorsstolen i morse så har jag ägnat hela dagen åt något så ofantligt roligt som att gå igenom SS-EN ISO standarder som berör svetsning.
Det är ungefär lika intressant som att läsa innehållsförteckningen på en säck kattsand. Det tråkiga var att jag var tvungen att minnas vad jag läst för att på något vis katalogisera upp innehållet i de olika kategorierna "användbart" och "endast skittråkig läsning".
Jag höll ut väldigt länge, men någonstans efter eftermiddagsfikat gav min hjärna upp. Den fick nog och började helt sonika att sysselsätta sig med annat. Tyvärr var den inte vänlig nog att upplysa mig om att den nu hade övergett de inkomstbringande arbetsuppgifterna för annat, utan hade nu helt själv börjat "surfa runt" fritt i den interna minnesbanken.
Efter visst runtsurfande stannade hjärnan till och valde "låtskatter vi bara kan refrängen på". Jag vet inte hur länge jag sjöng, eller hur högt. Men jag "vaknar" av att min kontorsgranne skrattande från andra sidan skärmväggen frågar vad jag gör.
Vad jag sjöng?? Jo refrängen på den här låten:
(8650steg)
Då undrar man ju genast om du gjorde refrängen som Tommy Körberg eller kanske Robban Broberg?
SvaraRaderaJag kan iallafall garantera att du stack ut på kontoret.
(Idag blev det bara 2563 steg, mycket stillasittande med lillkillen vid TVspelet)
MalinJ: Som Tommy Körberg, Absolut! (tv-spel är farliga grejer)
SvaraRadera