Pling pling

Jag är cyklist till vardags till och från jobbet, och idag har jag irriterat mig på fotgängare.

Att det ska sitta en ringklocka på cykeln, det hör liksom till, det har jag haft ända sedan barnsben på alla mina cyklar. Men eftersom jag är uppvuxen mitt ute på landsbygden i ingenstans förstod jag som liten inte riktigt vad den var bra för. Det enda som fanns att plinga på i trafiken där ute i ödemarken var överkörda daggmaskar och gropar i vägen. Visst kunde man plinga på andra bilar men de for ju så fort förbi att de aldrig hörde något, det förstod man till och med som barn (som om döda daggmaskar hör mer).

Men när jag började plugga var cykeln det självklara fordonet och jag förstod nu när jag befann mig i mer tättbebyggt område att denna plingande tingest var ett hjälpmedel att skapa sig fri väg i de fall cykelvägen delades med gångtrafikanter.

Som cyklist irriterar jag mig väldigt lätt på folk som envisas med att gå i bredd på delade cykel och gångbanor. Särskilt folk som går tre och fyra i bredd och är helt i sin egen värld så att de inte noterar en trots att man möter dem framifrån.

Men det är då ringklockan kommer in. Men ett "pling" väcks de ur sin värld och ser en cykel komma rakt mot dem. Det brukar få de flesta att vika lite åt sidan och kollisionen undviks.

Men, plingar man på folk bakifrån, dvs jag har cyklat ifatt två (eller fler) lomhörda sengångare som går i bredd, har jag märkt att reaktionen blir olika beroende på om det är män eller kvinnor (som är sengångare alltså).

Efter plingsignalen fortsätter männen att gå framåt, men tar ett steg åt sidan samtidigt som de sneglar över axeln. Åt vilken sida de kliver är väldigt slumpartat vilket gör att de väldigt ofta blockerar vägen lika mycket efter som före sidoklivet eftersom det inte sker samarbete med den andre. Resultat, jag är tvungen att bromsa trots att jag signalerat min framkomst i god tid.

Kvinnor är lite mer annorlunda. Kvinnor stannar ofta upp, eller bromsar in farten kraftig och vänder sig om, inte bara på huvudet utan hela kroppen, ibland ett halvt varv, ibland ett helt, och tittare lite på en med en frågande blick: "Är det mig du plingar på?"
Bråkdelen av sekunden efteråt inser de:"Oj, jag är ivägen!" Kvinnor har då en bättre samarbetsförmåga och lyckas oftast förflytta sig så att de faktiskt lämnar fri väg. Åter igen är jag tvungen att bromsa.

På mitt jobb går folk ofta avdelningsvis till lunchmatsalen och äter. Vi har då en skock på ca åtta-tio pers av blandat kön som rör sig framåt. Vet ni vad som händer om man kommer i god fart bakom en sådan och slår till på ringklockan?

De två beteendena blandas och helt plötsligt har man en grupp framför sig som utför en form av improviserad squaredance i ett halvstressat försök att lämna fri väg. Kan vara helt sjukt roligt att titta på. Jag har varit med om att sex personer bytte sida med varandra och på så sätt. skapade en fri väg i mitten att cykla på.

Hur jag själv är som fotgängare? Jag irriterar mig på alla cyklister som inte har något trafikvett!