Tapeter?

Min sambo och jag var även och tittade på nya tapeter i helgen. Vi ska eventuellt tapetsera om i matrummet någon gång efter jul, förmodligen innan påsk kanske. Därför tittade vi på tapeter till husets alla rum. Det är tydligen så man gör, själv förstår jag inte riktigt.

Och OJ vad med färger och former det finns på tapeter, vad sägs tex om dessa?

Tapet med vackert mönster av bandmask i olika kulörer?

Eller varför inte en fondvägg med flamingos? Finns även i Rosa.


MEN, den blir ännu bättre vi närgranskning.


Det som verkar vara små svarta streck är inte små svarta streck. Det är små små AK47:or, eller Kalashnikovs om man hellre vill kalla dem så. Coolt, ja kanske, men samtidigt ett sätt att höja nivån på smaklöshet ytterligare ett snäpp.

Pust!

Helgens första inlägg, kommer lite sent, men jag har faktiskt arbetat, kan man säga, på sätt och vis. Vi var väldigt många som fick vår lön i måndags. Det betyder att denna lördag klassas som sk. "lönehelg".

Jag vet inte varför, men lite för att testa hur väl jag och min sambo kan samarbeta efter tio års förhållande, beslutade vi att göra en liten lördags shopping på IKEA. Modigt kanske några tycker, men vi skulle faktiskt bara ha en kudde och några plastlådor, så det var inget stort på gång. Jag menar, vill man spela riktig rysk roulette kan man ju försöka bestämma sig för ny säng eller nya möbler till gästrummet.

Men inte vi, vi skulle bara ha en kudde och några förutbestämda plastlådor. Därför tog vi bara en sån gul kasse vid ingången. När vi nått rätt precist mitten av varuhuset är kassen knölfull med handdukar, uppläggningsfat, servietter mm.

Jag fattar ingenting förutom att det är fullt av folk, jackan är varm, gula kassen är tung och svetten börjar krypa fram. Vi behöver en vagn! Var får man tag på en vagn när man är mitt i ett IKEA varuhus. Ett alternativ är ju att stjäla någon annans vagn, någon som har en tom vagn eller mycket lite i den och lämnar den obevakad ett svagt ögonblick.

Men alla verkade hålla i sina vagnar helt krampaktigt, sen kan jag säga att jag är rätt dålig på att stjäla saker då jag varken har modet eller erfarenheten. Då slog det mig, de har ju alltid vagnar innan ta-själv-lagret.

Sambon och gula kassen blev kvar, medan jag med raska steg tog mig genom resterande halvan av varuhuset fram till lagret vagnarna. Jag tog mig en vagn, men sen kom det svåra. (insåg jag)

Har ni försökt att på en löne-lördag köra med en kundvagn MOT strömmen genom ett halvt IKEA-varuhus? Det är en utmaning både fysiskt, psykiskt. Det är nästan att jag i efterhand är nyfiken på hur många svordomar och könsord jag framkallade, och framförallt kallades.

Fel håll dumskalle!

Irriterande Sjöberg

Jag är lite av en såndär miljömupp som faktiskt tror på sopsortering. Vaddå, säger vissa, allt blandas ju i alla fall i samma förbränningsanläggning till slut. Ja, det kanske det gör, men med tanke på att vanliga hushålls-sopor innehåller jäkligt mycket vatten, är det väl smidigare att sätta fyr på skiten med en eller två containrar med pappersinsamling, istället för att använda olja.

Sen är det inte allt papper som "energi återvinns" (det heter så när man eldar upp saker, läs på baksidan av chipspåsen får ni se). Rätt ofta tuggas pappret ned för att bli nytt papper. Och därför ska man inte slänga fönsterkuvert och annat med klister remsa (post-it lappar).

Varför kan de inte miljöanpassa skiten så att den går att slänga direkt i pappersinsamlingen???
Postkodlotteriet är ett globalt uppvärmningshot (som Expressen skulle uttryckt det)

Därför irriterar jag mig över I-lands problemet Rickard Sjöberg och hans Poskodlotteri. Vi har en skylt "Ingen reklam tack" på brevlådan, men eftersom de har personligt adresserade kuvert slinker skiten igenom ändå.

Och eftersom det är ett fönsterkuvert kan jag ju inte bara slänga skiten i soporna, jag är tvungen att öppna och sortera. Papper hit, vinstprogram dit fönster- och svarskuvert i soporna. Någon lägger skräp i min brevlåda som jag sedan måste ägna ännu mer tid åt för att sova gott om natten. Jag finner det hela.....irriterande.

Och helt plötsligt slog mig tanken att jag ska kombinera min oönskade post i en djävulusisk plan. Jag ska posta valsedlarna från Sverigedemokraterna i Sjöbergs svarskuvert och skicka in till honom. Ha ha, det kan han få! (för de är ju helt värdelösa nu, vilket de iofs var innan valet också). Ont ska med ont fördrivas!

Göra manligt av kvinnligt

Lite nu och då läser och hör man att karlar även ska ha kontakt med sitt "kvinnliga jag". Det har jag på sätt och vis. Inte för att jag gillar läppglans, men jag gillar shopping (verktyg, inte kläder) och jag gillar choklad, väldigt mycket faktiskt.

Och som vanligt när det gäller killar så duger det ju inte med det enkla. Det måste vara speciellt. Så är det alltid när killar i är inblandade. Titta tex på det här med köksredskap hur den utvecklingen har tagit fart sedan mannen började träda in i köket.

Prylar till förbannelse! Och inte bara en sort äggskivare utan flera. Helst ska man ha den i borstat rostfritt (eftersom just rostfläckar är ett stort problem bland äggskivare) designat av Porsche (bilmärket som även har ett designhus) för 1250kr.

Sån är jag fast med choklad. Visst kan jag tycka att en vanlig Marabou mjölkchoklad smakar gott, men får jag välja själv ska det vara mööörk choklad sötad med rörsocker. Snobbigt och fjolligt?

Javisst, men jag är ju karl, så jag köper det inte för att chokladmoffa bort någon menstruations svängning, utan för att njuta av aromen och den intressanta eftersmaken som gifter sig så fantastiskt bra tillsammans med kaffet som jag alltid dricker till.

Jag tror jag som karl omedvetet saknar en hormonrubbning att skylla på och i kompensation till detta hittar på både det ena och det andra för att försvara mitt chokladintag. Och detta gör jag på karlars vis genom att spetsa till det och göra det speciellt. För det är mycket finare att vara en finsmakare än en gottegris, även om målet är detsamma, socker och kakao.

Som karl kan jag ju inte bara moffa billig mjölkchoklad, lite finess om jag får be. Kan verkligen rekommendera Madagaskar-chokladen i mitten, fantastisk rund och söt med rökig eftersmak, endast 55kr/kakan.

Blonda kassörskor (på coop förstås)

Träbiten på bilden är en sk tvåtum, tvåtum regel. Fast det heter inte så längre. Det heter 45x45mm regel. De säljs i stort sätt överallt där det säljs virke, så även på byggavdelningen på vårt lokala coop. Där har de färdiga längder på ca 3,2 meter.

Och efter att vi idag hade fyllt kundvagnen med mat, sprang jag lite snabbt iväg och plockade på mig några reglar av ovan nämnda sort. Sex stycken för att vara exakt (och det ska man ju vara).

När jag precis greppat dem tyckte jag att jag hade ett bra grepp och såg då ingen anledning att gå separat via bygg-kassan för dessa. Så jag bar dem genom varuhuset och fram till vanliga kassan för att betala dem samtidigt med grejerna i kundvagnen. Tack och lov var det ingen kö just då.

Att gå med alla sex reglar på över tre meter genom halva varuhuset hade fått min tidigare så ordningsamma knippe att bilda ett plocke-pinn i min famn när jag väl nådde kassan. Tack och lov så ser jag en etikett med EAN-kod sittandes på änden på en av reglarna.

I ett försök att möta kassörskan halv-vägs styr jag regel-spretet med klisterlappen längst ut mot henne så att hon kan scanna etiketten, vilket hon också gör.

-Bara en sån? frågar den blonda unga kassörskan, medan hon verkar göra sig redo för att scanna resten av matvarnorna.

Jag blir helt stum. Ser inte människan att jag står och försöker hålla ihop ett halvt pinn-staket i min famn. Nej, tydligen inte. Sen säger jag:
-Nej, det är sex stycken.

-Jaha...får hon ur sig, med en betoning som om det vore en överraskning. Och så knappar hon lite på kassa apparaten.

Vissa människor har en begåvning vi andra saknar.

Däckbyte

Idag har vi gjort som så många andra bilägare i landet, vi har bytt till vinterdäcken. Bara i morse höll jag på att dratta på arslet tre gånger på väg till jobbet, och då går jag. Skulle jag kört bil hade jag legat i diket så sletna sommardäck som vi har (haft).

Till min stora glädje sa min kära sambo att hon ville vara med och göra större delen av däckbytet för att lära sig så att hon också kan. Eftersom åren går, gissar jag på att hon inte längre riktigt vågar förlita sig på en bra push-up bh som räddning vid eventuell punktering. Fast det sa jag inte till henne.

Eller, jo, det gjorde jag. Och vilken blick jag fick. Blir inget tjolahopp ikväll om jag nu hade hoppats på det. Men skit samma, det var däck som skulle bytas, inget annat. För att underlätta denna situation som uppstår två gånger om året har jag införskaffat elektrisk mutterdragare och garagedomkraft. Helt klart värt pengarna. Tar bort mycket av det tunga i arbetet.

Så idag hade jag "Gustavs däckbytarskola" för min sambo. Jag visade henne var, när och hur domkraften fungerar bäst. Tips och trix med mutterdragaren. Konsten att bänd bort navkapslar i plast utan att de spricker. Men framförallt visade jag henne det absolut viktigaste vid däckbyte (och många andra mek-situationer också)

Vikten, betydelsen, tyngden och nödvändigheten av en äkta "butt-crack".

Butt-crack! It's a must for a proper work!

Trots sin konst skolning förstod hon inte det fantastiska i det hela utan tog istället fram sin barnsliga sida "ha ha, min karl har en butt-crack haha....Var är kameran?

I övrigt gick däckbytet som väntat. Tre av hjulen på 17minuter sista hjulet en timme och tio minuter. Detta inkluderar cykelturen till macken och köp av extra verktyg för 169kr.

(Något bättre tid än förra året, då någon upptäckte, först när alla hjulen var bytta, att samtliga fyra satt monterade i fel rotationsriktning. Det var bökigt. (Däck har en särskild rotationsriktning för att fungera optimalt. Särskilt vinterdäck)).

Statisktiskt material?

Som ni kanske minns var jag med på en stegräknartävling på jobbet. Vi fick varsin stegräknare och skulle rapportera in antalet steg vi gick på en speciell tävlingshemsida. I måndags slutade tävlingen. (personligen vet jag aldrig om jag började, jag hade verkligen urusla resultat).

Nu när tävlingen var slut ville de att vi skulle fylla i en web-enkät. Ok, tänkte jag, varför inte. Det går till så att de kommer med ett påstående, och så ska man svara enligt poängskalan nedan.


Men som vanligt kör jag väldigt snabbt fast och blir stående. Denna gången redan på andra frågan.

Påståendet löd:
Jag har rört på mig mer än vanligt under tävlingsperioden.

Till saken hör det att jag rört mig lika mycket som vanligt, eller något mindre än vanligt under tävlingsperioden. Jag var därför på väg att sätta poäng två på den frågan då jag hejdade mig. Mitt svar skulle alltså bli:
Jag har rört på mig mer än vanligt under tävlingsperioden, Lite grann.

Men det var ju fel. Jag har ju rört lite mindre på mig. Då är ju tre poäng kanske mer korrekt, varken eller.

Men bäst stämmer ett poäng, Inte alls.
Jag har rört på mig mer än vanligt under tävlingsperioden. Inte alls. Jag har som mest rört mig lika mycket som vanlig eller mindre. Alltså stämmer omdömet "inte alls". Jag har inte alls rör mig mer, jag har rört mig mindre under tävlingsperioden.

Summering: Svarar jag två betyder det att jag gått fler steg än om jag svarar tre även om de som gjort enkäten vill att det ska vara tvärtom. Trots det stämmer nummer ett bäst, vilket vid en rent allmänt summering av enkäten skulle tolkas som att jag gått jättelite, vilket jag faktiskt inte har. Jag kan heller inte kryssa i "Vet ej" eftersom jag faktiskt vet hur mycket/lite jag har gått. Vet ej vore ju att ljuga.

Vad jag svarade? Tre förstås, mittenalternativet. Man är väl svensk.

(Så hur tillförlitligt är statistiskt material egentligen?)