Blonda kassörskor (på coop förstås)

Träbiten på bilden är en sk tvåtum, tvåtum regel. Fast det heter inte så längre. Det heter 45x45mm regel. De säljs i stort sätt överallt där det säljs virke, så även på byggavdelningen på vårt lokala coop. Där har de färdiga längder på ca 3,2 meter.

Och efter att vi idag hade fyllt kundvagnen med mat, sprang jag lite snabbt iväg och plockade på mig några reglar av ovan nämnda sort. Sex stycken för att vara exakt (och det ska man ju vara).

När jag precis greppat dem tyckte jag att jag hade ett bra grepp och såg då ingen anledning att gå separat via bygg-kassan för dessa. Så jag bar dem genom varuhuset och fram till vanliga kassan för att betala dem samtidigt med grejerna i kundvagnen. Tack och lov var det ingen kö just då.

Att gå med alla sex reglar på över tre meter genom halva varuhuset hade fått min tidigare så ordningsamma knippe att bilda ett plocke-pinn i min famn när jag väl nådde kassan. Tack och lov så ser jag en etikett med EAN-kod sittandes på änden på en av reglarna.

I ett försök att möta kassörskan halv-vägs styr jag regel-spretet med klisterlappen längst ut mot henne så att hon kan scanna etiketten, vilket hon också gör.

-Bara en sån? frågar den blonda unga kassörskan, medan hon verkar göra sig redo för att scanna resten av matvarnorna.

Jag blir helt stum. Ser inte människan att jag står och försöker hålla ihop ett halvt pinn-staket i min famn. Nej, tydligen inte. Sen säger jag:
-Nej, det är sex stycken.

-Jaha...får hon ur sig, med en betoning som om det vore en överraskning. Och så knappar hon lite på kassa apparaten.

Vissa människor har en begåvning vi andra saknar.