Jag går normalt upp klockan sju på morgnarna. I morse däremot ringde klockan redan sex på morgonen. Det var med flit jag hade gjort så. Jag tänkte för en gång skull vara lite duktig och gå till gymmet innan jobbet.
Väskan hade jag packat kvällen innan (lite planerande är man). Jag gjorde frukost (fil med müsli), blandade juice, gjorde i ordning leverpastej smörgås till förmiddagsfikat. Plockade med två bananer att ha direkt efter träningen.
Tog min frukostskål, satte mig framför tv4:s morgonnyheter och åt min frukost. Satt någon extra minut för att kolla vädret. Borstade tänderna, dubbelkollade att handduk var med, tog på mig skorna och kollade klockan.
Hmm, oj vad fort tiden gått. Räknade lite på klockslagen och kom fram till att jag inte alls skulle få mina lugna 40minuter i träningslokalen. Jag skulle förmodligen bara få stressiga 25. Och risken skulle vara stor att jag blev sen till morgonmötet.
Vi har visserligen flex, men varje måndag har vi morgonmöte där vi grovstrukturerar veckans jobb vilket betyder: Närvaro mycket lämplig.
Men klockan var ändå drygt en timme från normal "gå till jobbet tid". Så jag sket i gymmet, tog av mig och kröp ned bredvid en varm, mysig, måndagsledig sambo istället, och tog lite extra sovmorgon (sov, inget snusk). Såpass mycket extra att jag kom 10 minuter för sent till morgonmötet. Men jag slapp träningsvärk.
Tänk vad fel, men rätt, fast fel (och sen kanske ändå rätt) det kan bli... Har en teori om män och tidsoptimister, men det tar vi en annan gång ;)
SvaraRaderaLillaUlle: hmm, ja gör det.. för när jag tänker efter är nog mina dambekanta snäppet värre än jag.
SvaraRadera