Skitspadar!

När vi flyttade till huset för ett år sedan såg vi fram mot att få en trädgård. I trädgårdsarbete ingår det visst grävande varför en spade köptes in. Nu är det ju så att en flytt och dubbla hyror tär lite i plånboken, vilket gjorde att vi skaffade vår första spade på Jula (billigt).

I våras när det blev tal om att börja gräva på allvar fick den för sig att två, var en bra siffra att dela sig i. Så det gjorde den. Jäkla skitspade. Irriterad tittade jag på det porösa trät av vilket de hade svarvat skaftet. Den här skulle klart reklameras, skulle bara leta fram kvittot.

Billig sjitspade från Jula. Höll ensiffrigt antal grävningar.

I väntan på att kvittot skulle dyka upp skaffade vi nu en ny spade, en Fiskars, dvs lite bättre kvalitet. Trodde vi. Häromdagen när vi skulle plantera en ormhassel fick den också för sig att gå av (spaden alltså, inte ormhasseln). På exakt samma ställe som den förra. Och naturligtvis är kvittot bortstädat sedan länge. (sjit!)

Notera att klistermärket på spadbladet inte hunnit nötas bort.

För att kunna fortsätta gräva i trädgården införskaffades idag hushållets tredje spade på ett år. En med både blad och skaft av stål. Nu vore det väl själva f-n om man inte ska kunna gräva i sin trädgård utan att spaden ramlar i bitar.

Handtaget är visserligen i plast... hmmm.... jag blir skeptisk.

Fatta vilken ofantlig spad-budget vi har haft, nästan 900kr, på bara ett år. Det är ungefär 45liter folköl (3.5%), eller 15 sexpack om man tycker det är lättare att räkna så. Och det är ju bra mycket roligare att lägga pengarna på öl som under trevliga omständigheter kan kissas ut i kommunens avloppsnät istället för att köpa spadar.