Mynt?

I Helgen var jag och in sambo i Stockholm för att stötta en kamrat som ofrivilligt hamnat i statusläge "singel" sedan någon vecka tillbaka. Vi tog tåget eftersom ingen av oss hittar bilmässigt i huvudstaden annat än E4:an rätt igenom.

Men eftersom vi skulle övernatta hade vi två väskor med oss. Planen var följande: Vi tar tåget till centralstationen, låser in väskorna i en förvaringsbox, därefter fotografiska museet och ev lite shopping, och så hämtar vi ut väskorna på vägen till lägenheten på kvällen.

Förvaringsboxarna på centralstationen är moderna i det hänseendet att de är datorstyrda. En liten färgskärm talar om vart det finns lediga boxar, man stoppar in bagaget, stänger luckan som låser automatiskt efter betalning. Därefter spottar boxautomaten ut kod på en liten lapp. Den koden ska knappas in via pekskärmen när man vill öppna sin box och hämta ut väskorna.

Det skulle väl fungera i frid och fröjd om det inte vore så att man i detta moderna samhälle tvingas betala boxarna med mynt! Jupp, med mynt och enbart mynt 60kr i mynt! Vem tusan går runt med så in i bängen mycket mynt? Till och med parkeringsautomater tar ju kort idag. Min sambo står kvar vid boxen för att vakta bagaget och jag börjar min myntjakt.

Det tar inte lång stund förrän jag ser en växlingsautomat. Men för att använda en växlingsautomat måste man ha kontanter. Alltså, det man får börja med är att se sig om efter en vanlig Bankomat. I bankomaten är lägsta valutan man kan få ut 100-lappar.

Den växlingsautomat jag hittade tog bara 20 och 50-lappar. Jag har inte hunnit spendera mer än fem minuter i vår huvudstad men börjar redan längta starkt efter den dagen "förbifart stockholm" är färdig så att man kan köra runt hela det här skitstället.

Jag springer till min sambo som efter lite letande i sin plånbok får upp en en femtilapp och en tjuga. Jag springer och växlar, tar mina tior, går tillbaka, matar in mynten och får min lilla lapp med kod på.

Samtidigt som jag läser koden på lappen inser jag: "Helvete!" Kameraväskan blev kvar i boxen! Vad gör vi nu? sambons kontanter är slut, mina kontanter är slut och vår vän står och väntar på oss utanför (vi var sena). Just där och då hade jag en av mina "Inte så lycklig just nu"-stund.

Men allt går att lösa. Bankomat ger hundralapp, handla något litet ger växel till växelautomat, ger möjlighet att hämta ut kameran och låsa boxen igen.

Nästa gång packar jag bara tandborsten. På det viset slipper jag boxhelvetet.

(lördag 12087steg)
(söndag 3489steg)