Bilar ger bekymmer.

I vårt förhållande har vi en grön opel. Bilen står skriven på mig eftersom jag är karl (och det var jag som betalade den). Det är också jag som byter däck och fyller på olja, tankar mm.

Igår valde min sambo att helt kasta om könsbalansen och arbetsfördelningen i förhållanden genom att säga: Du vet om att bilen ska besiktigas imorgon klockan 14:10 ? Men det är lugnt, jag kan ta det.

Just ja, så var det. Hur tusan kunde jag glömma. Även om vi för någon sekund bytte roller ang. bilen är vi bilxtsnabbt tillbaka i de gamla rollerna, för det är upp till mig att bilen är i sådant skick att den går igenom. Och klockan är snart midnatt. Hmm, blir en potatis att bita i.

Dagen började med nästan två timmars informationsmöte på jobbet. I takt med att föreläsarna bläddrade fram sina powerpoint-bilder, gick jag igenom bilens tänkbara svaga punkter. Vad de egentligen sa på mötet var något om framtids utsikter, investeringar och bla bla.

Men jag hade viktigare saker i huvudet. Jag hade precis kommit på att nummerplåtsbelysningen bak inte fungerade. En skitsak visserligen, men jag ska inte ha nedslag på skitsaker.

Hela resterande förmiddagen gick min hjärnaktivitet åt att fokusera på min plan att:
1. Snabbt ta mig hem.
2. Kasta i mig lunch
3. Åka till OK köpa lykta
4.Byta lykta.
5. Bli skjutsad till jobbet i tid.

Planen var vattentät. Det enda jag kunde fallera på var ifall det behövdes verktyg. Jag behövde verktyg, och snart var större delen av min verktygslåda inkluderad i planen. Hjärnan jobbade febrilt med att hitta luckor i planen och täppa till dem.

När lunchen kom for jag som en dåre raka vägen hem, slängde i mig lunchen, ut till bilen. Skrapa alla rutor, testa alla lampor... och inte en enda trasig.. ALLA fungerade. Vad hade jag stressat för?!?! va?

Väl på kontoret hade jag precis börjat varva ned då jag får SMS från sambon: Allt ok, bilen gick igenom.
Yes! En hel förmiddag i stressens tecken helt i onödan bah.

En kort stund senare ringer min sambo.
-Hej, vet du. Jag har backat på en TAXI. Vad har du för försäkringsbolag?
Nu gick pulsen upp igen.
-Hur gick det med bilen, körde du i hårt? (Nej, jag frågade inte hur det gick med henne eftersom jag hörde i telefonen att hon levde)
Det visade sig bara var lite plåtskador. (så min älskling var oskadd). Taxichauffören var lugn han med.
-Har vi helförsäkring? frågar min sambo.
-Jupp, vi har till och med mer och viltförsäkring, så om taxichaffisen skriver sig som rådjur får vi fri hyrbil i upp till två veckor. Svarar jag.
Det ville inte taxichaffisen.

Vi lade på. Precis när vi lagt på gick min puls upp igen. Jag minns nämligen inte att jag har betalat någon form av bilförsäkring sedan jag bråkade om en obetald premie i juni förra året och argt bestämde mig för att byta försäkringsbolag. Jag fick väldigt mycket puls faktiskt.

Såpass att jag tillslut blev tvungen att åka hem och gå igenom alla pärmar med viktiga papper och inbetalningar. Att flytta, byta både bank och försäkringsbolag samtidigt underlättar inte ordningen på alla papper.

Väl uppe i varv hittade jag försäkringspappren på bilen och andades ut. Gick sedan upp i varv igen då jag såg att de var från 2004. Sen kom jag på att jag faktiskt hade ett system. Bankpapper i svarta väskan i garderoben, gamla inbetalningar i en flyttlåda på övervåningen och bil-papper instuckna bakom datorn.

Jupp, där var de! Försäkringen var betald. Jag andades ut.

Jag tål inte så mycket bilbekymmer på en och samma dag. Jag är en känslig människa!