Igår var en så seg lördag att jag flera gånger misstog den för söndag. Men idag är det söndag så på det viset får jag uppleva samma dag två gånger. Igår fick jag uppleva en annan sak två gånger, nämligen plötsligt möte med gamla bekanta.
Jag skulle köpa några tryckimpregnerade bräder en kollega fått över vid ett bygge. Han bor lite illa till så jag får parkera halvt på trottoaren i en kurva, slå på varningsblinket och hoppas jag inte vållar någon trafikolycka.
Jag ock kollegan lastar på fyra stora bräder på taket på min bil. Medan vi gör detta får vi lite ilskna blickar från förbipasserande bilar och irriterade fotgängare. Vi känner därför att vi bör arbeta tämligen fort.
När jag står där mitt uppe i mitt surrande, hör jag ett "hejsan". I ögonvrån ser jag en barnvagn som vill förbi, varför jag säger "ursäkta" och trycker mig mot bilen och fortsätter. Men barnvagnen passerar inte. "kommer du inte förbi?" frågar jag. "Jodå" säger barnvagnschauffören och står kvar.
Först då tittar jag till ordentlig och får se att det är en gammal bekant från högskoletiden. Hon har skaffat man och barn och flyttat in i huset alldeles intill där vi står nu och....
Vad gör man? bilen står skit-illa parketad, kollegan vill lasta och sedan kapa lister medan det finns lite dagsljus kvar och jag försöker ta igen 7års frånvaro med kallprat på gatan.
Jag framstod nog som A: konstig, B: förvirrad, eller C:socialt besvärad. Nåja, hon log när hon gick därifrån i alla fall.
Senare på kvällen är vi på bio Heron City i Kungens Kurva. Fan vad med folk. Med 20minuter kvar innan filmen börjar har jag och sambon följande plan att genomföra: 1.skaffa popcorn och dricka. 2. Passera biljettvakten och få våra glasögon. 3 Hon ska hinna pudra näsan på damernas innan vi går in och sätter oss. 4. Jag vore tacksam om jag han med samma sak .
Att köa för de små eländiga och dyra popcornen tar en evighet. Känns det som i alla fall. Nu ska vi bara köa för att komma in och sen köa för att få gå på toaletten innan vi går in och sätter oss.
Då, i kön till biljettvakten när det bara är fyra par före oss, knackar en dam mig på axeln och säger "Gustav!"
Ännu en bekant från studietiden. Åter igen jättekul att träffas. Hennes sällskap höll på att köpa popcorn, så hon väntade på dem. Vi skulle in så vi kunde gå på toa. Det blir liksom så tajt om tid att man hinner inte ursäkta sig för det skulle ta längre tid än att faktiskt bara säga hej. Och nu är det vår tur att få våra biljetter rivna och .. eh.. kram, kul att träffas, vi ses därinne.. kanske.
Mina vänner måste tycka att jag är skitknepig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar