Heldag i Stockholm

Igår var det heldag i Stockholm. Svågern har fyllt år och istället för att ge sin bror något materiellt tyckte min sambo att vi kunde bjuda honom på en upplevelse, ett besök på Tekniska muséet.

Faktiskt så blev det lite en present till mig med. För äntligen täpptes ett tomrum i mitt liv som funnits ända sedan barnsben. I min familj har intresset nämligen aldrig legat åt teknikhållet. däremot besök på slott, hembyggsdmuséer och runstenar. Därför var skansen det självklara valet när det gällde påhitt i huvudstaden.

Och som liten sexåring visste man ju inte bättre. Man följde med mamma och tittade på korsvirkeshus och getter. För det fanns ju faktiskt en sak som man hoppades på mer än allt annat. Att få åka de små bilarna med dubbla rattar som gick på bana och svängde jättetvärt så att det kittlade i magen. En hel dags knatande bland intetsägande gärsgårdar och tråkiga björnar får att få uppleva 1 minuts bilåkande. Man hade inte så stora krav på den tiden.

Gissa min stora besvikelse när jag som 13åring inser att skansen ligger granne med Gröna lund. (nej, vi var inte på skansen varje år). Hur mycket faluröda hus, lantras-höns och älg-hägn hade jag inte fått stå ut med bara för att få åka lite bil, och så visar det sig att himmelriket av åkattraktioner bara ligger runt hörnet (berg och dalbanor är ju dessutom tekniskt intressant konstruerade). Men dit skulle inte vi, vi skulle till skansen och titta på knypplade spetsar och folkdans. Sedan den dagen har jag aldrig varit på skansen. (däremot Grönalund några gånger)

Nåja, åter till tekniska museet. Någonstans insåg min mormor att jag faktiskt gillade teknik och lovade mig som liten att hon skulle ta mig till tekniska museet. Tyvärr kom vi aldrig till tekniska museet. Däremot till Linné-trädgården. För en kille som vetat sedan han var 7år att han ska bli civilingenjör i maskinteknik kan inte dill och ormbunkar mäta sig med ångmaskiner, så enkelt är det.

Därför var det nu äntligen dags att få besöka Tekniska museet och lägga den saknade pusselbiten i mitt liv. Och jag hade bra sällskap. Om jag är tenik-nörd är min svåger teoretisk teknik-missbrukare. Särskilt när det gäller motorer. Så vi gick och frossade i motorutveckling, ångmaskiner, tvåtakts dieslar och vatttenturbiner. När jag och svågern sa: Ser du vipparmslösningen till ventilerna, sa min sambo va??

Det fanns också väldigt mycket för barn. Och av dem fanns det många. Det var uppställt massor med pedagogiska experiment som förklarade allt från tyngdlag till hävstången. Och alla föräldrar försökte förklara det fantastiska om just "det här" tekniska fenomenet för sina barn. Och barnen sprang fram, ryckte i prylarna, och hände det inte något kul med en gång, sprang de där ifrån, alternativt hittade på ett annat användningsområde. Vaddå hävstång? det är ju en trum-pinne!

Tanke är ju god men barn idag vill ha mer resultat än att en träkloss rör sig två centimeter kortare än den gjorde för en halvminut sedan. Barn skiter fullständigt i om det är bevis för tyngdlagen eller om det är hur man enkelt mäter ljudhastigheten som experimentet går ut på. Barn vill ha resultat, på en gång. Helst i form av oljud och explosioner. Varför tror ni leksakspistoler med ljudeffekter säljer så bra.

Men vi såg inte bara skenande barn och ångmaskiner. Vi såg även en hel del annat roligt. Som tex en rymd-toalett.



En kinesisk skrivmaskin. Maskinen lyfter alltså skrivtypen ur ramen (som innehåller 2500 standardtecken) och slår den mot färgbandet och pappret och sätter den sedan tillbaka. Flera ramar med kompletterande tecken finns för att täcka in alla 45 000 tecken språket består av.


Jag fick också lära mig att en kvinna ligger bakom bilens vindrutetorkare. Det tror man ju inte ska vara fallet, fördomsfull som man är. Det är tydligen också en kvinna som uppfunnit diskmaskinen. Inte för att hon inte tyckte om att diska, utan för att hon tyckte att tjänstefolket kantstötte hennes porslin för mycket.