Det luktar lim...

När jag öppnade dörren till kontoret i måndags kunde jag konstatera: Det luktar lim.
För att vara säker på att det verkligen luktar lim ropar jag på min chef.
-Känner du vad det luktar? frågar jag
-Tja.. något känner jag. säger han
-Det lukar ju lim!
-Nja, gör det? jag tycker det luktar gott, är det inte något rengöringsmedel då? När var städerskan här?

Motvilligt accepterar jag det faktiskt kan röra sig om golvrengöringsmedel. Nåja, det lär ju vädra ut under dagen. Men det gör det inte. Min kontorsgranne konstaterar också en konstig limdoft.

På tisdagen finns limdoften kvar. Jäkla städerska att vara ihärdig tänker jag.

I onsdags försökte vi faktiskt ett tag sniffa oss till vad det var som orsakade lukten, men vi gick bet.

Torsdagen blev det mer konferensrum än kontor.

Idag fredag fick jag reda på vad det var. Kontorskollegan och en kille till hade gett sig den på att spåra upp doften.

Det visade sig att jag var ett offer för besparingar. I och med ekonomiska krisen som var, drog företaget ned städservicen till ett minimum. Det betyder att de bara tömmer papperskorgen var 14:e dag. Jag äter frukt på kontoret varje dag (nästan). Mina banan och apelsinskal hade börjat jäsa i botten på papperskorgspåsen. Det var tydligen DET som luktade lim.

Tack och lov att jag slapp bananflugor. Eller ska jag verkligen vara glad över det? Vad är det i vår kontorsluft som gör att bananflugor inte trivs? hmm, tål att tänka på. Jag känner mig nog lite tjock i halsen...

Finns det någon biolog där ute som kan dämpa min hypokondri med lite rena fakta?