Jag blev kär i min sambo för att jag tyckte/tycker att hon har en väldigt skön inställning till många saker här i livet och igår kom ett exempel till, en idé som hon glatt presenterade.
-Vet du vad jag såg på tv förut. Det handlade om mammor, och en mamma hade tatuerat in avtryck av sitt barns fötter i ryggslutet, jättegulligt. En på vardera sidan och så födelsedatumet i mitten.
Om vi får barn tänkte jag göra samma sak, fast tatuera in fötterna på vardera skinkan istället. På det viset kommer de ju att växa i samma takt som barnets egna fötter, smart va!
Man kan inte låta bli att älska en sån kvinna!
Det var ju en superb idé. Har funderingar på att tatuera in en porträttbild av min lille pojk. Har sett riktigt snygga sådana i brun skala. Problemet är att jag har mycket svår nålfobi och ännu större fobi för smärta.
SvaraRaderaFast det är klart.. Klarade jag av 40 timmars värkarbete följt av akutsnitt så borde jag klara av en tatuering oxå. Eller hur?
Det låter som en strålande idé, och jag håller med dig, du verkar ha en toppentjej.
SvaraRaderaNu pratar vi kärlek på högsta nivå....toppat med lite romantik.
SvaraRaderaIa
Malin: Ja klarar du 40 timmar värkarbete ska du väl kunna härda ut en tatuering. (säger han som inga har)
SvaraRadera******
Anne: Jupp, det har jag!
******
Ia: Ja, antingen kärlek eller galna idéer. eller galna kärleksidéer. Eller att vissa kroppsdelar aldrig slutar växa. Hos oss än är det öronen och hos kvinnan....Ja, hon sitter mjukt när hon blir äldre.