Renovering

 Jag håller på att riva/renovera i källaren där vi någon gång i framtiden ska ställa ned en tvättmaskin och en torktumlare. Jag har rivit ned ett löst bastu-trätak och masonitskivor från väggarna, för att få det lite fint.

Det var förr-förra ägaren som satte upp det, för att få det lite fint. Det är lite intressant att det som jag lägger ned energi på att få ned lade någon annan energi på att få upp med samma mål. Att det skulle bli bättre. Nu är det emellertid inte alls bra att klä en källarvägg med träpanel, masonit. Det är bara ett bra sätt att få något att mögla. Dessutom är det inte helt ok att bygga in alla lösa elkablar och eldosor.

Och när jag står där och river så kan jag inte sluta förundras över de fenomenala lösningar jag stöter på. Det första var elskåpet. Huset var från början uppdelad i två lägenheter, varför det finns två elcentraler i källaren, varav en är urkopplad. Den centralen har ingen brytt sig om att ta bort.

Det kan väl vara ok, men jag skulle så gärna vilja veta hur den elektriker resonerade med sig själv som kom på:
-Vi drar en ny lös kabel genom den gamla elcentralen,nedåt. Sen låter vi kabeln hänga lös någon meter innan vi jobbar oss uppåt genom taket upp till övervåningen.

En annan lösning jag stötte på var hur förr-förra ägaren fäste träreglar i taket. Varför borra och plugga när man kan svetsa? Snabbt, stadigt, och bara lite brandfarligt. Men på det hela tagen en smidig permanent lösning som inte tas bort i första taget (jo nu är det borta).

 

Nåja, livet blir ju inte tråkigt när man kan gå på upptäcktsfärd även regniga dagar.

Blogganalys

Hej alla läsare. Idag tänkte jag göra en liten blogganalys av min egen blogg. Analysen bygger på fakta inhämtat från kommentarer, saker jag läst om på andra bloggar och godtyckliga citat av Carl Bildt.

Det första jag analyserat är att de flesta av mina läsare är kvinnor. Det basera jag på två saker:
1: Nästan alla medlemmar/följare har kvinnonamn.
2: Det som ger flest kommentarer är inlägg om skor. Men nu är jag man och skriver inte direkt om skor. Jag skriver om gummistövlar och sockiplast. Men det räcker som fotprydnad för att kommentarerna ska komma.

Det andra jag kan konstatera är att jag inte har särskilt språk-kräsna läsare. Eller så har de bara stor förståelse. Alternativt tror att jag har en släng av lätt stav och felskrivighet. Men sanningen är nog mest att jag är slarvig. Samt att många inlägg kommer till i slutet av dagen då koncentrationen är inte alltid på topp.

Det gör att jag bitvis har en fantastiskt dålig svenska med upprepningar av ord, felstavningar, halvstavningar och syftningsfel. (Fast syftningsfel får man ha. Om det finns en snuskig slutkläm. Men jag brukar inte ha så snuskiga inlägg. Däremot kan mina strumpor ibland vara lite småsnuskiga i slutet av dagen efter flera timmar i kängor). Min gamla skolfröken skulle verkligen undra hur jag kunde få fyra i uppsatsskrivning med det här språkbruket.

Tredje analysresultatet:
Sommartid skriver jag väldigt mycket om mördarsniglar.

Det var allt för ikväll! häpp!

VHS

Svärföräldrarna har varit här i helgen. Egentligen heter det väl inte svärföräldrar om man inte är gifta, men efter tio års samboliv känns det lite som det kvittar. Det är kul när de är här. Det är roligt att se sin sambo bli irriterad på någon annan för en gång skull.

Jag och svärfar kommer väldigt bra överens. Det är nog för att vi tycker om öl båda två. Vi brukar alltid göra något praktiskt, och sen dricker vi öl. Den här gången satte vi in en ny dörr till källaren. Den gamla "originaldörren" var bara byggd av några brädor och enkelt regel-lås.

Men eftersom vi planerar att flytta ned tvättstugan till källaren vill vi ha en riktig dörr med riktigt lås. Så att tvätten håller sig varm och inte blir stulen. Så jag och svärfar satte i lördags in den nya dörren. Eter det grillade vi och drack öl.

Men jag gillar min svärmor också. Men hon har en hobby jag inte förstår. Hon ska spela in allt på VHS, (fortfarande). Hon spelar in typ alla Stargate Atlantis-avsnitt och så sitter hon hemma med sin andra VHS-video och för över dem till ett och samma band. Men DVD-box från cdon, tänker ni då. Jo, hon har såna också. Men hon vill göra egna boxar i alla fall.

Men hon har varit lite frustrerad när hon kommit och hälsat på de två senaste gångerna. Vi har en VHS-video ståendes i tv-möbeln. Men den är inte inkopplad. Det har den inte varit på över ett år. Vi har den kvar mest för att det är så jobbigt att röja undan dess kablar ur kabelhärvan bakom tv:n. Sen kan det ju hända en vacker dag att man faktiskt vill se på någon gammal VHS-kassett man har.

Till det här besöket "hotade" svärmor med att ta med en egen VHS. Då erbjöd jag mig att koppla in vår befintliga VHS till tv:n i köket. Då skulle hon få en helt egen tv och satellitbox att spela in från.

Men svärmor tog inte med sig en VHS-video. Hon tog med sig två. Det fick jag reda på klockan 22 på kvällen. 22:40 berättar hon att det ska spelas in klockan 23. Jag och svärfar började med starkölen klockan 17:30. 21:15 kom den första groggen.

Så där stod jag i köket, lagom fnissilurig och skulle koppla ihop någon annans VHS-apparat med befintlig tv-utrustning och förhoppningsvis få någon bild ur det hela. Annars skulle svärmors CSI-box inte bli komplett. Men friskt vågat hälften vunnet. Så himla många scart in- och utgångar fanns det inte. Det var bara att trycka in kablarna lite på måfå och tadaaaaa, varde bild och ljud.

Hur inspelningen blev vet jag inte. Det vet jag nästa gång. Lyckades det inte lär hon dyker upp med sin egen Boxer digital box också nästa gång. För bandas, det SKA det.

Gummistövlar

Innan vi köpte hus bodde vi i lägenhet. Det hände inte ofta, men ibland fanns det ett behov av gummistövlar. Och eftersom jag är en snål ekonomisk kille med "medmera" kort (coop), införskaffades där ett par av deras billigaste par. Gröna med långt skaft.

Bor man i hus och ägnar större delen av sommarhalvåret åt att gräva i trädgården används stövlarna desto mer. Jag kunde i våras konstatera att mina gamla gummistövlar var slut. De hade liksom torkat sönder i skarvarna. Därför köpte jag nya stövlar i våras. Samma billiga sort som sist.

Idag tog jag upp båten. Då är det bra med gummistövlar, eftersom det emellanåt är nödvändigt att ta ett kliv ned i vattnet. När man står där i det oktoberkalla vattnet och brottas med 300kg båt blir man väldigt less på coops billiga stövlar, då man känner hur både vänster och höger strumpa suger åt sig av vatten som rent teoretiskt borde vara på utsidan stöveln. Jäkla tidpunkt att läcka på. Och naturligtvis har jag inte kvittot kvar.

Men jag har inte bara baxat båt. Jag har även insett att CityGross har börjat julskyltningen tidigt. Lite väl tidigt. Ska inte en svensk dagvaruhandlare av klass idag försöka prångla på oss det amerikanska haloween-firandet? Och haloween har ju inte inte varit än. Nåja, det kanske inte är så noga med ordningen, bara vi köper.

Vem lever farligast?

Vi håller just nu på att röja i källaren. Tanken är att det inom ett år ska kunna bli en tvättstuga där. Just nu har vi ingen tvättstuga. Vi har mer eller mindre bara en "tvättmöjlighet" med två maskiner ståendes på varandra inskjutna inunder trappen på husets minsta toalett.

Men i källare (och i övriga huset men oftast lite mer i källaren) kan det finnas radon. Därför har jag idag beställt mätdosor för radon. Jag har även passat på att nyttja nätet och läsa på lite om radon.

Radonmätning ska göras på hösten/vintern, annars gills inte resultatet. Radon är en ädelgas som väldigt lätt faller sönder i sk radondöttrar. Det är radondöttrarna som är farliga och kan ge lungcancer. Radonet mäts i Bq/m3 (Becquerel per kubikmeter). Gränsvärdet i Sverige är 200Bq/m3.

Så om jag nu skulle råka ha 600Bq/m3 i min källare skulle ingen vilja vara där. Alla skulle vara rädda för den där läskiga Becquerellen. Jag skulle få tvätta helt själv och förmodligen hålla andan medan jag sorterar tvätt. Värdet på huset skulle minska vid försäljning om det kom fram att vi har 600Bq/m3 i källaren men inte ännu försökt göra något åt det, som att tex bygga bort det med ventilation.

Men så hittade jag den HÄR pdf:en om lungcancer och radon. Och vilka är det som också burkar få lungcancer? Jo, rökare. Och precis som att panodil kan tas i kombination med andra smärtstillande läkemedel för att förbättra effekten, så fungera tydligen radon likadant för rökare och lungcancer. Och det är nu det börjar bli lite "roligt" eller vad man nu ska säga. Se bilden nedan:

De flesta skulle tycka det vore obehagligt att vistas i en källare om de visste radonhalten låg på 600Bq/m3 när gränsvärdet är 200Bq/m3. Dvs få trippel dos av tillåtet maxvärde. De skulle riktigt känna hur sköldkörteln svullnar och lungcancern kommer krypande.

Men oavsett om jag har 600Bq/m3 eller 700Bq/m3, har en rökare som inte vistas i ett radonhus 10ggr större risk att drabbas av lungcancer. Kliver samma rökare in i ett hus som ligger på gränsvärdet 200Bq/m3 är risken 12ggr större. Och står han bredvid mig i 600Bq/m3 har han 20ggr större risk att få cancer än jag.


Ändå tycker många att det mer självklart att bygga bort radonet i källaren för en kostnad av 40 000kr än att sluta röka. Men jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker. Jag vet bara att jag inte röker. Och det känns ju nästan som att det där med att bygga bort radon är något man mest gör för sina rökande vänner.

Arbetsbyxor

Som husägare händer det lite nu och då att jag ikläder mig oömma kläder och leker hemmafixare av någorlunda Matin Timell-mått. Men till skillnad från Mr Timell har jag inga direkta proffskläder. Min stil är lite mer som en Portugisisk byggarbetare, dvs avlagda jeans och trasig t-shirt.

Det dunkar alldeles utmärkt, skruven dras i ändå och ingen gnäller över färgfläckar på byxorna. Enda gången är de tillfälle man ska hantverka lite och det även kräver viss vighet. Då är jeans inte alltid det optimala valet. Särskilt inte då snickar-jeans brukar vara några gamla avlagda (trånga?) saker.

Därför har min sambo sagt åt mig vid flertalet tillfällen att jag ska skaffa mig ett par "riktiga" arbetsbyxor. Men det har liksom inte blivit av.

Igår var jag ute hos N&N och hjälpte till med deras husrenovering. (därav utebliven bloggning igår, blev trött). Jag hjälpte till och med isolering på lite högre höjd, och det blev en del klättra. Och just när jag höll på att klättra och tänja mina privata gränser för vighet i jeans, insåg jag att ett par "riktiga arbetsbyxor" nog inte skulle vara så tokigt i alla fall.

Så idag efter jobbet for jag och införskaffade mig ett par äkta Fristads byxor för 645kr. Med dessa på benen satte jag mig i bilen för att idag igen åka ut till N&N och inviga den. Takarbete eller väggpanel stod på "att göra" listan. En lagom utmaning för mina nya byxor.

Men det blir aldrig som man tänkt sig. De låg lite efter i tidsschemat för dagen. Så det kunde inte bli något tak, eller någon panel. Däremot kunde jag ställa mig och diska, för det var det ingen som hunnit med. Och när jag ändå stod i köket kunde jag ju laga middag också.

Så nu vet jag. Mina nya arbetsbyxor fungerar kanon i köket. Undrar hur de fungerar att bygga i?

Klassträff

Det var klassträff i helgen. Lördags kväll närmare bestämt. Och för  att vara lite ordentlig och vuxen hade jag i förväg kommit överens att samåka hem med en fd. klasskompis som bor nära. En mamma som skulle vara nykter och åka hem till sina barn klockan 22. Passade mig utmärkt.

Men något gick lite fel. Vi hade jättetrevligt hela tiden, många skratt. Men jag tror det är att jag inte riktigt tål plankstek.(Alltså, plankstek,vem kom på det? Var det Tore Vretman? Vi har slut på tallrikar, ja men titta, de bygger om här utanför vi tar en plankbit och lägger köttet på. Och så kan vi ta extra betalt).

Det kan tänkas att min plankstek gjordes på en bit tryckimpregnerat planka. Eller så skulle var det den där tredje flaskan med vin som beställdes in. Hur som helst. När maten var uppäten och stället höll på att stänga, var det några som fick för sig att ett dansgolv, det borde vi ta och leta upp ett.

Jag förstår inte varför jag tyckte det var en bra idé. Betala 100kr för att få trängas med andra i en svettig lokal med en ljudvolym så hög att det absolut inte går att prata. Alls. Och på sådana ställen söker sig svenskarna för att försöka hitta en partner. Jag är evinnerligt glad att jag redan har en.

Jag gick till baren och skulle beställa mig en "Long Island Ice-tea". Men jag mindes inte vad den hette, så jag sa skrek till damen bakom bardisken:
-Jag vill ha en såndär drink med typ tre spritsorter och så cola!

En minut senare stod jag och betalade för tre rom och cola. Kanske inte vad jag tänkt mig. Men jag orkade inte tjafsa. Hon hade i alla fall inte hört mitt klagomål. (Såhär i efterhand är det ju tur att jag mindes fel. Det ska vara fem spritsorter i Long Island Ice-tea). Sak samma, jag kunde nu betraktas som lite generös, då jag delade med mig av glasen.

För någonstans kom nämligen erfarenheten fram. (det är inte ofta, men det händer). Gustav, om du inte lyckas beställa den sprit du vill ha, är det förmodligen något du inte heller ska ha. Därför beställde jag strax efter en apelsinjuice. Den var god. Och faktiskt, det räddade söndagen. Jag blev inte bakis.