Hjälpa mamma

Min mor är nyopererad sedan en tid tillbaka (ok, inte ny, nyopererad, men en månad bort ungefär). Det gör att hon inte får ta i med kroppen i någon form. Därför slog jag henne en pling igår och frågade om hon ville ha hjälp med något.
-Ja, om du kunde klippa gräset på baksidan och ned mot vägen så vore det jättebra. Din syster klippte framsidan när hon var här.
-Självklart gör jag det lilla mamma.

Jag tycker om min mor, jättemycket, även om vi är väldigt olika och blir mer olika med tiden. Min mor har en egenskap som jag (av naturen) aldrig förstått mig på. Hon är otroligt duktig på att ta död på tekniska saker. Och detta helt ofrivilligt. Egentligen gillar hon maskiner. Men ändå så dör de så lätt i hennes händer. Tex, skruvdragare, uppladdningsbara ficklampor och gräsklippare (för att nämna några).

När det gäller just gräsklippare började historien för flera år sedan. Runt mitten på nittiotalet köptes det en självgående gräsklippare, i den här historien kallad "gammelklipparen". Det var en mycket fin och bra fungerande sak med Briggs & Stratton motor, dödmansgrepp, uppsamlare, och drivning på framhjulen.

Efter fyra år var uppsamlaren borta, hjulen sladdriga och drivningen icke fungerande. Min mor hade då tröttnat på att släpa runt på ett gammalt lik i trädgården (plötsligt fick hon göra all gräsklippning då vi barn flyttat hemifrån) och därför köpte hon sig en ny gräsklippare, en Electrolux.

Den var jättebra och mamma älskade den. Den klippte snällt utan problem i två somrar. Tredje våren kom problemet. Den ville inte starta. Som familjens tekniker blev jag inkallad och hur mycket startgas jag än sprutade i förgasaren så var klipparen död.

Jag tog då fram gammelklipparen, ryckte i snöret för att se om den fungerade, och jo, den startade. Jag tankade då upp den med bensin från mammas dunk så att det skulle räcka hela gräsmattan. Efter det startade den inte. Efter flertalet svordomar och könsuttryck stod det klart att det var vatten i bensinen. Dunken hade ståt ute under vintern och hade drabbats av svår kondens. Jag skruvar isär och gör ren förgasaren på hennes Electrolux-klippare, nu fungerar den igen.

Jag förklarade för min mor vad problemet var, att hon inte skulle använda DEN dunken och att jag nu fyllt på med bensin från min egen reservdunk i bilen för att få klipparen att starta.
Två veckor senare ringer mamma och säger att gräsklipparen inte fungerar. Jag frågar då om hon har tankat från sin egen dunk. När hon svarat "ja" på frågan blir jag sur och ber henne göra sig av med bensinen eftersom det är vatten i den. Men min mor är ekonomisk så hon vet bättre än att slänga dyr bensin.

Jag åker till mamma, skruvar isär och gör ren förgasaren på hennes Electrolux-klippare, nu fungerar den igen. Som bonus klipper jag hennes gräsmatta. Tre veckor senare ringer hon och säger att gräsklipparen inte fungerar igen. Jag frågar då om hon har tankat från sin egen dunk. När hon svarat "ja" på frågan blir jag sur och ber henne göra sig av med bensinen eftersom det är vatten i den. Men min mor är ekonomisk så hon vet bättre än att slänga dyr bensin.

Förgasarmembranet på Electrolux-klipparen tål inte denna behandling hela sommaren utan gör så småningom uppror och dör. Min mor lyckas då köpa en helt ny likadan klippare fast utan drivning. Hon ber då mig att flytta bara motorn från nya klipparen till gamla chassit. Det låter enkelt, men är lite klurigare än jag trodde. Därför säljer hon  båda klipparna till en bekant på hösten  och köper sig en ny gräsklippare till våren.

Innan hon tar den nya gräsklipparen i drift får hon hjälp av en granne att få den ihopsatt, fylla på olja och få dendriftklar. I ivern så fyller de bara på 2dl olja. Gräsklipparen ska ha 6dl olja. Det gör att motorn skär ihop vid andra klippningen. Min mor hävdar då att hon ska få en ny på garantin.
-Skulle inte tro det, säger jag då.
Med lite mer olja och tur får vi nya klipparen att fungera igen och den går hela sommaren.

När det är dags att starta klipparen den här våren så tokvägrar den. Av någon anledning har den nu fått för sig att börja baktända. Det betyder att när man rycker i snöret och motorn tänder till så rycker den tillbaka snöret med en jäkla snärt = ont satan i handen. Och sen dör den. Så jag vet inte om hon funderar på att köpa en ny....

Som tur är har vi under hela den här tiden haft "gammelklipparen". Det är min brors favorit. Han är humanist. Med gammelkipparen så rycker man i snöret, motorn går igång och så klipper man. That's it. Ingen drivning eller annat som krånglar.

Så idag när jag skulle klippa åt mamma var det gammelklipparen som gällde.  Jag dök upp klockan 14:00. Det första jag fick göra var att laga den. Det visade sig att vajern till dödmansgreppet var av sedan länge och numer uppvirad runt utkastaren. Men nu hade den blivit slapp, så jag var tvungen att spänna om den för att få den att starta. Känns ju bra att börja med att sätta en av säkerhetsdetaljerna ur spel för att få det att funka.

Sen var det det här med att "bara" klippa baksidan. Det har jag gjort många gånger och det är gjort på 20minuter. Men inte om det ser ut såhär:

Senaste klippningen var visst september 2010

 Låt mig får presentera gammelklipparen.

 Vid den här längden på gräs kör vi utan det mesiga utkastarskyddet.

Raka rör och inga barn i närheten.

Klockan 16:23...

Soppatorsk..... vis av erfarenhet hade jag med egen dunk.

17:58 var det helt färdigklippt. Så in i bängen slut efter att behövt trycka maskinen genom hundratal kvadratmeter med ängsmark. 21:12 får jag reda på att lillebror är ledig hela månaden och tänkte titta ned till mamma och hjälpa till om det var något hon inte klarade av efter operationen.

Jävla skitunge!