En pingvin som simmat fel och hamnat på Nya Zeeland istället för på sydpolen. Oj så tokigt det kan bli. Jag börjar nästan misstänka lite att det är min kära morfar som har återfötts som pingvin.
Min morfar dog för några år sedan. Men han var gammal så det var helt naturligt, inget konstigt alls. Men så fort jag läser om pingvinen kommer jag att tänka på morfar.
Min morfar jobbade som bank kamrer. Men han var även väldigt duktig på att plocka svamp. Dock fanns det ett handikapp. Han hade väldigt (jätte) dåligt lokalsinne.
En dag när jag gissningsvis var 12år, tog morfar med oss barnbarn ut på en liten svampplockartur. Vi åkte inte långt bort, bara några kilometer från hemmet. Vägen som gick genom skogen vi stannat i gick mitt uppe på en rullstensås. Det betydde att vilken sida av vägen vi än valde att plocka svamp i så var det nedförsbacke.
Under morfars trygga ledning plockade vi barn våra korgar nästan halvfulla innan vi kände att vi fått nog och ville tillbaka till bilen. Men inte morfar. Han fortsatte framåt, nedåt ända tills vi kom till en kohage. Då stannade han och tittade sig omkring. Efter ett tag säger han lite försiktigt.
-Jag trodde bilen skulle så här någonstans.
Då pekar alla vi tre barn uppåt rullstensåsen och säger:
-Men bilen står ju däruppe!
Det är inte illa, att lyckas förlora lokalsinnet i en nedförsbacke. Jag saknar min morfar.
Ja, den är nog lite vilsen vår kära pingvin! Hoppas att den klarar sig ändå, det är lite bekymmersamt med hur de ska göra med den. Eftersom den simmat så långt, är man orolig att den kan ha dragit på sig olika bakterier som skulle kunna vara förödande för dens kompisar om den kommer tillbaks till kolonin på sydpolen. Men det finns inget sätt att transportera den tillbaks just nu, så om den inte simmar själv så blir den nog kvar hos oss. Tyvärr blir den ju rätt ensam i så fall, det har inte varit en av dens slag hos oss sen 1967....
SvaraRadera