Jag tycker om att ha ett sånghäfte som är någorlunda rumsrent, lättsjunget och där humorn är med viss finess. Det finns på tok för många snapsvisor folks utan musikalsikt sinne totat ihop, som inte rimmar, har för många stavelser i versraderna och var enda snuskiga poäng är "supa så man spyr" eller "jättesnopp". (ok, jättesnopp är lite roligt)
En sång som jag därför gillar är den sk "Siffervisan". Den var aldrig med förra året, så i år fick den en plats. Jag gjorde som vanligt, jag googlade, markerade, kopierade och klistrade in i sånghäften. Ni kanske känner igen den.
Siffervisan
mel: Ritch ratch filli bom
1 2 75 6 7
75 6 7
75 6 7
1 2 75 6 7
1 2 75 6 7
75 6 7 73
107 103 102
107 103 102
107 6 19 47
17 18 16 15
17 18 16 15
13 19 14 17
19 16 15 11
19 16 15 11
9 47 - HEJ!
En liten nykterhetskoll i sånghäftet kan man säga. Mycket trivsam, sjöngs ofta under studietiden i Linköping.
För en utomstående kanske det bara är en massa siffror som radas upp. Men jag märker när jag provsjunger (ett sånghäfte måste provsjungas för att säkerställa kvaliteten), att något är fel. Det är inget fel på riktnumret men någonstans bland slutsiffrorna känns det inte rätt.
Googlar igen och hittar följande version:
1, 2, 75, 6, 7,
75, 6, 7,
75, 6, 7
1, 2, 75, 6, 7,
1, 2, 75, 6, 7,
75, 6, 7, 73
107, 103, 102
107, 6, 19, 27
17, 18, 16, 15
13, 19, 14, 17
19, 16, 15, 11
8, 47!
107, 103, 102
107, 6, 19, 27
17, 18, 16, 15
13, 19, 14, 17
19, 16, 15, 11
8, 47!
Två siffror är det som skiljer. Förmodligen är det mer vanesak än melodiskt flyt att jag finner den senare versionen mer korrekt. Är det sånt här som kallas för sifferminne? Och hur funkar det med tanka på att övriga delar av minnet brukar vara tämligen utslaget när den sjungs.
Jag kan inte få det till annat än att vi ingenjörer har sifferminnet i reptilhjärnan, så måste det vara.
Då undrar jag bara lite. Om nu sifferminnet har hoppat ned till reptilhjärnan, vad var det för funktion den knuffade bort från reptilhjärnan, och var satte sig den istället? Hålet efter sifferminnet?
Jag tror jag ska sluta här. För mitt eget bästa. Även om fortsatt resonemang förmodligen kan komma till en slutsats om varför jag inte kan följa med min sambo som smakråd på H&M:s mellandagsrea. Min hjärna är inte skapt för det helt enkelt.
Jag som också pluggat på LiU, fast i Nkpg reagerade bara på 8:an på slutet, tyckte 47 kändes rätt, så det finns nog olika varianter.
SvaraRaderaVar för övrigt på en simning med internationella mastersstudenter för 2 år sedan där toastmastrarna tyckte vi skulle sjunga den här, alla på sitt eget modersmål, det lät väl inte alltför vackert...
Och jag som pluggat tillsammans med dig Gustav, säger att du har fel. 47 ska det vara. Definitivt. Och bara för att förvirra lite så tror jag det ska vara 8 också. :)
SvaraRaderaSe på f-n nu fick du MIG att sjunga den ;-). Det var inte bra då jag totalt saknar sångröst. Min hund tittar misstänkt på mig nu. //Gina
SvaraRaderaJag måste hålla med ovanstående att 47 och 8 känns mest rätt. Däremot är det totalt fusk att skriva hela texten med siffror. En av svårigheterna med att sjunga denna sång är ju att vissa siffror ska skrivas med bokstäver. Vilket totalt virrar till det i hjärnan (särskilt om den redan är litet virrig pga andra flytande orsaker ;-) ) Hittar dock tyvärr ingen text till den versionen. Lycka till med sånghäftet och jag hoppas ni får en härlig midsommar.
SvaraRadera//Karin
Sara: Du har nog lärt dig norrköpingsvarianten. annat riktnummer, andra siffror.
SvaraRadera*********
Martin: Jag var tvungen att gå till den analoga bokhyllan och slå upp det i sångboken fån Linköpingstidden. Och i de två jag har ska det vara 27 och 8. (så det så).
***
Gina: Vad kul, visst är det en trevlig sång.
******
Karin: Ja, teoretiskt kan det ju bi fantastiskt kul med blandade siffror och bokstäver. Om inte annat för att reta upp några lärare i svenska. Men jag tror att risken för tappad tråd kan bli för stor.