Vardag

Och så efter flera dagars ledighet så blev det måndag igen. Eller tisdag rättare sagt. För måndag var igår, men det kändes som måndag och vi hade vårat måndagsmöte på jobbet idag. Själv sket jag lite i vilken dag det egentligen var, just nu gäller det bara att få tiden att gå. Nästa vecka börjar min semester (första delen) och det gäller att inte påbörja något nytt som inte blir avslutat innan semestern.

Det finns personer som kallar det för "semesternedvarvning", Själv kallar jag det "aktiv arbetsplanering". Och bara därför gick slumpen in och planerade åt mig idag och trollade fram tre nya uppgifter som måste vara klara senast fredag innan semestern börjar. Där sprack den planeringen.

En annan planering som också höll på att spricka var mitt försök att få en ny drivrem till åkgräsklipparen. Jag slutade jobbet i tid, kom hem i tid, satte mig i bilen och åkte iväg med min sambo i tid. Sen började det.

Väl framme vid affären som säljer gräsklippare och tillbehör hade det etablerat sig en kökstillbehörs affär. Mycket irriterande.
-Jag sa ju det, hördes det från passagerarsätet.
Så det blev till att åka genom hela stan till butikens nya lokaler (sedan tio år tillbaka drygt). Tyvärr inriktar de sig på yrkes-folk vilket gör att de stänger 17:00. Vi var där 17:10.

Vi åker då till en större järnaffär med bredare sortiment. De skakar på huvudet och hänvisar till en Trädgårdsbutik som även reparerar gräsklippare. In i bilen igen och iväg. 17:52 stegar vi in i trädgårdsbutiken. När jag äntligen får samtala med en ur personalen så bara ler han och hänvisar till affären bredvid.

Jag kommer in i butiken bredvid något efter damen som samlat in alla flaggor och skyltar de haft framme utanför butiken under dagen. Snacka om att trilla in på håret.

-Hej, kan du hjälpa mig? Jag behöver en ny drivrem till min åkgräsklippare. säger jag.
-Visst kan jag det, säger hon och ställer sig vid datorn. Vad är det för märke?
-En husqvarna säger jag och tar fram en lapp där jag så flitigt nedtecknat modellnummer, motornummer, serienummer etc.
-Vad bra, säger hon, vilken årsmodell?
-Eh va?
-Datorn frågar efter årsmodell.
-Jag är tredje ägaren. jag har haft den i två år. Förra ägaren hade den i tio år, ägaren innan dess vet jag inte, men jag gissar på sju-åtta år. vad blir det, nästan 20år, så typ 91-92...kanske.

-Kanske typ ungefär mumlar hon., och knappar vidare..... neeej......(knappa knappa)... neeeeeej....(knappa knappa)...neeeej. 

(snyft, jag kommer att få tillbringa hela gräsklipparsäsongen med en vanlig tråkig klippare.... tänker jag lite stilla)

Är det den här? frågar hon och vrider upp skärmen med en sprängskiss på hela klippmaskinsunderredet. Bingo, där är ju remmen. Jag nickar glatt och hon beställer. Kommer fredag eller måndag. 18:02 stegar jag ut ur butiken," Sometimes I live on the edge" ha ha.

Vad jag glömt att berätta är att min sambo blev kvar i trädgårdsbutiken och jag berättade aldrig för henne vart jag försvann. När jag närmar mig dörren till trädgårdsbutiken ser jag en tjej som backar ut genom dörren med ett stort flak med massor av blommor på. Det ser både tungt och dyrt ut. Och när hon vrider till på huvudet rycker det till i mitt huvud, för hon blir så jättelik min sambo.

Jag skrattar till inombords och tänker att det här blir en kul historia att berätta när jag hittar henne. Att jag misstog henne för en tjej som handlat på sig massor av blommor så att hon knappt kom ut genom dörren och i en halv sekund drabbats av paniken att vi var på väg att fylla bilen med massor av blommor nu när vi ska veckohandla mat.

Paniken blev sann. Det var min sambo. Tio obevakade minuter i en trädgårdsbutik och hon har handlat på sig en mindre djungel. Det är rätt aktivt jobbat med tanke på att vi egentligen klev in i fel butik för det ärende vi var ute i. Varför ska den aktiviteten vara så svår att applicera på diskbänken istället?