Motsatt kön

Jag visste väldigt tidigt i livet att jag ville bli ingenjör. Därför var teknisk linje det självklara för mig i gymnasiet. (Jupp, jag är så gammal så att jag gick teknisk linje. Vi kunde till och med välja på att gå fyra år om vi ville). Vad man inte tänker på är att man i samma stund som man gör sitt val till att bli ingenjör, väljer man även en tillvaro med väldigt få av kvinnlig kön.

Det stod mycket klart första dagen i gymnasiet. Vi var bara killar i klassen. Det var lika dant i nästa klass också. Totalt fanns det sex tjejer på teknisk linje det året av totalt drygt hundra personer. Och det var inget märkvärdigt, det var så det sett ut de senaste åren. (Kanske en av anledningarna till att vissa tekniknördar kan ha svårt att umgås med motsatt kön, brist på erfarenhet i vardagen).

Efter gymnasiet lyckades jag inte spela tillräckligt halt, så jag fick göra lumpen som så många andra (då), kvinnotorka åter igen.

Sen blev det högskola. Jag läste maskinteknisk. För att vara en teknisk utbildning hade vi många tjejer i klassen. Fem, har jag för mig att de var. Nu är jag färdig ingenjör och jobbar på en teknikavdelning. Totalt på hela avdelningen på ca 50personer så finns det tre kvinnor, om vi räknar med sekreteraren, och det ska vi.

Det är inget man tänker på när man väljer ingenjörsyrket som ung. Att man från pubertet till giftasvuxen ålder dagligdags kommer att röra sig i en värld som är ca95% kvinnofri. Med tanke på hur mycket hormoner man har som snurrar i kroppen året innan gymnasiet är det ett under att man inte blev typ kock, eller vårdbiträde, eller jobbar inom något annat mer kvinnodominerat yrke.

Jag är med i fackförbundet "SverigesIngenjörer". De bjuder in till en teaterföreställning. Jag har aldrig tänkt på det förut, men nu ser jag vad mitt fackförbund har för besöksadress. Ett resultat utav studievägvalet? Eller vad jag hoppas, slumpen.