torsdag 6 maj 2010

Engagemang?

Idag har jag förundrats lite över engagemang på min arbetsplats. Som så många andra företag äger vi inte våra kopiatorer utan vi hyr dem. Fördelen med att hyra är att det bara är att lyfta luren om något är fel. Numret samt maskinidentifierarnumret (långt ord) står på en liten lapp på varje enskild kopiator.

Då kommer det en man (oftast man) med en liten väska, som inte gör annat om dagarna än fixar kopiatorer av just det märket. Det spelar ingen roll om man så kört en överkörd grävling igenom kopiatorn istället för papper, han fixar allt på två röda.Men då måste man ju förstås ringa efter honom.

Idag noterade jag att alla papper som gick genom maskinen fick som en sotig kant. "Fult" var min kommentar när jag såg det.
-Ja, det har varit så hela veckan, hela förra veckan också, sa min kollega som också stod vid kopiatorn.
- Oj, så länge, är det ingen som har ringt? frågade jag?
-Jag vet inte? Men snart borde någon göra det för såhär kan vi inte ha det. Jag skulle ha papper till en presentation igår, så blev jag tvungen att gå en trappa upp och dra kopior, sa kollegan.

Denna någon blev då jag. Jag ringer numret och det svarar en glad man i andra änden. Han lyssnar på mitt problem och kommer med en motfråga:
-Om du tittar på maskinens display nere till vänster, står det något om trumenhet då??
-Ja, svarar jag. Det står: "Trumenhet 0% Byt enhet"
-Titta på hyllan till vänster om maskinen, där borde det ligga en brun kartong med en ny.

Det gjorde det. Och den var jättelätt att byta. Sedan fungerade kopiatorn som en dans och alla svarta sorg-sotkanter var borta. Men över en vecka hade vi tydligen haft problemet, vilket några uppfattade som så stort att de var tvungna att byta kopiator.

Vad gör sådana människor den dagen de glömt att tanka bilen? Åker buss resten av året?

9 kommentarer:

  1. Ja, visst är det underbart med människor som helt och fullt förlitar sig på andra människor. Vilken tur att de har en sådan "handy-man" till arbetskollega, som faktiskt orkade lyfta luren.

    SvaraRadera
  2. Ibland vill man bara skaka om folk eller ställa sig och skrika "Vad är det för fel på er människor!?".

    SvaraRadera
  3. Ja det kan man undra. Jag _önskar_ att jag hade en sån lapp med nummer på min hemmakopiator, men den ¤#&¤#"¤% får jag laga själv :-(
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  4. Klockren! :) jag undrar också hur vissa människor tar för givet att den där "någon" ska göra det...Ju fler vi blir i flocken blir den där "någon" en väldigt vanlig figur i sammanhanget. Märkligt. Jag tycker det var FINT av dig att ta tag i problemet!

    SvaraRadera
  5. Jag får väl erkänna att jag länge trodde att det var servicekillen som hette Carl Lamm. Först när Carl såg så himla olik ut vid varje "kopiatorlagningsbesök" så föll poletten ner :D

    Problemet att ingen tar tag i problemet finns nog på alla arbetsplatser, iaf alla jag har varit på. Hmm, kanske säger mer om kommunal förvaltning i och för sig?!/Elin

    SvaraRadera
  6. jag irriterar mig ännu mer på alla som klagar över att det inte finns några rena koppar i skåpet efter att de just ställt ned sin smutsiga i diskhon istället för diskmaskinen eftersom den redan va full och de inte tänkte på att varken starta den eller plocka ur den om den är ren.

    SvaraRadera
  7. Ni får lära er av oss i vården. Vi har ombud och kontaktpersoner för att fördela ansvar. Ni skulle kunna ha ett kopiatorombud precis som vi har blöjombud som ser till att blöjor och katetrar och dylika inkontinenshjälpmedel beställs och fördelas. Eller en kontaktperson för varje kopiator vars uppgift är att lära sig hur den fungerar, plugga in identifikationsnummer och se till att den har tillräckligt mycket toner och papper precis som vi ser till att våra brukare har namnmärkta kläder och sköter kontakter med anhöriga.
    Ibland kan det vara bra att snegla på andra branscher vet du. ;)

    SvaraRadera
  8. Åhhh, jag har varit sjukskriven ett par år och trodde inte det här problemet fanns längre. Jag var i många år denna "någon" och kunde byta patroner på företagets samtliga kopiatorer, samt den enda som fyllde på papper i skrivarna. Behöver jag nämna att jag blev utbränd.... ;-).

    Du skriver underbart träffande och roligt, stort tack!

    Hälsningar Gina

    SvaraRadera
  9. annamis: Det sorgliga var att det inte var ett "handy man" jobb. Det var ungefär lika svårt som att bygga samma två legoklossar.
    ***********
    hugin: jag håller med, men jag skriker inte, jag bara tänker tyst inom mig "Idiot".
    ********
    nattvinge: du får se fördelarna med att laga själv. Du vet precis när reparatören dyker upp :)
    ***************
    Tjillevipp morsan: Tack, visst får denna någon mer att göra ju fler vi blir. en kollega hade en lapp med "någon " och "alla" har slutat jobba här, nu är det DITT ansvar att det sker.
    ***********
    Elin: På just den punkten verkar inte kommunal och privat sektor skilja sig särskilt åt
    **********
    peter: en lösning är ju att gå över till plastmuggar helt och hållet. Och när någon påpekar att det inte är miljövänligt, skyll på att diskmaskins-systemet inte fungerar eftersom det bara jobbar vuxna människor på avdelningen.
    *********
    vi hade en sån lösning, fast med muntlig delegering. Men han gick i pension och när ingen ville ta ansvaret blev det upp till var och en. Och eftersom vi alla är vuxna människor fungerade ingenting :)
    *********
    Gina: Förstår att du blev utbränd. Det är därför man måste lära sig att begränsa sitt engagemang på arbetsplatsen. Tack för att du gillar min blogg. Uppskattningar som dina skänker värme åt magen :)

    SvaraRadera