Silikon

Jag är en glad hobby/amatör fotograf med betoning på just glad och amatör. Det händer att vänner hör av sig med fotouppdrag, så jag har plåtat kattungar, blommor, bröllop, barn mm. Jag tycker det är kul helt enkelt. En tjej i bekantskapskretsen har fått ett par nya tuttar av sin make, och nu ville hon föreviga dem på bild, och därför blev jag tillfrågad.

Himmelriket för en manlig hobbyfotograf, att plåta silikontuttar, kanske många tänker, men inget är så enkelt somdet verkar. Först måste man skaffa tillstånd hos samobon:

-Tuttar ja, fitt-fläk nej. (check)

Hennes make:

-Ja, för fan, kör bara (check)

Då har vi grönt kort, så arbetet fortsätter. Sen börjar tankeverksamheten. Anledningen till att jag blivit tilfrågad är just för att de förväntar sig lite bättre bilder. Vore det bara för dokumentationens skull räcker ju hennes makes pocketkamera alldeles utmärkt. Nej, redan nu börjar ju prestations-ångesten lite. Det ska inte bara skapas bilder, utan det ska skapas BRA bilder.

För att skapa bra bilder krävs utrustning. Jag har under årens lopp köpt på mig en del. Plåtningen ska ske inomhus i deras vardagsrum. Bilen stuvas därför med följande (förutom kameraväska): Bakgrund (tyg 3x6m), bakgrundsstativ, två väskor med totalt fyra studioblixtar med tillbehör och stativ, en väska med skarvkablar och förgreningsdosor mm. samt en bygglampa. (med lite övning har jag lärt mig bära allt i en omgång...pust)

Väl framme ska allt packas upp och sättas ihop. Med omgivningens hjälp tar det ca 45minuter. Det svåra i det hela är att för att få bra bilder bör kameran vara minst fyra meter framför modellen, helst lite längre. Modellen ska i sin tur helst stå minst två meter framför bakgrunden. Sen vill fotografen ha misnt en meter att röra sig på. Det betyder att vardagsrummet bör vara minst sju meter.

Det här vardagsrummet var fem meter. Samt att det fanns möbler i det som tog upp en massa yta. Underlättar ju inte kan jag säga. I detta möblerade vardagsrum är det nu min uppgift att rigga två blixtar mot bakgrunden så att alla skuggor förvinner från den, en blixt snett framifrån till modellens överkropp samt en från andra sidan för att lätta upp ev skuggor.

Dessa blixtar ska riktas in och sättas till rätt styrka så att bilden inte över- eller underxeponerad eller att lustiga skuggor eller ljusspel uppstår.

När man plåtar såhär är det bara att glömma kameraautomatiken. Allt utom autofokus måste ställas in manuellt. Dvs, bländare, slutare, ISO-tal etc. Sen tillkommer ju en del rent tekniskt praktiska saker, som att det finns färska batterier i slavsändaren till blixtarna , etc.

Eftersom jag ska vara så långt bort som möjligt från modellen står jag inklämd mot ena väggen med en bokhylla i ryggen, ena foten i en tvättkorg och den andra på armstödet till en fåtölj.

När man tror att an har koll på läget tar man in modellen mitt i hennes om-möblerade vardagsrum.

Det är alltså nu när jag står och balanserar med ena foten bland skitiga kalsonger, ska försöka hitta en bra vinkel, rätt fokuseringspunkt, analysera det jag ser i sökaren bildmässigt, få modellen att se glad ut i rätt sekund och sedan trycka av.

Digitalkameror hjälper ju oss amatörer genom att visa resultatet på en gång på kamerans display. Men jag kan nu inte njuta av en bild på en tjej med stora tuttar. Min blick far fram och tillbkaka och kollar ljuset, kollar skuggor, funkade blixtsynket mm. Man vill ju att det ska bli bra. Eventuellt får man srpinga runt och vrida lite här och pilla lite där på blixtarna och hoppas på ett bättre resultat.

Och så klättra upp och balansera i tvättkorgen igen. Kontrollera tekniken att inget har ställt sig på sparlåga eller stängt av sig själv, hitta bra vinkel, och trycka av igen.

Det är därför nästan lite småsvettigt. Man vill ju att det ska bli så bra som möjligt utan att dra ut på tiden allt för mycket, samt att bilderna ska variera i utseende. Fokus ligger helt på att få tekniken att klaffa och få så bra bilder som möjligt.

Väl hemma när man går igenom bilderna är det som vilket hanvtverk som helst. Själv ser man alla småmissar man gjort och grämer sig lite att man inte gjorde bättre ifrån sig. Sen är man naturligtvis lite stolt över de där 4-5bilderna som faktiskt blev riktigt bra. Men själva brösten i sig har vid det här laget tappat sitt sexuella värde och är mer som vilken kroppsdel som helst, en hand tex.

Så en sak är säker. Vill man njuta av ett par silikontuttar, då är det internet som gäller. Mycket billigare och absolut mindre med arbete.