Torr om fötterna

Vissa dagar är mitt jobb ett riktigt äventyr. Idag var inte en sådan dag. Idag har jag hela dagen suttit och ritat på en rulle. En rund järnrulle med lager i ändarna. För att jag inte skulle jobba för långsamt, fick jag slumpmässiga besök av vår överingenjör som tyckte att jag skulle rita fortare, och föreslog en massa lösningar som jag inte förstod hälften av.

Själv ritar han ingenting eftersom firman gjort sig av med alla ritbord. Dator tror jag aldrig jag sett på hans rum, och han är den enda på hela avdelningen som fortfarande använder faxen. Vi kan kalla det ålderstecken i arbetet.

Men nu ska jag berätta om dagens äventyr jag har haft i den stora världen. Idag var det löning. Det betyder clas-ohlsson shoppa. Idag skulle jag bara ha träplugg och trälim. 378kr, (jäkla dyrt lim).

Men innan jag kom till clas-ohlsson var jag tvungen att parkera. Precis som i övriga stora delar av landet hade det även här regnat. Minutrarna innan jag svängde in på parkeringen hade det faktiskt tok-ösregnat. Men de som kommer fort försvinner fort (som flickan sa). Så när jag klev ur bilen var det uppehåll.

Däremot var det gott om pölar på marken. Om detta blev jag varse när jag närmade mig parkeringsautomaten. Det gick rätt bra tills jag var bara ett kiv ifrån den. Då ser jag att min vänstra sko håller på att försvinna under vattenytan.

I just sådana situationer finns det inte tid att tänka, det är bara att agera. Så jag hoppar upp på närmsta möjliga höjd, vilket visar sig vara betongfundamentet till parkeringsautomaten. Men en modern parkeringsautomat är stor vilket gör att den buktar utåt. Därför är det viktigt att hålla i sig med båda händerna runt automaten. Så där stod jag, mitt i en djup vattenpöl fastklamrad vid en parkeringsautomat.

Men jag hade ju faktiskt ett syfte med mitt automatbesök. Med vänster hand runt automaten, lirkade jag med höger hand fram plånboken, lade den på automaten och plockade fram mynt för mynt och stoppade i. Tryckte på knappen, stoppade tillbaka plånboken, fick min biljett, lägger den i fickan, vänder mig om för att göra ett hopp tillbaka till "torra land".

Då ser jag hur två karlar kommer mot mig. De tvekar lite när de ser mig uppflugen på automaten. Sen ser de vattenpölen. Då säger en av dem:
-Nej fy, det här går inte. Vi får gå till automaten där borta. Och så vänder de på klacken och går till en automat 30m längre bort, en utan vattenpöl.

Visst, man kan göra så, men det är inte rätt.