De senaste två dagarna har jag varit på projektledarkurs, fast det var mest repetition för intern projektstruktur... låt mig gissa, ni gäspar redan. Det gjorde vi också stundtals.
Idag var det dags för ett övningsprojekt i grupparbetsform. Kursledaren hade tröttat på alla industriella exempel, så dagens projekt var: Ordna lille Kalles 4-års kalas. Målet är att Kalle ska ha roligt.
Så nu sitter vi en grupp människor som ska genomföra ett gäng större projekt och övar på ett barnkalas. Vi har alla olika stora projekt, men vår ordförande för stunden är den som har det största projektet på lut. Vi talar om ett projekt med ett tresiffrigt miljonbelopp till budget.
-Ok, vad tycker 4-åringar är roligt??
-Kiss och bajs, svarade en tjej i gruppen som hade två små kottar hemma. (det fnissas )
-hmm, Det finns ju en bok som heter "Bajsboken"*, ska vi ha högläsning ur den? (säger någon)
(Vår ordförande gravallvarlig, fast hela ansiktet lyser i ett flin)
-Varför inte. Ryms den inom budgetramen, och hur säkerställer vi att nämnda bok garanterat finns på plats vid aktuellt datum? Bör vi konkurrent-utsätta inköpet och hur klassas den här typen av litteratur? Är det information, läromedel, underhållning eller kan det ses som arbetsredskap i födelsedagsfirarprocessen? Och framförallt, vem läser, och går denne under vårt arbetsgivaransvar?
Om Kalle fanns på riktigt skulle han få världens mest överplanerade och överorganiserade födelsedagskalaset i världen.
* (Bajsboken av Pernilla Stalfelt)
Ta inte illa upp nu..Men jag tror jag fixar sonens tre års kalas på egen hand, utan hjälp från din projekt grupp. Ibland kan man faktiskt planera sönder saker.
SvaraRaderaOch ett kalas för sådana små kräver inte så mycket. De vill ändå inte leka de lekar som vuxna planerat, de är nöjdast om de får leka fritt och om det finns fri tillgång till sötsaker och dricka.
Undrar just om kursledaren har egna barn?
Verkar inte så va?
Men Bajsboken ska jag inhandla. Dax för potträning.:D
Nästa övning kan bli att planera upp mitt liv just nu. Jag lovar att det blir något att bita i =)
SvaraRaderaVisst lät det som det verkliga livet de håller på med.
SvaraRaderaTänk om livet kunde följa planen...
H. som funderar vidare på det
Malin: Kursledaren hade/har både egna barn och barnbarn, det var därför temat blev som det blev. Och visst har du rätt om att Kalles kalas blev sönderplanerat, men oj så skoj vi hade... jag menar oj vad vi lärde oss mycket.
SvaraRadera******
Tänkte bara: Liv är ju på allvar, såna saker skulle jag aldrig våga driva i projekt. Jag föredrar döda ting... behöver man inte ha dåligt samvete ifall man glömmer de kvar ute i regnet.
********
H: Vilket plan skulle livet följa? Livet kan möjligen stämma överens med någon livs-prognos men närmre kommer det väl sällan?