Efter mitt förra inlägg om den förvirrade coop-damen och color-patronen har jag tänkt en del och det behöver ju faktiskt inte vara så att hon var så förvirrad som det verkade. Jag tänker på en historia som min kära farmor berättade för mig, som hände för länge sedan, och som handlar om handlare och gamla damer.
Farfar hade precis gått bort och farmor bodde ensam kvar i huset på landet. Någon kilometer från farmor fanns det en liten, liten lanthandel. En såndär gammal där handlaren stod bakom en disk. Dock kände den lilla lanthandlaren av den hårdnande konkurrensen från de stora handelskedjorna i närliggande staden. Därför erbjöd han något som de inte erbjöd i samma utsträckning, nämligen personlig service (och en del skvaller).
Vi kan kalla handlaren för Kalle. Kalle anpassade sortimentet efter kundens behov, även om det innebar att en förpackning öppnades. Han kunde köra hem varor, hjälpa folk med nytt batteri om de tog med sig ficklampan osv. Service kort och gott. Mycket uppskattat särskilt av äldre.
Denna dag hade min farmor stekt något och brandvarnaren började tjuta. Farmor tog då fram en trappstege, tog ned brandvarnaren och lade ut den på trappen. Men den ville inte sluta. Den hade fått ett ryck och tjöt mes hela tiden. Farmor försökte då ta ur batteriet (lite teknisk var min farmor), men batteriluckan satt för hårt för hennes gamla händer.
Typiskt, tänkte farmor. Nåja, jag ska ju ändå handla lite, jag tar med mig brandvarnaren till Kalle så får han hjälpa mig. Mitt i vintern var det, så farmor pälsade på sig, slog in brandvarnaren i en handduk för att dämpa ljudet och så började hon knata vägen mot Kalle.
Just den eftermiddagen var en man och en kvinna ute och tog en vinterpromenad. Vägen de går är just den väg som är mellan farmor och handlaren Kalle. De ser på håll hur en liten tunn dam kommer knatande med sin handväska i riktning mot dem. När hon kommer närmre så hör de ett konstigt tjutande någonstans ifrån. När de är i jämnhöjd med damen har tjutandet ökat. Damen hälsar artigt och lite ursäktande:
-Ja...det är bara brandvarnaren. Och så går hon vidare....
Det där paret måste ju trott att jag var helt tokig i huvudet! Berättade farmor efteråt. En liten gumma som går runt med en tjutande brandvarnare i handväskan ha ha ha!
Det mesta i världen har en förklaring.
Ha, ha, vilken söt historia! Paret måste mycket riktigt varit rejält konfunderade. :-)
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaHar via bloggen Vuxna människor har inte hamstrar hittat hit till dig. Jag vill gärna dela med mig av din blogg till andra så därför har jag lagt en länk på min hemsida så att mina besökare kan hitta till dig. Hoppas att det är OK, hör av dig annars. Adressen till min hemsida är www.evasbilder.se. Hälsningar Eva, Helsingborg
Anette: Ja, förmodligen, jag vet ju vad jag själv hade tänkt.
SvaraRadera**********
Eva: :) Vad trevligt, du får gärna länka mig vidare. Fina katter, har du uppfödning/ ställer ut?
Nej, ingen uppfödning och inga utställningar. Detta är katter som har hittats övergivna förutom Skorpan. Henne har vi fått av en bekant. Här får dom bo och bara vara innekatter. Det är inte så lätt att vara katt i ett bostadsområde där det bor så mycket olika människor, de som inte gillar katter blir förbannade över att de är ute och skiter i sandlådorna och vi andra somd å värnar om dem, ja vi får hålla dem inomhus.
SvaraRadera